Organisation mondiale de la santé (OMS) · Technical Documents

Preventing suicide: a resource for media professionals

Organisation mondiale de la santé
Voir le document original

Le texte intégral est hébergé par l’organisation qui le publie. lawenc.com indexe les métadonnées et renvoie vers la source officielle.

Texte intégral

Preventing suicide: a resource for media professionals Update 2017 International Association for Suicide Prevention WHO/MSD/MER/17.5 © World Health Organization 2017 Some rights reserved. This work is available under the Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 IGO licence (CC BY-NC-SA 3.0 IGO; https://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/3.0/igo). Under the terms of this licence, you may copy, redistribute and adapt the work for non-commercial purposes, provided the work is appropriately cited, as indicated below. In any use of this work, there should be no suggestion that WHO endorses any specific organization, products or services. The use of the WHO logo is not permitted. If you adapt the work, then you must license your work under the same or equivalent Creative Commons licence. If you create a translation of this work, you should add the following disclaimer along with the suggested citation: “This translation was not created by the World Health Organization (WHO). WHO is not responsible for the content or accuracy of this translation. The original English edition shall be the binding and authentic edition”. Any mediation relating to disputes arising under the licence shall be conducted in accordance with the mediation rules of the World Intellectual Property Organization. Suggested citation. Preventing suicide: a resource for media professionals, update 2017. Geneva: World Health Organization; 2017 (WHO/MSD/MER/17.5). Licence: CC BY-NC-SA 3.0 IGO. Cataloguing-in-Publication (CIP) data. CIP data are available at http://apps.who.int/iris. Sales, rights and licensing. To purchase WHO publications, see http://apps.who.int/bookorders. To submit requests for commercial use and queries on rights and licensing, see http://www.who.int/about/licensing. Third-party materials. If you wish to reuse material from this work that is attributed to a third party, such as tables, figures or images, it is your responsibility to determine whether permission is needed for that reuse and to obtain permission from the copyright holder. The risk of claims resulting from infringement of any third-party-owned component in the work rests solely with the user. General disclaimers. The designations employed and the presentation of the material in this publication do not imply the expression of any opinion whatsoever on the part of WHO concerning the legal status of any country, territory, city or area or of its authorities, or concerning the delimitation of its frontiers or boundaries. Dotted and dashed lines on maps represent approximate border lines for which there may not yet be full agreement. The mention of specific companies or of certain manufacturers’ products does not imply that they are endorsed or recommended by WHO in preference to others of a similar nature that are not mentioned. Errors and omissions excepted, the names of proprietary products are distinguished by initial capital letters. All reasonable precautions have been taken by WHO to verify the information contained in this publication. However, the published material is being distributed without warranty of any kind, either expressed or implied. The responsibility for the interpretation and use of the material lies with the reader. In no event shall WHO be liable for damages arising from its use. Printed in Switzerland Contents Foreword Responsible reporting on suicide: quick reference guide Introduction Scientific evidence of media impacts on suicidal behaviour Responsible reporting Provide accurate information about where to seek help Educate the public about the facts of suicide and suicide prevention, without spreading myths Report stories of how to cope with life stressors or suicidal thoughts, and how to get help Apply particular caution when reporting celebrity suicides Apply caution when interviewing bereaved family or friends Recognize that media professionals themselves may be affected by stories about suicide Do not place stories about suicide prominently and do not unduly repeat such stories Do not use language which sensationalizes or normalizes suicide, or presents it as a constructive solution to problems Do not explicitly describe the method used Do not provide details about the site/location Do not use sensational headlines Do not use photographs, video footage or social media links Sources of reliable information Annex 1: Considerations for digital media Annex 2: Reporting on mass shootings and terrorism Annex 3: Overview of the scientific literature on media impacts Annex 4: Myths and facts about suicide v viii 01 03 04 04 04 04 04 05 05 06 06 06 06 07 07 08 09 10 11 17 iii

Foreword Suicide is a serious global public health problem that demands our attention but preventing suicide is no easy task. Current research indicates that the prevention of suicide, while feasible, involves a whole series of activities, ranging from provision of the best possible conditions for bringing up our children and young people, through accurate and timely assessment of mental disorders and their effective treatment, to the environmental control of risk factors. Appropriate dissemination of information and awareness-raising are essential elements in the success of suicide prevention. Cultural, age- and gender-related variations need to be taken into account in all these activities. In 1999 the World Health Organization (WHO) launched its worldwide initiative for the prevention of suicide. This booklet is the second revised version of one of the resources prepared which are addressed to specific social and professional groups that are particularly relevant to the prevention of suicide. The revised booklet is the product of continuing collaboration between WHO and the International Association for Suicide Prevention (IASP). It represents a link in a long and diversified chain involving a wide range of people and groups, including health professionals, educators, social agencies, governments, legislators, social communicators, law enforcers, families and communities. We are particularly indebted to Professor Diego de Leo, Griffith University, Brisbane, Queensland, Australia, who produced the first version of this booklet. Our gratitude also goes to Dr Lakshmi Vijayakumar, SNEHA, Chennai, India, for her assistance in the technical editing. The original text was reviewed by the following members of the WHO International Network for Suicide Prevention, to whom we are grateful: Dr Sergio Pérez Barrero, Hospital de Bayamo, Granma, Cuba; Dr Annette Beautrais, Christchurch School of Medicine, Christchurch, New Zealand; Dr Ahmed Okasha, Ain Shams University, Cairo, Egypt; Professor Lourens Schlebusch, University of Natal, Durban, South Africa; Professor Jean-Pierre Soubrier, Centre de Ressources en Suicidologie (CRES), Paris, France; Professor Airi Värnik, Tallinn University, Tallinn, Estonia; Professor Danuta Wasserman, National Centre for Suicide Research and Prevention of Mental Ill Health (NASP), Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden; Dr Shutao Zhai, Nanjing Medical University Brain Hospital, Nanjing, China. The first revision of the booklet was undertaken by the Media Task Force of IASP under the leadership of Associate Professor Jane Pirkis, School of Population Health, University of Melbourne, Australia. The current update of this booklet was undertaken by the Task Force on Media Recommendations for Suicide Reporting of IASP. We should like to specifically thank Associate Professor Dr Thomas Niederkrotenthaler (Centre for Public Health, Medical University of Vienna, Austria) and Dr Daniel Reidenberg (Suicide Awareness Voices of Education (SAVE), USA), co-chairs of the Task Force on Media Recommendations for Suicide Reporting of IASP, who had lead responsibility for this update. We also thank the following members of the Task Force on Media Recommendations for Suicide Reporting of IASP for their contributions: Mr Karl Andriessen, School of Psychiatry, University of New South Wales, Sydney, Australia; Professor Ella Arensman, Department of v Epidemiology and Public Health, University College Cork, Cork, Ireland; Ms Jane Arigho, Headline, Dublin, Ireland; Dr Loraine Barnaby, Department of Community Health and Psychiatry, University of the West Indies, Mona, Jamaica; Dr Jo Bell, School of Health and Social Work, University of Hull, Hull, England; Professor Silvia Sara Canetto, Colorado State University, Fort Collins, CO, USA; Assistant Professor Qijin Cheng, Hong Kong Jockey Club Centre for Suicide Research and Prevention, University of Hong Kong, Hong Kong Special Administrative Region (Hong Kong SAR), China; Professor Sunny Collings, Social Psychiatry and Population Mental Health Research Unit, University of Otago, Wellington School of Medicine and Health Sciences, Christchurch, New Zealand; Professor Diego De Leo, Australian Institute for Suicide Research and Prevention, Griffith University, Brisbane, Australia; Professor Elmar Etzersdorfer, Furtbachkrankenhaus, Clinic for Psychiatry and Psychotherapy, Stuttgart, Germany; Professor Madelyn Gould, Columbia University Medical Center, New York State Psychiatric Institute, New York, NY, USA; Professor Gopalkrishna Gururaj, National Institute of Mental Health and Neurosciences, Bangalore, India; Professor Keith Hawton, Centre for Suicide Research, Oxford University, Oxford, England; Ms Irina Inostroza, STOP Suicide, Geneva, Switzerland; Dr Karolina Krysinska, School of Psychiatry, University of New South Wales, Sydney, Australia; Ms Caroline Lowe, Investigative Journalism, Minneapolis, MN, USA; Dr Ann Luce, School of Journalism, English and Communication, Bournemouth University, Bournemouth, England; Associate Professor Lisa Marzano, Faculty of Science and Technology, Middlesex University, London, England; Professor Brian Mishara, Centre for Research and Intervention on Suicide and Euthanasia, University of Quebec at Montreal, Montreal, Canada; Dr Charles-Edouard Notredame, University Medical Center, Regional Hospital University Centre of Lille, Lille, France; Professor Jane Pirkis, Centre for Mental Health, University of Melbourne, elbourne, Australia; Professor Steve Platt, University of Edinburgh, Edinburgh, Scotland; Dr Sebastian Scherr, Department of Communication Science and Media Research, University of Munich (LMU), Munich, Germany; Professor Merike Sisask, Estonian-Swedish Mental Health and Suicidology Institute (ERSI), School of Governance, Law and Society, Tallinn University, Tallinn, Estonia; Mrs Jaelea Skehan, Hunter Institute of Mental Health, Australia; Professor Gernot Sonneck, Crisis Intervention Centre Vienna, Vienna, Vienna, Austria; Professor Steven Stack, Wayne State University, Detroit, MI, USA; Assistant Professor Benedikt Till, Suicide Research Unit, Department of Social and Preventive Medicine, Centre for Public Health, Medical University of Vienna, Austria; Dr Michael Westerlund, Department of Media Studies, Stockholm University, Stockholm, Sweden; Professor Paul Yip, Hong Kong Jockey Club Centre for Suicide Research and Prevention, University of Hong Kong, Hong Kong SAR, China. We are also grateful to the following experts who reviewed the current version: Dr Andrea Bruni, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Dr Vladimir Carli, NASP, Karolinska Institute, Stockholm, Sweden; Dr Jorge Castro, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Dr Claudina Cayetano, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Mrs Bridgette Hausman, Suicide Prevention Resource Center, Washington, DC, USA; Dr Dévora Kestel, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Dr Kairi Kolves, Australian Institute for Suicide Research and Prevention (AISRAP), Griffith University, Brisbane, Australia; Mr Ed Mantler, Mental Health vi Commission of Canada, Ottawa, Canada; Mrs Carmen Martinez, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Professor Michael Phillips, Suicide Research and Prevention Center, Shanghai Mental Health Center, Shanghai Jiao Tong University School of Medicine, Shanghai, China; Dr Jerry Reed, Suicide Prevention Resource Center, Washington, DC, USA; Professor Jean-Pierre Soubrier, CRES, Paris, France; Mrs Kim Torguson, Action Alliance for Suicide Prevention, Washington, DC, USA; Dr Lakshmi Vijayakumar, Voluntary Health Services, SNEHA, Chennai, India; Professor Danuta Wasserman, NASP, Karolinska Institute, Stockholm, Sweden. We also thank Mr David Bramley, Switzerland for editing, Mr Denis Meissner, World Health Organization for the cover, and Mr Yusuke Nakazawa, Japan for graphic design and layout. The World Health Organization gratefully acknowledges financial support from the Government of Japan in the production of this booklet. The collaboration of IASP with WHO on its activities related with suicide prevention is greatly appreciated. This resource is being widely disseminated in the hope that it will be translated and adapted to local conditions which is a prerequisite for its effectiveness. Comments and requests for permission to translate and adapt the resource will be welcome. Alexandra Fleischmann Department of Mental Health and Substance Abuse World Health Organization Ella Arensman President International Association for Suicide Prevention vii Responsible reporting on suicide: quick reference guide • Do provide accurate information about where to seek help • Do educate the public about the facts of suicide and suicide prevention, without spreading myths • Do report stories of how to cope with life stressors or suicidal thoughts, and how to get help • Do apply particular caution when reporting celebrity suicides • Do apply caution when interviewing bereaved family or friends • Do recognize that media professionals themselves may be affected by stories about suicide Dos • Don’t place stories about suicide prominently and don't unduly repeat such stories • Don’t use language which sensationalizes or normalizes suicide, or presents it as a constructive solution to problems • Don’t explicitly describe the method used • Don’t provide details about the site/location • Don’t use sensational headlines • Don’t use photographs, video footage or social media links Don’ts viii Introduction Suicide is a major public health problem, with far-reaching social, emotional and economic consequences. There are approximately 800 000 suicides a year worldwide, and it is estimated that at least six people are directly affected by each suicide death. The factors contributing to suicide and its prevention are complex and not fully understood, but there is increasing evidence that the media can play a significant role in either enhancing or weakening suicide prevention efforts. Media reports about suicide may minimize the risk of imitative (copycat) suicide or increase the risk. The media may provide useful educational information about suicide or may spread misinformation about it. On the one hand, vulnerable individuals are at risk of engaging in imitative behaviours following media reports of suicide, particularly if the coverage is extensive, prominent, sensational, explicitly describes the method of suicide, and condones or repeats widely-held myths about suicide. The risk is particularly pronounced when the person who died by suicide had a high social status and/or can easily be identified with. Reports about suicide that trigger subsequent suicides are often repeated over a longer period. The effect of media reports on increasing suicides is referred to as the “Werther effect”, named after the title character in Goethe’s novel The sorrows of young Werther, who dies by suicide when faced with the loss of his love. On the other hand, responsible reporting about suicide may help to educate the public about suicide and its prevention, may encourage those at risk of suicide to take alternative actions and may inspire a more open and hopeful dialogue in general. Stories demonstrating help-seeking (positive coping) in adverse circumstances may strengthen protective factors or barriers to suicide and thus contribute to its prevention. Media reports about suicide should always include information about where to seek help, preferably from recognized suicide prevention services that are available on a 24/7 basis. Protective effects of responsible media reporting about suicide have been referred to in the scientific literature as the “Papageno effect”, named after the character Papageno in Mozart’s opera The magic flute, who becomes suicidal when he fears he has lost his love, but is reminded of alternatives to suicide at the last moment and subsequently chooses an alternative route of action. Media recommendations need to be tailored to traditional media as well as digital media and should aim to reach as many people as possible about suicide prevention. A specific characteristic of digital media is that information can be spread very quickly and, thus, is more difficult to monitor and control. Despite the differences between digital media and more traditional media, findings from research on the effects of traditional media on suicidal behaviour can help inform suicide prevention initiatives in digital media. Conversely, lessons learned about the potential role of digital media in the increase or prevention of suicidal behaviour can help inform suicide prevention initiatives in traditional media. This resource booklet briefly summarizes the current evidence on the impact of media reporting of suicide, and provides information for media professionals about how to report 01 on suicide, recognizing that there are times when a suicide will need to be reported on the grounds of its newsworthiness. The booklet makes suggestions about how best to ensure that such reporting is accurate, responsible and appropriate. It is applicable to both traditional and digital media reporting. This resource booklet acknowledges that the reporting of suicide and its portrayal in various media types differ within and across countries. There are cultural differences in terms of what is appropriate to report and how information about a given suicide is accessed. While this booklet is designed to provide guiding principles about media reporting that apply across cultures, media professionals are encouraged to work with their local suicide prevention community and to draw on local media reporting guidelines, if available. Suicide prevention experts in the area of media reporting are active around the globe, as evidenced by the number of international experts who have contributed to this booklet. They are ready, available and willing to work with media professionals to ensure that reporting of suicide is responsible and encourages accurate messaging and avoids posing a risk to vulnerable persons. In some countries, guidelines for the reporting of suicide have been incorporated into codes of conduct for the press. The booklet is designed for media professionals working in print, broadcast and online media. Most of the recommendations are relevant to reporting across all media, but some relate specifically to print media or digital media. A brief summary of considerations for digital media can be found in Annex 1. It is beyond the scope of this resource to address issues which are specific to websites, films, television soap operas or stage plays. For related information, see resources of the Entertainment Industry Council (http://www.eiconline.org/). Reporting on mass shootings and terrorism is addressed in Annex 2. 02 Scientific evidence of media impacts on suicidal behaviour Reporting as a risk factor of suicidal behaviour Over 100 investigations have been conducted into imitative (copycat) suicides (i.e. suicides that appear to be directly related to media reports about one or more suicides). Systematic reviews of these studies have consistently drawn the same conclusion: media reporting of suicide cases can lead to subsequent, additional, suicidal behaviours. These reviews also conclude that copycat suicidal behaviour is more likely under some circumstances than others. In particular, repeated coverage and high-impact/high-profile stories are most strongly associated with copycat behaviour. The effect of a report about a suicide on subsequent suicides is greater when the person described in the story is a celebrity and is held in high regard by the reader or viewer. Particular subgroups in the population (such as young people, people suffering from mental illness, persons with a history of suicidal behaviour or those bereaved by suicide) are particularly vulnerable to engaging in imitative suicidal behaviour. The risk is most pronounced when the characteristics of the person who died by suicide and those of the reader or viewer are similar in some way and when the reader or viewer identifies with the featured person. Additionally, the content of stories also plays an important role: stories that confirm or repeat myths about suicide or that include a detailed description of a particular method of suicide are more likely to result in copycat suicides. However, media reports about suicides written in accordance with media guidelines show strong potential to help prevent suicide and do not usually trigger further suicides. Positive impacts of reporting Whereas there is a relatively long history of research on the harmful effects of media reports about suicide, in the last few years more and more research has focused on the potential benefits of responsible media reporting about suicide. Media reports on persons who were in adverse life circumstances but who managed to cope constructively with their suicidal thoughts have been associated with decreases in suicidal behaviour. Further studies suggest that educative media portrayals featuring how to cope with suicidal thoughts may help reduce suicidal behaviour. A more detailed overview of the scientific literature on media impacts is provided in Annex 3. 03 Responsible reporting Provide accurate information about where to seek help Information about support resources should be provided at the end of all stories about suicide. The specific resources should include suicide prevention centres, crisis helplines, other health and welfare professionals, and self-help groups. Information about where to seek help should include services that are recognized in the community as being of high quality and accessible 24/7, if available. These resources should provide access to support for persons who are distressed or prompted to consider suicide as a result of the story. The address or contact information of listed resources should be checked regularly to ensure that it is accurate. However, providing a long list of potential resources can be counter-productive; therefore, only a limited number of resources (e.g. one phone number and one website) should be provided. Educate the public about the facts of suicide and suicide prevention, without spreading myths There are many misconceptions about suicide. Research has shown that media reports that repeat these myths are more likely to trigger imitative behaviour. Studies have also shown that the public tends to recall the myths in “myths versus facts” stories in the media. Some of the most common myths and facts about suicide are listed in Annex 4. Consequently, it is preferable to lead with facts about suicide. Apart from carefully researching facts when discussing suicide, it is always helpful to report on how to prevent suicide, to include the message that people who are suicidal should seek help, and to indicate how to access that help. Report stories of how to cope with life stressors or suicidal thoughts, and how to get help Providing personal narratives of people who managed to cope with adverse circumstances and suicidality may help others in difficult life situations to adopt similar positive coping strategies. Stories that integrate educative materials explaining how to get help when faced with seemingly insurmountable difficulties are also encouraged. These stories typically feature specific ways adopted by others to overcome their suicidal thoughts, and highlight what can be done to get help if one is suicidal. Apply particular caution when reporting celebrity suicides Celebrity suicides are considered newsworthy and it is often considered to be in the public interest to report them. However, such reports are particularly likely to induce copycat suicides in vulnerable persons. Glorifying a celebrity’s death may inadvertently suggest that society honours suicidal behaviour and thus may promote suicidal behaviour in others. For this reason, special care should be taken when reporting celebrity suicides. Such reports should not glamourize the suicide or describe the suicide method in detail. A focus on the celebrity’s life, how he or she contributed to society, and how their death negatively affects others is preferable to reporting details of the suicidal act or providing simplistic reasons for why the suicide occurred. Additionally, care should be taken when reporting a celebrity’s death when the cause of death is not immediately known. Media speculation about suicide as a possible cause of a celebrity’s death can be harmful. It is more appropriate to wait for the cause of death to become known and to research the 04 specific circumstances carefully. As noted above, reports should always include information about access to support resources for those who are, or might become, distressed or suicidal due to the death. Apply caution when interviewing bereaved family or friends The views of persons who have experienced a loss from suicide can be a very valuable resource for educating others about the realities of suicide. However, several key considerations should be taken into account when collecting such information and including it in a media report about suicide. There needs to be caution when involving family, friends and others who are grieving over an acute loss and who might be in a crisis situation. A decision to interview someone who has been bereaved by suicide should never be taken lightly. Such persons are at increased risk of suicide or self-harm while they are dealing with their grief. Respect for their privacy should take precedence over writing a dramatic story. In some countries, journalists are guided by a code of conduct when undertaking such interviews. It is important for media professionals to recognize that, as part of their investigations, they may gain knowledge about a suicide or the deceased that witnesses and/or the bereaved do not have. The publication of such material could be harmful to those who are bereaved by the suicide. Reporters also need to carefully consider the accuracy of any information received from the bereaved during an interview because their recall of specific memories, statements or behaviours of the suicide may be clouded by acute grief. In instances where reporting is not related to a recent loss, people who have managed to cope with loss due to suicide and want to contribute to a media story can be an important resource for increasing awareness and providing viable options for others on how to cope with similar circumstances. However, even if the actual loss occurred a long time ago, it is important to remember that talking about past experiences with suicide may trigger painful memories and emotions. Persons bereaved by suicide who volunteer to speak with the media may be unaware of the potential personal consequences of widespread public dissemination of detailed private information; therefore, this should be discussed with the individual beforehand, and steps should be taken to protect their privacy. Whenever possible, the bereaved should be shown reports containing their personal accounts prior to publication in order to allow corrections or other changes before publication. Recognize that media professionals themselves may be affected by stories about suicide Preparing a story about a suicide may resonate with media professionals' own experiences. The effect can occur in all settings, but may be particularly pronounced in small, close-knit communities where media professionals have strong local connections. There is an obligation on media organizations to ensure that necessary supports – such as debriefing opportunities and mentoring arrangements – are in place for media professionals. Individual media professionals should not hesitate to seek help if they are negatively affected in any way. 05 Do not place stories about suicide prominently and do not unduly repeat such stories Prominent placement and undue repetition of stories about suicide are more likely to lead to subsequent incidents of suicidal behaviour than more subtle presentations. Newspaper stories about suicide should ideally be located on the inside pages, towards the bottom of the page, rather than on the front page or at the top of an inside page. Similarly, broadcast stories about suicide should be presented in the second or third break of television news, and further down the order of radio reports or online posts, rather than as the lead item. Caution should be exercised regarding the repetition or updating of the original story. Do not use language which sensationalizes or normalizes suicide, or presents it as a constructive solution to problems Language that sensationalizes suicide should be avoided. For example, it is much better to report on “increasing suicide rates” than on a “suicide epidemic”. When reporting on a suicide, the use of language that conveys the message that suicide is a public health problem and identifies risk factors, combined with a message about the prevention of suicide, can help to educate the public about the importance of suicide prevention. Language that misinforms the public about suicide, normalizes it or provides simplistic explanations for a suicide should also be avoided. Apparent changes in suicide statistics should be verified, as they may signal temporary fluctuations rather than statistically reliable increases or decreases. Out-of-context use of the word “suicide” – such as, for instance, “political suicide” – may serve to desensitize the public to its gravity. Terms like “unsuccessful suicide” or “successful suicide”, implying that death is a desirable outcome, should not be used; alternative phrases such as “non-fatal suicidal behaviour” are more accurate and less open to misinterpretation. The phrase “committed suicide” implies criminality (suicide remains a criminal offence in some countries) and unnecessarily increases the stigma experienced by those who have lost a person to suicide. It is better to say “died by suicide” or “took his/her life”. Do not explicitly describe the method used Detailed description and/or discussion of the method should be avoided because this will increase the likelihood that a vulnerable person will copy the act. In reporting an overdose, for example it could be harmful to detail the brand/name, nature, quantity or combination of drugs taken, or how they were obtained. Caution should also be exercised when the method of suicide is rare or novel. While use of an unusual method may appear to make the death more newsworthy, reporting the method may trigger other people to use this method. New methods can spread easily via sensationalist media reporting – an effect that can be accelerated via social media. Do not provide details about the site/location Sometimes a location can develop a reputation as a “suicide site” – e.g. a bridge, a tall building, a cliff or a railway station or crossing where suicidal acts have occurred. 06 Particular care should be taken by media professionals not to promote such locations as suicide sites by, for instance, using sensationalist language to describe them or overplaying the number of incidents occurring at that location. Similar caution is necessary when reporting about suicides or suicide attempts in educational settings or specific institutions, particularly those for vulnerable individuals (e.g. prisons and psychiatric units/hospitals). Do not use sensational headlines Headlines serve the purpose of attracting the reader’s attention by giving the essence of the story in as few words as possible. The word “suicide” should not be used in the headline, and explicit reference to the method or site of the suicide should be avoided. If headlines are written by other media professionals than those working on the main text, the author of the main text should work with the headline writer to ensure that an appropriate headline is selected. Do not use photographs, video footage or digital media links Photographs, video footage or social media links of the scene of a suicide should not be used, particularly if reference is made to specific details of the location or method. In addition, great caution is required in the use of pictures of a person who has died by suicide. If images are used, explicit permission should be obtained from family members. These images should not be prominently placed and should not glamorize the individual or the suicidal act. Research shows that pictures associated with suicidal acts can be reactivated by vulnerable readers later, such as during a personal crisis, and may then trigger suicidal behaviour. Coordination of editorial work on text and pictures is recommended, as individuals responsible for the text are sometimes not responsible for the use of images. Suicide notes, final text messages, social media posts and emails from the deceased individual should not be published. 07 Sources of reliable information Sources of reliable statistics and other information about suicide should be used by media professionals when reporting about suicide. Government statistics agencies in many countries provide data on their annual suicide rates, usually by age and sex. WHO Member States report mortality data, including suicide, to WHO (http://www.who.int/healthinfo/mortality_data/en/). Data and statistics should be interpreted carefully and correctly. 1 Media professionals should seek advice from local suicide prevention experts when preparing stories about suicide. These experts can help interpret data about suicide, ensure that reports about suicide avoid increasing the risk of copycat suicide, dispel myths about suicidal behaviour, and provide useful information about recognizing and helping persons who are thinking about taking their own lives. National or regional suicide prevention organizations often have specific contact details for the media. Many countries have associations that provide information about suicide. Some of these associations also have a role in suicide prevention, offer support to people who are experiencing suicidal thoughts or have been bereaved by suicide, provide advocacy services, and/or foster research about suicide. The International Association for Suicide Prevention (IASP) is the international equivalent of these associations. The IASP website (https://www.iasp.info) includes useful background information for media professionals preparing stories on suicide, including lists of suicide prevention services and media guidelines for reporting on suicide from several countries. Leading experts, suicide prevention services and public health organizations have also developed best practice recommendations for reporting on suicide in multiple languages (http://www.reportingonsuicide.org). 1 Some caution should be exercised in making international comparisons of rates, because countries have different legal regulations and procedures which may influence the way in which deaths are identified, certified and recorded as suicides. 08 Annex 1. Considerations for digital media Nowadays people obtain their information from a much broader range of sources than they did in the past, and there is increasing overlap between traditional media and online media. The Internet has become an important platform for information and communication about suicide, especially among young people and persons at high risk of suicide. This booklet can be used for media reporting in both traditional and digital media. However, there are additional challenges with regard to reporting on suicide in digital media and managing potential suicidal content online. Specific guidelines have been created in recent years to address these challenges. It is important to avoid the hyperlinking of suicidal material in social media. Video or audio footage (e.g. emergency calls) or social media links to the scene of a suicide should not be used, particularly if the location or method is clearly presented. In addition, great caution is necessary when using pictures of a person who has died by suicide. Search engine optimization efforts need to be carefully balanced against the use of harmful wording, particularly when it comes to writing the headline. As is true for traditional media, data visualizations should be carefully checked to prevent the exaggeration or sensationalization of statistics about suicide. Adequate policies should be established by the managers of media platforms for dealing with potentially suicidal content in the comments sections of digital media, such as online newspapers or print newspapers’ websites, and for timely responses to content relating to suicide. A set of best practices for online technologies (http://www.preventtheattempt.com) has been developed to serve small, medium-sized and large organizations and companies with online representations. Basic, mid-level and advanced-level recommendations are offered about how to integrate online resources with interactive components for suicide prevention. Basic recommendations include: the provision of a help centre with information on supportive resources and Frequently asked questions (FAQ) on suicide, policies on how to respond to potentially suicidal users, regulations on the involvement of law enforcement, timeliness of responses to suicidal content, and information on where to refer potentially suicidal individuals. Another set of recommendations has been developed for bloggers (https://www.bloggingonsuicide.org) by Suicide Awareness Voices of Education (SAVE). These recommendations are based on the content of guidelines for traditional media, highlighting safety concerns that are frequently encountered in blogs and how to deal with them. 09 Annex 2. Reporting on mass shootings and terrorism Research on the imitative effects of media reports about mass shootings and terrorism is not as extensive as research on the copycat effects of media reports about suicides. However, there is some evidence that sensationalist reporting about killings can trigger further homicidal actions. These incidents typically receive considerable media attention, and may or may not include self-directed violence after, or as part of, the murder(s). If such an event includes suicide, it should not be described as a suicide attack or suicide bombing because this magnifies the negative labelling of suicidal behaviour. Referring to such events as “homicidal bombings” or “mass killings” would be more appropriate because the main purpose of these acts is to kill others; only some of the perpetrators may actually be suicidal. In reporting these killings, it is important to remember that the perpetrator may not be suicidal and may not have a mental illness; most mass shootings are not committed by persons with a diagnosed mental disorder. An international expert team lead by Suicide Awareness Voices of Education (SAVE) has developed recommendations (https://www.reportingonmassshootings.org) for reporting such events – including reducing the media attention on the perpetrators, because such emphasis can potentially lead others to identify with them and be inspired by them to commit similar acts. 10 Annex 3. Overview of the scientific literature on media impacts Harmful media impacts The earliest evidence of the impact of the media on suicidal behaviour was provided in the late 18th century when Goethe published The sorrows of young Werther, in which Werther shoots himself because he falls in love with a woman who is beyond his reach. The novel was implicated in a spate of suicides across Europe. Many of those who died by suicide were dressed in a similar fashion to Werther and adopted his method or were found with a copy of Goethe’s book. Consequently the book was banned in several European countries. The evidence for imitative suicidal behaviours occurring in response to the reporting or portrayal of suicide remained anecdotal until the 1970s when Phillips (1) published a study which retrospectively compared the number of suicides that occurred in the months in which a front-page article on suicide appeared in the United States press with the number that occurred in the months in which no such article appeared. During the 20-year study period, there were 33 months during which a front-page suicide article was published, and there was a significant increase in the number of suicides in 26 of those 33 months. Imitation effects were also found by Schmidtke & Häfner (2) after the broadcast of a television series. Since Phillips’ study, over 100 other investigations into imitative suicides have been conducted. Collectively, these studies have strengthened the body of evidence in a number of ways. First, they have used improved methodologies. For example, Wasserman (3) and Stack (4) replicated the findings from Phillips’ original study and extended the observation period, using more complex time-series regression techniques, and considered rates rather than absolute numbers of suicide. Second, these studies have examined different media. For instance, Bollen & Phillips (5) and Stack (6) examined the impact of suicide stories that were given national coverage on television news in the USA and found significant increases in suicide rates following such broadcasts. Furthermore, although most of the early studies were conducted in the USA and considered suicide only, later studies broadened the scope to Asian and European countries and included a focus on suicide attempts. For example, studies by Cheng et al. (7, 8), Yip et al. (9) and Chen et al. (10) demonstrated increases in suicides and suicide attempts following the news coverage of celebrity suicides in China (Province of Taiwan and Hong Kong SAR), and the Republic of Korea, respectively. A study by Etzersdorfer, Voracek & Sonneck (11) reported similar results following coverage of a celebrity suicide in the largest Austrian newspaper, with increases in suicides being more pronounced in regions where distribution of the newspaper was greatest. More recent studies also assessed the characteristics of the content of media reports before assessing media effects. This is reflected in studies by Pirkis and colleagues that differentiated various types of media reports on the basis of differences in content (12). They found that repetitive stories reporting suicide methods and reinforcing public misconceptions about suicide were associated with subsequent increases in suicides. Notably, Gould and colleagues found that youth copycat suicides were more likely to be triggered by newspaper stories that were more prominent (i.e. front-page placement or inclusion of a picture), more explicit (i.e. with headlines containing the word “suicide” or specifying the method used), more detailed (i.e. including the deceased’s name, the details of the method, or the presence of a suicide note), and reporting on suicide death rather than suicide attempt (13). 11 Systematic reviews of studies in the area of media and suicide have consistently reached the same conclusion: media reporting of suicide can lead to subsequent increases in suicidal behaviours (14-17). These reviews have also observed that the likelihood of an increase in suicidal behaviours varies as a function of the time after the news report, usually peaking within the first three days and levelling off by about two weeks (5, 18), but sometimes lasting longer (19). The increase is related to the amount and prominence of coverage, with repeated coverage and high-impact stories being most strongly associated with imitative behaviours (10, 11, 20-22). Such behaviours are accentuated when the person described in the story and the reader or viewer are similar in some way (22, 23), or when the person described in the story is a celebrity and is held in high regard by the reader or viewer (3, 4, 7, 9, 22, 24). Sensationalist or glamourized reporting on suicides of entertainment industry celebrities appears to be associated with the greatest increases in subsequent suicides (25). Combined evidence across studies has shown that the average increase in suicide rates in the month subsequent to sensationalist news media reporting on a celebrity suicide is 0.26 per 100 000 population, but the estimated effect is even more pronounced for reports on the suicides of entertainers (0.64 per 100 000 population) (25). Media effects also depend on the characteristics of the audience. Some subgroups in the population (young people, people suffering from depression, and persons who identify with the deceased) seem especially vulnerable and are therefore more likely to show increased rates of suicidal thoughts or imitative suicidal behaviours (18, 26-29). Overt description of suicide by a particular method often leads to increases in suicidal behaviour employing that method (10, 30-33). Protective media impacts There is also some evidence regarding the potential for the media to exert a positive influence. This evidence comes from studies which considered whether best-practice media reporting of suicide could lead to a reduction in the rates of suicide and suicide attempts. Etzersdorfer and colleagues showed that the introduction of media guidelines on the reporting of suicides on the Vienna subway resulted in a reduction in sensational reporting of these suicides and, in turn, a 75% decrease in the rate of subway suicides and a 20% decrease in the overall suicide rate in Vienna (34-36). The repeated distribution of these guidelines resulted in an improvement in the quality of reporting about suicide and a reduction in the Austria’s national suicide rate, with the positive impact most pronounced in regions with strong media collaboration (37). Studies from Australia, China, Hong Kong SAR, Germany and Switzerland have similarly shown that media guidelines were positively related to the quality of reporting on suicide. However, the effectiveness of media guidelines depends on their successful implementation (38, 39). Experience from several countries – including Australia (http://www.mindframe-media.info), Austria (http://www.suizidforschung.at), China, Hong Kong SAR (http://www.csrp.hku.hk/media/), Switzerland (http://www.stopsuicide.ch), the United Kingdom (http://www.samaritans.org/media-centre/) and the USA (http://www.reportingonsuicide.org) – provide important insights on the implementation of media guidelines, which could be instructive for other countries. Further evidence of a possible suicide-protective effect of certain media reports comes from a study by Niederkrotenthaler and colleagues, who found that a specific class of articles that focused on positive coping/mastery of crises was associated with decreases in suicide rates in 12 the geographical area where the published media reports reached a large proportion of the population (21). This protective media potential has been labelled the Papageno effect after the character in Mozart’s opera The magic flute who considers suicide but changes his plan when reminded of alternatives to dying. Following this first study on the Papageno effect, some other studies have identified protective impacts by media materials that address constructive coping and provide information on suicide prevention (28, 38, 40). Overall, reviews of media and suicide find that, while there is evidence for both beneficial and harmful impacts of the media on suicide prevention, most research to date has focused on the harmful impacts (17). Digital media The very little research that is yet available about the impact of suicide-related depictions online suggests that both protective and harmful effects are possible. Digital media are considered a potentially valuable resource for persons in need of help when suicidal because online media sites are easily accessible and are often used by young people. Persons at risk for suicide frequently report feeling less alienated when using social media and sometimes report that their online activities have reduced suicidal thoughts. This is particularly the case for activities on websites and message boards that offer constructive help and actively avoid normalizing or condoning suicidal behaviour. However, the potential to normalize suicidal behaviours, the access to images about suicide and suicide methods, and the creation of communication channels that can be used for bullying and harassment are of major concern (41, 42). There are also pro-suicide sites that describe the specifics of different suicide methods, encourage suicidal behaviour, or recruit individuals for suicide pacts. An increasing number of case studies indicate that message boards can serve as a tool for learning about suicide methods, and can promote suicidal behaviour in vulnerable persons. Conclusion There is strong support for the contention that sensationalist media reports about suicide can lead to subsequent additional suicidal behaviours (suicides and suicide attempts). These time-limited increases in suicides are not simply the early occurrence of suicides that would have happened anyway (if this were the case, they would be followed by a commensurate decrease in suicide rates); they are additional suicides that would not have occurred in the absence of the inappropriate media reporting. Studies of the potential protective effects of responsible media reporting of suicide have started only quite recently and the evidence for the benefits of this type of reporting is currently emerging. Media professionals should exercise caution in reporting on suicide, balancing the public’s “right to know” against the risk of causing harm. 13 Phillips DP. The influence of suggestion on suicide: substantive and theoretical implications of the Werther effect. Am Sociol Rev. 1974;39(3):340-54. Schmidtke A, Häfner H. The Werther effect after television films: new evidence for an old hypothesis. Psychol Med. 1988;18(3):665-76. Wasserman IM. Imitation and suicide: a re-examination of the Werther effect. Am Sociol Rev. 1984;49(3):427-36. Stack S. A reanalysis of the impact of non-celebrity suicides: a research note. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 1990;25(5):269-73. Bollen KA, Phillips DP. Imitative suicides: a national study of the effects of television news stories. Am Sociol Rev. 1982;47(6):802-9. Stack S. The effect of publicized mass murders and murder-suicides on lethal violence, 1968-1980: a research note. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 1989;24(4):202-8. Cheng ATA, Hawton K, Lee CTC, Chen THH. The influence of media reporting of the suicide of a celebrity on suicide rates: a population-based study. Int J Epidemiol. 2007;36(6):1229-34. Cheng ATA, Hawton K, Chen THH, Yen AMF, Chen CY, Chen LC, et al. The influence of media coverage of a celebrity suicide on subsequent suicide attempts. J Clin Psychiatry. 2007;68(6):862-6. Yip PSF, Fu KW, Yang KCT, Ip BYT, Chan CLW, Chen EYH et al. The effects of a celebrity suicide on suicide rates in Hong Kong. J Affect Disord. 2006;93(1-3):245-52. Chen YY, Yip PS, Chan CH, Fu KW, Chang SS, Lee WJ et al. The impact of a celebrity's suicide on the introduction and establishment of a new method of suicide in South Korea. Arch Suicide Res. 2014;18(2):221-6. Etzersdorfer E, Voracek M, Sonneck G. A dose-response relationship of imitational suicides with newspaper distribution. Aust N Z J Psychiatry. 2001;35(2):251. Pirkis JE, Burgess PM, Francis C, Blood RW, Jolley DJ. The relationship between media reporting of suicide and actual suicide in Australia. Soc Sci Med. 2006;62:2874–86. Gould M., Kleinman MH, Lake AM, Forman J, Basset Midle J. Newspaper coverage of suicide and initiation of suicide clusters in teenagers in the USA, 1988-96: a retrospective, population-based, case-control study. Lancet Psychiatry. 2014;1(1): 34-43. doi: 10.1016/S2215-0366(14)70225-1. Pirkis J, Blood RW. Suicide and the media: (1) Reportage in non-fictional media. Crisis. 2001;22(4):146-54. References 1.   2.   3.   4.   5.   6.   7.     8.     9.   10.     11.   12.   13.       14. 14 Stack S. Media impacts on suicide: a quantitative review of 293 findings. Soc Sci Q. 2000;81(4):957-72. Stack S. Suicide in the media: a quantitative review of studies based on non-fictional stories. Suicide Life Threat Behav. 2005;35(2):121-33. Sisask M, Värnik A. Media roles in suicide prevention: a systematic review. Int J Environ Res Public Health. 2012;9(1):123-38. Phillips DP, Carstensen LL. Clustering of teenage suicides after television news stories about suicide. N Engl J Med. 1986;315(11):685-9. Fu KW, Yip PSF. Long-term impact of celebrity suicide on suicidal ideation: Results from a population-based study. J Epidemiol Community Health. 2007;61(6):540-6. Hassan R. Effects of newspaper stories on the incidence of suicide in Australia: a research note. Aust N Z J Psychiatry. 1995;29(3):480-3. Niederkrotenthaler T, Voracek M, Herberth A, Till B, Strauss M, Etzersdorfer E et al. Role of media reports in completed and prevented suicide – Werther v. Papageno effects. Br J Psychiatry. 2010;197:234–43. Niederkrotenthaler T, Till B, Voracek M, Dervic K, Kapusta ND, Sonneck G. Copycat-effects after media reports on suicide: a population-based ecologic study. Soc Sci Med. 2009;69:1085–90. doi: 10.1093/eurpub/ckp034. Stack S. Audience receptiveness, the media, and aged suicide, 1968-1980. J Aging Stud. 1990;4(2):195-209. Stack S. Celebrities and suicide: a taxonomy and analysis. Am Sociol Rev. 1987;52 (3):401-12. Niederkrotenthaler T, Fu KW, Yip P, Fong DYT, Stack S, Cheng Q, et al. Changes in suicide rates following media reports on celebrity suicides: a meta-analysis. J Epidemiol Community Health. 2012;66:1037–42. Cheng ATA, Hawton K, Chen THH, Yen AMF, Chang JC, Chong MY et al. The influence of media reporting of a celebrity suicide on suicidal behaviour in patients with a history of depressive disorder. J Affect Disord. 2007;103:69-75. Phillips DP, Carstensen LL. The effect of suicide stories on various demographic groups, 1968-1985. Suicide Life Threat Behav. 1988;18(1):100-14. Till B, Strauss M, Sonneck G, Niederkrotenthaler T. Determining the effects of films with suicidal content: a laboratory experiment. Br J Psychiatry. 2015;207(1):72-8. doi: 10.1192/bjp.bp.114.152827. 15.   16.   17.   18.   19.   20.   21.     22.     23.   24.   25.     26.     27.   28. 15 Scherr S, Reinemann C. Belief in a Werther effect: third-person effects in the perceptions of suicide risk for others and the moderating role of depression. Suicide Life Threat Behav. 2011;41(6):624–34. Ashton JR, Donnan S. Suicide by burning: a current epidemic. BMJ. 1979;2(6193):769-70. Ashton JR, Donnan S. Suicide by burning as an epidemic phenomenon: an analysis of 82 deaths and inquests in England and Wales in 1978-79. Psychol Med. 1981;11(4):735-9. Veysey MJ, Kamanyire R, Volans GN. Antifreeze poisonings give more insight into copycat behaviour. BMJ. 1999;319(7217):1131. Hawton K, Simkin S, Deeks J, O'Connor S, Keen A, Altman DG et al. Effects of a drug overdose in a television drama on presentations to hospital for self-poisoning: time series and questionnaire study. BMJ. 1996;318(7189):972-7. Etzersdorfer E, Sonneck G. Preventing suicide by influencing mass- media reporting: the Viennese experience 1980-1996. Arch Suicide Res. 1998;4(1):64-74. Etzersdorfer E, Sonneck G, Nagel Kuess S. Newspaper reports and suicide. N Engl J Med. 1992;327(7):502-3. Sonneck G, Etzersdorfer E, Nagel Kuess S. Imitative suicide on the Viennese subway. Soc Sci Med. 1994;38(3):453-7. Niederkrotenthaler T, Sonneck G. Assessing the impact of media guidelines for reporting on suicides in Austria: interrupted time series analysis. Aust N Z J Psychiatry. 2007;41(5):419-28. Stack S, Niederkrotenthaler T, editors. Media and suicide: international perspectives on research, theory & policy. Piscataway (NJ): Transaction Publishers; 2017. Tatum PT, Canetto SS, Slater MD. Suicide coverage in U.S. newspapers following the publication of the media guidelines. Suicide Life Threat Behav. 2010;40:525-35. Till B, Tran U, Voracek M, Niederkrotenthaler T. Papageno vs. Werther Effect online: randomized controlled trial of beneficial and harmful impacts of educative suicide prevention websites. Br J Psychiatry. 2017. Online first: doi: 10.1192/bjp.bp.115.177394 Robinson J, Cox G, Bailey E, Hetrick S, Rodrigues M, Fisher S et al. Social media and suicide prevention: a systematic review. Early Interv Psychiatry. 2016;10(2):103-21. Daine K, Hawton K, Singaravelu V, Stewart A, Simkin S, Montgomery P. The power of the web: a systematic review of studies of the influence of the internet on self-harm and suicide in young people. PLoS One. 2013;30;8(10):e77555. 29.     30. 31.   32.   33.     34.   35.   36.   37.     38.   39.   40.     41.   42. 16 Annex 4. Myths and facts about suicide MYTH Talking about suicide is a bad idea and can be interpreted as encouragement. FACT Given the widespread stigma around suicide, most people who are contemplating suicide do not know who to speak to. Rather than encouraging suicidal behaviour, talking openly can give a person other options or the time to rethink his/her decision, thereby preventing suicide. MYTH People who talk about suicide do not mean to do it. FACT People who talk about suicide may be reaching out for help or support. A significant number of people contemplating suicide are experiencing anxiety, depression and hopelessness and may feel that there is no other option. MYTH Someone who is suicidal is determined to die. FACT On the contrary, suicidal people are often ambivalent about living or dying. Someone may act impulsively by drinking pesticide, for instance, and die a few days later, even though they would have liked to live on. Access to emotional support at the right time can prevent suicide. MYTH Most suicides happen suddenly without warning. FACT The majority of suicides have been preceded by warning signs, whether verbal or behavioural. Of course, some suicides occur without warning. But it is important to understand what the warning signs are and look out for them. MYTH Once someone is suicidal, he or she will always remain suicidal. FACT Heightened suicide risk is often short-term and specific to the situation. While suicidal thoughts may return, they are not permanent and a person with previous suicidal thoughts and attempts can go on to live a long life. MYTH Only people with mental disorders are suicidal. FACT Suicidal behaviour indicates deep unhappiness but not necessarily mental disorder. Many people living with mental disorders are not affected by suicidal behaviour, and not all people who take their own lives have a mental disorder. MYTH Suicidal behaviour is easy to explain. FACT Suicide is never the result of a single factor or event. The factors that lead an individual to suicide are usually multiple and complex, and should not be reported in a simplistic way. Health, mental health, stressful life events, social and cultural factors need to be taken into account when trying to understand suicidal behaviour. Impulsivity also plays an important role. People with a mental illness, which may influence a person’s ability to cope with life stressors and interpersonal conflicts, are more likely to be at risk of suicide. However, mental illness alone is insufficient to explain suicide. Almost always, it will be misleading to attribute a suicide to a specific event such as failure in an examination or breakdown of a relationship. In circumstances where the death has not yet been fully investigated, it is inappropriate to report premature conclusions about causes and triggers. 17 MYTH Suicide is an appropriate means of coping with problems. FACT Suicide is not a constructive or appropriate means of coping with problems, nor is it the only possible way to manage severe distress or to deal with adverse life circumstances. Stories about individuals with a personal experience of suicidal thoughts who managed to cope with their difficult life situations can help to highlight viable options for others who might currently be contemplating suicidal behaviour. Suicide also has a devastating impact on family members, friends and entire communities, often leaving them wondering whether there were signs they may have missed, and feeling guilty, angry, stigmatized and/or abandoned. Reports of suicide that explore some of these complex dynamics in a sensitive way, without blaming grieving survivors, can help educate the public about the need to provide appropriate support to persons bereaved by suicide. 18

Preventing suicide: a resource for media professionals Update 2017 International Association for Suicide Prevention WHO/MSD/MER/17.5 © World Health Organization 2017 Some rights reserved. This work is available under the Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 IGO licence (CC BY-NC-SA 3.0 IGO; https://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/3.0/igo). Under the terms of this licence, you may copy, redistribute and adapt the work for non-commercial purposes, provided the work is appropriately cited, as indicated below. In any use of this work, there should be no suggestion that WHO endorses any specific organization, products or services. The use of the WHO logo is not permitted. If you adapt the work, then you must license your work under the same or equivalent Creative Commons licence. If you create a translation of this work, you should add the following disclaimer along with the suggested citation: “This translation was not created by the World Health Organization (WHO). WHO is not responsible for the content or accuracy of this translation. The original English edition shall be the binding and authentic edition”. Any mediation relating to disputes arising under the licence shall be conducted in accordance with the mediation rules of the World Intellectual Property Organization. Suggested citation. Preventing suicide: a resource for media professionals, update 2017. Geneva: World Health Organization; 2017 (WHO/MSD/MER/17.5). Licence: CC BY-NC-SA 3.0 IGO. Cataloguing-in-Publication (CIP) data. CIP data are available at http://apps.who.int/iris. Sales, rights and licensing. To purchase WHO publications, see http://apps.who.int/bookorders. To submit requests for commercial use and queries on rights and licensing, see http://www.who.int/about/licensing. Third-party materials. If you wish to reuse material from this work that is attributed to a third party, such as tables, figures or images, it is your responsibility to determine whether permission is needed for that reuse and to obtain permission from the copyright holder. The risk of claims resulting from infringement of any third-party-owned component in the work rests solely with the user. General disclaimers. The designations employed and the presentation of the material in this publication do not imply the expression of any opinion whatsoever on the part of WHO concerning the legal status of any country, territory, city or area or of its authorities, or concerning the delimitation of its frontiers or boundaries. Dotted and dashed lines on maps represent approximate border lines for which there may not yet be full agreement. The mention of specific companies or of certain manufacturers’ products does not imply that they are endorsed or recommended by WHO in preference to others of a similar nature that are not mentioned. Errors and omissions excepted, the names of proprietary products are distinguished by initial capital letters. All reasonable precautions have been taken by WHO to verify the information contained in this publication. However, the published material is being distributed without warranty of any kind, either expressed or implied. The responsibility for the interpretation and use of the material lies with the reader. In no event shall WHO be liable for damages arising from its use. Printed in Switzerland Contents Foreword Responsible reporting on suicide: quick reference guide Introduction Scientific evidence of media impacts on suicidal behaviour Responsible reporting Provide accurate information about where to seek help Educate the public about the facts of suicide and suicide prevention, without spreading myths Report stories of how to cope with life stressors or suicidal thoughts, and how to get help Apply particular caution when reporting celebrity suicides Apply caution when interviewing bereaved family or friends Recognize that media professionals themselves may be affected by stories about suicide Do not place stories about suicide prominently and do not unduly repeat such stories Do not use language which sensationalizes or normalizes suicide, or presents it as a constructive solution to problems Do not explicitly describe the method used Do not provide details about the site/location Do not use sensational headlines Do not use photographs, video footage or social media links Sources of reliable information Annex 1: Considerations for digital media Annex 2: Reporting on mass shootings and terrorism Annex 3: Overview of the scientific literature on media impacts Annex 4: Myths and facts about suicide v viii 01 03 04 04 04 04 04 05 05 06 06 06 06 07 07 08 09 10 11 17 iii

Foreword Suicide is a serious global public health problem that demands our attention but preventing suicide is no easy task. Current research indicates that the prevention of suicide, while feasible, involves a whole series of activities, ranging from provision of the best possible conditions for bringing up our children and young people, through accurate and timely assessment of mental disorders and their effective treatment, to the environmental control of risk factors. Appropriate dissemination of information and awareness-raising are essential elements in the success of suicide prevention. Cultural, age- and gender-related variations need to be taken into account in all these activities. In 1999 the World Health Organization (WHO) launched its worldwide initiative for the prevention of suicide. This booklet is the second revised version of one of the resources prepared which are addressed to specific social and professional groups that are particularly relevant to the prevention of suicide. The revised booklet is the product of continuing collaboration between WHO and the International Association for Suicide Prevention (IASP). It represents a link in a long and diversified chain involving a wide range of people and groups, including health professionals, educators, social agencies, governments, legislators, social communicators, law enforcers, families and communities. We are particularly indebted to Professor Diego de Leo, Griffith University, Brisbane, Queensland, Australia, who produced the first version of this booklet. Our gratitude also goes to Dr Lakshmi Vijayakumar, SNEHA, Chennai, India, for her assistance in the technical editing. The original text was reviewed by the following members of the WHO International Network for Suicide Prevention, to whom we are grateful: Dr Sergio Pérez Barrero, Hospital de Bayamo, Granma, Cuba; Dr Annette Beautrais, Christchurch School of Medicine, Christchurch, New Zealand; Dr Ahmed Okasha, Ain Shams University, Cairo, Egypt; Professor Lourens Schlebusch, University of Natal, Durban, South Africa; Professor Jean-Pierre Soubrier, Centre de Ressources en Suicidologie (CRES), Paris, France; Professor Airi Värnik, Tallinn University, Tallinn, Estonia; Professor Danuta Wasserman, National Centre for Suicide Research and Prevention of Mental Ill Health (NASP), Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden; Dr Shutao Zhai, Nanjing Medical University Brain Hospital, Nanjing, China. The first revision of the booklet was undertaken by the Media Task Force of IASP under the leadership of Associate Professor Jane Pirkis, School of Population Health, University of Melbourne, Australia. The current update of this booklet was undertaken by the Task Force on Media Recommendations for Suicide Reporting of IASP. We should like to specifically thank Associate Professor Dr Thomas Niederkrotenthaler (Centre for Public Health, Medical University of Vienna, Austria) and Dr Daniel Reidenberg (Suicide Awareness Voices of Education (SAVE), USA), co-chairs of the Task Force on Media Recommendations for Suicide Reporting of IASP, who had lead responsibility for this update. We also thank the following members of the Task Force on Media Recommendations for Suicide Reporting of IASP for their contributions: Mr Karl Andriessen, School of Psychiatry, University of New South Wales, Sydney, Australia; Professor Ella Arensman, Department of v Epidemiology and Public Health, University College Cork, Cork, Ireland; Ms Jane Arigho, Headline, Dublin, Ireland; Dr Loraine Barnaby, Department of Community Health and Psychiatry, University of the West Indies, Mona, Jamaica; Dr Jo Bell, School of Health and Social Work, University of Hull, Hull, England; Professor Silvia Sara Canetto, Colorado State University, Fort Collins, CO, USA; Assistant Professor Qijin Cheng, Hong Kong Jockey Club Centre for Suicide Research and Prevention, University of Hong Kong, Hong Kong Special Administrative Region (Hong Kong SAR), China; Professor Sunny Collings, Social Psychiatry and Population Mental Health Research Unit, University of Otago, Wellington School of Medicine and Health Sciences, Christchurch, New Zealand; Professor Diego De Leo, Australian Institute for Suicide Research and Prevention, Griffith University, Brisbane, Australia; Professor Elmar Etzersdorfer, Furtbachkrankenhaus, Clinic for Psychiatry and Psychotherapy, Stuttgart, Germany; Professor Madelyn Gould, Columbia University Medical Center, New York State Psychiatric Institute, New York, NY, USA; Professor Gopalkrishna Gururaj, National Institute of Mental Health and Neurosciences, Bangalore, India; Professor Keith Hawton, Centre for Suicide Research, Oxford University, Oxford, England; Ms Irina Inostroza, STOP Suicide, Geneva, Switzerland; Dr Karolina Krysinska, School of Psychiatry, University of New South Wales, Sydney, Australia; Ms Caroline Lowe, Investigative Journalism, Minneapolis, MN, USA; Dr Ann Luce, School of Journalism, English and Communication, Bournemouth University, Bournemouth, England; Associate Professor Lisa Marzano, Faculty of Science and Technology, Middlesex University, London, England; Professor Brian Mishara, Centre for Research and Intervention on Suicide and Euthanasia, University of Quebec at Montreal, Montreal, Canada; Dr Charles-Edouard Notredame, University Medical Center, Regional Hospital University Centre of Lille, Lille, France; Professor Jane Pirkis, Centre for Mental Health, University of Melbourne, elbourne, Australia; Professor Steve Platt, University of Edinburgh, Edinburgh, Scotland; Dr Sebastian Scherr, Department of Communication Science and Media Research, University of Munich (LMU), Munich, Germany; Professor Merike Sisask, Estonian-Swedish Mental Health and Suicidology Institute (ERSI), School of Governance, Law and Society, Tallinn University, Tallinn, Estonia; Mrs Jaelea Skehan, Hunter Institute of Mental Health, Australia; Professor Gernot Sonneck, Crisis Intervention Centre Vienna, Vienna, Vienna, Austria; Professor Steven Stack, Wayne State University, Detroit, MI, USA; Assistant Professor Benedikt Till, Suicide Research Unit, Department of Social and Preventive Medicine, Centre for Public Health, Medical University of Vienna, Austria; Dr Michael Westerlund, Department of Media Studies, Stockholm University, Stockholm, Sweden; Professor Paul Yip, Hong Kong Jockey Club Centre for Suicide Research and Prevention, University of Hong Kong, Hong Kong SAR, China. We are also grateful to the following experts who reviewed the current version: Dr Andrea Bruni, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Dr Vladimir Carli, NASP, Karolinska Institute, Stockholm, Sweden; Dr Jorge Castro, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Dr Claudina Cayetano, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Mrs Bridgette Hausman, Suicide Prevention Resource Center, Washington, DC, USA; Dr Dévora Kestel, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Dr Kairi Kolves, Australian Institute for Suicide Research and Prevention (AISRAP), Griffith University, Brisbane, Australia; Mr Ed Mantler, Mental Health vi Commission of Canada, Ottawa, Canada; Mrs Carmen Martinez, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Professor Michael Phillips, Suicide Research and Prevention Center, Shanghai Mental Health Center, Shanghai Jiao Tong University School of Medicine, Shanghai, China; Dr Jerry Reed, Suicide Prevention Resource Center, Washington, DC, USA; Professor Jean-Pierre Soubrier, CRES, Paris, France; Mrs Kim Torguson, Action Alliance for Suicide Prevention, Washington, DC, USA; Dr Lakshmi Vijayakumar, Voluntary Health Services, SNEHA, Chennai, India; Professor Danuta Wasserman, NASP, Karolinska Institute, Stockholm, Sweden. We also thank Mr David Bramley, Switzerland for editing, Mr Denis Meissner, World Health Organization for the cover, and Mr Yusuke Nakazawa, Japan for graphic design and layout. The World Health Organization gratefully acknowledges financial support from the Government of Japan in the production of this booklet. The collaboration of IASP with WHO on its activities related with suicide prevention is greatly appreciated. This resource is being widely disseminated in the hope that it will be translated and adapted to local conditions which is a prerequisite for its effectiveness. Comments and requests for permission to translate and adapt the resource will be welcome. Alexandra Fleischmann Department of Mental Health and Substance Abuse World Health Organization Ella Arensman President International Association for Suicide Prevention vii Responsible reporting on suicide: quick reference guide • Do provide accurate information about where to seek help • Do educate the public about the facts of suicide and suicide prevention, without spreading myths • Do report stories of how to cope with life stressors or suicidal thoughts, and how to get help • Do apply particular caution when reporting celebrity suicides • Do apply caution when interviewing bereaved family or friends • Do recognize that media professionals themselves may be affected by stories about suicide Dos • Don’t place stories about suicide prominently and don't unduly repeat such stories • Don’t use language which sensationalizes or normalizes suicide, or presents it as a constructive solution to problems • Don’t explicitly describe the method used • Don’t provide details about the site/location • Don’t use sensational headlines • Don’t use photographs, video footage or social media links Don’ts viii Introduction Suicide is a major public health problem, with far-reaching social, emotional and economic consequences. There are approximately 800 000 suicides a year worldwide, and it is estimated that at least six people are directly affected by each suicide death. The factors contributing to suicide and its prevention are complex and not fully understood, but there is increasing evidence that the media can play a significant role in either enhancing or weakening suicide prevention efforts. Media reports about suicide may minimize the risk of imitative (copycat) suicide or increase the risk. The media may provide useful educational information about suicide or may spread misinformation about it. On the one hand, vulnerable individuals are at risk of engaging in imitative behaviours following media reports of suicide, particularly if the coverage is extensive, prominent, sensational, explicitly describes the method of suicide, and condones or repeats widely-held myths about suicide. The risk is particularly pronounced when the person who died by suicide had a high social status and/or can easily be identified with. Reports about suicide that trigger subsequent suicides are often repeated over a longer period. The effect of media reports on increasing suicides is referred to as the “Werther effect”, named after the title character in Goethe’s novel The sorrows of young Werther, who dies by suicide when faced with the loss of his love. On the other hand, responsible reporting about suicide may help to educate the public about suicide and its prevention, may encourage those at risk of suicide to take alternative actions and may inspire a more open and hopeful dialogue in general. Stories demonstrating help-seeking (positive coping) in adverse circumstances may strengthen protective factors or barriers to suicide and thus contribute to its prevention. Media reports about suicide should always include information about where to seek help, preferably from recognized suicide prevention services that are available on a 24/7 basis. Protective effects of responsible media reporting about suicide have been referred to in the scientific literature as the “Papageno effect”, named after the character Papageno in Mozart’s opera The magic flute, who becomes suicidal when he fears he has lost his love, but is reminded of alternatives to suicide at the last moment and subsequently chooses an alternative route of action. Media recommendations need to be tailored to traditional media as well as digital media and should aim to reach as many people as possible about suicide prevention. A specific characteristic of digital media is that information can be spread very quickly and, thus, is more difficult to monitor and control. Despite the differences between digital media and more traditional media, findings from research on the effects of traditional media on suicidal behaviour can help inform suicide prevention initiatives in digital media. Conversely, lessons learned about the potential role of digital media in the increase or prevention of suicidal behaviour can help inform suicide prevention initiatives in traditional media. This resource booklet briefly summarizes the current evidence on the impact of media reporting of suicide, and provides information for media professionals about how to report 01 on suicide, recognizing that there are times when a suicide will need to be reported on the grounds of its newsworthiness. The booklet makes suggestions about how best to ensure that such reporting is accurate, responsible and appropriate. It is applicable to both traditional and digital media reporting. This resource booklet acknowledges that the reporting of suicide and its portrayal in various media types differ within and across countries. There are cultural differences in terms of what is appropriate to report and how information about a given suicide is accessed. While this booklet is designed to provide guiding principles about media reporting that apply across cultures, media professionals are encouraged to work with their local suicide prevention community and to draw on local media reporting guidelines, if available. Suicide prevention experts in the area of media reporting are active around the globe, as evidenced by the number of international experts who have contributed to this booklet. They are ready, available and willing to work with media professionals to ensure that reporting of suicide is responsible and encourages accurate messaging and avoids posing a risk to vulnerable persons. In some countries, guidelines for the reporting of suicide have been incorporated into codes of conduct for the press. The booklet is designed for media professionals working in print, broadcast and online media. Most of the recommendations are relevant to reporting across all media, but some relate specifically to print media or digital media. A brief summary of considerations for digital media can be found in Annex 1. It is beyond the scope of this resource to address issues which are specific to websites, films, television soap operas or stage plays. For related information, see resources of the Entertainment Industry Council (http://www.eiconline.org/). Reporting on mass shootings and terrorism is addressed in Annex 2. 02 Scientific evidence of media impacts on suicidal behaviour Reporting as a risk factor of suicidal behaviour Over 100 investigations have been conducted into imitative (copycat) suicides (i.e. suicides that appear to be directly related to media reports about one or more suicides). Systematic reviews of these studies have consistently drawn the same conclusion: media reporting of suicide cases can lead to subsequent, additional, suicidal behaviours. These reviews also conclude that copycat suicidal behaviour is more likely under some circumstances than others. In particular, repeated coverage and high-impact/high-profile stories are most strongly associated with copycat behaviour. The effect of a report about a suicide on subsequent suicides is greater when the person described in the story is a celebrity and is held in high regard by the reader or viewer. Particular subgroups in the population (such as young people, people suffering from mental illness, persons with a history of suicidal behaviour or those bereaved by suicide) are particularly vulnerable to engaging in imitative suicidal behaviour. The risk is most pronounced when the characteristics of the person who died by suicide and those of the reader or viewer are similar in some way and when the reader or viewer identifies with the featured person. Additionally, the content of stories also plays an important role: stories that confirm or repeat myths about suicide or that include a detailed description of a particular method of suicide are more likely to result in copycat suicides. However, media reports about suicides written in accordance with media guidelines show strong potential to help prevent suicide and do not usually trigger further suicides. Positive impacts of reporting Whereas there is a relatively long history of research on the harmful effects of media reports about suicide, in the last few years more and more research has focused on the potential benefits of responsible media reporting about suicide. Media reports on persons who were in adverse life circumstances but who managed to cope constructively with their suicidal thoughts have been associated with decreases in suicidal behaviour. Further studies suggest that educative media portrayals featuring how to cope with suicidal thoughts may help reduce suicidal behaviour. A more detailed overview of the scientific literature on media impacts is provided in Annex 3. 03 Responsible reporting Provide accurate information about where to seek help Information about support resources should be provided at the end of all stories about suicide. The specific resources should include suicide prevention centres, crisis helplines, other health and welfare professionals, and self-help groups. Information about where to seek help should include services that are recognized in the community as being of high quality and accessible 24/7, if available. These resources should provide access to support for persons who are distressed or prompted to consider suicide as a result of the story. The address or contact information of listed resources should be checked regularly to ensure that it is accurate. However, providing a long list of potential resources can be counter-productive; therefore, only a limited number of resources (e.g. one phone number and one website) should be provided. Educate the public about the facts of suicide and suicide prevention, without spreading myths There are many misconceptions about suicide. Research has shown that media reports that repeat these myths are more likely to trigger imitative behaviour. Studies have also shown that the public tends to recall the myths in “myths versus facts” stories in the media. Some of the most common myths and facts about suicide are listed in Annex 4. Consequently, it is preferable to lead with facts about suicide. Apart from carefully researching facts when discussing suicide, it is always helpful to report on how to prevent suicide, to include the message that people who are suicidal should seek help, and to indicate how to access that help. Report stories of how to cope with life stressors or suicidal thoughts, and how to get help Providing personal narratives of people who managed to cope with adverse circumstances and suicidality may help others in difficult life situations to adopt similar positive coping strategies. Stories that integrate educative materials explaining how to get help when faced with seemingly insurmountable difficulties are also encouraged. These stories typically feature specific ways adopted by others to overcome their suicidal thoughts, and highlight what can be done to get help if one is suicidal. Apply particular caution when reporting celebrity suicides Celebrity suicides are considered newsworthy and it is often considered to be in the public interest to report them. However, such reports are particularly likely to induce copycat suicides in vulnerable persons. Glorifying a celebrity’s death may inadvertently suggest that society honours suicidal behaviour and thus may promote suicidal behaviour in others. For this reason, special care should be taken when reporting celebrity suicides. Such reports should not glamourize the suicide or describe the suicide method in detail. A focus on the celebrity’s life, how he or she contributed to society, and how their death negatively affects others is preferable to reporting details of the suicidal act or providing simplistic reasons for why the suicide occurred. Additionally, care should be taken when reporting a celebrity’s death when the cause of death is not immediately known. Media speculation about suicide as a possible cause of a celebrity’s death can be harmful. It is more appropriate to wait for the cause of death to become known and to research the 04 specific circumstances carefully. As noted above, reports should always include information about access to support resources for those who are, or might become, distressed or suicidal due to the death. Apply caution when interviewing bereaved family or friends The views of persons who have experienced a loss from suicide can be a very valuable resource for educating others about the realities of suicide. However, several key considerations should be taken into account when collecting such information and including it in a media report about suicide. There needs to be caution when involving family, friends and others who are grieving over an acute loss and who might be in a crisis situation. A decision to interview someone who has been bereaved by suicide should never be taken lightly. Such persons are at increased risk of suicide or self-harm while they are dealing with their grief. Respect for their privacy should take precedence over writing a dramatic story. In some countries, journalists are guided by a code of conduct when undertaking such interviews. It is important for media professionals to recognize that, as part of their investigations, they may gain knowledge about a suicide or the deceased that witnesses and/or the bereaved do not have. The publication of such material could be harmful to those who are bereaved by the suicide. Reporters also need to carefully consider the accuracy of any information received from the bereaved during an interview because their recall of specific memories, statements or behaviours of the suicide may be clouded by acute grief. In instances where reporting is not related to a recent loss, people who have managed to cope with loss due to suicide and want to contribute to a media story can be an important resource for increasing awareness and providing viable options for others on how to cope with similar circumstances. However, even if the actual loss occurred a long time ago, it is important to remember that talking about past experiences with suicide may trigger painful memories and emotions. Persons bereaved by suicide who volunteer to speak with the media may be unaware of the potential personal consequences of widespread public dissemination of detailed private information; therefore, this should be discussed with the individual beforehand, and steps should be taken to protect their privacy. Whenever possible, the bereaved should be shown reports containing their personal accounts prior to publication in order to allow corrections or other changes before publication. Recognize that media professionals themselves may be affected by stories about suicide Preparing a story about a suicide may resonate with media professionals' own experiences. The effect can occur in all settings, but may be particularly pronounced in small, close-knit communities where media professionals have strong local connections. There is an obligation on media organizations to ensure that necessary supports – such as debriefing opportunities and mentoring arrangements – are in place for media professionals. Individual media professionals should not hesitate to seek help if they are negatively affected in any way. 05 Do not place stories about suicide prominently and do not unduly repeat such stories Prominent placement and undue repetition of stories about suicide are more likely to lead to subsequent incidents of suicidal behaviour than more subtle presentations. Newspaper stories about suicide should ideally be located on the inside pages, towards the bottom of the page, rather than on the front page or at the top of an inside page. Similarly, broadcast stories about suicide should be presented in the second or third break of television news, and further down the order of radio reports or online posts, rather than as the lead item. Caution should be exercised regarding the repetition or updating of the original story. Do not use language which sensationalizes or normalizes suicide, or presents it as a constructive solution to problems Language that sensationalizes suicide should be avoided. For example, it is much better to report on “increasing suicide rates” than on a “suicide epidemic”. When reporting on a suicide, the use of language that conveys the message that suicide is a public health problem and identifies risk factors, combined with a message about the prevention of suicide, can help to educate the public about the importance of suicide prevention. Language that misinforms the public about suicide, normalizes it or provides simplistic explanations for a suicide should also be avoided. Apparent changes in suicide statistics should be verified, as they may signal temporary fluctuations rather than statistically reliable increases or decreases. Out-of-context use of the word “suicide” – such as, for instance, “political suicide” – may serve to desensitize the public to its gravity. Terms like “unsuccessful suicide” or “successful suicide”, implying that death is a desirable outcome, should not be used; alternative phrases such as “non-fatal suicidal behaviour” are more accurate and less open to misinterpretation. The phrase “committed suicide” implies criminality (suicide remains a criminal offence in some countries) and unnecessarily increases the stigma experienced by those who have lost a person to suicide. It is better to say “died by suicide” or “took his/her life”. Do not explicitly describe the method used Detailed description and/or discussion of the method should be avoided because this will increase the likelihood that a vulnerable person will copy the act. In reporting an overdose, for example it could be harmful to detail the brand/name, nature, quantity or combination of drugs taken, or how they were obtained. Caution should also be exercised when the method of suicide is rare or novel. While use of an unusual method may appear to make the death more newsworthy, reporting the method may trigger other people to use this method. New methods can spread easily via sensationalist media reporting – an effect that can be accelerated via social media. Do not provide details about the site/location Sometimes a location can develop a reputation as a “suicide site” – e.g. a bridge, a tall building, a cliff or a railway station or crossing where suicidal acts have occurred. 06 Particular care should be taken by media professionals not to promote such locations as suicide sites by, for instance, using sensationalist language to describe them or overplaying the number of incidents occurring at that location. Similar caution is necessary when reporting about suicides or suicide attempts in educational settings or specific institutions, particularly those for vulnerable individuals (e.g. prisons and psychiatric units/hospitals). Do not use sensational headlines Headlines serve the purpose of attracting the reader’s attention by giving the essence of the story in as few words as possible. The word “suicide” should not be used in the headline, and explicit reference to the method or site of the suicide should be avoided. If headlines are written by other media professionals than those working on the main text, the author of the main text should work with the headline writer to ensure that an appropriate headline is selected. Do not use photographs, video footage or digital media links Photographs, video footage or social media links of the scene of a suicide should not be used, particularly if reference is made to specific details of the location or method. In addition, great caution is required in the use of pictures of a person who has died by suicide. If images are used, explicit permission should be obtained from family members. These images should not be prominently placed and should not glamorize the individual or the suicidal act. Research shows that pictures associated with suicidal acts can be reactivated by vulnerable readers later, such as during a personal crisis, and may then trigger suicidal behaviour. Coordination of editorial work on text and pictures is recommended, as individuals responsible for the text are sometimes not responsible for the use of images. Suicide notes, final text messages, social media posts and emails from the deceased individual should not be published. 07 Sources of reliable information Sources of reliable statistics and other information about suicide should be used by media professionals when reporting about suicide. Government statistics agencies in many countries provide data on their annual suicide rates, usually by age and sex. WHO Member States report mortality data, including suicide, to WHO (http://www.who.int/healthinfo/mortality_data/en/). Data and statistics should be interpreted carefully and correctly. 1 Media professionals should seek advice from local suicide prevention experts when preparing stories about suicide. These experts can help interpret data about suicide, ensure that reports about suicide avoid increasing the risk of copycat suicide, dispel myths about suicidal behaviour, and provide useful information about recognizing and helping persons who are thinking about taking their own lives. National or regional suicide prevention organizations often have specific contact details for the media. Many countries have associations that provide information about suicide. Some of these associations also have a role in suicide prevention, offer support to people who are experiencing suicidal thoughts or have been bereaved by suicide, provide advocacy services, and/or foster research about suicide. The International Association for Suicide Prevention (IASP) is the international equivalent of these associations. The IASP website (https://www.iasp.info) includes useful background information for media professionals preparing stories on suicide, including lists of suicide prevention services and media guidelines for reporting on suicide from several countries. Leading experts, suicide prevention services and public health organizations have also developed best practice recommendations for reporting on suicide in multiple languages (http://www.reportingonsuicide.org). 1 Some caution should be exercised in making international comparisons of rates, because countries have different legal regulations and procedures which may influence the way in which deaths are identified, certified and recorded as suicides. 08 Annex 1. Considerations for digital media Nowadays people obtain their information from a much broader range of sources than they did in the past, and there is increasing overlap between traditional media and online media. The Internet has become an important platform for information and communication about suicide, especially among young people and persons at high risk of suicide. This booklet can be used for media reporting in both traditional and digital media. However, there are additional challenges with regard to reporting on suicide in digital media and managing potential suicidal content online. Specific guidelines have been created in recent years to address these challenges. It is important to avoid the hyperlinking of suicidal material in social media. Video or audio footage (e.g. emergency calls) or social media links to the scene of a suicide should not be used, particularly if the location or method is clearly presented. In addition, great caution is necessary when using pictures of a person who has died by suicide. Search engine optimization efforts need to be carefully balanced against the use of harmful wording, particularly when it comes to writing the headline. As is true for traditional media, data visualizations should be carefully checked to prevent the exaggeration or sensationalization of statistics about suicide. Adequate policies should be established by the managers of media platforms for dealing with potentially suicidal content in the comments sections of digital media, such as online newspapers or print newspapers’ websites, and for timely responses to content relating to suicide. A set of best practices for online technologies (http://www.preventtheattempt.com) has been developed to serve small, medium-sized and large organizations and companies with online representations. Basic, mid-level and advanced-level recommendations are offered about how to integrate online resources with interactive components for suicide prevention. Basic recommendations include: the provision of a help centre with information on supportive resources and Frequently asked questions (FAQ) on suicide, policies on how to respond to potentially suicidal users, regulations on the involvement of law enforcement, timeliness of responses to suicidal content, and information on where to refer potentially suicidal individuals. Another set of recommendations has been developed for bloggers (https://www.bloggingonsuicide.org) by Suicide Awareness Voices of Education (SAVE). These recommendations are based on the content of guidelines for traditional media, highlighting safety concerns that are frequently encountered in blogs and how to deal with them. 09 Annex 2. Reporting on mass shootings and terrorism Research on the imitative effects of media reports about mass shootings and terrorism is not as extensive as research on the copycat effects of media reports about suicides. However, there is some evidence that sensationalist reporting about killings can trigger further homicidal actions. These incidents typically receive considerable media attention, and may or may not include self-directed violence after, or as part of, the murder(s). If such an event includes suicide, it should not be described as a suicide attack or suicide bombing because this magnifies the negative labelling of suicidal behaviour. Referring to such events as “homicidal bombings” or “mass killings” would be more appropriate because the main purpose of these acts is to kill others; only some of the perpetrators may actually be suicidal. In reporting these killings, it is important to remember that the perpetrator may not be suicidal and may not have a mental illness; most mass shootings are not committed by persons with a diagnosed mental disorder. An international expert team lead by Suicide Awareness Voices of Education (SAVE) has developed recommendations (https://www.reportingonmassshootings.org) for reporting such events – including reducing the media attention on the perpetrators, because such emphasis can potentially lead others to identify with them and be inspired by them to commit similar acts. 10 Annex 3. Overview of the scientific literature on media impacts Harmful media impacts The earliest evidence of the impact of the media on suicidal behaviour was provided in the late 18th century when Goethe published The sorrows of young Werther, in which Werther shoots himself because he falls in love with a woman who is beyond his reach. The novel was implicated in a spate of suicides across Europe. Many of those who died by suicide were dressed in a similar fashion to Werther and adopted his method or were found with a copy of Goethe’s book. Consequently the book was banned in several European countries. The evidence for imitative suicidal behaviours occurring in response to the reporting or portrayal of suicide remained anecdotal until the 1970s when Phillips (1) published a study which retrospectively compared the number of suicides that occurred in the months in which a front-page article on suicide appeared in the United States press with the number that occurred in the months in which no such article appeared. During the 20-year study period, there were 33 months during which a front-page suicide article was published, and there was a significant increase in the number of suicides in 26 of those 33 months. Imitation effects were also found by Schmidtke & Häfner (2) after the broadcast of a television series. Since Phillips’ study, over 100 other investigations into imitative suicides have been conducted. Collectively, these studies have strengthened the body of evidence in a number of ways. First, they have used improved methodologies. For example, Wasserman (3) and Stack (4) replicated the findings from Phillips’ original study and extended the observation period, using more complex time-series regression techniques, and considered rates rather than absolute numbers of suicide. Second, these studies have examined different media. For instance, Bollen & Phillips (5) and Stack (6) examined the impact of suicide stories that were given national coverage on television news in the USA and found significant increases in suicide rates following such broadcasts. Furthermore, although most of the early studies were conducted in the USA and considered suicide only, later studies broadened the scope to Asian and European countries and included a focus on suicide attempts. For example, studies by Cheng et al. (7, 8), Yip et al. (9) and Chen et al. (10) demonstrated increases in suicides and suicide attempts following the news coverage of celebrity suicides in China (Province of Taiwan and Hong Kong SAR), and the Republic of Korea, respectively. A study by Etzersdorfer, Voracek & Sonneck (11) reported similar results following coverage of a celebrity suicide in the largest Austrian newspaper, with increases in suicides being more pronounced in regions where distribution of the newspaper was greatest. More recent studies also assessed the characteristics of the content of media reports before assessing media effects. This is reflected in studies by Pirkis and colleagues that differentiated various types of media reports on the basis of differences in content (12). They found that repetitive stories reporting suicide methods and reinforcing public misconceptions about suicide were associated with subsequent increases in suicides. Notably, Gould and colleagues found that youth copycat suicides were more likely to be triggered by newspaper stories that were more prominent (i.e. front-page placement or inclusion of a picture), more explicit (i.e. with headlines containing the word “suicide” or specifying the method used), more detailed (i.e. including the deceased’s name, the details of the method, or the presence of a suicide note), and reporting on suicide death rather than suicide attempt (13). 11 Systematic reviews of studies in the area of media and suicide have consistently reached the same conclusion: media reporting of suicide can lead to subsequent increases in suicidal behaviours (14-17). These reviews have also observed that the likelihood of an increase in suicidal behaviours varies as a function of the time after the news report, usually peaking within the first three days and levelling off by about two weeks (5, 18), but sometimes lasting longer (19). The increase is related to the amount and prominence of coverage, with repeated coverage and high-impact stories being most strongly associated with imitative behaviours (10, 11, 20-22). Such behaviours are accentuated when the person described in the story and the reader or viewer are similar in some way (22, 23), or when the person described in the story is a celebrity and is held in high regard by the reader or viewer (3, 4, 7, 9, 22, 24). Sensationalist or glamourized reporting on suicides of entertainment industry celebrities appears to be associated with the greatest increases in subsequent suicides (25). Combined evidence across studies has shown that the average increase in suicide rates in the month subsequent to sensationalist news media reporting on a celebrity suicide is 0.26 per 100 000 population, but the estimated effect is even more pronounced for reports on the suicides of entertainers (0.64 per 100 000 population) (25). Media effects also depend on the characteristics of the audience. Some subgroups in the population (young people, people suffering from depression, and persons who identify with the deceased) seem especially vulnerable and are therefore more likely to show increased rates of suicidal thoughts or imitative suicidal behaviours (18, 26-29). Overt description of suicide by a particular method often leads to increases in suicidal behaviour employing that method (10, 30-33). Protective media impacts There is also some evidence regarding the potential for the media to exert a positive influence. This evidence comes from studies which considered whether best-practice media reporting of suicide could lead to a reduction in the rates of suicide and suicide attempts. Etzersdorfer and colleagues showed that the introduction of media guidelines on the reporting of suicides on the Vienna subway resulted in a reduction in sensational reporting of these suicides and, in turn, a 75% decrease in the rate of subway suicides and a 20% decrease in the overall suicide rate in Vienna (34-36). The repeated distribution of these guidelines resulted in an improvement in the quality of reporting about suicide and a reduction in the Austria’s national suicide rate, with the positive impact most pronounced in regions with strong media collaboration (37). Studies from Australia, China, Hong Kong SAR, Germany and Switzerland have similarly shown that media guidelines were positively related to the quality of reporting on suicide. However, the effectiveness of media guidelines depends on their successful implementation (38, 39). Experience from several countries – including Australia (http://www.mindframe-media.info), Austria (http://www.suizidforschung.at), China, Hong Kong SAR (http://www.csrp.hku.hk/media/), Switzerland (http://www.stopsuicide.ch), the United Kingdom (http://www.samaritans.org/media-centre/) and the USA (http://www.reportingonsuicide.org) – provide important insights on the implementation of media guidelines, which could be instructive for other countries. Further evidence of a possible suicide-protective effect of certain media reports comes from a study by Niederkrotenthaler and colleagues, who found that a specific class of articles that focused on positive coping/mastery of crises was associated with decreases in suicide rates in 12 the geographical area where the published media reports reached a large proportion of the population (21). This protective media potential has been labelled the Papageno effect after the character in Mozart’s opera The magic flute who considers suicide but changes his plan when reminded of alternatives to dying. Following this first study on the Papageno effect, some other studies have identified protective impacts by media materials that address constructive coping and provide information on suicide prevention (28, 38, 40). Overall, reviews of media and suicide find that, while there is evidence for both beneficial and harmful impacts of the media on suicide prevention, most research to date has focused on the harmful impacts (17). Digital media The very little research that is yet available about the impact of suicide-related depictions online suggests that both protective and harmful effects are possible. Digital media are considered a potentially valuable resource for persons in need of help when suicidal because online media sites are easily accessible and are often used by young people. Persons at risk for suicide frequently report feeling less alienated when using social media and sometimes report that their online activities have reduced suicidal thoughts. This is particularly the case for activities on websites and message boards that offer constructive help and actively avoid normalizing or condoning suicidal behaviour. However, the potential to normalize suicidal behaviours, the access to images about suicide and suicide methods, and the creation of communication channels that can be used for bullying and harassment are of major concern (41, 42). There are also pro-suicide sites that describe the specifics of different suicide methods, encourage suicidal behaviour, or recruit individuals for suicide pacts. An increasing number of case studies indicate that message boards can serve as a tool for learning about suicide methods, and can promote suicidal behaviour in vulnerable persons. Conclusion There is strong support for the contention that sensationalist media reports about suicide can lead to subsequent additional suicidal behaviours (suicides and suicide attempts). These time-limited increases in suicides are not simply the early occurrence of suicides that would have happened anyway (if this were the case, they would be followed by a commensurate decrease in suicide rates); they are additional suicides that would not have occurred in the absence of the inappropriate media reporting. Studies of the potential protective effects of responsible media reporting of suicide have started only quite recently and the evidence for the benefits of this type of reporting is currently emerging. Media professionals should exercise caution in reporting on suicide, balancing the public’s “right to know” against the risk of causing harm. 13 Phillips DP. The influence of suggestion on suicide: substantive and theoretical implications of the Werther effect. Am Sociol Rev. 1974;39(3):340-54. Schmidtke A, Häfner H. The Werther effect after television films: new evidence for an old hypothesis. Psychol Med. 1988;18(3):665-76. Wasserman IM. Imitation and suicide: a re-examination of the Werther effect. Am Sociol Rev. 1984;49(3):427-36. Stack S. A reanalysis of the impact of non-celebrity suicides: a research note. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 1990;25(5):269-73. Bollen KA, Phillips DP. Imitative suicides: a national study of the effects of television news stories. Am Sociol Rev. 1982;47(6):802-9. Stack S. The effect of publicized mass murders and murder-suicides on lethal violence, 1968-1980: a research note. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 1989;24(4):202-8. Cheng ATA, Hawton K, Lee CTC, Chen THH. The influence of media reporting of the suicide of a celebrity on suicide rates: a population-based study. Int J Epidemiol. 2007;36(6):1229-34. Cheng ATA, Hawton K, Chen THH, Yen AMF, Chen CY, Chen LC, et al. The influence of media coverage of a celebrity suicide on subsequent suicide attempts. J Clin Psychiatry. 2007;68(6):862-6. Yip PSF, Fu KW, Yang KCT, Ip BYT, Chan CLW, Chen EYH et al. The effects of a celebrity suicide on suicide rates in Hong Kong. J Affect Disord. 2006;93(1-3):245-52. Chen YY, Yip PS, Chan CH, Fu KW, Chang SS, Lee WJ et al. The impact of a celebrity's suicide on the introduction and establishment of a new method of suicide in South Korea. Arch Suicide Res. 2014;18(2):221-6. Etzersdorfer E, Voracek M, Sonneck G. A dose-response relationship of imitational suicides with newspaper distribution. Aust N Z J Psychiatry. 2001;35(2):251. Pirkis JE, Burgess PM, Francis C, Blood RW, Jolley DJ. The relationship between media reporting of suicide and actual suicide in Australia. Soc Sci Med. 2006;62:2874–86. Gould M., Kleinman MH, Lake AM, Forman J, Basset Midle J. Newspaper coverage of suicide and initiation of suicide clusters in teenagers in the USA, 1988-96: a retrospective, population-based, case-control study. Lancet Psychiatry. 2014;1(1): 34-43. doi: 10.1016/S2215-0366(14)70225-1. Pirkis J, Blood RW. Suicide and the media: (1) Reportage in non-fictional media. Crisis. 2001;22(4):146-54. References 1.   2.   3.   4.   5.   6.   7.     8.     9.   10.     11.   12.   13.       14. 14 Stack S. Media impacts on suicide: a quantitative review of 293 findings. Soc Sci Q. 2000;81(4):957-72. Stack S. Suicide in the media: a quantitative review of studies based on non-fictional stories. Suicide Life Threat Behav. 2005;35(2):121-33. Sisask M, Värnik A. Media roles in suicide prevention: a systematic review. Int J Environ Res Public Health. 2012;9(1):123-38. Phillips DP, Carstensen LL. Clustering of teenage suicides after television news stories about suicide. N Engl J Med. 1986;315(11):685-9. Fu KW, Yip PSF. Long-term impact of celebrity suicide on suicidal ideation: Results from a population-based study. J Epidemiol Community Health. 2007;61(6):540-6. Hassan R. Effects of newspaper stories on the incidence of suicide in Australia: a research note. Aust N Z J Psychiatry. 1995;29(3):480-3. Niederkrotenthaler T, Voracek M, Herberth A, Till B, Strauss M, Etzersdorfer E et al. Role of media reports in completed and prevented suicide – Werther v. Papageno effects. Br J Psychiatry. 2010;197:234–43. Niederkrotenthaler T, Till B, Voracek M, Dervic K, Kapusta ND, Sonneck G. Copycat-effects after media reports on suicide: a population-based ecologic study. Soc Sci Med. 2009;69:1085–90. doi: 10.1093/eurpub/ckp034. Stack S. Audience receptiveness, the media, and aged suicide, 1968-1980. J Aging Stud. 1990;4(2):195-209. Stack S. Celebrities and suicide: a taxonomy and analysis. Am Sociol Rev. 1987;52 (3):401-12. Niederkrotenthaler T, Fu KW, Yip P, Fong DYT, Stack S, Cheng Q, et al. Changes in suicide rates following media reports on celebrity suicides: a meta-analysis. J Epidemiol Community Health. 2012;66:1037–42. Cheng ATA, Hawton K, Chen THH, Yen AMF, Chang JC, Chong MY et al. The influence of media reporting of a celebrity suicide on suicidal behaviour in patients with a history of depressive disorder. J Affect Disord. 2007;103:69-75. Phillips DP, Carstensen LL. The effect of suicide stories on various demographic groups, 1968-1985. Suicide Life Threat Behav. 1988;18(1):100-14. Till B, Strauss M, Sonneck G, Niederkrotenthaler T. Determining the effects of films with suicidal content: a laboratory experiment. Br J Psychiatry. 2015;207(1):72-8. doi: 10.1192/bjp.bp.114.152827. 15.   16.   17.   18.   19.   20.   21.     22.     23.   24.   25.     26.     27.   28. 15 Scherr S, Reinemann C. Belief in a Werther effect: third-person effects in the perceptions of suicide risk for others and the moderating role of depression. Suicide Life Threat Behav. 2011;41(6):624–34. Ashton JR, Donnan S. Suicide by burning: a current epidemic. BMJ. 1979;2(6193):769-70. Ashton JR, Donnan S. Suicide by burning as an epidemic phenomenon: an analysis of 82 deaths and inquests in England and Wales in 1978-79. Psychol Med. 1981;11(4):735-9. Veysey MJ, Kamanyire R, Volans GN. Antifreeze poisonings give more insight into copycat behaviour. BMJ. 1999;319(7217):1131. Hawton K, Simkin S, Deeks J, O'Connor S, Keen A, Altman DG et al. Effects of a drug overdose in a television drama on presentations to hospital for self-poisoning: time series and questionnaire study. BMJ. 1996;318(7189):972-7. Etzersdorfer E, Sonneck G. Preventing suicide by influencing mass- media reporting: the Viennese experience 1980-1996. Arch Suicide Res. 1998;4(1):64-74. Etzersdorfer E, Sonneck G, Nagel Kuess S. Newspaper reports and suicide. N Engl J Med. 1992;327(7):502-3. Sonneck G, Etzersdorfer E, Nagel Kuess S. Imitative suicide on the Viennese subway. Soc Sci Med. 1994;38(3):453-7. Niederkrotenthaler T, Sonneck G. Assessing the impact of media guidelines for reporting on suicides in Austria: interrupted time series analysis. Aust N Z J Psychiatry. 2007;41(5):419-28. Stack S, Niederkrotenthaler T, editors. Media and suicide: international perspectives on research, theory & policy. Piscataway (NJ): Transaction Publishers; 2017. Tatum PT, Canetto SS, Slater MD. Suicide coverage in U.S. newspapers following the publication of the media guidelines. Suicide Life Threat Behav. 2010;40:525-35. Till B, Tran U, Voracek M, Niederkrotenthaler T. Papageno vs. Werther Effect online: randomized controlled trial of beneficial and harmful impacts of educative suicide prevention websites. Br J Psychiatry. 2017. Online first: doi: 10.1192/bjp.bp.115.177394 Robinson J, Cox G, Bailey E, Hetrick S, Rodrigues M, Fisher S et al. Social media and suicide prevention: a systematic review. Early Interv Psychiatry. 2016;10(2):103-21. Daine K, Hawton K, Singaravelu V, Stewart A, Simkin S, Montgomery P. The power of the web: a systematic review of studies of the influence of the internet on self-harm and suicide in young people. PLoS One. 2013;30;8(10):e77555. 29.     30. 31.   32.   33.     34.   35.   36.   37.     38.   39.   40.     41.   42. 16 Annex 4. Myths and facts about suicide MYTH Talking about suicide is a bad idea and can be interpreted as encouragement. FACT Given the widespread stigma around suicide, most people who are contemplating suicide do not know who to speak to. Rather than encouraging suicidal behaviour, talking openly can give a person other options or the time to rethink his/her decision, thereby preventing suicide. MYTH People who talk about suicide do not mean to do it. FACT People who talk about suicide may be reaching out for help or support. A significant number of people contemplating suicide are experiencing anxiety, depression and hopelessness and may feel that there is no other option. MYTH Someone who is suicidal is determined to die. FACT On the contrary, suicidal people are often ambivalent about living or dying. Someone may act impulsively by drinking pesticide, for instance, and die a few days later, even though they would have liked to live on. Access to emotional support at the right time can prevent suicide. MYTH Most suicides happen suddenly without warning. FACT The majority of suicides have been preceded by warning signs, whether verbal or behavioural. Of course, some suicides occur without warning. But it is important to understand what the warning signs are and look out for them. MYTH Once someone is suicidal, he or she will always remain suicidal. FACT Heightened suicide risk is often short-term and specific to the situation. While suicidal thoughts may return, they are not permanent and a person with previous suicidal thoughts and attempts can go on to live a long life. MYTH Only people with mental disorders are suicidal. FACT Suicidal behaviour indicates deep unhappiness but not necessarily mental disorder. Many people living with mental disorders are not affected by suicidal behaviour, and not all people who take their own lives have a mental disorder. MYTH Suicidal behaviour is easy to explain. FACT Suicide is never the result of a single factor or event. The factors that lead an individual to suicide are usually multiple and complex, and should not be reported in a simplistic way. Health, mental health, stressful life events, social and cultural factors need to be taken into account when trying to understand suicidal behaviour. Impulsivity also plays an important role. People with a mental illness, which may influence a person’s ability to cope with life stressors and interpersonal conflicts, are more likely to be at risk of suicide. However, mental illness alone is insufficient to explain suicide. Almost always, it will be misleading to attribute a suicide to a specific event such as failure in an examination or breakdown of a relationship. In circumstances where the death has not yet been fully investigated, it is inappropriate to report premature conclusions about causes and triggers. 17 MYTH Suicide is an appropriate means of coping with problems. FACT Suicide is not a constructive or appropriate means of coping with problems, nor is it the only possible way to manage severe distress or to deal with adverse life circumstances. Stories about individuals with a personal experience of suicidal thoughts who managed to cope with their difficult life situations can help to highlight viable options for others who might currently be contemplating suicidal behaviour. Suicide also has a devastating impact on family members, friends and entire communities, often leaving them wondering whether there were signs they may have missed, and feeling guilty, angry, stigmatized and/or abandoned. Reports of suicide that explore some of these complex dynamics in a sensitive way, without blaming grieving survivors, can help educate the public about the need to provide appropriate support to persons bereaved by suicide. 18

预防自杀: 供媒体工作者参考 2017 版 北京回龙观医院北京心理危机研究与干预中心 I 预防自杀: 供媒体工作者参考 2017 版 英文版原著:世界卫生组织 国际预防自杀协会 中文版翻译:北京回龙观医院北京心理危机研究与干预中心 II 推荐的引用方式:Preventing suicide: a resource for media professionals, update 2017. Geneva: World Health Organization; 2017 (WHO/MSD/MER/17.5). Licence: CC BY-NC-SA 3.0 IGO. © Beijing Suicide Research and Prevention Center 中文版翻译:安静、夏旸,校对:童永胜 北京回龙观医院北京心理危机研究与干预中心 世界卫生组 织心理危机预防研究与培训合作中心 本翻译并非由世界卫生组织完成。世界卫生组织不对翻译的内容以及翻译的准确性负责。 原版英文版 应为装订正版。 本作品采用知识共享署名-非商业性使用-相同方式共享 3.0 中国大陆许可协议进行许可。 I 目录 前 言 ........................................................................................................................................................................... II 负责任地报道自杀:快速参考指南 ......................................................................................................................... 1 引 言 ........................................................................................................................................................................... 2 媒体报道影响自杀行为的科学证据 ......................................................................................................................... 4 负责任的报道 ............................................................................................................................................................. 5 提供可以到哪里寻求帮助的准确信息 ............................................................................................................. 5 教育公众有关自杀和自杀预防的事实,不传播流言 ...................................................................................... 5 报道如何应付生活中的压力或者自杀想法,和如何获得帮助 ...................................................................... 5 当报道名人自杀的时候要特别小心 ................................................................................................................. 5 当采访居丧亲友时要小心 ................................................................................................................................. 6 认识到媒体从业人员自己可能会受到自杀报道的影响 .................................................................................. 6 不要将有关自杀的报道放在显著位置,也不要一直重复这类报道 .............................................................. 7 不要使用将自杀敏感化或者将自杀正常化的语言,或者将自杀视为解决问题的建设性方法 .................. 7 不要清楚地描述自杀所使用的方法 ................................................................................................................. 7 不要提供有关自杀地方/位置的详细信息 ........................................................................................................ 8 不要使用耸人听闻的标题 ................................................................................................................................. 8 不要使用照片,未经剪辑的视频录像或者电子媒体链接 .............................................................................. 8 可靠信息来源 ............................................................................................................................................................. 9 附件 1 对数字媒体的思考 ............................................................................................................................ 10 附件 2 对大规模枪击和恐怖主义的报道 .................................................................................................... 11 附件 3 媒体对自杀影响的科研文献综述 .................................................................................................... 12 附件 4 自杀的流言与事实 ............................................................................................................................ 18 II 前 言 自杀是一个严重的全球性公共卫生问题,需要引起社会各界的关注;但预防自杀绝非易事。目前的研 究表明,预防自杀虽然可行,但通常需要采取一系列完整的措施,包括尽最大可能为儿童和年轻人提供最 好的成长条件,及时准确地评估及有效地治疗精神障碍,以及对生活环境中危险因素的控制等。恰当的信 息传播和提高公众认识是有效开展自杀预防工作的必要因素。在推行上述自杀预防措施的过程中要考虑到 文化、年龄和性别等相关的因素。 1999 年,世界卫生组织(WHO)在全世界范围内发起了预防自杀的倡议。这本第二次修订版的手册是一 系列自杀干预专业资料之一,旨在为从事自杀预防工作有关的社会和专业团体提供理论指导。修订的第二 版手册仍是世界卫生组织与国际预防自杀协会(IASP)联合出版,可供个体和团体使用,包括卫生专业人 员、教育工作者、社会机构、政府、立法者、媒体工作者、执法者、家庭和社区。 我们特别感谢制作本手册第一版的澳大利亚昆士兰州布里斯班的格里菲斯大学 Diego De Leo 教授。我 们同样很感谢印度金奈 SNEHA 的 Lakshmi Vijayakumar 博士在技术性写作方面的帮助。我们十分感谢下列 世界卫生组织国际预防自杀网络参与原文审阅的成员:古巴格拉玛巴亚莫医院的 Sergio Pérez Barrero 博 士;新西兰基督城的基督城医学院的 Annette Beautrais 博士;埃及开罗的艾因夏姆斯大学的 Ahmed Okasha 博士;南非德班的纳塔尔大学德班校区的 Lourens Schlebusch 博士;法国巴黎自杀者中心(CRES)的 Jean-Pierre Soubrier 教授;爱沙尼亚塔林的塔林大学的 Airi Varnik 教授;瑞典斯德哥尔摩的国家自杀 研究和精神疾病预防中心(NASP)的卡罗林斯卡学院的 Danuta Wasserman 教授;中国南京的南京医科大学 附属脑科医院的翟书涛博士。本手册的第一版修订是由澳大利亚墨尔本大学公众健康学系的 JanePirkis 副 教授带领的国际预防自杀协会媒体工作队完成的。 本手册的最新更新是由国际预防自杀协会自杀报道的媒体建议工作队完成的。我们要特别感谢负责这 次更新的国际预防自杀协会自杀报道的媒体建议工作队的联合主席/副教授 Thomas Niederkrotenthaler 博 士(奥地利维也纳医科大学公共卫生中心)和 Daniel Reidenberg 博士(美国自杀暴力教育(SAVE))。 我们同样感谢下列国际预防自杀协会自杀报道的媒体建议工作队的成员做出的贡献:澳大利亚悉尼新 南威尔士大学精神医学系的 Karl Andriessen 先生;爱尔兰科克的科克大学流行病学和公共卫生系的 Ella Arensman 教授;爱尔兰都柏林 Headline 的 Jane Arigho 女士;牙买加莫纳的西印度大学莫纳分校社区卫生 与精神科系的 Loraine Barnaby 博士;英国赫尔的赫尔大学健康与社会工作学院的 Jo Bell 博士;美国科 罗拉多州柯林斯堡的科罗拉多州立大学的 Silvia Sara Canetto 教授;中国香港特别行政区的香港大学香 港赛马会预防自杀研究中心的程绮瑾助理教授;新西兰基督城的奥塔哥大学惠灵顿医学及卫生科学学院社 会精神病学与人口心理健康研究系的 Sunny Collings 教授;澳大利亚昆士兰州布里斯班的格里菲斯大学澳 III 大利亚自杀研究与预防研究所的 Diego De Leo 教授; 德国斯图加特精神病学和心理治疗诊所的 Furtbachkrankenhaus 的 Elmar Etzersdorfer 教授;美国纽约的纽约州精神病学研究所哥伦比亚大学医学 中心的 Madelyn Gould 教授;印度班加罗尔国立精神卫生与神经科学研究所的 Gopalkrishna Gururaj 教授; 英国牛津的牛津大学自杀研究中心的 Keith Hawton 教授;瑞士日内瓦 STOP Suicide 的 Irina Inostroza 女士;澳大利亚悉尼新南威尔士大学的精神病学学院的 Karalina Krysinska 博士;美国明尼苏达州明尼阿 波尼斯的 Investigative Journalism 的 Caroline Lowe 女士;英国伯恩茅斯的伯恩茅斯大学新闻、英语与 通信学院的 Anne Luce 博士;英国伦敦密德萨斯大学科技学院的 Lisa Marzano 副教授;加拿大蒙特利尔魁 北克大学蒙特利尔分校自杀与安乐死研究和干预中心的 Brian Mishara 教授;法国里尔的里尔地区医院中 心的大学医学中心的 Charles-Edouard Notredame 博士;澳大利亚墨尔本的墨尔本大学心理健康中心的 Jane Pirkis 教授;苏格兰爱丁堡的爱丁堡大学的 Steve Platt 教授;德国慕尼黑的慕尼黑大学通信科学与传媒 研究系的 Sebastian Scherr 博士;爱沙尼亚塔林的塔林大学管理学院法律与社会学系爱沙尼亚-瑞典心理 健康和自杀协会(ERSI)的 Merike Sisask 教授;澳大利亚亨特心理健康研究所的 Jaelea Skehan 女士; 奥地利维也纳的维也纳危机干预中心的 Gernot Sonneck 教授;美国密歇根州底特律的韦恩州立大学的 Steven Stack 教授;奥地利维也纳医科大学公共卫生中心的社会与预防医学系自杀研究部的 Benedikt Till 助理教授;瑞典斯德哥尔摩的斯德哥尔摩大学媒体学系的 Michael Westerlund 博士;中国香港特别行政区 的香港大学的香港赛马会防止自杀研究中心的 Paul Yip 教授。 我们同样感谢下列参与审阅最新版本的专家:美国华盛顿的世界卫生组织美洲区域办事处的 Andrea Bruni 博士;瑞典斯德哥尔摩的卡罗林斯卡学院国家自杀研究和精神疾病预防中心(NASP)的 Vladimir Carli 博士;美国华盛顿的世界卫生组织美洲区域办事处的 Jorge Castro 博士、Claudina Cayetano 博士、Dévora Kestel 博士和 Carmen Marinez 女士; 美国华盛顿的自杀预防资源中心的 Bridgette Hausman 女士和 Jerry Reed 博士;澳大利亚布里斯班的格里菲斯大学澳大利亚自杀研究与预防研究所(AISRAP)的 Kairi Kolves 博 士;加拿大渥太华的加拿大精神健康委员会的 Ed Mantler 先生;中国上海的上海交通大学医学院精神卫生 系自杀研究与干预中心的 Michael Phillips 教授;法国巴黎 CRES 的 Jean-Pierre Soubrier 教授;美国华 盛顿的自杀预防行动联盟的 Kim Torguson 女士;印度金奈 SNEHA 的志愿卫生服务的 Lakshmi Vijayakumar 博士;瑞典斯德哥尔摩的卡罗林斯卡学院国家自杀研究和精神疾病预防中心(NASP)的 Danuta Wasserman 教授。 我们同样感谢参与编辑的瑞士的 David Bramley 先生,参与封面设计的世界卫生组织的 Denis Meissner 先生与参与图形设计与布局的日本的 Yusuke Nakazawa 先生。 非常感谢国际预防自杀协会(IASP)在自杀 预防活动方面与 WHO 的合作。 这一资源正在被广泛传播,希望它能被按照符合当地情况的方式翻译, 这是其生效的前提。 欢迎提出 IV 建议以及提交翻译和修改本资源的申请。 Alexandra Fleischmann 精神卫生与药物滥用司 世界卫生组织 Ella Arensman 主席 国际预防自杀协会 1 负责任地报道自杀:快速参考指南 六要 •要提供寻求帮助的准确信息 •要教授公众有关自杀和自杀预防的相关知识,而不传播自杀相关的流言 •要报道如何应对生活压力或者自杀想法,以及如何获得帮助 •要特别谨慎小心报道名人自杀 •要谨慎采访自杀者家人或者朋友 •要意识到媒体工作人员自身可能会受到所报道的自杀事件的影响 六不要 •不要将有关自杀的报道放在显著的位置,也不要过度重复这样的报道 •不要使用煽情或者将自杀正常化的语言,也不要将自杀描述为个体面对问题时一种有建设性的解决方案 •不要详细描述自杀所使用的方法 •不要提供关于自杀地点/位置的详细信息 •不要使用耸人听闻的新闻题目 •不要使用照片,现场录像或社交媒体的链接 2 引 言 自杀是一个重大的公共卫生问题,会带来深远的社会、情绪和经济后果。全世界每年大约有 80 万人自 杀死亡。据估计,一人自杀至少有 6 人会受到直接的影响。 自杀的危险因素及预防自杀是复杂的,不容易被完全了解。但越来越多的证据表明,媒体在增强或削 弱预防自杀的效果上可以发挥重要作用。媒体关于自杀的报道可能会减少或者增加模仿性自杀的风险。媒 体可以提供关于自杀的有益的教育信息,或者也可能传播错误的相关信息。 一方面,自杀易感的个体在媒体报道自杀后会有模仿自杀行为的风险,特别是在报道的传播范围广泛、 影响力巨大、耸人听闻、明确地描述自杀的方法,肯定自杀行为或重复介绍有关自杀的流言的情况下。当 自杀者有很高的社会地位和/或者是名人,那么模仿性自杀的风险尤其大。不恰当地报道自杀也会引发随后 长时间的模仿性自杀。媒体报道会增加自杀危险的现象被称为“维特效应”,这是以歌德的小说“少年维特 之烦恼”中的人物来命名的,该小说讲的是一个青年因失恋而自杀的故事。 另一方面,对自杀负责任的报道可能有助于教授公众有关自杀及其预防的知识,可能会鼓励那些有自 杀危险的人采取其他的积极应对方式,并且可能引发社会对自杀及其预防更开放和充满希望的讨论。在逆 境中积极寻求帮助的故事可能会加强自杀的保护因素或增强对自杀行为的阻止,进而预防自杀。所有媒体 关于自杀的报道全都应该包括有关到哪里可以寻求帮助的信息,最好是提供 24 小时/7 天全时间范围内都可 获得的公认的自杀预防服务的相关信息。媒体有关自杀的负责任的报道所起到的保护作用在科学文献中被 称为“帕帕盖娜效应”,这是以莫扎特的歌剧《魔笛》中的人物帕帕盖娜命名的。当他害怕他已经失去他的 爱人时,他就想要自杀,但是在最后一刻想起来其他的应对方式,后来他选择了其他的行为。 给予媒体的建议需要适应传统媒体和数字媒体的特点和发展,并且应该尽可能使更多的人了解自杀预 防的相关知识。数字媒体的特点是信息可以非常迅速地传播,因此很难监测和控制。尽管数字媒体和传统 媒体存在差异,但是从传统媒体对自杀行为的影响的研究中所获得的发现有助于在数字媒体中开展自杀预 防。同样,从数字媒体对增加自杀或者预防自杀的潜在作用中吸取到的经验教训有助于在传统媒体中开展 自杀预防。 这本小册子简要概述了目前媒体报道对自杀的影响,并且在认识到有时因为新闻价值而需要报道自杀 的情况下,为媒体专业人员提供有关如何报道自杀的知识。这本小册子就如何最好地确保报道的准确性、 负责性和恰当性方面提出了建议。这对于传统媒体和数字媒体报道都是适用的。 这本小册子承认不同的媒体类型在国家内和不同国家之间在自杀报道及其对自杀的描述上存在差异。 在如何恰当报道自杀,以及如何获得自杀案例的信息上存在文化差异。这本小册子旨在提供有关跨文化媒 3 体报道的一般指导原则,如果可能的话,鼓励媒体从业人员与当地的从事自杀预防工作的团体协作,一起 制定当地媒体报道指南。从众多国际专家参与到这本小册子的编写工作中就可以看出,自杀预防专家在全 球范围内都在积极行动。他们准备好了,而且他们能够并且愿意与媒体从业人员合作,来确保自杀报道是 负责任的,是鼓励传递准确的信息的,且是避免给易感人群带来自杀风险的。在一些国家,有关自杀报道 的指南已被纳入媒体的行为准则中。 这本小册子旨在为从事出版、广播和在线媒体的专业人员提供帮助。大多数指导建议都是针对所有媒 体形式的,但有些具体针对印刷媒体或数字媒体。对数字媒体的建议总结可参阅附件 1。针对网站、电影、 电视剧或舞台剧相关的预防自杀的指导并不在该手册范围内。如果需要相关信息,可参阅娱乐行业协会的 网 站(http:// www.eiconline.org)。 4 媒体报道影响自杀行为的科学证据 媒体报道是自杀行为的危险因素 100 多个研究探索了模仿性自杀(比如,有些自杀行为与媒体对单个或者多个自杀案例的报道直接相关)。 对这些研究的系统综述也得出了相同的结论:媒体对自杀案例的报道会导致随后更多的自杀行为。这些综 述 也认为,模仿性自杀行为在一些情形下更容易出现。特别是,重复报道和影响大/重点探讨的自杀案例与 模 仿性自杀行为的关联最强烈。如果报道的自杀者是名人且被读者或目击者所尊重的人,那么有关自杀的 报道 对随后自杀的影响则更大。特定的人群(如年轻人,有精神疾病的人,有自杀未遂史的人或者亲友自 杀死亡 的人)更容易出现模仿性自杀行为。当自杀者与读者或者目击者的特征在某些方面类似的时候,以 及读者或 目击者认同自杀者时,出现模仿性自杀行为的风险是最大的。此外,所报道的自杀案例的内容也 对模仿性自 杀起着重要作用:确认或者重复宣扬有关自杀的流言或者详细介绍自杀所采用的特定的方法更 容易导致模仿 性自杀。然而,根据媒体报道指南写出的有关自杀的报道则可以有效帮助预防自杀,并且不 会进一步诱导更 多的自杀行为。 媒体报道的积极影响 尽管在过去相当长一段时间里的研究都聚焦于媒体报道对自杀行为的不良影响,近些年越来越多的研 究探讨了负责任的媒体报道对预防自杀的潜在的积极影响。媒体对一些人处在负性环境中仍采用积极的建 设性的策略应对他们的自杀想法的一些报道,与自杀行为的减少显著相关。进一步的研究表明描述如何应 对自杀意念的教育性媒体报道也许能够帮助减少自杀行为。 更多有关于媒体报道对自杀影响的科技文献详见附件 3。 5 负责任的报道 提供可以到哪里寻求帮助的准确信息 媒体报道在描述所有自杀案例之后都应该提供支持资源的信息。这些特定的资源应该包括自杀预防中 心、危机热线和其他的健康和福利的专业机构和自助团体。所提供的关于可以到哪里寻求帮助的信息应该 尽可能包括可提供 24 小时/7 天的高质量服务的社区内的机构。这些支持资源应该为处于痛苦或将自杀视为 解决问题途径的人提供获得帮助的方法。报道中列出来的支持资源的地址或者联系信息一定要定期检查, 以确保这些信息是准确的。然而,提供过多的潜在资源可能会适得其反,因此应该只提供有限的资源信息 (比如,一个电话号码和一个网站)。 教育公众有关自杀和自杀预防的事实,不传播流言 人们对自杀有许多误解。研究显示,媒体报道若重复出现有关自杀的流言则很容易诱发自杀行为。研 究也显示在媒体报道中既有流言也有事实的情况下,公众倾向于记住流言。一些最常见的有关自杀的流言 和事实列在附件 4 中。因此媒体要优先报道有关自杀的事实。在讨论自杀的时候,除了仔细探讨自杀的真 实信息以外,报道如何预防自杀,阐述处于自杀危险中的人应该寻求帮助,以及说明如何获得相应帮助也 往往有助于在实践中预防自杀。 报道如何应付生活中的压力或者自杀想法,和如何获得帮助 描述一个人成功应对负性境遇和自杀的故事可能会帮助其他处于生活困境中的人采用类似的积极应对 策略。要鼓励在新闻报道中整合一些在面临似乎难以应付的困难时如何获取帮助的教育性材料。这些报道 通常重点介绍其他人战胜自杀想法所采用的特定方法,并强调一个人想实施自杀的时候能够做什么来获得 帮助。 当报道名人自杀的时候要特别小心 名人自杀被认为是有新闻价值的,且媒体人认为报道名人的自杀会引起社会大众的关注。然而,对名 人的报道却特别容易引发易感人群的模仿性自杀行为。美化名人的死亡可能不经意传递出社会赞赏自杀行 为的信号,从而促使他人的自杀行为。因此,当报道名人自杀的时候要特别注意。对名人自杀的报道切记 不应该给自杀带上光环或者详细描述自杀方法。报道的重点应该是名人们的一生,比如他或她对社会做出 6 了什么贡献,以及他们的死亡给他人带来怎样的负面影响,而非自杀行为的细节或者简单解释为什么会自 杀。此外,当不能即刻获得死亡原因时,报道名人自杀的时候也应该要小心。媒体报道关于名人可能是自 杀死亡的猜测是错误的。应该要等死亡原因明确,以及认真探究过当时的具体情形后,再给予准确报道。 如上所言,所有报道都应该包括能为处于或者可能由于名人自杀面临痛苦或者自杀危险的人提供支持资源 的相关内容。 当采访居丧亲友时要小心 自杀者亲友的观点可能是让大众学习有关自杀的真实信息的非常有价值的资源。然而,在收集这些信 息,并将其融入到自杀相关的媒体报道中的时候,要考虑许多关键的因素。当采访涉及到可能处于心理危 机中的自杀者的亲友和其他居丧的人时需要特别小心。不能草率做出采访自杀居丧者的决定。尊重他们的 隐私比写一个戏剧性的故事更重要。在一些国家,记者进行此类采访的时候需要遵从相关的行为守则。 对媒体从业人员来说,作为调查的一部分,他们可能会获得有关自杀或者逝者的一些信息,目击者和/ 或居丧者可能并不知道的,认识到这一点至关重要。公布这些信息可能会给居丧者带来伤害。从居丧者那 里获得的访谈信息的准确性也有待斟酌,因为他们对自杀者的回忆、陈述或者行为会由于正处于居丧期而 有所偏倚。 如果自杀案例不是近期发生,媒体对那些已经成功应对自杀居丧者的报道,也能够做出一些贡献,如 作为一种重要的资源,提高大众意识还有为其他人在应对类似情况时提供一种可行的选择。然而,即使实 际的丧失发生在很久之前,务必记住,与居丧者谈论自杀相关的既往经历可能会引起他们痛苦的回忆和情 绪。自愿告诉媒体自杀相关信息的居丧者可能并没有意识到众多隐私被广泛地传播,这些也许会给他们带 来潜在的不良后果。因此要提前与他们沟通这些可能性,并采取相应措施保护他们的隐私。可能的话,应 该在报道发表之前给居丧者看一下包含了他们个人信息的报道,这样可以在公开发表前纠正报道中的某些 信息或者做一些其他方面的更改。 认识到媒体从业人员自己可能会受到自杀报道的影响 准备自杀相关的报道材料的过程可能会引起媒体从业人员自身经历的共鸣。这种影响可能发生在所有 情形之中,但在小范围的、联结紧密的社区里,由于媒体从业人员与当地会有较强的联结,影响可能尤为 大。媒体机构有责任确保对从业人员提供必要支持,比如给予倾诉的机会和给予督导。个体的媒体从业人 员如果感到负面影响,要毫不犹豫地去寻求帮助。 7 不要将有关自杀的报道放在显著位置,也不要一直重复这类报道 将自杀的报道置于突出的位置和重复报道自杀案例比巧妙的表述更容易导致随后的自杀行为。报纸报 道自杀最好应该将新闻至于内页,且在页面底部,而不要放在报纸首页或在内页的最上面的位置。同样, 广播有关自杀的新闻应该放在电视新闻的第二或者第三个休息时段,此外将广播或者在线播放的顺序放在 后面,而不要置于头条。重复该自杀事件或者更新事件信息的时候要格外小心。 不要使用将自杀敏感化或者将自杀正常化的语言,或者将自杀视为解 决 问题的建设性方法 要避免使用将自杀敏感化的言语。比如使用“增加自杀率”而非“自杀的流行”。当报道自杀案例的时 候,要传递出自杀是一个公共卫生问题,要讲述自杀的危险因素,并教授如何预防自杀,这样有助于教育 公众预防自杀的重要性。 一定要避免发布误导公众有关自杀的信息或者使用将自杀正常化的语言,另外也避免对自杀行为进行 简单化的归因。如果自杀统计数字有明显改变,应该进行验证,因为这些数字可能只是暂时的波动,而不 一 定是具有统计学意义的增加或者降低。在特定情境外使用“自杀”的词语,比如“政治自杀”,可能会使 公众 对其严重性不敏感。“不成功的自杀”或者“成功的自杀”这样的术语会传递出一种死亡是理想的结果 的讯息, 因此不应该使用这样的术语。使用替代性术语“非致命性自杀行为”则更加准确,不易引起误解。 “执行自 杀”意味着犯罪(自杀在某些国家仍是一个犯罪行为),会增加对亲友自杀的个体的不必要的歧视。 最好说“自 杀死亡”或“夺走了他/她的生命”。 不要清楚地描述自杀所使用的方法 应该避免详细描述和/或讨论自杀所采用的方法,因为这会增加易感人群模仿自杀行为的可能性。比如 在报道过量服药而自杀死亡的时候,不能详细报道药物牌子/名字、使用量或者药物的联合使用,或者如何 获得的药等信息。 当自杀方法少见或者新颖,报道的时候也要特别注意。使用不常见的方法自杀可能使死亡更加有新闻 价值,报道自杀方法可能会激发其他人使用该方法。新的方法很容易就会通过媒体报道而传播出去,这种 影响会通过社交媒体而扩大。 8 不要提供有关自杀地方/位置的详细信息 有时候媒体报道的自杀位置可能会成为“自杀圣地”,比如,一座桥、一幢高楼、一个山崖或者火车站 或者十字路口等。媒体从业人员一定要注意不要特别报道自杀的地点,比如使用追求轰动效应的语言描述 事发地点或者过度描述在某个地方发生了多少起自杀事件。同样也要注意,对出现在教育机构或者特定机 构,尤其是那些易感人群的机构(比如监狱和精神病院)的自杀死亡或者自杀未遂进行报道的时候,必须 要非常小心。 不要使用耸人听闻的标题 标题的目的是尽可能使用较少的词来吸引读者的关注。自杀这个字眼不应放在标题里,并且也不要在 标题中涉及自杀方法或者自杀地点。如果标题是由其他媒体从业人员写的,而不是那些撰写正文的从业人 员写的,写正文的作者应该与标题的写作者一起协作确保所选择的标题的准确性。 不要使用照片,未经剪辑的视频录像或者电子媒体链接 不应该使用自杀现场的照片、未经剪辑的视频录像或社交媒体链接,特别是有关自杀地点或者方法的 具体信息的资料。此外,在使用自杀死亡者照片的时候要特别小心。如果使用了图片,要首先征得死者家 人的同意方可。这些图片不应放在显著的位置,也不应该美化自杀的个体或者自杀行为。研究表明与自杀 行为相关的图片会被易感的读者在处于个人危机等负性情况下激活,并可能促发他们的自杀行为。文字编 辑者与图片处理师之间要相互配合,因为负责文字的编辑有时候不对图片的使用负责。自杀死亡者的自杀 笔记、遗书、社交媒体帖子、电子邮件等信息不应该公开。 9 可靠信息来源 媒体报道自杀的时候,要使用有可靠来源的自杀统计数据和自杀相关的其他信息。许多国家的政府统 计部门会提供年自杀率的相关数据,通常会包含不同年龄段和性别的自杀率。世界卫生组织成员国家向世 界卫生组织报道包括自杀在内的死亡数据 (http://www.who.int/healthinfo/mortality_data/en/)。这些数据和 统计指标应该被认真和准确解读。 媒体从业人员在准备自杀报道的时候,应该向当地自杀预防领域专家寻求相关建议。这些专家能够帮 助解读有关自杀的数据,确保有关自杀的报道能避免模仿性自杀行为的增加,驳斥有关自杀行为的流言, 提供有用的信息来识别和帮助正在考虑结束生命的人。 国家和地区性自杀预防机构通常有特定的媒体联系信息。许多国家有提供自杀相关信息的协会。有一 些协会在提供信息的同时扮演着预防自杀的角色。这些协会给目前有自杀想法或者因亲友自杀而处于居丧 的人提供支持,提供宣传服务,和/或促进有关自杀的研究。国际预防自杀协会相当于这些协会的国际联合 体。国际预防自杀协会(https://www.iasp.info)的网站上有帮助媒体准备自杀报道的详细的背景信息,包 括预防自杀的机构清单和来自一些国家的媒体报道自杀的指南。著名专家、预防自杀机构和公共卫生机构 也已经制定了多种语言的最佳的媒体报道自杀的建议(http://www.reportingonsuicide.org)。 注意:不要随意比较各国的自杀率。各国有不同的法律以及登记报告自杀的程序可能导致数据不一致。 10 附件 1 对数字媒体的思考 如今人们获得信息的渠道,远远超过以往。传统媒体和在线媒体信息有越来越多的重合。网络已经成 为自杀相关信息传播的重要平台,尤其是对于年轻人和处于自杀高风险的人来说。本手册用于指导传统媒 体和数字媒体的新闻报道。然而,通过数字媒体报道自杀和管理网络上潜在的自杀内容存在其他的挑战。 近些年已经制定了特定的指南来协助解决这些问题。 避免在社交媒体中使用自杀材料的超链接很重要。不应该使用视频或者音频资料(比如,自杀者拨打 的急救电话音频)或者自杀现场的社交媒体链接,尤其是如果资料中包含了明确的自杀地点或者方法,那 就更不能使用这些资料。此外,使用自杀死亡者个体的照片的时候必须要谨慎小心。搜索引擎优化工作需 要致力于避免使用有害的言辞,尤其是标题中的言辞。就如对待传统媒体一样,展现数据的时候要认真检 查,防止对自杀统计数字的过度夸大或者过度哗众取宠。媒体平台管理者应该建立足够的政策来处理数字 媒体中评论区的潜在自杀相关内容,比如在线报纸或者印刷版报纸的网站,并及时反馈与自杀相关的内容。 已开发出一套最佳的在线干预技术(http://www.preventtheattempt.com),用来服务大、中、小型有网 络平台的组织和公司,提供关于如何整合网络资源和自杀干预的互动成分的初级、中级和进阶级指导。基 础指导包括:提供有支持资源信息的帮助中心和常见自杀问题解答,以及建立关于如何应对有潜在自杀风 险的用户的政策、执法介入政策、自杀内容应对的时效,还有关于将可能要自杀的个体转介到哪里的信息。 另外 SAVE 组织 ( Suicide Awareness Voices of Education ) 还开发出了 一套面向博主的指 导 (https://www.bloggingonsuicide.org)。这些指导基于传统媒体指南的内容,强调了博客中经常遇到的安全问 题以及如何处理这些问题。 11 附件 2 对大规模枪击和恐怖主义的报道 关于大规模枪击和恐怖主义的媒体报道的模仿性效应的研究深入程度不如关于自杀的媒体报道的模仿 性效应的相关研究。然而,也有一些证据表明有关谋杀的煽情性报道会诱发进一步的杀人行为。这些案例 通常会受到媒体的大量关注,可能包括或不包括谋杀之后或之中的自我导向的暴力行为。如果这样的事件 包括自杀,这不应该被描述为自杀袭击或者自杀爆炸,因为这会放大了自杀行为的负性标签。将这些案件 称为“他杀性爆炸”或者“大规模枪击”可能措辞更准确,因为这些行为的主要目的是杀害他人。只有一 些犯罪可能是自杀性质的。在报道这些谋杀的时候,切记罪犯可能不是自杀,也可能没有精神障碍,大多 数大规模枪杀并不是由有精神障碍的个体实施的。自杀暴力教育((SAVE)引导的国际专家小组开发了有关 如何报道这类事件的指导,包括减少媒体对罪犯的过度关注,因为对罪犯的特别强调可能会导致其他人认 同罪犯并从罪犯身上得到启发,从而犯下类似的罪行。 12 附件 3 媒体对自杀影响的科研文献综述 媒体的负面影响 最早的有关媒体对自杀行为影响的证据是在 18 世纪后期出现的,当时歌德发表了小说“少年维特的烦 恼”,在小说中主人公维特因为无法娶到自己爱慕的女子而用枪自杀。小说发表后,牵连了欧洲各地的一系 列自杀事件。许多自杀的人都穿着和维特一样的衣服,采用了他的自杀方式,或模仿歌德小说中描述的其 他内容。结果这部小说在几个欧洲国家被禁止。 直到 20 世纪 70 年代 Phillips 发表了一项研究(1),报导自杀事件或自杀描述会引起模仿性自杀行为 的证据一直都是轶事形式的。该研究回顾性地比较了美国报纸头版出现自杀报道的文章后几个月内的自杀 数与没有此类文章报道后几个月内的自杀数。在长达 20 年的研究期内,有 33 个月报纸头版上报道了自杀, 这 33 个月中有 26 个月的自杀数有所增长。Schmidtke 和 Hafner(2)发现电视广播的连续播放也会出现此 种模仿效应。 自从 Phillips发表了该研究结果后,已有超过 100个研究探讨了模仿性自杀。总而言之,这些研究用 不 同的研究方式验证和强化了媒体对自杀有影响的研究结论。第一,他们使用了改进的方法。例如, Wasserman (3)和 Stack(4) 重复了 Phillips的最初研究,并扩大了研究观察期,使用更加复杂的时间序列 回归技术, 并考虑了自杀率,而非绝对的自杀数。第二,这些研究检验了不同媒体的影响,比如 Bollen和 Phillips(5), 以及 Stack(6)研究了覆盖整个国家的美国电视新闻对自杀的影响,发现电视播出以后,自杀 率显著增加。 此外,虽然大部分的早期研究仅限于美国本土,并只考虑了自杀死亡的问题,后续的研究涉 及到了亚洲和 欧洲国家,并且关注了媒体对自杀未遂的影响。比如 Cheng(7, 8)和 Yip(9),chen(10)的研究都 发现中国(台 湾和香港)和韩国在新闻中报道名人自杀后,自杀死亡和自杀未遂的案例显著增加。 Etzersdorfer, Voracek 和 Sonneck的研究(11)发现了类似的结果:澳大利亚发行最大的报纸报道名人自杀 后自杀死亡和未遂显著 上升,在报纸发行最多的地方自杀增长尤其高。最近的研究在评估媒体对自杀的影 响之前还评估了媒体报 道的内容的特征。Pirkis和其同事(12)在不同的报道内容的基础上区分了各种不同 类型的媒体报道。他们 发现重复报道自杀的方法和强化公众对自杀的错误理解与后续的自杀增加有关。值得 注意的是,Gould和其 同事发现报纸报道自杀更容易引发青少年的模仿性自杀行为,尤其是当报道更显眼 (比如,在头版或者包 含图片)、更直白(比如题目包含“自杀”或详细介绍自杀的方法)、更具体(比 如包括死者的姓名、自 杀的方法或者自杀笔记),以及报道的是自杀死亡而非自杀未遂时,则更容易诱发 自杀(13)。 13 对媒体和自杀关系的研究的系统综述得出了一些一致的研究结论:媒体报道自杀会导致自杀行为的增 加(14-17)。这些综述也观察到了自杀行为增加的可能性随着新闻报道后的时间而变化。通常报道后最初的 三天内是诱发自杀的高峰,接下来的 2周维持平衡(5,18),但有时持续更久(19)。自杀的增加与新闻覆盖的 数量和显著性有关,重复报道,以及有较高影响的自杀案例与模仿性自杀行为最密切相关(10,11,20-22)。 当自杀的个体与读者有相似之处(22, 23),或者自杀的是名人,被读者所尊重,则会加剧自杀行为的增加 (3,4,7,9,22,24)。对娱乐界名人自杀事件的煽情性或者美化性报道与随后自杀的最大增加相关(25)。这些 研 究证据 都表明 媒体对名 人自杀 的煽情 性新闻报 道引起 的后续 一个月内 平均自 杀率的 增加达到 0.26/100000,但对艺人自杀的报道造成的自杀率的增加则更高(0.64/100000)(25)。媒体对自杀的影响也 依赖于受众的特征。一些人群(青年,经历抑郁的人,处于居丧的人)尤其易感,更有可能增加出现自杀 意念或者模仿性自杀的概率(18,26-29)。对某种自杀方式的过度描述会导致采用该自杀方式自杀的行为增 加(10, 30-33)。 媒体的保护作用 也有一些关于媒体发挥积极作用的证据。这些研究研讨媒体对自杀的恰当报道是否能够降低自杀死亡 率和自杀未遂率。Etzersdorfer 和其同事们发现,向媒体介绍如何报道维也纳地铁的自杀案例的指南能够 减少对这些自杀事件的煽情性的报道,继而导致借助地铁而自杀的比例下降 75%,且维也纳整体的自杀率下 降 20%(34~36)。多次发放这些指南提高了奥地利自杀报道的质量,并降低了奥地利的自杀率,尤其是在 那些媒体与社区协作比较强的地区,媒体的积极影响更加显著(37)。来自澳大利亚、中国、中国香港、德 国和瑞士的研究同样表明媒体报道指南的发放与自杀报道的质量呈正相关。不过媒体报道指南的有效性取 决于指南的成功执行(38, 39)。源于澳大利亚(http://www. MordFrimeMultudio. Fig),奥地利(http://www. SusidIffsHung.at),中国香港特别行政区(http:// www. csp.HKU.HK/Media/),瑞士(http:// www-StupStudio.Ch)、 英国(HTTP: //www.SAMARITANS.Org/MealaTimeRe/)和美国(HTTP://www.RePrutoNoSusiDe. Org)在内的几 个 国家的经验为执行媒体指南提供了重要的见解,这可能对其他国家有指导意义。 关于媒体报道有自杀预防效应的更多证据来自 Niederkrotenthaler 和同事的研究。 他们发现在媒体覆盖 人口较多的地区,某类专注于积极应对/掌握危机事件的媒体报道可以更好地降低该地区的自杀率(21)。 媒 体对自杀潜在的保护作用被称为帕帕盖娜效应,该名词来源于莫扎特的歌剧《魔笛》中的主人公,他想 出了 除了自杀以外其他可以解决问题的方法,从而改变了自己最初的自杀想法。,自此。在第一个帕帕盖娜 效应的研究后,其他一些研究也发现了包括建立积极应对方式和提供预防自杀信息的媒体报道会对自杀有 保 护作用(28, 38, 40)。 总体而言,对媒体和自杀的研究综述发现,尽管媒体对自杀预防既有积极作用也有消极作用,目前为 14 止大多数研究都聚焦于消极作用上(17)。 数字媒体 仅有的少量探索了自杀相关的在线媒体报道的研究表明,媒体报道对自杀既有保护和也有不利的影响。 因为在线媒体很容易获得,且常为年轻人所使用,所以数字媒体对那些需要帮助的有自杀倾向的人而言是 有潜在价值的资源。处于自杀危险中的个体经常反馈在使用社交媒体的时候疏离感会变淡,并且有时候也 会反馈在线活动减少了他们的自杀想法。在网站和留言板上,提供建设性的帮助并积极避免将自杀正常化 或者宽恕自杀行为,这些活动对自杀的预防作用尤其明显。 然而,自杀行为正常化的可能性、自杀和自杀方法获得途径的图片,以及可以用来进行欺凌和骚扰的 渠 道是预防自杀关注的重点(41, 42)。也有一些网站宣扬自杀,描述不同自杀方法的细节,鼓励自杀行为, 或招 募自杀者个体。越来越多的案例研究表明留言板可以作为学习自杀方法的工具,且可以促发易感人群 实施 自杀行为。 结论 既往研究提供强力的证据表明,关于媒体对自杀的煽动性报道会导致随后更多的自杀行为(自杀死亡 和 自杀未遂)。这些一定时间内自杀的增加并不仅仅是本来就会发生的自杀事件的提前发生(如果是这样的 话, 在自杀增加后会有自杀率的补偿性下降),而是额外增加的自杀。如果没有不适当的媒体报道,这些额 外的自 杀是不会发生的。 近些年才有研究关注到媒体对自杀的负责任报道对自杀的潜在保护效应,研究发现这种负责任的报道 的 有力证据正在出现。 媒体专业人士应谨慎对待自杀报道,平衡公众的“知情权”和对大众不利的风险。 参考文献 1. Phillips DP. The influence of suggestion on suicide: substantive and theoretical implications of the Werther effect. Am Sociol Rev. 1974;39(3):340-54. 2. Schmidtke A, Haner H. The Werther effect after television films: new evidence for an old hypothesis. Psychol Med. 1988;18(3):665-76. 3. Wasserman IM. Imitation and suicide: a re-examination of the Werther effect. Am Sociol Rev. 1984;49(3):427-36. 15 4. Stack S. A reanalysis of the impact of non-celebrity suicides: a research note. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 1990;25(5):269-73. 5. Bollen KA, Phillips DP. Imitative suicides: a national study of the effects of television news stories. Am Sociol Rev. 1982;47(6):802-9. 6. Stack S. The effect of publicized mass murders and murder-suicides on lethal violence, 1968-1980: a research note. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 1989;24(4):202-8. 7. Cheng ATA, Hawton K, Lee CTC, Chen THH. The influence of media reporting of the suicide of a celebrity on suicide rates: a population-based study. Int J Epidemiol. 2007;36(6):1229-34. 8. Cheng ATA, Hawton K, Chen THH, Yen AMF, Chen CY, Chen LC, et al. The influence of media coverage of a celebrity suicide on subsequent suicide attempts. J Clin Psychiatry. 2007;68(6):862-6. 9. Yip PSF, Fu KW, Yang KCT, Ip BYT, Chan CLW, Chen EYH et al. The effects of a celebrity suicide on suicide rates in Hong Kong. J Affect Disord. 2006;93(1-3):245-52. 10. Chen YY, Yip PS, Chan CH, Fu KW, Chang SS, Lee WJ et al. The impact of a celebrity's suicide on the introduction and establishment of a new method of suicide in South Korea. Arch Suicide Res. 2014;18(2):221-6. 11. Etzersdorfer E, Voracek M, Sonneck G. A dose-response relationship of imitational suicides with newspaper distribution. Aust N Z J Psychiatry. 2001;35(2):251. 12. Pirkis JE, Burgess PM, Francis C, Blood RW, Jolley DJ. The relationship between media reporting of suicide and actual suicide in Australia. Soc Sci Med. 2006;62:2874–86. 13. Gould M., Kleinman MH, Lake AM, Forman J, Basset Midle J. Newspaper coverage of suicide and initiation of suicide clusters in teenagers in the USA, 1988-96: a retrospective, population-based, case-control study. Lancet Psychiatry. 2014;1(1): 34-43. doi: 10.1016/S2215-0366(14)70225-1. 14. Pirkis J, Blood RW. Suicide and the media: (1) Reportage in non-fictional media. Crisis. 2001;22(4):146-54. 15. Stack S. Media impacts on suicide: a quantitative review of 293 findings. Soc Sci Q. 2000;81(4):957-72. 16. Stack S. Suicide in the media: a quantitative review of studies based on non-fictional stories. Suicide Life Threat Behav. 2005;35(2):121-33. 17. Sisask M, V 鋜 nik A. Media roles in suicide prevention: a systematic review. Int J Environ Res Public Health. 16 2012;9(1):123-38. 18. Phillips DP, Carstensen LL. Clustering of teenage suicides after television news stories about suicide. N Engl J Med. 1986;315(11):685-9. 19. Fu KW, Yip PSF. Long-term impact of celebrity suicide on suicidal ideation: Results from a population-based study. J Epidemiol Community Health. 2007;61(6):540-6. 20. Hassan R. Effects of newspaper stories on the incidence of suicide in Australia: a research note. Aust N Z J Psychiatry. 1995;29(3):480-3. 21. Niederkrotenthaler T, Voracek M, Herberth A, Till B, Strauss M, Etzersdorfer E et al. Role of media reports in completed and prevented suicide – Werther v. Papageno effects. Br J Psychiatry. 2010;197:234–43. 22. Niederkrotenthaler T, Till B, Voracek M, Dervic K, Kapusta ND, Sonneck G. Copycat-effects after media reports on suicide: a population-based ecologic study. Soc Sci Med. 2009;69:1085–90. doi: 10.1093/eurpub/ckp034. 23. Stack S. Audience receptiveness, the media, and aged suicide, 1968-1980. J Aging Stud. 1990;4(2):195-209. 24. Stack S. Celebrities and suicide: a taxonomy and analysis. Am Sociol Rev. 1987;52 (3):401-12. 25. Niederkrotenthaler T, Fu KW, Yip P, Fong DYT, Stack S, Cheng Q, et al. Changes in suicide rates following media reports on celebrity suicides: a meta-analysis. J Epidemiol Community Health. 2012;66:1037–42. 26. Cheng ATA, Hawton K, Chen THH, Yen AMF, Chang JC, Chong MY et al. The influence of media reporting of a celebrity suicide on suicidal behaviour in patients with a history of depressive disorder. J Affect Disord. 2007;103:69-75. 27. Phillips DP, Carstensen LL. The effect of suicide stories on various demographic groups, 1968-1985. Suicide Life Threat Behav. 1988;18(1):100-14. 28. Till B, Strauss M, Sonneck G, Niederkrotenthaler T. Determining the effects of films with suicidal content: a laboratory experiment. Br J Psychiatry. 2015;207(1):72-8. doi: 10.1192/bjp.bp.114.152827. 29. Scherr S, Reinemann C. Belief in a Werther effect: third-person effects in the perceptions of suicide risk for others and the moderating role of depression. Suicide Life Threat Behav. 2011;41(6):624–34. 30. Ashton JR, Donnan S. Suicide by burning: a current epidemic. BMJ. 1979;2(6193):769-70. 31. Ashton JR, Donnan S. Suicide by burning as an epidemic phenomenon: an analysis of 82 deaths and inquests 17 in England and Wales in 1978-79. Psychol Med. 1981;11(4):735-9. 32. Veysey MJ, Kamanyire R, Volans GN. Antifreeze poisonings give more insight into copycat behaviour. BMJ. 1999;319(7217):1131. 33. Hawton K, Simkin S, Deeks J, O'Connor S, Keen A, Altman DG et al. Effects of a drug overdose in a television drama on presentations to hospital for self-poisoning: time series and questionnaire study. BMJ. 1996;318(7189):972-7. 34. Etzersdorfer E, Sonneck G. Preventing suicide by influencing mass- media reporting: the Viennese experience 1980-1996. Arch Suicide Res. 1998;4(1):64-74. 35. Etzersdorfer E, Sonneck G, Nagel Kuess S. Newspaper reports and suicide. N Engl J Med. 1992;327(7):502-3. 36. Sonneck G, Etzersdorfer E, Nagel Kuess S. Imitative suicide on the Viennese subway. Soc Sci Med. 1994;38(3):453-7. 37. Niederkrotenthaler T, Sonneck G. Assessing the impact of media guidelines for reporting on suicides in Austria: interrupted time series analysis. Aust N Z J Psychiatry. 2007;41(5):419-28. 38. Stack S, Niederkrotenthaler T, editors. Media and suicide: international perspectives on research, theory & policy. Piscataway (NJ): Transaction Publishers; 2017. 39. Tatum PT, Canetto SS, Slater MD. Suicide coverage in U.S. newspapers following the publication of the media guidelines. Suicide Life Threat Behav. 2010;40:525-35. 40. Till B, Tran U, Voracek M, Niederkrotenthaler T. Papageno vs. Werther Effect online: randomized controlled trial of beneficial and harmful impacts of educative suicide prevention websites. Br J Psychiatry. 2017. Online first: doi: 10.1192/bjp.bp.115.177394 41. Robinson J, Cox G, Bailey E, Hetrick S, Rodrigues M, Fisher S et al. Social media and suicide prevention: a systematic review. Early Interv Psychiatry. 2016;10(2):103-21. 42. Daine K, Hawton K, Singaravelu V, Stewart A, Simkin S, Montgomery P. The power of the web: a systematic review of studies of the influence of the internet on self-harm and suicide in young people. PLoS One. 2013;30;8(10):e77555. 18 附件 4 自杀的流言与事实 流言:谈论自杀是一个坏主意,会被解释为鼓励自杀。 事实:基于人们对自杀普遍存在的耻感,大 多数想要自杀的人不知道和谁去说。公开谈论自杀会帮助 个体找到其他的解决问题的方法或者给其时间重做决定,从而会预防自杀,而不是鼓励自杀行为。 流言: 说要自杀的人,并不会自杀。 事实:谈论自杀的人可能正在寻求帮助或支持。大部分考虑自杀的人正在经历焦虑、抑郁和无助,并 且可能觉得除了自杀别无选择了。 流言:考虑自杀的人下定决定就要死。 事实:恰恰相反,考虑自杀的人通常是矛盾重重的,对于生还是死犹豫不决。比如有的人可能冲动下 服下农药,尽管他们其实想活下来,也会在几天后死亡。在这个犹豫的关键时刻获得情感支持可以预防自 杀。 流言:大多数自杀都是在没有征兆的情况下突然发生的。 事实: 大多数自杀事件之前都有警示信号,无论是言语或者行为上的信号。当然,一些自杀事件的确 是在没有任何征兆的情况下发生。但了解征兆信号是什么,并且留意这些警示信号还是很重要的。 流言:一旦有人有自杀想法,他或她将永远有自杀的想法。 事实:自杀风险的增高往往是短期的,且是在特定情形下出现的。虽然自杀想法可能会回来,但它们 并不是永久性的,以前有过自杀想法和自杀行为的人依然可以继续生活下去。 流言:只有患精神障碍的人才会自杀。 事实:自杀行为表明个体非常不快乐,而未必是得了精神障碍。许多患有精神疾病的人不一定有自杀 风险,也不是所有自杀的人都有精神障碍。 流言:自杀行为很容易解释。 事实:事实上自杀从来不是单一因素或事件的结果。导致个人自杀的因素通常是复杂多样的,不应以 简单的方式进行解读和报道。要理解自杀行为,需要考虑到身体健康、心理健康、应激性生活事件、社会 19 和文化因素。冲动在自杀中也扮演着重要的角色。精神疾病可能会影响个体应对生活压力和人际冲突的能 力,因此患有精神疾病的人更可能出现自杀风险。然而,仅仅精神疾病不足以解释自杀。将自杀原因归为 某个特定事件,比如考试失败或关系破裂,几乎总是会有误导性。在死亡原因尚未充分调查清楚的情况下, 不宜对死亡的原因和促发因素过早下结论。 流言:自杀是解决问题的适当方式。 事实:事实上自杀不是一种建设性的或适当的解决问题的方法,也不是面对痛苦或者处理不利的生活 环境的唯一可能的方法。那些有过自杀想法且成功应对生活中困难的个体的故事能帮助其他目前有自杀想 法的个体在面对困难的时候做出自杀以外的选择。自杀也会对家庭成员、朋友和整个社区造成毁灭性的影 响,经常使他们怀疑是否可能错过了某些迹象,继而感到内疚、愤怒、歧视和/或被遗弃。自杀报道在不责 备自杀者亲友的前提下,以一种敏感的方式探索这些复杂的背后原因,从而帮助公众了解为自杀者亲友提 供适当的支持的必要性。 ` 北京回龙观医院北京心理危机研究与干预中心 2019年 1月

G 므:신론 and Welfare 세계보건기구게재 중앙심리부검센터 번역 츠아시리닌7�세E 000 T□L i Korea Psychological Autopsy Center 미디어 전문가를 위한 자살 예방 지침 PREVENTING SUICIDE: A RESOURCE FOR MEDIA PROFESSIONALS Update 2017 2017년도 개정판 중앙심리부검센터 번역 제공 PREVENTING SUICIDE: A RESOURCE FORMEDIA PROFESSIONALS 106자살 예방 문헌집 Published by the World Health Organization in 2017 under the title preventing suicide: a resource for media professionals (update 2017) © World Health Organization 2017 The World Health Organization has granted a translation and publication permission for an edition in Korean to the Korea Psychological Autopsy Center, which is solely responsible for the quality and faithfulness of the Korean translation. In the event of any inconsistency between the English and the Korean editions, the original English edition shall be the binding and authentic edition. 미디어 전문가를 위한 자살 예방 지침 © Korea Psychological Autopsy Center 2019 세계보건기구는 본 문서의 한국어 번역 및 출판 권한이 중앙심리부검센터에 귀속되는 데 동의하며, 한국어 번역에 대한 모든 책임은 중앙심리부검센터에 있음을 명시함. 원문과 번역본의 차이가 발생할 경우, 영문 원본이 기준이 됨. 미디어 전문가를 위한 자살 예방 지침 자살 예방 문헌집 107 General disclaimers. The designations employed and the presentation of the material in this publication do not imply the expression of any opinion whatsoever on the part of WHO concerning the legal status of any country, territory, city or area or of its authorities, or concerning the delimitation of its frontiers or boundaries. Dotted and dashed lines on maps represent approximate border lines for which there may not yet be full agreement. 일반 면책사항(General disclaimers): 본 출판물에서 사용하는 명칭이나 제시된 자료가 특정 국가, 영토, 도시 나 지역 또는 해당 당국의 합법적 상태에 관한, 또는 그 국경이나 경계선의 결정에 관한 WHO 측의 무엇이든 지 간에 어떤 의견이라도 표명함을 의미하지 않음. 지도상의 점선이나 파선은 아직 완전히 합의되지 않았을 수 도 있는 대략적인 경계선을 나타내고 있음. The mention of specific companies or of certain manufacturers’ products does not imply that they are endorsed or recommended by WHO in preference to others of a similar nature that are not mentioned. Errors and omissions excepted, the names of proprietary products are distinguished by initial capital letters. 특정 기업이나 어느 제조업체의 제품을 언급한다고 해서, 언급하지 않은 유사한 유형의 다른 기업이나 제품보 다 선호하기 때문에 WHO가 이를 보증 또는 권장함을 의미하지는 않음. 오류와 누락은 제외하고, 전매특허제 품의 명칭은 대문자 이니셜로 구별함. All reasonable precautions have been taken by WHO to verify the information contained in this publication. However, the published material is being distributed without warranty of any kind, either expressed or implied. The responsibility for the interpretation and use of the material lies with the reader. In no event shall WHO be liable for damages arising from its use. WHO는 타당한 모든 예방조치를 취하여 본 출판물에 기재된 정보를 확인하였음. 그러나, 본 출판물은 명시적 또는 암시적이든 간에 어떤 종류의 보증도 없이 배포되고 있음. 본 자료의 해석과 이용에 대한 책임은 독자에 게 있음. 어떤 경우에도 세계보건기구는 본 문서 이용으로 인하여 발생하는 피해에 대하여 책임 지지 않음. Printed in Switzerland 스위스에서 출판 PREVENTING SUICIDE: A RESOURCE FORMEDIA PROFESSIONALS 108자살 예방 문헌집 CONTENTS 머리말 Foreword ························································································································ 109 1. 자살에 대한 책임 있는 보도: 빠른 참조 가이드 Responsible reporting on suicide: quick reference guide ······················································· 112 2. 서문 Introduction ·························································································································· 113 3. 언론이 자살 행위에 미치는 영향에 대한 구체적인 근거 Scientific evidence of media impacts on suicidal behaviour ··················································· 114 4. 책임 있는 보도를 위한 지침 Responsible reporting ································································ 115 5. 믿을만한 정보의 출처 Sources of reliable information ··························································· 118 6. 부록 1: 디지털 매체에 대한 고려사항 Annex 1: Considerations for digital media ················································································ 119 7. 부록 2: 총기 난사 및 테러 보도 Annex 2: Reporting on mass shootings and terrorism ···························································· 120 8. 부록 3: 언론의 영향에 대한 구체적인 학술 문헌의 개요 Annex 3: Overview of the scientific literature on media impacts ·········································· 121 9. 참고문헌 References ···················································································································· 124 10. 부록 4: 자살에 대한 근거 없는 믿음과 실제 Annex 4: Myths and facts about suicide ··············································································· 127 미디어 전문가를 위한 자살 예방 지침 자살 예방 문헌집 109 머 리 말 자살이라는 사회문제는 국민 건강에 매우 중요한 문제로서 많은 이들의 관심이 요구되며, 그 관리와 예방 이 그리 쉬운 일만은 아닌 것이 사실이다. 최근의 연구 결과에 따르면 자살 예방에는 어린이와 청소년을 잘 길러내는 환경 조성에서부터 시작해, 정신질환의 조기 발견과 효과적인 치료, 자살 위험요인에 대한 수단 관 리에 이르기까지 다양한 정책과 활동이 포함되기 때문이다. 따라서, 자살 예방이 성공적으로 이루어지기 위해 서는 다양한 분야에 적절한 정보가 보급되는 것은 물론, 일반인의 인식 제고가 필요하며, 모든 활동에서 문화 적, 연령 및 성별의 차이가 고려되어야 하겠다. 1999년에 WHO는 자살 예방을 위한 범세계적 계획에 착수하였다. 본 책자는 자살 예방과 밀접하게 관련 되어있는 사회 집단 및 전문가 집단을 대상으로 작성된 자료들 중의 한 문서에 대한 2차 개정판이다. 개정된 책자는 WHO와 국제자살예방협회(International Association for Suicide Prevention: IASP)의 지속적인 협 력을 통하여 완성되었다. 우리는 이 보고서가 의료종사자, 교육가, 사회기관, 정부, 입법자, 사회활동가, 법 집 행자, 가족과 지역사회 등 매우 다양한 사람과 집단들을 자살예방이라는 큰 틀로 연결하는 고리(link)가 되어 주기를 기대한다. 특히 본 책자의 초판을 제작한 호주 Diego de Leo 교수(Griffith University, Brisbane, Queensland)에 게 힘입은 바가 크다. 또한 기술적 편집에 도움을 준 인도의 Lakshmi Vijayakumar 박사(SNEHA, Chennai) 에게도 감사드린다. 다음에 명시한 WHO 국제자살예방네트워크(International Network for Suicide Prevention) 회원들이 초판을 검토하였으며, 이 분들께도 감사의 마음을 전한다. Dr Sergio Perez Barrero, Hospital de Bayamo, Granma, Cuba; Dr Annette Beautrais, Christchurch School of Medicine, Christchurch, New Zealand; Dr Ahmed Okasha, Ain Shams University, Cairo, Egypt; Professor Lourens Schlebusch, University of Natal, Durban, South Africa; Professor Jean-Pierre Soubrier, Centre de Ressources en Suicidologie (CRES), Paris, France; Professor Airi Varnik, Tallinn University, Tallinn, Estonia; Professor Danuta Wasserman, National Centre for Suicide Research and Prevention of Mental Ill Health (NASP), Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden; Dr Shutao Zhai, Nanjing Medical University Brain Hospital, Nanjing, China 본 책자의 1차 개정판은 호주의 Jane Pirkis 부교수(School of Population Health, University ofMelbourne) 의 주도 하에 IASP의 언론 대책위원회(Media Task Force)가수행하였다. 본 책자의 2차 개정판은 IASP의 자살보도 언론권고사항 대책위원회(Task Force on Media Recommendations for Suicide Reporting)가 수행하였으며 특히 오스트리아의 부교수 Thomas Niederkrotenthaler 박사(Centre for Public Health, Medical University of Vienna)와, 개정작업을 총지휘한 대책위원회 공동의장인 미국 Daniel Reidenberg박사(Suicide Awareness Voices of Education: SAVE)에게 감사드린다. 또한, 다음과 같은 IASP 자살보도 언론권고사항 대책위원회의 회원들에게도 그들의 기고에 감사드린다. PREVENTING SUICIDE: A RESOURCE FORMEDIA PROFESSIONALS 110자살 예방 문헌집 Mr Karl Andriessen, School of Psychiatry, University of New South Wales, Sydney, Australia; Professor Ella Arensman, Department of Epidemiology and Public Health, University College Cork, Cork, Ireland; Ms Jane Arigho, Headline, Dublin, Ireland; Dr Loraine Barnaby, Department of Community Health and Psychiatry, University of the West Indies, Mona, Jamaica; Dr Jo Bell, School of Health and Social Work, University of Hull, Hull, England; Professor Silvia Sara Canetto, Colorado State University, Fort Collins, CO, USA; Assistant Professor Qijin Cheng, Hong Kong Jockey Club Centre for Suicide Research and Prevention, University of Hong Kong, Hong Kong Special Administrative Region (Hong Kong SAR), China; Professor Sunny Collings, Social Psychiatry and Population Mental Health Research Unit, University of Otago, Wellington School of Medicine and Health Sciences, Christchurch, New Zealand; Professor Diego De Leo,Australian Institute for Suicide Research and Prevention, Griffith University, Brisbane, Australia; Professor Elmar Etzersdorfer, Furtbachkrankenhaus, Clinic for Psychiatry and Psychotherapy, Stuttgart, Germany; Professor Madelyn Gould, Columbia University Medical Center, New York State Psychiatric Institute, New York, NY, USA; Professor Gopalkrishna Gururaj, National Institute of Mental Health and Neurosciences, Bangalore, India; Professor Keith Hawton, Centre for Suicide Research, Oxford University, Oxford, England; Ms Irina Inostroza, STOP Suicide, Geneva, Switzerland; Dr Karolina Krysinska, School of Psychiatry, University of New South Wales, Sydney, Australia; Ms Caroline Lowe, Investigative Journalism, Minneapolis, MN, USA; Dr Ann Luce, School of Journalism, English and Communication, Bournemouth University, Bournemouth, England; Associate Professor Lisa Marzano, Faculty of Science and Technology, Middlesex University, London, England; Professor Brian Mishara, Centre for Research and Intervention on Suicide and Euthanasia, University of Quebec at Montreal, Montreal, Canada; Dr Charles-Edouard, Notredame, University Medical Center, Regional Hospital University Centre of Lille, Lille, France; Professor Jane Pirkis, Centre for Mental Health, University of Melbourne, Melbourne, Australia; Professor Steve Platt, University of Edinburgh, Edinburgh, Scotland; Dr Sebastian Scherr, Department of Communication Science and Media Research, University of Munich, (LMU), Munich, Germany; Professor Merike Sisask, Estonian-Swedish Mental Health and Suicidology Institute (ERSI), School of Governance, Law and Society, Tallinn University, Tallinn, Estonia; Mrs Jaelea Skehan, Hunter Institute of Mental Health, Australia; Professor Gernot Sonneck, Crisis Intervention Centre Vienna, Vienna, Vienna, Austria; Professor Steven Stack, Wayne State University, Detroit, MI, USA; Assistant Professor Benedikt Till, Suicide Research Unit, Department of Social and Preventive Medicine, Centre for Public Health, Medical University of Vienna, Austria; Dr Michael Westerlund, Department of Media Studies, Stockholm University, Stockholm, Sweden; Professor Paul Yip, Hong Kong, Jockey Club Centre for Suicide Research and Prevention, University of Hong Kong, Hong Kong SAR, China 미디어 전문가를 위한 자살 예방 지침 자살 예방 문헌집 111 2차 개정판을 검토한 아래의 전문가들께 또한 감사드린다. Dr Andrea Bruni, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Dr Vladimir Carli, NASP, Karolinska Institute, Stockholm, Sweden; Dr Jorge Castro, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Dr Claudina Cayetano, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Mrs Bridgette Hausman, Suicide Prevention Resource Center, Washington, DC, USA; Dr Devora Kestel, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Dr Kairi Kolves, Australian Institute for Suicide Research and Prevention (AISRAP), Griffith University, Brisbane, Australia; Mr Ed Mantler, Mental Health Commission of Canada, Ottawa, Canada; Mrs Carmen Martinez, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Professor Michael Phillips, Suicide Research and Prevention Center, Shanghai Mental Health Center, Shanghai Jiao Tong University School of Medicine, Shanghai, China; Dr Jerry Reed, Suicide Prevention Resource Center, Washington, DC, USA; Professor Jean-Pierre Soubrier, CRES, Paris, France; Mrs Kim Torguson, Action Alliance for Suicide Prevention, Washington, DC, USA; Dr Lakshmi Vijayakumar, Voluntary Health Services, SNEHA, Chennai, India; Professor Danuta Wasserman, NASP, Karolinska Institute, Stockholm, Sweden. 편집 작업을 한 스위스의 David Bramley, 표지를 제작한 WHO의 Denis Meissner와, 그래픽 디자인 및 레이아웃을 담당한 일본의 Yusuke Nakazawa에게도 감사드린다. WHO는 본 책자를 제작할 수 있도록 재정을 지원한 일본 정부에 심심한 감사의 뜻을 전한다. 또한, 자살 예방에 관련된 활동을 WHO와 협력하여 수행한 IASP에 깊이 감사드린다. 현재 본 자료는 널리 보급되고 있는 중이며, 그 효과를 얻기 위한 선행 조건으로서, 현지 여건에 적합하게 번역되길 바란다. 본 자료에 관한 의견 제시와 번역 및 수정 허가 요청은 언제라도 환영한다. Alexandra Fleischmann 정신건강 및 물질남용국 (Department of Mental Health and Substance Abuse) 세계보건기구(World Health Organization) Ella Arensman 회장 국제자살예방협회 (International Association for Suicide Prevention) PREVENTING SUICIDE: A RESOURCE FORMEDIA PROFESSIONALS 112자살 예방 문헌집 1. 자살에 대한 책임 있는 보도: 빠른 참조 가이드 해야 할 일 Ÿ 도움 받을 수 있는 기관에 관한 정보를 정확히 제공 Ÿ 자살에 대한 근거없는 믿음(myth)을 유포하지 않는 보도 방식 Ÿ 생활 스트레스 요인 및 자살 충동을 극복하고 도움을 받는 방법에 대한 기사를 보도할 것 Ÿ 유명 인사의 자살 보도 시에 유의할 것 Ÿ 자살 유족 및 친구 면담 시 유의할 것 Ÿ 미디어 전문가 역시 자살 관련 기사에 영향을 받을 수 있음을 스스로 인지할 것 하지 말아야 할 일 Ÿ 자살 기사를 부각시키지 말고 불필요한 중복기사는 피할 것 Ÿ 자살을 선정적으로 다루거나 보편화하지 말고, 문제해결 방안으로 제시하지 말 것 Ÿ 자살 방법을 구체적으로 명시하지 않도록 유의할 것 Ÿ 자살 현장/장소를 구체적으로 명시하지 않도록 유의할 것 Ÿ 선정적인 표제 사용을 자제할 것 Ÿ 사진, 비디오 장면, 소셜 미디어 링크의 첨부를 자제할 것 미디어 전문가를 위한 자살 예방 지침 자살 예방 문헌집 113 2. 서문 자살은 주요 공중보건 문제로서, 이에 따른 사회적, 정서적, 경제적 영향은 광범위하다. 세계적으로 매년 약 80만 건의 자살이 발생하고 있으며, 1건의 자살 사망으로 적어도 6명이 직접적인 영향을 받 는 것으로 추정된다. 자살과 그 예방에 이르는 요인은 복합적이어서 충분히 규명되지 않고 있다. 하지만 언론이 자살 예 방 노력을 강화 또는 약화시키는데 중요한 역할을 할 수 있다는 증거가 많이 나타나고 있다. 자살 관 련 언론 보도로 모방 자살 위험이 늘어나거나 줄어들 수 있다. 즉 언론은 자살에 대해 유용하고도 교 육적인 정보를 제공할 수도 있지만, 반대로 자살에 대한 잘못된 정보를 제공할 수도 있다. 한편 취약한 사람들은 언론의 자살 보도를 보고 모방 행위를 할 수 있는 위험에 빠진다. 특히 보도 가광범위하고, 두드러지며, 선정적이고, 자살 방법을 분명하게 나타내며 자살에 대한 넓게 퍼진 근거 없는 믿음을 용납하거나 지지하는 경우 그러하다. 자살사망자의 사회적 신분이 높거나 쉽게 누군지 알 수 있는 경우 특히 위험이 커진다. 후속적 자살을 유발하는 자살 보도는 보통 오랫동안 계속된다. 언론 보도가 자살 증가에 미치는 영향은 “베르테르 효과”라 부르는데 이는 괴테의 소설 “젊은 베르테 르의 슬픔”에서 연인을 잃어버려 자살한 주인공 베르테르의 이름을 따서 명명된 것이다. 반면, 자살에 대한 책임 있는 언론 보도는 자살과 자살 예방에 대하여 대중적으로 교육하는 방법이 될 수 있으며, 자살 위험에 처한 사람들에게 대안적인 행동을 권장하고, 보다 솔직하고 희망적인 대 화를 하도록 유도할 수 있다. 역경 속에서 긍정적으로 대처하는 기사는 자살에 대한 보호 요인을 강 조하여 자살 예방에 기여할 수 있다. 자살 관련 언론 보도에는 도움을 요청할 수 있는 기관에 대한 정보가 반드시 포함되어야 하는데, 가급적이면 24시간 운영되는 공인된 자살 예방 서비스 기관을 명 시해야 한다. 자살에 대한 책임 있는 언론 보도의 예방 효과는 전문용어로 “파파게노 효과”라고 하는 데 이는 모차르트의 오페라 “마술피리”에서 자기의 연인을 잃었다고 생각하여 자살 충동을 갖지만 마 지막 순간에 삶의 길을 택하는 등장인물 파파게노로부터 유래된 것이다. 언론 보도는 전통적 매체와 디지털 매체에 맞추어 이뤄져야 하며, 자살 예방에 대해 가능한 한 많 은 사람에게 전달되도록 해야 한다. 디지털 매체의 특징은 정보가 매우 빠르게 전파되어 그 감시나 통제가 더 어렵다는 점이다. 디지털 매체와 전통적 매체와의 차이에도 불구하고, 전통적 매체가 자살 행위에 미치는 영향에 대한 연구 결과는 디지털 매체의 자살 예방 조치를 알려주는데 도움이 될 수 있다. 반대로 디지털 매체가 자살 행위의 증가나 예방 역할을 할 수 있다는 교훈은 전통적 매체에서 자살 예방 조치를 알려주는데 상호 도움이 될 수 있다. 본 책자에서는 자살 관련 언론 보도가 대중에게 미치는 영향에 관한 지금까지의 증거를 간략히 요 약한 후, 자살을 뉴스로서 보도할 가치(newsworthiness)가 있다는 사실에 근거하여 미디어 전문가의 자살 보도 방식에 관한 정보를 제시한다. 본 책자는 이러한 뉴스가 정확하고, 책임있고, 적절하게 전 달될 수 있는 가장 확실한 방법을 제시하며, 이는 전통적 매체 및 디지털 매체 보도에 모두 적용될 수 있다. 본 자료 책자는 다양한 매체 유형에서의 자살 보도와 표현이 국가마다 다를 뿐만 아니라 한 국가 PREVENTING SUICIDE: A RESOURCE FORMEDIA PROFESSIONALS 114자살 예방 문헌집 내에서도 다를 수 있다는 점을 인정하고 있다. 어떤 방식이 보도에 적합한지 또는 특정 자살의 정보 에 접근하는 방식에는 문화에 따라 차이가 있다. 본 책자는 여러 문화 간에 적용되는 안내 원칙을 제 공하기 위해 설계되었지만, 미디어 전문가는 지역의 자살 예방 공동체와 함께 활동하고, 가능하면 지 역의 언론 보도 지침을 참조토록 권장된다. 언론 보도 지역의 자살예방 전문가는 본 책자에 기여한 세계의 전문가 숫자로 증명된 바와 같이 세계 여러 곳에서 활동하고 있다. 이들은 자살 보도가 책임 감 있고 정확한 메시지를 전달하며, 취약한 사람에게 위험을 초래하지 않도록 미디어 전문가와 함께 할 준비가 되어있다. 일부 국가에서 자살 예방 지침은 언론의 행동수칙에 포함되어 있다. 본 책자는 인쇄, 방송 및 온라인 매체에 종사하는 미디어 전문가용으로 작성되었다. 대부분의 권고 사항은 모든 매체에 일반적으로 적용될 수 있지만 일부 권고 사항은 특히 인쇄 매체나 디지털 매체에 관련 되어있다. 디지털 매체용 고려사항에 대한 간략한 요약은 부록 1에 나와 있다. 웹사이트, 영화, TV 연속극, 연극 분야와 관련된 문제점의 취급은 본 책자 범위 밖이다. 관련 정보는 연예산업협회 (Entertainment Industry Council)의 자료를 참조하기 바란다(http://www.eiconline.org/). 총기 난 사(mass shootings)와 테러에 관한 보도는 부록 2에 나와 있다. 3. 언론이 자살 행위에 미치는 영향에 대한 구체적인 근거 보도는 자살 행위의 위험요인 모방 자살(자살 관련 언론 보도와 직접 연관된 것으로 보이는 자살)에 대해 100건 이상의 연구가 이 루어졌다. 이런 연구를 체계적으로 검토한 결과 동일한 결론이 일관성 있게 도출되었다. 즉, 자살 사건 에 대한 언론 보도는 후속의 추가적 자살 행위로 이어질 수 있다는 점이다. 또한, 모방 자살 행위는 특 정한 경우에 더 많이 발생할 수 있다는 결론에 도달하였다. 특히, 반복되는 보도,충격이 크거나 세간의 이목을 끄는 기사가 모방 자살 행위와 가장 많이 연관되고 있다. 하나의 자살 사건 보도가 후속 자살에 미치는 영향은 기사에 나오는 사람이 유명인이며 독자나 시청자가 높이 평가하는 사람이라면 더욱 커진 다. 특히 특정 집단(청소년, 정신질환을 앓고 있는 사람, 과거에 자살을 시도한 사람, 자살로 사별을 당 한 사람)이 모방 자살 충동에 취약하다. 자살사망자의 성격이 어떤 면에서 독자나 시청자와 비슷하거나, 이들이 보도된 사람과 동일시하는 경우 위험이 가장 커진다. 또한, 기사 내용도 중요하게 작용하여 자 살과 관련된 근거 없는 믿음을 확인, 반복하는 기사나 특정의 자살 방식이 세부적으로 기술된 기사는 모방 자살과 연관될 가능성을 높여준다. 반면, 보도 지침에 따라 작성된 언론의 자살 보도는 자살 예방 을 도울 수 있는 잠재력이 크며 대개 후속 자살을 촉발하지는 않는다. 보도의 긍정적 영향 언론의 유해한 자살 보도에 대한 연구는 비교적 오랜 역사를 가지고 있는 한편, 지난 수년 동안 많 은 연구 결과가 책임 있는 언론의 자살 보도에 대해 집중적으로 입증해 왔다. 살아가면서 역경을 경 험하였음에도 자살 충동에 건설적으로 대처한 인물에 관한 언론 보도는 자살 행위 감소와의 연관성을 보여주었다. 언론의 영향에 관한 더 자세한 학술문헌의 개요는 부록 3을 참조 바란다. 미디어 전문가를 위한 자살 예방 지침 자살 예방 문헌집 115 4. 책임 있는 보도를 위한 지침 도움 받을 수 있는 기관에 관한 정보를 정확히 제공 도움이 될 자원에 대한 정보는 모든 자살 관련 기사의 말미에 제공해야 한다. 세부적 자료에는 자 살 예방 센터, 비상시 전화상담 서비스, 기타 보건/복지 전문가 및 자조 모임(self-help group)에 대 한 정보가 나타나야 한다. 도움을 요청할 수 있는 기관에 관한 정보에는 지역사회 내에서 서비스가 우수하다고 공인되어 있으며, 24시간 이용 가능한 서비스 기관이 포함돼야 한다. 이런 자료는 자살을 생각하는 사람이 접근할 수 있도록 준비해야 하며 목록에 있는 자원의 주소나 연락처는 정확성을 기 해 정기적으로 확인해야 한다. 하지만 가용 자원의 긴 목록은 오히려 비생산적이 될 수 있어서 제한 된 숫자의 자료(예컨대, 하나의 전화번호, 한 개의 웹사이트 등)만 제공해야 한다. 자살에 대한 근거 없는 믿음을 유포하지 않는 보도 방식 자살과 관련하여 잘못 알려진 관념이 많이 있다. 연구결과 언론 보도가 이러한 근거없는 믿음(myth) 을 반복하면 모방 자살을 유발할 가능성이 높아진다고 말하고 있다. 또한, 대중은 근거없는 믿음을 언론 의 “근거없는 믿음 대 사실”의 이분법적 구도로 인식하게 되는 것으로 알려져 있는데 자세한 내용은 부 록 4를 참고할 수 있다. 결과적으로 자살에 대해 근거없는 믿음이 아닌 사실을 제공하는 쪽으로 이끌어 가는 것이 바람직하다. 자살을 논하면서 사실을 세심하게 조사하는 것과는 별도로 자살 예방 방법을 보 도하고, 충동이 있는 사람은 도움을 청해야 한다는 메시지를 포함하고, 그러한 도움으로 접근하는 방법 을 표시하는 것이 항상 도움이 된다. 생활 스트레스 요인 및 자살 충동을 극복하고 도움을 받는 방법에 대한 기사를 보도할 것 역경과 자살 충동을 극복한 사람의 개인적인 이야기를 제공하는 것은 역경에 처한 다른 사람들이 비슷한 대처 전략을 활용하는데 도움이 된다. 극복할 수 없을 것으로 보이는 곤경에 처했을 때 도움 을 받는 방법을 설명하는 교육 자료를 포함시키는 기사도 권장된다. 이런 기사에는 보통 다른 사람이 그들의 자살 충동을 극복하면서 구사한 구체적 방법을 명시하고 자살 충동이 있을 때 도움을 받기 위 해 어떤 일을 해야 하는지를 강조해야 한다. 유명 인사의 자살 보도 시 유의할 것 유명인사의 자살은 뉴스의 가치가 있고 그런 사실의 보도는 공익에 부합하는 것으로 보통 이해되 고 있다. 하지만 이는 취약한 사람에게 모방 자살을 유도할 가능성이 있다. 유명인 자살은 본의 아니 게 자살 행위 자체를 미화하여 타인의 자살 행위를 촉발할 수 있다. 이런 이유로 유명 인사의 자살 보도 시에는 특히 조심해야 한다. 그런 보도에서 자살을 미화하거나 자살 방식을 구체적으로 설명해 서는 안 된다. 유명인의 인생, 사회공헌 사실, 이들의 죽음이 타인에 부정적으로 영향을 미친다는 점 을 집중적으로 조명하는 것이, 자세한 자살 행위의 보도 또는 자살 발생 원인에 대한 단순한 설명보 다 바람직하다. 또한, 사인이 즉시 알려지지 않았을 경우, 유명인의 죽음을 보도할 때 조심해야 한다. 언론의 자살 추측은 해로울 수 있어 사인이 알려질 때까지 기다리고 구체적 상황을 세심하게 조사하 는 것이 더 좋다. 위에서 말한 것처럼 보도에는 죽음으로 상처를 받거나 자살 충동을 일으킬 수 있는 PREVENTING SUICIDE: A RESOURCE FORMEDIA PROFESSIONALS 116자살 예방 문헌집 사람에게 도움을 주는 기관이나 방법에 접근할 수 있는 정보가 나타나야 한다. 자살 유족 및 친구 면담 시 유의할 것 자살로 상실을 경험한 사람의 견해는 다른 사람에게 자살의 실상을 알려주는데 아주 훌륭한 자료 가될 수 있다. 하지만 그런 정보를 얻어 자살 관련 언론 보도로 사용할 때 몇 가지 중요하게 고려해 야 할 점이 있다. 극심한 상실로 고민하고 위험 상황에 처해있을 지도 모르는 가족, 친구, 다른 사람 이 관련되었으면 조심해야 한다. 자살로 사별한 사람과의 인터뷰 결정은 절대로 경솔하게 이뤄지면 안 된다. 그들이 슬픔에 잠긴 과정에서 자살 또는 자해의 위험이 높아지기 때문이다. 극적인 기사를 쓰는 것보다 그들의 사생활을 존중하는 것이 먼저다. 일부 국가에서 언론인이 그런 인터뷰를 할 때 보도 지침이 적용되기도 한다. 미디어 전문가는 인터뷰 중에 증인이나 유족이 알지 못하는 자살이나 고인에 대한 정보를 접할 수 도 있다는 점을 알아야 한다. 그런 정보의 유출은 유족에게 해로울 수 있는 것이다. 기자는 인터뷰 중에 유족으로부터 받은 정보의 정확성을 조심스럽게 확인할 필요가 있다. 그들의 어떤 상황, 대화 또는 자살 행위의 회상은 비탄한 감정을 다시 일으킬 수도 있기 때문이다. 보도가 근래의 상실과 관련되는 것이 아닌 경우, 자살에서 오는 상실을 극복하여 언론에 기사를 제 공하려는 사람은 일반인에게 경각심을 높이고 유사한 상황에 대처하는 유효한 방식을 제시하는데 많 은 도움이 될 수 있다. 한편 실제 상실이 오래 전에 발생했더라도 과거의 자살 이야기를 하면 고통스 런 기억이나 감정이 유발될 수 있음을 인식하는 것이 중요하다. 자발적으로 언론 인터뷰에 응하는 유 족은 구체적인 개인정보가 대중에게 유포될 수 있다는 결과를 모를 수 있으므로 이런 점이 인터뷰 전 에 미리 협의돼야 하고 그들의 사생활을 보호하는 조치가 취해져야 한다. 가능하면 유족의 개인적인 기술 내용을 언론 보도 전에 유족과 상의하여 수정이나 변경이 가능하도록 하는 것이 좋다. 미디어 전문가 역시 자살 관련 기사에 영향을 받을 수 있음을 스스로 인지할 것 자살에 관한 기사를 준비하는 것은 미디어 전문가로 하여금 자신의 경험을 상기시키게 할 수 있다. 이러한 영향은 모든 자살 관련 기사에서 받을 수 있지만, 특히 미디어 전문가와 지역적 연대감이 강 한 소규모의, 긴밀한 지역사회 상황에서 더욱 두드러질 가능성이 있다. 언론기관은 미디어 전문가에게 필요한 지원(예: 디브리핑 혹은 멘토링 제도)을 마련해야 할 의무가 있다. 미디어 전문가 개개인은 어 쨌든 부정적으로 영향을 받은 경우 서슴지 말고 도움을 구해야 한다. 자살 기사를 부각시키지 말고 불필요한 중복기사는 피할 것 자살 기사에 대한 부각이나 불필요한 중복기사는 자살에 관해 자세히 보도하는 것 보다 후속 자살 행위를 야기할 가능성이 더 크다. 신문의 자살 관련 기사는 1면이나 안쪽 페이지의 상단보다는 안쪽 페이지의 하단 쪽으로 배치하는 것이 이상적이다. 이와 마찬가지로 자살에 대한 방송 보도는 TV 뉴스 의 두 세 번째에, 라디오의 경우 나중에, 또는 주요 기사 대신 온라인 기사로 취급해야 한다. 보도 반 복이나 원래 기사의 최근 정보 제공은 조심스럽게 다뤄져야 한다. 미디어 전문가를 위한 자살 예방 지침 자살 예방 문헌집 117 자살을 선정적으로 다루거나 보편화하지 말고, 건설적인 문제해결 방안으로 제시하지 말 것 자살을 선정적으로 다루는 언어는 피해야 한다. 예를 들어, “자살 유행”보다는 “자살률 증가”라는 제목이 훨씬 좋다. 자살 보도 시에, 자살은 공중보건 문제라는 메시지를 전하고 자살 예방에 대한 메 시지와 함께 위험요인을 찾는 것이 대중에게 자살 예방의 중요성을 교육할 때 도움이 될 수 있다. 대중에게 자살에 대한 잘못된 정보를 전달하거나 자살을 보편적인 것 혹은 매우 단순한 것으로 설 명하는 언어사용은 지양해야 한다. 물론 통계적으로 자살 경향에서 눈에 띄는 변화는 검증돼야 한다. 통계적으로 믿을 만한 증가나 감소라기보다는 일시적 변화를 나타낼 수 있기 때문이다. 또한, 예를 들어 “정치적 자살”과 같이 자살의 원래 의미에서 벗어나는 사용으로 대중은 그 심각성을 둔감하게 받아들일 수 있다. 죽음을 마치 바람직한 결과인 것처럼 보이게 하는 “자살실패”, “자살성공”과 같은 용어를 사용해서는 안 되며 대신 “비치명적 자살 행위”와 같은 용어가 좀 더 정확하고 오해의 소지가 적다. “자살했다(committed suicide)”는 말은 범죄임을 시사(일부 국가에서 자살은 범죄행위에 해당) 하고 유족의 오명을 불필요하게 부각시킬 수 있음으로 “자살로 사망(died by suicide)” 또는 “죽었다 (took own life)”로 표현하는 것이 좋다. 자살 방법을 구체적으로 명시하지 않도록 유의할 것 사용된 방법에 대한 자세한 설명이나 논의는 취약한 사람이 이를 모방할 가능성이 높아짐으로 피 해야 한다. 예컨대 약물 과다복용 보도 시에 약물의 상표명, 명칭, 특성, 수량, 함께 사용된 약물 또 는 취득 방법을 자세히 설명하는 것은 해로울 수 있다. 또한, 자살 방법이 희귀하고 새로운 경우에는 조심해야 한다. 특이한 방법으로 죽었다는 보도로 뉴 스 가치는 높아질 수 있지만, 사용 방법에 대한 보도로 다른 사람이 이 방법을 사용할 수 있게 한다. 새로운 방식은 선정적인 언론 보도로 쉽게 퍼지고 소셜 미디어로 파급력이 더욱 높아진다. 자살 현장/장소를 구체적으로 명시하지 않도록 유의할 것 때에 따라 한 장소가, 예를 들어 자살이 발생한 다리, 높은 건물, 절벽, 기차역 또는 교차로 등이 “자살 장소”로 유명해 질 수 있다. 보도 시에 선정적 언어 사용 또는 같은 장소에 발생한 자살 사건 의 숫자 등을 내세우는 등 결과적으로 자살 장소로 선전하지 않도록 미디어 전문가는 특히 조심해야 한다. 이와 마찬가지로 교육시설이나, 취약한 사람이 수용되어있는 기관(교도소, 정신병동, 병원)에서 의 자살, 자살시도 보도에도 조심해야 한다. 선정적인 표제 사용을 자제할 것 머리기사는 전체 내용의 요점을 가능한 한 몇 마디로 나타내어 독자의 관심을 끌 수 있다. “자살” 이라는 말은 머리기사로 사용하지 말아야 하며 자살 방법이나 장소의 구체적인 명시도 피해야 한다. 머리기사가 본문을 쓰는 사람이 아닌 다른 미디어 전문가가 만든 경우, 본문 작성자는 적절한 머리기 사가 선택되도록 머리기사 작성자와 함께 협의해야 한다. PREVENTING SUICIDE: A RESOURCE FORMEDIA PROFESSIONALS 118자살 예방 문헌집 사진, 비디오 장면, 소셜 미디어 링크의 첨부를 자제할 것 자살 장면에 관한 사진, 비디오 장면, 소셜 미디어 링크는 특히 자살 장소나 방법을 구체적으로 언 급할 때 사용하지 말아야 한다. 또한, 자살사망자의 사진 게재 시에 각별한 주의가 필요하다. 이미지 사용 시에는 유족으로부터 명백한 허락을 받아야 한다. 이런 이미지는 눈에 띄는 곳에 배치되어서는 안 되며 그러한 개인이나 자살 행위가 미화되어서는 안 된다. 연구결과에 따르면 자살 행위와 관련된 사진은 취약한 독자로 하여금 추후 개인적인 위기 상황에서 해당 장면이 활성화 될 소지가 있으며, 자살 행위를 유발할 수 있다. 본문과 사진 편집의 조정 작업이 권장된다. 종종 본문을 담당하는 사람 이 이미지 담당자와는 다를 수 있기 때문이다. 죽은 사람의 유서, 마지막 문자 메시지, 이메일 등은 보도하지 말아야 한다. 5. 믿을만한 정보의 출처 미디어 전문가가 자살을 보도할 때에는 믿을만한 자살 통계와 기타 정보의 출처를 사용해야 한다. 여러 나라의 정부 통계기관은 대개 연령/성별 연간 자살률에 관한 자료를 제공하고 있다. 세계보건기 구의 회원국은 자살을 포함 사망 자료를 세계보건기구에 보고하고 있다(http://www.who.int/healthi nfo/mortality_data/en/). 자료와 통계는 세심하고 정확히 해석돼야 한다.1) 미디어 전문가는 자살에 대한 기사 작성 시 지역의 자살예방 전문가로부터 자문을 구해야 한다. 이 들은 자살 관련 자료 해석을 도와주고, 자살 보도 시 모방 자살의 위험 증가를 피하고 자살 행위에 대한 근거 없는 믿음이 포함된 경우 이를 걸러낼 수 있다. 또한, 자살 고위험군에게 도움이 될 만한 유용한 정보를 제공해 줄 것이다. 국가 또는 지역의 자살예방 조직은 보통 언론기관용으로 상세한 연락처를 가지고 있으며 많은 나 라에서 협회가 자살에 대한 정보를 제공하고 있다. 일부 협회는 또한 자살 예방 기구의 역할을 하며, 자살 충동을 경험하거나 자살로 유족이 된 사람을 지원하고, 자살 관련 지원 및 연구를 지원한다. 국 제자살예방협회(IASP)는 이런 서비스를 대표하는 국제기관으로, 홈페이지(https://www.iasp.info)에 는 자살 관련 기사를 작성하는 미디어 전문가용으로 유용한 배경 정보가 나와 있다. 여기에는 자살 예방 서비스 기관의 목록, 몇 개 나라의 자살 보도 언론 지침이 포함되어 있다. 주요 전문가, 자살 예 방 서비스 및 공중 보건 기관에서도 자살 보도에 대한 권고 사항을 개발하여 여러 언어로 게재하고 있다(http://www.reportingonsuicide.org). 1) 세계의 자살률을 비교할 때에는 주의가 필요한데, 이는 나라마다 사망률을 확인하고 자살로 기록하는 방식에 영향을 줄 수 있는 법규와 절차가 서로 다르기 때문이다. 미디어 전문가를 위한 자살 예방 지침 자살 예방 문헌집 119 부록 1. 디지털 매체에 대한 고려사항 최근 사람들은 과거보다 정보를 훨씬 광범위한 출처에서 얻고 있으며 전통적 매체와 온라인 매체 간에 중복이 더 많아지고 있다. 인터넷이 특히 청소년과 자살 위험이 높은 사람들에게 정보와 소통의 주요 수단이 되었다. 이 책자는 전통적 매체와 디지털 매체 모두에서의 언론 보도용으로 사용할 수 있다. 하지만 디지털 매체에서의 자살 보도와 온라인의 자살 내용 관리에는 더 많은 문제가 있는 것 또한 사실이다. 최근 이런 문제를 다루기 위해 구체적인 지침이 작성된 바 있다. 소셜 미디어에서는 자살 자료의 하이퍼링크를 피하는 것이 중요하다. 비디오, 오디오 자료(비상 호 출 통화 내용 등) 또는 자살 현장의 소셜 미디어 링크는, 특히 자살 장소나 방법이 분명히 나오는 경 우 사용하면 안 된다. 또한, 자살사망자의 사진을 사용하는 경우 특히 조심해야 한다. 검색 엔진에서 는 특히 머리기사 작성 시 유해한 문구를 사용하는 것에 관해 민감한 태도를 견지할 필요(머리기사 제목으로 검색이 되기 때문)가 있다. 전통적 매체에서와 같이, 자살관련 자료를 과장하거나 선정적으 로 표현하는 것을 방지하기 위해 자료 시각화는 세심하게 살펴봐야 한다. 디지털 매체(예: 온라인 신 문, 종이 신문의 홈페이지)의 논평란에서 잠재적으로 자살에 관한 내용을 다루고 이에 시기적절한 대 응을 하는 것에 대하여 미디어 플랫폼 관리자는 적합한 정책을 수립해야 한다. 온라인 기술과 관련 일련의 모범 사례가 온라인 표현 방식의 소/중/대규모 조직과 기업에 도움이 되도록 개발되었다(http://www.preventtheattempt.com). 기본, 중간, 고급 수준의 권고사항이 제시 되어 있다. 기본 권고사항에는 지원 센터의 자원 정보 및 자살 예방 관련 자주 묻는 질문(FAQ) 제공, 자살 충동을 가진 이용자 대응 방법에 대한 정책, 법 집행 관련 규제, 자살 콘텐츠에 적시 대응, 자살 충동을 가진 사람을 찾아보는 정보 등이 포함된다. 다른 권고사항은 Suicide Awareness Voices of Education: SAVE가 블로거용으로 개발한 것으 로, 전통적 매체용 지침 내용을 바탕으로 블로그에서 자주 발생하는 안전 우려사항 및 대응법을 강조 하고 있다. PREVENTING SUICIDE: A RESOURCE FORMEDIA PROFESSIONALS 120자살 예방 문헌집 부록 2. 총기 난사 및 테러 보도 총기 난사(mass shootings)와 테러 관련 언론 보도가 모방 자살에 주는 영향에 대한 연구는 일반 적 자살 관련 언론 보도가 모방 자살에 주는 영향에 대한 연구보다 광범위하지 않다. 하지만 살인에 대한 선정적 보도로 살인 행위가 더욱 촉발된다는 증거가 일부 있다. 이런 사건은 보통 언론의 관심 을 끌고 이러한 사건 이후에 가해자가 자해나 자살하는 일이 수반될 수도, 아닐 수도 있다. 만약 가 해자의 자살이 수반되는 경우, 자살 공격이나 자살 폭탄 테러라고 표현하면 안 된다. 왜냐하면 이런 보도로 자살 행위가 더욱 부정적으로 부각되기 때문이다. 그런 사건은 그 행위의 목표가 타인 살해이 고 가해자의 일부만 자살하기 때문에 “살해 폭탄 사건”이나 “집단 살해(mass killings)”로 불리는 것이 더 적절하다. 이런 살인 사건의 보도 시에는 가해자가 자살 충동이나 정신질환을 갖고 있는 것이 아 니라는 점이 중요하다. 총기 난사는 대부분 정신질환으로 진단받은 사람이 저지르는 것이 아니다. Sui cide Awareness Voices of Education: SAVE가 주도하는 국제 전문가 팀은 가해자에 대한 언론의 관심 축소 등과 같이 총기 난사 사건에 대한 보도용 권고사항(https://www.reportingonmassshooti ngs.org)을 작성한 바 있다. 언론이 선정적으로 보도하면 다른 사람이 가해자와 일체감을 느끼고 유 사한 행동을 취할 수 있기 때문이다. 미디어 전문가를 위한 자살 예방 지침 자살 예방 문헌집 121 부록 3. 언론의 영향에 대한 구체적인 학술 문헌의 개요 언론의 해로운 영향 언론이 자살 행위에 미치는 영향에 관한 초기 증거는 18세기 괴테가 “젊은 베르테르의 슬픔”이라 는 소설을 내놓았을 때 나타나고 있다. 이 소설에서 베르테르는 한 여인과 이룰 수 없는 사랑에 대해 비관하여 자살한다. 이 소설 출간 이후 유럽 전역에서 자살 소동이 벌어졌다. 자살한 사람의 많은 수 가베르테르와 비슷한 패션의 옷을 입고 그 책을 가지고 죽었던 것이다. 그래서 몇몇 나라에서 이 책 이 금지되기도 했다. 자살 보도나 묘사로 발생하는 모방 자살 행위에 대한 근거는 1970년대까지 밝혀지지 않았는데, 이 때 Phillips[1]는 후향적으로 미국 언론에서 자살이 신문의 일면 기사로 게재되었던 월(月)과 그렇지 않 았던 월(月)의 자살 사망 수를 비교하였다. 20년 기간을 통해 33개월 동안 1면 기사로 자살이 보도 되었고 33개월 중 26개월 동안 자살 숫자는 상당히 증가하였다. Schmidtke와 Häfner[2]도 TV 시리 즈 방송 후 모방 효과를 확인하였다. Phillips 이래 100건 이상의 다른 모방 자살 연구가 시행되었으며, 총체적으로 이들은 여러 방식으 로 많은 증거를 제시했다. 첫째, 이들 연구에는 개선된 방법론이 사용되었다. 예를 들어, Wasserman[3]과 Stack[4]은 Phillip의 기존 연구 결과를 반복 검증하였고 보다 복잡한 시계열 회귀분 석 기술을 활용하여 관찰 기간을 확대하였으며 자살에 대한 절대적 수치가 아닌 상대적 비율을 제시 하였다. 둘째, 이들 연구에서 다른 매체를 조사했다. 예컨대, Bollen, Phillips[5], Stack[6]은 미국의 TV 뉴스에서 전국적으로 방영된 자살 기사의 효과를 조사하여 방송 이후 상당한 자살률 증가를 보고했 다. 초기 연구 대부분은 미국에서 자살만을 주제로 행해졌지만, 이후의 연구는 아시아와 유럽 국가로 확대되어 자살시도에 대해 집중적으로 이루어졌다. 예를 들어 Cheng 등[7,8], Yip 등[9]과 Chen 등[10] 은 중국(대만과 홍콩)과 한국에서 유명인의 자살 뉴스 방영 이후 자살과 자살시도의 증가를 증명하였 다. Etzersdorfer, Voracek, Sonneck[11]의 연구도 오스트리아의 제일 큰 신문사에서 유명인의 자살 을 보도한 후 신문 배급이 제일 많은 지역에서 자살 증가가 더 두드러지는 경향과 함께 비슷한 결과 를 보고했다. 더욱 최근의 연구에서 언론의 영향 분석 전에 언론 보도 내용의 특성을 분석했다. 이를 반영하여 Prikis와 동료들은 보도 내용의 차이를 바탕으로 언론 보도의 유형을 구분하였다[12]. 자살 방 법 보도와 자살에 대한 대중의 잘못된 인식을 강조하여 반복하면 후속 자살이 늘어나는 결과를 보여 주었다. 주목할 만하게, Gould와 동료들은 신문의 기사가 더 두드러질 경우(1면 배치나 사진 포함), 더욱 명시적(머리기사에 ‘자살”이라는 말을 포함하거나 자살 방법의 명시)이며 구체적(고인의 이름, 자 살 방법이나 유서 발견 등)일 경우, 자살시도보다 자살에 대한 보도가 이루어질 경우 청소년의 모방 자살은 더 가능성이 많아진다고 보고했다[13]. 언론과 자살 분야의 연구를 체계적으로 검토하면 항상 같은 결론에 도달한다. 즉, 자살에 대한 언 론 보도는 후에 자살 행위의 증가로 이어진다는 것이다[14-17]. 자살 행위의 증가 가능성은 뉴스 보도 후에 시간이 경과하면서 함께 변하는 것으로 밝혀졌다. 즉, 3일 이내에 보통 최고점에 달하고 약 2주 일 후에는 안정되지만[5,18], 때로는 그 이상 지속되기도 한다[19]. 이런 증가는 보도의 양과 강도와 관 PREVENTING SUICIDE: A RESOURCE FORMEDIA PROFESSIONALS 122자살 예방 문헌집 련되며, 보도의 반복, 고강도 기사가 모방 행위와 가장 많이 관련되고 있는 것이다[10,11,20-22]. 이런 행 위는 기사에 나오는 사람과 독자나 시청자가 동질감을 느끼거나[22,23], 유명인으로 이들이 높게 평가하 는 사람인 경우 더욱 두드러지게 나타난다[3,4,7,9,22,24]. 연예계 스타의 자살에 대한 선정적 보도는 후속 자살이 최고 증가로 이어지는 것으로 나타난다[25]. 여러 연구의 종합적인 결론은 유명인의 자살에 대 한 선정적 언론 보도 이후 한 달 동안 자살률의 평균 증가분이 10만명당 0.26명이라는 사실이다. 하 지만 연예인의 자살 보도에 의한 추정 효과는 더 커진다(10만명당 0.64명)[25]. 언론이 미치는 영향은 또한 대중의 성향에 따라 달라진다. 인구 분포 중 특정 집단(청소년, 우울증을 앓고 있는 사람, 고인 과 동일시하기 쉬운 사람)이 특히 취약하며 이들의 자살 충동이나 모방 자살 행위의 가능성이 높아진 다[18,26-29]. 또한, 특이한 방식에 의한 자살의 명시적 묘사는 동일 방식을 사용하는 자살 행위의 증가 로 흔히 나타난다[10,30-33]. 언론의 예방적 영향 언론이 긍정적 영향력을 행사할 수 있는 가능성에 대해 일부 증거도 있다. 언론의 자살에 대한 모 범적 보도가 자살률과 그 시도율의 감소로 이어질 수 있는지의 여부에 대한 연구에서 그 증거가 제시 되었다. Etzersdorfer와 동료들은 비엔나 지하철 자살 보도에 대한 언론 지침의 도입으로 여기에서의 자살에 대한 선정적 보도가 줄고 또한 지하철 자살률의 75% 감소 및 비엔나 지역 전체 자살의 2 0% 감소라는 결과가 나타났다[34-36]. 이 지침을 지속적으로 배부하여 자살 보도의 품격을 높이고 오 스트리아의 전국 자살률이 감소하는 결과가 나타났으며 긍정적 영향은 언론과 협력이 잘 되는 지역에 두드러졌다[37]. 호주, 중국, 홍콩, 독일, 스위스의 연구도 언론의 지침은 자살 보도의 품질과 긍정적으 로 관련된다고 말하고 있다. 하지만 언론 지침의 효과성은 이행의 성공 여부에 달려있다[38-39]. 호주(h ttp://www.mindframe-media.info), 오스트리아(http://www.suizidforschung.at), 중국, 홍콩(http:// www.csrp.hku.hk/media/), 스위스(http://www.stopsuicide.ch), 영국(http://www.samaritans.org/ media-centre/), 미국(http://www.reportingonsuicide.org) 등 몇몇 나라의 경험은 언론 지침 이행에 통찰력을 제공하여 다른 나라에 유익한 정보가 될 수 있다. 일부 언론 보도의 자살 예방 효과에 대한 추가적 증거는 Niederkrotenthaler와 동료들이 제시하고 있다. 이들은 긍정적 대응, 위험 극복에 초점을 맞추는 특출한 기사는 언론 보도가 가장 많이 도달하 는 지역의 자살률의 감소와 연관된다고 밝혔다[21]. 이런 언론의 예방효과는 모차르트의 오페라 마술피 리의 등장인물에서 이름을 빌어 “파파게노 효과”라고 하는데 그는 자살 충동을 느끼지만 마음을 바꾸 어 삶의 길을 택한다. 파파게노 효과에 대한 최초의 연구 이래 다른 연구에서도 건설적 대응을 내세 우면서 자살 예방에 정보를 제공하는 언론 자료의 예방적 효과를 확인시켜주었다[28,38,40]. 전체적으로 언론과 자살의 관계를 검토하면 언론이 자살 예방에 주는 순기능과 역기능에 대한 연 구가 모두 있었지만, 지금까지 연구는 대부분 역기능에 중점을 두어왔다[17]. 디지털 매체 아직까지 온라인의 자살 관련 기사의 영향에 대한 연구에서는 아주 일부만 보호적 영향, 유해한 영 향 모두 있다고 밝히고 있다. 온라인 사이트는 쉽게 접근할 수 있고 청소년이 많이 사용하기 때문에, 디지털 매체는 자살 관련 도움이 필요한 사람에게 귀중한 자원이 되는 것으로 간주된다. 자살 위험이 미디어 전문가를 위한 자살 예방 지침 자살 예방 문헌집 123 있는 사람들은 소셜 미디어 사용 시 소외감을 덜 느낀다고 흔히 보고되며, 또한 온라인 활동으로 자 살할 생각이 줄어들었다고 보고되기도 한다. 이런 긍정적인 상황은 게시물이 건설적인 도움을 제공하 고 자살 행위의 정당화나 용납을 적극 피하는 웹사이트나 게시판에서의 활동에 해당한다. 하지만 자살 행위의 정당화, 자살과 방법 관련 이미지에의 쉬운 접근, 집단 괴롭힘(bullying)/희롱 에 사용되는 대화 채널의 운영 등은 디지털 매체의 주요 우려사항이라 하겠다[41,42]. 또한, 자살을 옹 호하는 사이트가 있어 다른 자살 방법의 특징을 설명하고, 자살 행위를 권장하거나 동반자살자를 모 집하고 있다. 점점 더 많은 숫자의 사례연구를 통해 온라인 사이트가 자살 방법을 배우고 취약한 사 람의 자살 행위를 부추기는 도구로 사용될 수 있다고 밝혀지고 있다. 결론 자살에 대한 선정적 언론 보도는 후속적 추가 자살 행위(자살, 자살시도)로 이어질 수 있다는 주장 이 강하게 옹호되고 있다. 선정적 보도에 따른 자살 사건 증가는 어쨌든 일어날 일이 더 일찍 일어난 것이기도 하고(이런 경우, 이후에는 자살률이 감소할 것이다), 부적절한 언론 보도가 없었다면 발생하 지 않았을 추가적 자살로 볼 수도 있다. 자살 관련 책임 있는 언론 보도의 잠재적 예방 효과에 대한 연구는 아주 최근에 시작된 것으로 이 런 보도의 장점에 대한 증거는 점차 늘어나고 있다. 미디어 전문가는 대중의 “알 권리”와 자살의 유해성 간에 균형을 잡아, 자살 보도에 조심스럽게 대 처해야 할 것이다. PREVENTING SUICIDE: A RESOURCE FORMEDIA PROFESSIONALS 124자살 예방 문헌집 참 고 문 헌 1. Phillips DP. The influence of suggestion on suicide: substantive and theoretical implications of theWerther effect. Am Sociol Rev. 1974;39(3):340-54. 2. Schmidtke A, Hafner H. The Werther effect after television films: new evidence for an old hypothesis. Psychol Med. 1988;18(3):665-76. 3. Wasserman IM. Imitation and suicide: a re-examination of the Werther effect. Am Sociol Rev. 1984;49(3):427-36. 4. Stack S. A reanalysis of the impact of non-celebrity suicides: a research note. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 1990;25(5):269-73. 5. Bollen KA, Phillips DP. Imitative suicides: a national study of the effects of television news stories. Am Sociol Rev. 1982;47(6):802-9. 6. Stack S. The effect of publicized mass murders and murder-suicides on lethal violence, 1968-1980: a research note. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 1989;24(4):202-8. 7. Cheng ATA, Hawton K, Lee CTC, Chen THH. The influence of media reporting of the suicide of a celebrity on suicide rates: a population-based study. Int J Epidemiol. 2007;36(6):1229-34. 8. Cheng ATA, Hawton K, Chen THH, Yen AMF, Chen CY, Chen LC, et al. The influence of media coverage of a celebrity suicide on subsequent suicide attempts. J Clin Psychiatry. 2007;68(6):862-6. 9. Yip PSF, Fu KW, Yang KCT, Ip BYT, Chan CLW, Chen EYH et al. The effects of a celebrity suicide on suicide rates in Hong Kong. J Affect Disord. 2006;93(1-3):245-52. 10. Chen YY, Yip PS, Chan CH, Fu KW, Chang SS, Lee WJ et al. The impact of a celebrity's suicide on the introduction and establishment of a new method of suicide in South Korea. Arch Suicide Res. 2014;18(2):221-6. 11. Etzersdorfer E, Voracek M, Sonneck G. A dose-response relationship of imitational suicides with newspaper distribution. Aust N Z J Psychiatry. 2001;35(2):251. 12. Pirkis JE, Burgess PM, Francis C, Blood RW, Jolley DJ. The relationship between media reporting of suicide and actual suicide in Australia. Soc Sci Med. 2006;62:2874–86. 13. Gould M., Kleinman MH, Lake AM, Forman J, Basset Midle J. Newspaper coverage of suicide and initiation of suicide clusters in teenagers in the USA, 1988-96: a retrospective, population-based, case-control study. Lancet Psychiatry. 2014;1(1): 34-43. doi: 10.1016/S2215-0366(14)70225-1. 14. Pirkis J, Blood RW. Suicide and the media: (1) Reportage in non-fictional media. Crisis. 2001;22(4):146-54. 15. Stack S. Media impacts on suicide: a quantitative review of 293 findings. Soc Sci Q. 2000;81(4):957-72. 미디어 전문가를 위한 자살 예방 지침 자살 예방 문헌집 125 16. Stack S. Suicide in the media: a quantitative review of studies based on non-fictional stories. Suicide Life Threat Behav. 2005;35(2):121-33. 17. Sisask M, Varnik A. Media roles in suicide prevention: a systematic review. Int J Environ Res Public Health. 2012;9(1):123-38. 18. Phillips DP, Carstensen LL. Clustering of teenage suicides after television news stories about suicide. N Engl J Med. 1986;315(11):685-9. 19. Fu KW, Yip PSF. Long-term impact of celebrity suicide on suicidal ideation: Results from a population-based study. J Epidemiol Community Health. 2007;61(6):540-6. 20. Hassan R. Effects of newspaper stories on the incidence of suicide in Australia: a research note. Aust N Z J Psychiatry. 1995;29(3):480-3. 21. Niederkrotenthaler T, Voracek M, Herberth A, Till B, Strauss M, Etzersdorfer E et al. Role of media reports in completed and prevented suicide – Werther v. Papageno effects. Br J Psychiatry. 2010;197:234–43. 22. Niederkrotenthaler T, Till B, Voracek M, Dervic K, Kapusta ND, Sonneck G. Copycat-effects after media reports on suicide: a population-based ecologic study. Soc Sci Med. 2009;69:1085–90. doi: 10.1093/eurpub/ckp034. 23. Stack S. Audience receptiveness, the media, and aged suicide, 1968-1980. J Aging Stud. 1990;4(2):195-209. 24. Stack S. Celebrities and suicide: a taxonomy and analysis. Am Sociol Rev. 1987;52 (3):401-12. 25. Niederkrotenthaler T, Fu KW, Yip P, Fong DYT, Stack S, Cheng Q, et al. Changes in suicide rates following media reports on celebrity suicides: a meta-analysis. J Epidemiol Community Health. 2012;66:1037–42. 26. Cheng ATA, Hawton K, Chen THH, Yen AMF, Chang JC, Chong MY et al. The influence of media reporting of a celebrity suicide on suicidal behaviour in patients with a history of depressive disorder. J Affect Disord. 2007;103:69-75. 27. Phillips DP, Carstensen LL. The effect of suicide stories on various demographic groups, 1968-1985. Suicide Life Threat Behav. 1988;18(1):100-14. 28. Till B, Strauss M, Sonneck G, Niederkrotenthaler T. Determining the effects of films with suicidal content: a laboratory experiment. Br J Psychiatry. 2015;207(1):72-8. doi: 10.1192/bjp.bp.114.152827. 29. Scherr S, Reinemann C. Belief in a Werther effect: third-person effects in the perceptions of suicide risk for others and the moderating role of depression. Suicide Life Threat Behav. 2011;41(6):624–34. 30. Ashton JR, Donnan S. Suicide by burning: a current epidemic. BMJ. 1979;2(6193):769-70. PREVENTING SUICIDE: A RESOURCE FORMEDIA PROFESSIONALS 126자살 예방 문헌집 31. Ashton JR, Donnan S. Suicide by burning as an epidemic phenomenon: an analysis of 82 deaths and inquests in England andWales in 1978-79. Psychol Med. 1981;11(4):735-9. 32. Veysey MJ, Kamanyire R, Volans GN. Antifreeze poisonings give more insight into copycat behaviour. BMJ. 1999;319(7217):1131. 33. Hawton K, Simkin S, Deeks J, O'Connor S, Keen A, Altman DG et al. Effects of a drug overdose in a television drama on presentations to hospital for self-poisoning: time series and questionnaire study. BMJ. 1996;318(7189):972-7. 34. Etzersdorfer E, Sonneck G. Preventing suicide by influencing mass- media reporting: the Viennese experience 1980-1996. Arch Suicide Res. 1998;4(1):64-74. 35. Etzersdorfer E, Sonneck G, Nagel Kuess S. Newspaper reports and suicide. N Engl J Med. 1992;327(7):502-3. 36. Sonneck G, Etzersdorfer E, Nagel Kuess S. Imitative suicide on the Viennese subway. Soc Sci Med. 1994;38(3):453-7. 37. Niederkrotenthaler T, Sonneck G. Assessing the impact of media guidelines for reporting on suicides in Austria: interrupted time series analysis. Aust N Z J Psychiatry. 2007;41(5):419-28. 38. Stack S, Niederkrotenthaler T, editors. Media and suicide: international perspectives on research, theory & policy. Piscataway (NJ): Transaction Publishers; 2017. 39. Tatum PT, Canetto SS, Slater MD. Suicide coverage in U.S. newspapers following the publication of the media guidelines. Suicide Life Threat Behav. 2010;40:525-35. 40. Till B, Tran U, Voracek M, Niederkrotenthaler T. Papageno vs. Werther Effect online: randomized controlled trial of beneficial and harmful impacts of educative suicide prevention websites. Br J Psychiatry. 2017. Online first: doi: 10.1192/bjp.bp.115.177394 41. Robinson J, Cox G, Bailey E, Hetrick S, Rodrigues M, Fisher S et al. Social media and suicide prevention: a systematic review. Early Interv Psychiatry. 2016;10(2):103-21. 42. Daine K, Hawton K, Singaravelu V, Stewart A, Simkin S, Montgomery P. The power of the web: a systematic review of studies of the influence of the internet on self-harm and suicide in young people. PLoS One. 2013;30;8(10):e77555. 미디어 전문가를 위한 자살 예방 지침 자살 예방 문헌집 127 부록 4. 자살에 대한 근거 없는 믿음과 실제 근거없는 믿음(myth): 자살에 대해 이야기하는 것은 나쁜 방법이며,오히려 자살을 권장할 것이다. 사실(fact): 자살이라는 것이 금기시, 죄악시되는 점을 고려했을 때, 자살을 생각하는 사람은 대부분 누구에게 선뜻 자살 사고를 표현하지 못할 것이다. 따라서 자살에 관한 대화는 자살 행위를 권장한다 기보다, 공개적으로 말함으로써 당사자의 결정을 번복할 기회와 시간을 주어 자살을 예방할 수 있다. 근거없는 믿음(myth): 자살에 대해 말하는 사람은 정말로 죽을 생각이 없을 것이다. 사실(fact):자살에 대해 말하는 사람은 도움이나 지원을 구하려 한다. 자살을 생각하는 사람의 상당 수가 불안, 우울증, 절망을 경험하며 다른 선택이 없다고 느낄 수 있다. 근거없는 믿음(myth): 자살 충동을 가지고 있는 사람은 이미 죽을 결심을 한 것이다. 사실(fact):이와는 반대로 자살하려는 사람은 삶과 죽음에 대해 양가감정을 가지고 있다. 어떤 사람 이 계속 살고 싶지만 예를 들어 충동적으로 행동하여 농약을 먹고 며칠 후에 죽을 수도 있다. 적시에 정서적 지원을 제공하면 자살은 예방될 수 있다. 근거없는 믿음(myth): 자살은 대부분 예고 없이 갑자기 발생한다. 사실(fact):자살은 대개 구두나 행동으로 사전에 경고신호가 주어진다. 물론 어떤 경우에는 예고 없 이 발생하기도 하지만 어떤 것이 경고신호인지 이해하고 찾아보는 것이 중요하다. 근거없는 믿음(myth): 일단 누가 자살 충동을 가지고 있으면 그 충동은 지속될 것이다. 사실(fact): 높아진 자살 위험은 대개 단기적이며 상황에 따라 영향을 받는다. 자살할 생각이 다시 들 수 도 있지만 항상 그런 것은 아니다. 과거에 자살할 생각이나 의도를 가졌던 순간적인 충동을 극복하고 그 이후 생을 마감할 때까지 자살을 실행에 옮기지 않을 수도 있다. 근거없는 믿음(myth): 정신질환이 있는 사람만 자살 충동을 가지고 있을 것이다. 사실(fact): 자살 행위는 심한 불행감을 전조로 가지고 있지만 항상 정신질환을 의미하지는 않는다. 정신질환이 있는 많은 사람이 자살 행위에 영향을 받고 있지 않으며, 자살하는 사람이 모두 정신질환 을 앓고 있는 것도 아니다. 근거없는 믿음(myth): 자살행위는 한 가지 이유로 설명될 수 있다(예: 생활고로 인해 죽었을 것이다). 사실(fact):자살은 절대로 단순한 요인이나 사건의 결과가 아니다. 한 개인을 자살로 이끄는 요인은 대부분 많고 복합적이어서 아주 단순하게 설명되지 않는다. 자살 행위를 이해하려면 건강, 정신건강, 스트레스성 생활사건, 사회/문화적 요인을 함께 고려해야 한다. 충동성도 중요한 역할을 한다. 한 사 람의 생활 스트레스 요인과 대인관계 갈등에 대처하는 능력에 영향을 미치는 정신질환이 있는 사람은 자살 위험이 더 많을 수 있다. 그렇다 하더라도 정신질환 하나로 자살을 설명하기에는 충분하지 않 다. 거의 대부분 자살의 원인이 특정 사건 예컨대 시험 낙제, 상실 경험 등으로 돌리는 것은 실제를 오도하는 것이다. 사망 원인이 충분히 조사되지 않은 상황에서 원인, 동기에 대해 성급하게 결론 내 리는 것은 적합하지 않다. 근거없는 믿음(myth): 자살은 문제해결의 적절한 수단이 된다. 사실(fact):자살은 문제해결의 건설적이거나 적절한 수단이 될 수 없으며, 또한, 심각한 고통의 해결 이나 역경에 대응하는 유일한 방법도 아니다. 자살할 생각을 가지고 있지만 역경을 헤쳐나간 사람의 이야기는 현재 자살을 생각하고 있는 사람에게 좋은 대안이 될 수 있다. 자살은 또한 가족, 친구, 전 체 공동체에 엄청난 파장을 주어, 생전에 놓친 경고 신호가 있었는지 고뇌하며 죄책감, 분노, 불명예, 낙망감을 느낄 수 있다. 슬픔에 잠긴 유족, 생존자를 비난하지 않으면서도 이런 복합적인 요소를 감 성적으로 탐구하는 자살 관련 보도는 대중으로 하여금 유족들에게 적절한 도움을 줄 필요에 대한 대 중 인식 개선에 도움이 될 수 있다. 자살예방 문헌집 발 행 일 2019년 3월 발 행 인 전홍진 기 획 · 제 작 이구상, 최진화, 이순주, 홍혜인, 이선아 제 작 협 조 나은진, 권희연, 김다정, 김미화, 이예진, 문윤재, 성근혜, 이다은, 이정윤 협 조 곽아름, 문미진, 박재영, 서지혜, 오민아, 유득권, 윤해인, 이윤아, 이효진, 황선주 (가나다순) 발 행 처 보건복지부, 중앙심리부검센터 주 소 서울특별시 강남구 선릉로 100길 32 삼송빌딩 2층 전 화 02-555-1095 홈 페 이 지 www.psyauto.or.kr 본 문서는 WHO가 제공하는 문헌을 중앙심리부검센터가 번역·제작한 것으로, 원칙적으로 WHO의 제 작물이 아니며, WHO는 본 제작물의 내용이나 정확성에 대한 책임이 없습니다. WHO는 영문판 원본 에 대한 저작권을 보유하고 있으며, 원본은 WHO 홈페이지(http://www.who.int/mental_health/suic ide-prevention/en/)에서 확인할 수 있습니다. This document is translated and produced by the Korea Psychological Autopsy Center, whic h is in principle not produced by the World health Organization(WHO). WHO is not respon sible for the contents or accuracy of this document, and has the copyright in the English v ersion of the original only, which can be found on the WHO website(http://www.who.int/ mental_health/suicide-prevention/en/). 본 제작물은 중앙심리부검센터의 소유이므로 내용의 전부 또는 일부를 무단으로 전재·복제하거나 상업적인 용도로 활용할 수 없습니다.

自殺総合対策推進センター Japan Support Center for Suicide Countermeasures 自殺対策を推進するために メディア関係者に知ってもらいたい 基礎知識 2017年 最新版 Preventing suicide: a resource for media professionals, update 2017 自殺対策を推進するために メディア関係者に知ってもらいたい 基礎知識 2017年 最新版 Preventing suicide A resource for media professionals Update 2017 日本語版序文 新聞やテレビなどのメディアによる自殺報道の後に自殺が増加する危険性(模倣自殺と呼ばれるこ とがあります)は以前から知られていましたが、有名人の自殺報道などではセンセーショナルな報 道になる可能性がいまだに払拭されていません。さらにインターネットの普及とともに、新聞やテ レビといった伝統的なメディアだけでなく、ソーシャル・メディアが自殺を誘発する危険性も指摘 されるようになりました。2017年10月に起きたいわゆる「座間事件」の社会的衝撃は大きく、政府 は速やかにソーシャル・メディアと自殺対策に本腰を入れた取組を始め、2019年3月には自殺対策 におけるSNS相談事業(チャット・スマホアプリ等を活用した文字による相談事業)ガイドライン が公表されています。このように、自殺対策の推進においてメディアの果たす役割はきわめて重要 なものであり、自殺対策におけるメディアの役割を、新聞やテレビ等のメディア関係者だけでな く、ソーシャル・メディア関係者にも是非とも理解していただきたいと考えています。 本書は、2017年に世界保健機関(WHO)により公表された「Preventing suicide: a resource for media professionals, update 2017」(https://www.who.int/mental_health/suicide-prevention/ resource_booklet_2017/en/)の日本語訳、すなわちメディア関係者に向けた自殺対策推進ための最 新の手引きとなります。旧版は、2008年に公表された「自殺予防 メディア関係者のための手引 き」(2008年改訂版日本語版、訳:河西千秋・横浜市立大学医学部精神医学教室)です。今回の翻 訳にあたっては表題を「自殺対策を推進するためにメディア関係者に知ってもらいたい基礎知識  2017年最新版」と変更致しました。わが国では2006年の自殺対策基本法の成立、2007年の自殺総 合対策大綱の策定以後、自殺対策を「予防」という医学的観点のみではなく、社会的な総合的取組 として実施するという方向性が示され、「自殺予防」という医学的色彩の強い用語から包括的かつ 社会的な取組としての「自殺対策」という用語へと移行が法制面で進められ、自殺問題の社会的認 知が変容してきました。自殺対策基本法の成立後13年が経過し、2016年には新たな理念を明示した 改正された自殺対策基本法が成立し、自殺対策は新しい時代に入りました。 「Preventing suicide」を「自殺予防」ではなく、「自殺対策の推進」と翻訳した背景にはこのよ うな社会的変化があります。この点について、まずは読者のご理解をいただきたいと思います。 さて、今回の最新版では何が変わったのでしょうか。まずは、冒頭の「すぐわかる手引(クイッ ク・レファレンス)」をお読みください。新たに6項目のやるべきこと(Dos)、6項目のやってはい けないこと(Donʼts)に分けて指針が示されています。この12項目の指針を常に傍らに置いて報道に 携わっていただくことが大切ではないかと思います。以下に、「やってはいけないこと(Donʼts)」 として挙げられている6項目を示します。メディア関係者であればきっと思い当たることが多いこと と思います。  自殺の報道記事を目立つように配置しないこと。また報道を過度に繰り返さないこと  自殺をセンセーショナルに表現する言葉、よくある普通のこととみなす言葉を使わないこと、 自殺を前向きな問題解決策の一つであるかのように紹介しないこと  自殺に用いた手段について明確に表現しないこと  自殺が発生した現場や場所の詳細を伝えないこと  センセーショナルな見出しを使わないこと  写真、ビデオ映像、デジタルメディアへのリンクなどは用いないこと ii その他にも多くの修正がなされていますが、一つだけ言及すれば、インターネット時代に入りsocial media の重要性が高まったことから、「写真、ビデオ映像、デジタルメディアへのリンクなどは用 いないこと(Donʼt use photographs, video footage or social media links)」との文言が追加されて いる点が注目されます。全体としてみれば、手引に書かれた項目は概ね旧版と同じですが、社会の 変化に対応した記述が随所に散りばめられています。 付録(Annex)については、2008年版では一つだけでしたが、2017年最新版では4つに増えました。 「デジタルメディアのための留意事項」、「銃乱射事件とテロリズムに関する報道」という新たな 項目が追加され、「メディアの影響に関する科学文献の概観」も最新の知見が盛り込まれています。 このように、2017年最新版はその名に相応しい改訂が成されており、デジタルメディアを含めたす べてのメディア関係者に熟読し活用していただきたい冊子となっています。 最後に、この日本語訳では英語の原文の意味を踏まえて、分かりやすく意訳することに心がけまし た。本書が、メディア関係者や地域で自殺対策にかかわる関係者に広く読まれ活用されることを期 待します。 2019年6月18日 自殺総合対策推進センター長 WHO協力センター(自殺対策・人材育成:JPN-92)ディレクター 本 橋   豊 iii 目次 日本語版序文 目次 序章 自殺に関する責任ある報道:すぐわかる手引(クイック・レファレンス・ガイド) はじめに 自殺関連行動に関するメディアの影響(インパクト)の科学的根拠 責任ある報道 どこに支援を求めるかについて正しい情報を提供すること 自殺と自殺対策についての正しい情報を、自殺についての迷信を拡散しないように しながら、人々への啓発を行うこと 日常生活のストレス要因または自殺念慮への対処法や支援を受ける方法について報道 をすること 有名人の自殺を報道する際には、特に注意すること 自殺により遺された家族や友人にインタビューをする時は、慎重を期すること メディア関係者自身が、自殺による影響を受ける可能性があることを認識すること 自殺の報道記事を目立つように配置しないこと。また報道を過度に繰り返さないこと 自殺をセンセーショナルに表現する言葉、よくある普通のこととみなす言葉を使わ ないこと、自殺を前向きな問題解決策の一つであるかのように紹介しないこと 自殺に用いた手段について明確に表現しないこと 自殺が発生した現場や場所の詳細を伝えないこと センセーショナルな見出しを使わないこと 写真、ビデオ映像、デジタルメディアへのリンクなどは用いないこと 信頼できる情報源 付録1. デジタルメディアのための留意事項 付録2. 銃乱射事件とテロリズムに関する報道 付録3. メディアの影響に関する科学文献の概観 付録4. 自殺に関する迷信(myth)と事実(fact) iv viii 01 03 04 04 04 04 04 05 05 06 06 06 06 07 07 08 09 10 11 17 iv v 参考文献 14 ii 序章 自殺は私たちが注意を払うべき深刻かつ世界的な公衆衛生上の問題であるが、自殺を防ぐのは容易 なことではない。最新の研究によると実現可能な自殺対策にはあらゆる活動が関わっており、その 範囲は、精神疾患の正確かつ適切な時期におけるアセスメントおよびその効果的な治療を通して子 供や若者を育てるための最良の環境を提供することから、危険因子の環境制御まで幅広い。適切な 情報発信や啓発活動は自殺対策を成功させるための不可欠要素である。いずれの活動においても、 文化的多様性また年齢や性別に関連した多様性が考慮される必要がある。 1999年に世界保健機関(WHO)は自殺対策のための世界的な戦略を始動した。本書はとりわけ自 殺対策に関連する特定の社会団体および専門団体を対象としている資源の一つであり、改訂第2版 となる。この改訂版はWHOとIASP(国際自殺予防学会)の継続的な強力関係のもとに作成され た。保健医療専門家、教育者、社会福祉機関、政府、立法府、ソーシャル・コミュニケーター、法 の執行機関、家族、コミュニティーなど、広範囲にわたる人々やグループを巻き込んだ長く多様な 繋がりを意味している。 特に、本書の第1版を作成したProfessor Diego de Leo(Griffith University, Brisbane, Queensland, Australia)に大変感謝する。また、Dr. Lakshmi Vijayakumar(SNEHA, Chennai, India)にも文書編 集においてご協力いただき感謝している。オリジナルテキストの査読は、以下のWHO国際自殺予防 ネットワークのメンバーが行った。Dr. Sergio Pérez Barrero(Hospital de Bayamo, Granma, Cuba)、Dr. Annette Beautrais(Christchurch School of Medicine, Christchurch, New Zealand)、Dr. Ahmed Okasha(Ain Shams University, Cairo, Egypt)、Professor Lourens Schlebusch(University of Natal, Durban, South Africa)、Professor Jean-Pierre Soubrier(Centre de Ressources en Suicidologie (CRES), Paris, France)、Professor Airi Värnik(Tallinn University, Tallinn, Estonia)、Professor Danuta Wasserman(National Centre for Suicide Research and Prevention of Mental Ill Health(NASP), Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden)、Dr. Shutao Zhai(Nanjing Medical University Brain Hospital, Nanjing, China) 本書の最初の改訂はAssociate Professor Jane Pirkis (School of Population Health, University of Melbourne, Australia)の指導のもと、IASPのMedia Task Forceによって行われた。 本書の最新版はIASPのTask Force on Media Recommendations for Suicide Reportingにより行われ た。特に IASPのTask Force on Media Recommendations for Suicide Reportingの共同議長であ り、当最新版の主要責任者であったAssociate Professor Dr. Thomas Niederkrotenthaler (Centre for Public Health, Medical University of Vienna, Austria)およびDr. Daniel Reidenberg (Suicide Awareness Voices of Education (SAVE), USA)に感謝したい。 また、以下のIASP のTask Force on Media Recommendations for Suicide Reportingのメンバーの 協力に対しても感謝する。Mr. Karl Andriessen(School of Psychiatry, University of New South Wales, Sydney, Australia)、Professor Ella Arensman(Department of Epidemiology and Public Health, University College Cork, Cork, Ireland)、Ms. Jane Arigho(Headline, Dublin, Ireland)、Dr. Loraine Barnaby(Department of Community Health and Psychiatry, University of the West Indies, Mona, Jamaica)、Dr. Jo Bell(School of Health and Social Work, University of Hull, Hull, England)、Professor Silvia Sara Canetto(Colorado State University, Fort Collins, CO, USA)、 v Assistant Professor Qijin Cheng(Hong Kong Jockey Club Centre for Suicide Research and Prevention, University of Hong Kong, Hong Kong Special Administrative Region (Hong Kong SAR), China)、Professor Sunny Collings(Social Psychiatry and Population Mental Health Research Unit, University of Otago, Wellington School of Medicine and Health Sciences, Christchurch, New Zealand)、Professor Diego De Leo(Australian Institute for Suicide Research and Prevention, Griffith University, Brisbane, Australia)、Professor Elmar Etzersdorfer(Furtbachkrankenhaus, Clinic for Psychiatry and Psychotherapy, Stuttgart, Germany)、Professor Madelyn Gould(Columbia University Medical Center, New York State Psychiatric Institute, New York, NY, USA)、Professor Gopalkrishna Gururaj(National Institute of Mental Health and Neurosciences, Bangalore, India)、Professor Keith Hawton(Centre for Suicide Research, Oxford University, Oxford, England)、Ms. Irina Inostroza(STOP Suicide, Geneva, Switzerland)、Dr. Karolina Krysinska(School of Psychiatry, University of New South Wales, Sydney, Australia)、Ms Caroline Lowe(Investigative Journalism, Minneapolis, MN, USA)、Dr. Ann Luce(School of Journalism, English and Communication, Bournemouth University, Bournemouth, England)、Associate Professor Lisa Marzano(Faculty of Science and Technology, Middlesex University, London, England)、Professor Brian Mishara(Centre for Research and Intervention on Suicide and Euthanasia, University of Quebec at Montreal, Montreal, Canada)、Dr. Charles-Edouard Notredame(University Medical Center, Regional Hospital University Centre of Lille, Lille, France)、Professor Jane Pirkis(Centre for Mental Health, University of Melbourne, Melbourne, Australia)、Professor Steve Platt(University of Edinburgh, Edinburgh, Scotland)、Dr. Sebastian Scherr(Department of Communication Science and Media Research, University of Munich (LMU), Munich, Germany)、Professor Merike Sisask(Estonian-Swedish Mental Health and Suicidology Institute (ERSI), School of Governance, Law and Society, Tallinn University, Tallinn, Estonia)、Mrs. Jaelea Skehan(Hunter Institute of Mental Health, Australia)、Professor Gernot Sonneck(Crisis Intervention Centre Vienna, Vienna, Vienna, Austria)、Professor Steven Stack(Wayne State University, Detroit, MI, USA)、Assistant Professor Benedikt Till(Suicide Research Unit, Department of Social and Preventive Medicine, Centre for Public Health, Medical University of Vienna, Austria)、Dr. Michael Westerlund(Department of Media Studies, Stockholm University, Stockholm, Sweden)、Professor Paul Yip(Hong Kong Jockey Club Centre for Suicide Research and Prevention, University of Hong Kong, Hong Kong SAR, China) 最新版の査読を行った以下の専門家にも感謝する。Dr. Andrea Bruni(WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA)、Dr. Vladimir Carli(NASP, Karolinska Institute, Stockholm, Sweden)、Dr. Jorge Castro(WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA)、Dr. Claudina Cayetano、(WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA)、Mrs. Bridgette Hausman(Suicide Prevention Resource Center, Washington, DC, USA)、Dr. Dévora Kestel(WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA)、Dr. Kairi Kolves(Australian Institute for Suicide Research and Prevention (AISRAP), Griffith University, Brisbane, Australia)、 vi Mr. Ed Mantler(Mental Health, Commission of Canada, Ottawa, Canada)、Mrs. Carmen Martinez(WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA)、Professor Michael Phillips(Suicide Research and Prevention Center, Shanghai Mental Health Center, Shanghai Jiao Tong University School of Medicine, Shanghai, China)、Dr. Jerry Reed(Suicide Prevention Resource Center, Washington, DC, USA)、Professor Jean-Pierre Soubrier(CRES, Paris, France)、Mrs. Kim Torguson(Action Alliance for Suicide Prevention, Washington, DC, USA)、Dr. Lakshmi Vijayakumar(Voluntary Health Services, SNEHA, Chennai, India)、Professor Danuta Wasserman(NASP, Karolinska Institute, Stockholm, Sweden) 編集についてはMr. David Bramley(Switzerland)、表紙についてはMr. Denis Meissner(World Health Organization)、グラフィックデザインおよびレイアウト(英語版)についてはMr. Yusuke Nakazawa(Japan)に感謝する。 世界保健機関(WHO)は、本書の作成において日本政府の財政的支援に深く感謝する。 WHOの自殺対策活動における、IASPの協力に深く感謝する。 当資料は翻訳されることを期待して、また本書を使用することで効果が確実に得られるような地域 状況に適合・利用されることを期待して、広く提供されている。資料の翻訳および改変のコメン トや許可の申請は歓迎する。 世界保健機関(WHO) 精神保健・物質乱用部門 Alexandra Fleischmann 国際自殺予防学会 学会長 Ella Arensman vii 自殺に関する責任ある報道: すぐわかる手引(クイック・レファレンス・ガイド) • どこに支援を求めるかについて正しい情報を提供すること • 自殺と自殺対策についての正しい情報を、自殺についての迷信を拡散しないように しながら、人々への啓発を行うこと • 日常生活のストレス要因または自殺念慮への対処法や支援を受ける方法について報 道をすること • 有名人の自殺を報道する際には、特に注意すること • 自殺により遺された家族や友人にインタビューをする時は、慎重を期すること • メディア関係者自身が、自殺による影響を受ける可能性があることを認識すること� やるべきこと • 自殺の報道記事を目立つように配置しないこと。また報道を過度に繰り返さないこと • 自殺をセンセーショナルに表現する言葉、よくある普通のこととみなす言葉を使わ ないこと、自殺を前向きな問題解決策の一つであるかのように紹介しないこと • 自殺に用いた手段について明確に表現しないこと • 自殺が発生した現場や場所の詳細を伝えないこと • センセーショナルな見出しを使わないこと • 写真、ビデオ映像、デジタルメディアへのリンクなどは用いないこと� やってはいけないこと viii はじめに 自殺は大きな公衆衛生学上の問題であり、社会面、感情面、経済面に広く影響を及ぼす。世界では 毎年約80万人が自殺し、自殺が起きることで周囲の少なくとも6人が直接的にその影響を受けると 考えられている。 自殺および自殺対策に寄与する要因は複雑で十分に解明されてはいないが、メディアもまた自殺対 策の取組を強めたり弱めたりする上で大きな役割を持っている、という科学的根拠が増えている。 自殺に関するメディア報道は、模倣自殺を最小限に留めることもあれば、そのリスクを上げてしま うこともある。メディアは有益で教育効果を狙った自殺関連の情報を提供することもあれば、誤っ た情報を発信することもある。 一方では、自殺リスクの高い人は、メディアの自殺報道の後に模倣自殺を起こしてしまう危険性が ある。それは特に報道が大々的で目立つものである、センセーショナルである、自殺手段を明白に 述べているといった場合や、自殺に関する広く知られた迷信を容認するまたは繰り返すといった場 合に起きやすい。自殺で亡くなった人が社会的地位の高い人、あるいは自らと重ね合わせやすい人 であると、リスクがきわめて高くなる。後にさらなる自殺を引き起こすような自殺報道は、より長 時間をかけて繰り返されていることが多い。自殺の増加に関するメディア報道の効果は、ゲーテの 小説『若きウェルテルの悩み』のタイトルとなっている人物から名前を取って「ウェルテル効果 (Werther effect)」と呼ばれている。主人公ウェルテルは愛する人を失ったことで自殺している。 他方では、責任ある自殺報道をすることにより、大抵の場合、人々への自殺および自殺対策に関す る教育に役立たせたり、自殺のリスクがある人に別の行動を促したり、隠すことなく希望をもって 対話をする気持ちにさせたりする可能性がある。困難な状況において助けを求める(前向きな対処 をする)報道記事は自殺への保護因子を強化し、結果として自殺の発生を防ぐだろう。自殺のメ ディア報道には、どこに助けを求めるべきかという情報が必ず含まれているべきである。できれば 24時間365日利用可能で社会的に認められている自殺対策サービスからの情報が良い。メディアの 責任ある自殺報道の保護的効果は、モーツァルトのオペラ『魔笛』のパパゲーノという登場人物か ら名前を取って「パパゲーノ効果」として科学的文献に示されている。パパゲーノは愛する人を 失った不安から自殺しようとするが、最後の瞬間に死ぬことをやめ、生きる道を選択する。 メディアへの勧告は伝統メディアとデジタルメディアの両方に対応している必要がある。また自殺 対策について可能な限り多くの人に届くことを目指すべきである。デジタルメディアの特徴は、情 報が瞬く間に拡散されてしまい、その結果モニタリングや制御が難しいことである。デジタルメ ディアと伝統メディアには相違点があるにもかかわらず、自殺関連行動に関する伝統メディアの効 果についての研究から得られたことは、デジタルメディアにおける自殺対策に情報提供が可能であ る。反対に、自殺関連行動の増加や予防にデジタルメディアが果たす可能性のある役割に関して得 た情報は、伝統メディアの自殺対策戦略に情報提供が可能である。 本書は、メディアの自殺報道の影響(impact)に関する最新の科学的根拠を簡潔に整理し、 ニュースで発表するべき内容が含まれるという理由から、自殺を報道することが必要である場合も あるということを認識しつつ、どのように自殺を報道するかに関してメディア関係者へ情報を提供 する。 01 またどのようにすれば正確で、責任ある、適切な報道が確実となるかについて提案をしている。こ れは伝統メディアとデジタルメディアのどちらにも当てはまる。 本書は、さまざまな種類のメディアによる自殺の報道と描写が、国内や国家間で異なることを認め ている。報道に適しているものは何か、対象となる自殺の情報はどのように入手されるかなどの点 で文化的な違いがみられる。本書は文化の壁を越えて適用できるメディア報道の基本理念を示すこ とを目的として作られているが、メディア関係者は可能ならば自身の地域の自殺対策コミュニ ティーと協力し、地元のメディア報道ガイドラインを利用することをお勧めする。本書に力を尽く してくれた世界中の専門家の人数が示しているように、メディア報道の分野における自殺対策の専 門家は世界各国で活躍している。自殺報道を責任あるものにする、正確なメッセージを伝えるよう 促す、自殺リスクのある人に危険が及ばないようにするといったことを保証するために、自殺対策 の専門家はメディア関係者とも手を取り合って作業を行うための準備を整え、いつでも対応可能 で、協力することに前向きである。自殺報道のためのガイドラインが報道陣の行動規範に組み込ま れている国もある。 本書は、印刷物・放送・オンラインの各メディアで働くメディア関係者に向けて作られている。大 部分の勧告はすべてのメディアにおける報道に関連したものであるが、中には印刷物メディアやデ ジタルメディアに特化したものもある。デジタルメディアのための留意事項を簡単にまとめたもの を付録1に記した。ウェブサイト、映画、テレビドラマ、演劇に特化した問題対処については、当 資料の範疇を越えている。関連情報については、Entertainment Industry Council(エンターテイ ンメント産業協議会)(http://www.eiconline.org/)を参照すること。集団銃撃およびテロに関する 報道は付録2で扱っている。 02 自殺関連行動に関するメディアの影響(インパクト)の 科学的根拠 自殺関連行動の危険因子となるような報道 模倣自殺(1回以上の自殺に関するメディア報道に直接的な関連性があると考えられる自殺)に対 して100以上の研究が行われてきた。こうした研究のシステマティックレビューは一貫して同じよ うな結論を引き出した。すなわち、自殺事例のメディア報道は後にさらなる自殺関連行動を引き起 こす可能性がある、ということである。また、レビューでは模倣自殺関連行動はある状況下で特に 起こりやすいという結論を出している。とりわけ報道の繰り返しやインパクトの大きいまたは事案 の詳細を伝えるような報道は模倣自殺行動と強い関連性がある。自殺報道が後に起きる自殺に与え る影響は、報道記事の中で述べられている人が有名人である場合や、読者や視聴者から高く評価さ れているような人である場合に大きくなる。全体人口の中の特定の部分集団(若者、精神疾患を持 つ人、自殺関連行動の経験がある人、自殺により遺された人等)は、特に模倣自殺関連行動を起 こすリスクが高い。リスクが最も顕著となるのは、自殺した人の特性と読者や視聴者の特性がある 程度似ている時や、読者や視聴者が自らを報道されている人物と重ね合わせた時である。さらに言 うと、記事内容も重要な役割を持っている。つまり、迷信の真偽を確かめたり繰り返し伝えたりす る内容、あるいは特定の自殺手段を詳細に説明する内容などは、結果として模倣自殺の可能性を高 めてしまう。しかし、メディアガイドラインに沿って掲載されたメディアの自殺報道は自殺を予防 することに役立つ可能性が高く、通常さらなる自殺のきっかけにはならない。 報道の良い影響 自殺のメディア報道の有害な影響に関する研究は比較的長い歴史がある一方で、責任あるメディ アの自殺報道が有益となる可能性に焦点を当てた研究がここ数年でますます増加している。生活 をする上で困難な状況にあった人が、自身の自殺念慮に建設的に何とか対処したことに関するメ ディア報道は、自殺関連行動の減少に関連性が見られた。さらに多くの研究により、自殺念慮の 対処方法を扱う教育効果を狙ったメディア報道は、自殺関連行動の減少を助長するだろうと考え られている。 メディアの影響に関する科学的文献のさらなる概要については、付録3に記した。 03 責任ある報道 どこに支援を求めるかについて正しい情報を提供すること 自殺報道の最後には、支援のための資源に関する情報を提供すること。具体的な資源には、自殺予 防センター、緊急電話相談サービス(いのちの電話)、それ以外の健康福祉の専門家、自助グルー プなどが含まれていなくてはならない。どこに支援を求めるかという情報には、可能ならばコミュ ニティーで認められた、良質かつ24時間365日利用可能なサービスが含まれている方が良い。こう した資源は、生活に困っている人や報道に接した結果としてすぐに自殺することを考えてしまうよ うな人が支援にアクセスできるようにするべきである。資源リストの宛先や連絡先が正しいもので あることを確認するために、定期的にチェックを行わなくてはならない。しかし、資源となり得る 連絡先が多すぎると効果がないこともあるため、数を限って(電話番号1つ、ウェブサイト1つ 等)提供するべきである。 自殺と自殺対策についての正しい情報を、自殺についての迷信を拡散しないようにしながら、人々 への啓発を行うこと 自殺には誤った解釈が多くある。研究では、こうした迷信を繰り返すようなメディア報道は模倣自 殺関連行動を引き起こす可能性が高いということを示している。またメディアで「迷信 対 事実」 の話をすると、人々が迷信を思い出す傾向があることも研究で認められている。自殺に関する最も 一般的な迷信および事実を付録4に一覧として示した。当然、自殺に関しては事実に従うことが望 ましい。自殺について話し合いをする際に事実を慎重に精査したかどうかは別として、このリスト は自殺を防ぐ方法についての報道をする時や、自殺のリスクが高い人は支援を求めるべきだという メッセージを含める時、また必要な支援にどうアクセスするかを示す時に必ず役に立つ。 日常生活のストレス要因または自殺念慮への対処法や支援を受ける方法について報道をすること 不運で苦しい境遇や自殺念慮(企図)に上手く対処した人の経験を示すことにより、生活が困難な 状況にある人が同じように対処をすることに役立つかもしれない。一見乗り越えられそうもない困 難に直面した時に、どのように支援を受けるべきかを説明する教育効果の高い内容を取り入れた報 道記事も推奨される。基本的にこうした報道は、自身の自殺念慮を乗り越えるために選んだ対処法 を主な内容とし、誰かが自殺を考えている場合どうすれば助けを得ることができるかを提示する。 有名人の自殺を報道する際には、特に注意すること 有名人の自殺は十分に報道する価値があるとみなされ、それらを報道することは人々のためになる と考えられることも多い。しかしこうした報道は、自殺リスクの高い人に模倣自殺を誘発させる可 能性を特に高めてしまう。有名人の死を美化することで、気付かないうちに社会が自殺関連行動を 称賛し、その結果、別の人の自殺関連行動を促進させてしまう可能性を意味している。そういった 理由から、有名人の自殺報道の際には特別な配慮がなされなくてはならない。こうした報道では、 自殺を魅惑的なものとして伝えたり、自殺手段を詳細に説明したりしてはならない。その有名人の 人生や、その人が社会にどの程度貢献したか、その死が人にどの程度影響を及ぼすかに着目する方 が、自殺関連行動を詳細に報道することや、極端に単純化した自殺の理由を伝えるよりも望まし い。さらに、有名人の死を報道する上で自殺の原因がすぐにはわからない場合は注意が必要であ る。有名人の死として考えられる原因を、メディアが不確かな情報に基づいて推測することで悪影 響を及ぼす可能性がある。死の原因が知られるようになるまで待つこと、また具体的な状況を慎重 に調査することがより適切である。先に記した通り、苦しい生活を送る人や自殺の兆候を見せてい る(またはそういった状況になるかもしれない)人のために、報道の内容には支援的な資源へのア クセスに関する情報が必ず含まれるべきである。 04 自殺により遺された家族や友人にインタビューをする時は、慎重を期すること 自殺で親しい人を失なった経験がある人の意見は、自殺の実態を他の人に教えるための非常に有益 な情報源となり得る。しかし、こうした情報を集める時や自殺に関するメディア報道に、遺された 人の意見を取り入れる時に考慮すべき重要な注意事項がいくつかある。突然の死別により悲しみに 暮れていたり、危機的状況に陥っている可能性のある家族や友人などを巻き込む際には注意が必要 となる。自殺により遺された人へインタビューをすることは軽々しく決定しない方がいい。こうし た人々は悲しみに耐えている間、自殺や自傷のリスクが高くなっている。悲劇的な報道記事を書く ことよりも、彼らのプライバシーの尊重が優先されなくてはならない。いくつかの国では、こうし たインタビューを実施する際には、ジャーナリストは行動規範に従って行動する。 メディア関係者は取材活動の中で、自殺の目撃者や遺族が知らないような自殺や死に関する情報を 入手することがあるかもしれないと認識しておくことは重要である。そうした情報を公表すること で、自殺で遺された人に害を及ぼす可能性がある。報道記者もインタビューの際に遺族から得たす べての情報の正確さを慎重に考える必要がある。自殺で遺された人が想起する自殺の具体的な記 憶、発言、行動は、突然の悲しみによって曇らされてしまうこともあるからである。 最近の自殺とは関連しない報道の場合、自殺による喪失の悲しみに上手く対処した人や、メディア の報道記事に力を貸したいと考えている人が重要な情報源となることがある。そのような人は啓発 を行ったり、似たような状況にどう対処すべきかということに関して実行可能な選択肢を示したり することができるからである。しかし、実際には遠い昔に起きた自殺であっても、過去の体験を語 ることによって悲痛な記憶や感情の引き金となる可能性があることを覚えておくことが大切であ る。自主的にメディアと話をしたいと考える遺族は、詳細な個人情報を広く公共へ拡散することが 個人に重大な結果を及ぼす可能性に気が付いていないかもしれない。そのため、公表前に訂正や変 更ができるように事前に個人と話し合うべきであり、プライバシーを守るための段階を踏むべきで ある。いつでも可能である限り、遺族には公表する前に彼らの話を含む報道内容を見てもらうべき である。 メディア関係者自身が、自殺による影響を受ける可能性があることを認識すること 自殺に関する報道を作り上げていくうちに、メディア関係者自身にも影響が及んでしまうことが ある。その影響はどのような状況でも起こり得るが、メディア関係者が地域と強いつながりを 持っているような、小さな結束の固いコミュニティーにおいては特に目立つ。メディア組織に は、デブリーフィング1)の機会やメンタリング2)の手配など、メディア関係者が必要とする支援を 確実に行う義務がある。メディア関係者はそれぞれが何らかの形で良くない影響を受けた場合、 ためらわずに支援を求めること。 05 1)強いストレスを受けた人たちを対象に、心のケアを図る目的で行われる事後介入の手法の一つ。 2)人材育成の方法の一つで、指導者(メンタ―)が対話や相談を通して指導を受ける側(メンティー)に助言を行い、自発的な 気づきを促す。 自殺の報道記事を目立つように配置しないこと。また報道を過度に繰り返さないこと 自殺に関する報道を目立つ箇所に配置したり必要以上に繰り返したりすることは、さほど目立たな い発表と比べると、後の自殺関連行動に繋がる可能性が高い。自殺に関する新聞記事は、内側の ページの下の方に配置するのが理想的で、表側のページや内側のページ上部には配置しないこと。 自殺に関する放送についても同様に、テレビでは最新ニュースの2~3番目に、ラジオ放送やオン ライン配信ではさらに後ろの順番で発表し、本日のトップニュースとして扱わないこと。最初の報 道内容を繰り返したり、新しい情報を加えたりすることに関しては注意を払わなくてはならない。 自殺をセンセーショナルに表現する言葉、よくある普通のこととみなす言葉を使わないこと、自殺を 前向きな問題解決策の一つであるかのように紹介しないこと 自殺をセンセーショナルに表すような言葉は避けること。例えば「自殺が流行している」よりは 「自殺率が上がっている」と伝える方がより適切である。自殺を報道する際に、自殺対策に関する メッセージと併せて、自殺は公衆衛生上の問題であるというメッセージを伝える言葉、自殺の危険 因子を明確化する言葉を使用することで、自殺対策の重要性について人々に啓発を行うことができ る。 自殺に関する誤った情報を伝える言葉、自殺を当たり前のものとみなす言葉、自殺を極端に単純化 して説明する言葉は避けるべきである。自殺統計に明らかな変化が見られる場合、それは統計学的 に信頼性の高い増減ではなく一過性の変動に過ぎない可能性もあるため、検証が必要である。自殺 とは直接関係のない話の中で「自殺」という言葉を使用する場合、例えば「政治的自殺行為」など は、自殺の重大性に対する人々の感受性を鈍らせてしまうだろう。死が望ましい結果であるような 意味合いを持つ「失敗した自殺」や「成功した自殺」といった用語も使用すべきではない。その代 わりに「死には至らなかった自殺関連行動」というような表現の方がより正確で、誤解されにく い。「自殺を起こした(committed suicide)」という表現は、犯罪行為の意味合い(自殺が刑法 上の罪である国もまだある)があり、自殺で身近な人を失った人が受ける偏見を不必要に増大させ る。「自殺により亡くなった(died by suicide)」や「自ら命を絶った(took his/her life)」など の表現の方が適切である。 自殺に用いた手段について明確に表現しないこと 自殺リスクのある人が行為を模倣する可能性を高めてしまうため、自殺手段の詳細な説明や議論は 避けなくてはならない。例えば、薬の過剰服用を伝える際には、服用した薬のブランド/薬品名、 性質、服用量、飲み合わせや、どのように入手したのかを詳細に伝えることは、人々に害を及ぼす 可能性がある。 自殺の手段が稀なものである場合や新しいものである場合も注意が必要である。通常使われない自 殺手段を用いることは、その死(自殺)の報道価値を高めるように見えるかもしれないが、その自 殺手段を伝えることで他の人が同じ手段を用いるきっかけとなることもある。新しい自殺手段は、 メディアのセンセーショナルな報道を通じて素早く広まってしまう。ソーシャル・メディアを通じ て加速される影響などがその一つである。 自殺が発生した現場や場所の詳細を伝えないこと ある場所が「自殺現場」として有名になってしまうのはよくあることである。例えば、自殺が発生 した橋、高層ビル、崖、列車の駅、踏切などである。 06 例えば、そのような場所をセンセーショナルな言葉を用いて伝えたり、その場所で起きた事件の数 を過度に強調したりすることで、自殺現場としてその場所をさらに知らしめることが無いように、 メディア関係者は特に注意を払わなくてはならない。教育の場や特別な施設(刑務所や精神病棟・ 病院など)での自殺および自殺未遂に関する報道の際にも同様の注意を払う必要がある。特に自殺 リスクが高い人に向けて注意を払うべきである。 センセーショナルな見出しを使わないこと 見出しは極力短い言葉でそのニュースの本質的な部分を伝えることで、読者の注意を引き付けるこ とを目的としている。「自殺」という語は見出しで使わない、また自殺手段や自殺の現場を明確 に示すことも避けるべきである。本文記事の作成者以外のメディア関係者が見出しを書く場合、本 文作成者は見出しを書いた人と協力して、適切な見出しが付けられているかを確かめること。 写真、ビデオ映像、デジタルメディアへのリンクなどは用いないこと 自殺の現場の写真、ビデオ映像、ソーシャル・メディアへのリンクなどは使用すべきではない。特 に場所や手段の具体的な説明をする時に用いてはならない。さらに、自殺で亡くなった人の写真を 使用する際には細心の注意が求められる。画像を使用するのであれば、家族の許可を明確に取るこ と。こうした画像は目立つ場所に配置しないこと、また、亡くなった人や自殺行動を美化しないこ と。自殺行動に関連する写真は、後になって自殺リスクのある読者が、個人的な危機状況にある時 などに良くない影響を及ぼす可能性があり、自殺関連行動を引き起こすきっかけになり得ることが 研究により示されている。編集においては、記事の作成と写真の使用を調整した上で作業を行うこ とを勧める。なぜなら、記事の作成に責任を持つ者は、写真の使用に関して責任を持たないことが しばしばあるからである。亡くなった人の遺書、最後の文章メッセージ、ソーシャル・メディアへ の投稿内容、電子メール等は公表すべきではない。 07 信頼できる情報源 自殺に関する報道を行う際、メディア関係者は信頼できる統計や情報源を使用すること。多くの国 では、政府の統計部局は年間の自殺死亡率に関するデータを、たいていの場合、年齢別・性別に提 供している。WHO加盟国は自殺を含む死亡率データ(http://www.who.int/healthinfo/mortality_data/en/) をWHOへ報告している。データおよび統計は慎重かつ正確に分析されなくてはならない。* 自殺に関する記事を準備する際に、メディア関係者は地域の自殺対策の専門家に助言を求めるべき である。こうした専門家は自殺に関するデータを解釈したり、自殺報道が模倣自殺のリスクを上昇 させないようにしたり、自殺関連行動についての迷信を取り払ったり、自ら命を絶とうと考えてい る人を見つけ出し、助けることに関して有益な情報を提供したりする際に力となってくれる可能性 がある。 国もしくは地域の自殺対策機関は、メディアへの具体的な連絡先を知っていることが多い。多くの 国には自殺関連の情報提供を行う団体がある。こうした団体の中には自殺対策に関する役割を持 ち、自殺念慮がある人や自殺により遺された人を支援し、アドボカシー3)サービスの提供を行い、 自殺に関する研究調査を促進させるものもある。International Association for Suicide Prevention (IASP:国際自殺予防学会)は、こうした団体の世界的な役割を持つものである。IASPのウェブサイ ト(https://www.iasp.info)には、メディア関係者が自殺に関する記事を準備するための有益な背景 情報が載せられており、そこには数ヶ国の自殺対策サービス一覧や自殺に関する報道のためのメ ディアガイドラインも含まれる。(自殺対策分野の)主導的な役割を持つ専門家、自殺対策サービ ス、公衆衛生団体も、さまざまな言語で自殺に関する報道のための最良の推奨方法を策定している (http://www.reportingonsuicide.org)。 08 * 死亡率の国際比較をする際にはいくつか注意を払わなくてはならない。各国にはさまざまな法律や手続きがあり、それ が死を自殺として特定し、証明し、記録する方法に影響を与えているかもしれないからである。 3)特定の健康課題の目標やプログラムの実現のために政治家の関与、政策支援、社会的受容、制度的支援を勝ち取るべ く、個人と社会という2つのレベルの行動を組み合わせること(WHO Health Promotion Glossary 1998)。 付録1. デジタルメディアのための留意事項 今日、人々は以前と比べて非常に広範囲の情報源から情報を得ることができ、伝統メディアとオ ンラインメディアには重複する部分が増えてきた。インターネットは、特に若者や自殺リスクの 高い人にとって自殺に関する情報やコミュニケーションのための重要なプラットフォーム4)と なっている。本書は、伝統メディアおよびデジタルメディアの両方におけるメディア報道に使用 することができる。しかし、デジタルメディアでの自殺報道や自殺関連のオンラインコンテンツ と考えられるものを管理することに関しては、まだ課題が残っている。こうした課題に対処する ために、近年、自殺関連コンテンツのオンライン管理に特化したガイドラインが作成された。 ソーシャル・メディアにおいて、自殺に関連するデジタル資料へのハイパーリンク(リンク)を 避けることは重要である。関連のあるビデオ映像や音声(緊急電話相談等)、自殺現場へのリン クは使用するべきではない。特に場所や手段が明確に示されている場合は使用しない。さらに、 自殺で亡くなった人の写真を使用する際には、細心の注意を払うべきである。検索エンジンの最 適化は、特に見出しを書く時については、有害な使用のされ方をしている単語との兼ね合い考え て慎重に行うことが求められる。伝統メディアでも言えることだが、データを視覚化する際に自 殺に関する統計を誇張したり、センセーショナルに表現したりすることを防ぐため、慎重に確認 を行うべきである。メディアプラットフォームの管理人は適切な方針を確立し、オンライン新聞 や紙媒体の新聞のウェブサイトといったデジタルメディアのコメント欄に書き込まれた、自殺念 慮を示していると考えられるコメント内容に対応を行い、自殺に関連する書き込みに対して適切 なタイミングで返信ができるようにするべきである。 小規模、中規模、大規模な団体や会社にオンライン表現を提供するために開発された、オンライ ン・テクノロジーの最良実践例セット(http://www.preventtheattempt.com)*がある。これには 基本レベル・中レベル・高レベルの勧告があり、自殺対策のための双方向性の要素を持つオンラ イン情報源をどのように統合させるかが示されている。基本レベルの勧告には、自殺に関する支 援的な資源の情報提供とよくある質問(FAQ)を含むヘルプセンター、自殺念慮があると考えら れるユーザーへの返答方法に関する方針、法的機関を巻き込むことに関する法令、自殺関連の書 き込みへの適切なタイミングでの返信、潜在的に自殺を考えている人をどの関連機関へつなぐか についての情報などが含まれている。 Suicide Awareness Voices of Education(SAVE)によって、ブロガーのための勧告セット (https://www.bloggingonsuicide.org)**が上記のものとは別に開発された。この勧告は、伝統メ ディアのためのガイドラインの内容に基づいており、ブログ上でよく起きる安全性への懸念と、 そうした懸念の対処方法に重点を置いている。 09 4)必要となる情報やサービスを集めて提供している場や環境のこと。 *ソーシャル・メディア上でユーザーから自殺関連(自殺願望等)の書き込みがあった場合、適切な返信や対処を行うために、関連 する情報が掲載されているページへのリンクを提供している。(SAVEによる) エラーページが出てしまう場合はこちら(http://topreventtheattempt.com/) **ブログを書くにあたりブロガーが注意すべき基本事項を述べているサイト。以下は主要なコンテンツである。 • Writing Safe Content:自殺リスクの高い人に害を及ぼす内容(具体的な自殺手段・自殺メッセージの共有等)は書かない • Monitoring Your Blogʼs Comments:コメントへの対処法(コメント欄の管理について・具体的な自殺関連コメントとその対 処法等) • Talking with the media:メディアからコメントや体験談を求められた場合の対応について • Personal Safety and Privacy:自身の体験談を載せる際に、プライバシーを考慮する 付録2. 銃乱射事件とテロリズムに関する報道 メディア報道により銃乱射事件およびテロリズムが模倣される影響に関する研究に比べ、メディ ア報道により自殺が模倣される影響に関する研究はさほど広く行われていない。しかし、殺人に 関する衝撃的な報道がさらなる殺人行動を引き起こす可能性がある、という科学的根拠は存在す る。こうした事件は一般的にメディアの大きな関心を集め、場合によっては殺人後もしくは殺人 の一環として自己へと向かう暴力(自殺関連行動)が起きることもあり、起きないこともあるだ ろう。こうした事件の中で自殺があった場合、「自殺を前提とした攻撃(suicide attack)」や「自 爆(suicide bombing)」という表現をするべきではない。自殺関連行動の良くないレッテル貼りを 強めてしまうからである。このような行動の主な目的が人を殺すことであることから、事件を 「殺人目的の爆撃(homicidal bombings)」または「大量殺人(mass killings)」のように言い表す 方が、より適切だろう。実際に自殺しようと考えている加害者はほんの一部かもしれない。こう した殺人を報道する際には、加害者が自殺を望んでいないかもしれない、また精神疾患ではない かもしれない、ということを思い出すことが重要である。銃乱射事件の多くは、精神疾患の診断 を受けた人によるものではない。SAVE率いる国際専門家チームは、こうした事件の報道のため の勧告(https://www.reportingonmassshootings.org)を策定した。これにはメディアが加害者に 注目しすぎないようにすることなどが含まれる。事件を目立たせることで、他の人が自分と加害 者を重ね合わせたり、似たような行動を起こす気にさせてしまうかもしれないからである。 10 付録3. メディアの影響に関する科学文献の概観 メディアによる悪影響 最も初期の自殺関連行動に関するメディア報道の影響の科学的根拠は、ゲーテが「若きウェルテル の悩み」を発表した18世紀後半に示された。この作品ではウェルテルが自分の手の届かない所に いる女性と恋に落ちてしまうことから自身を銃で撃ってしまう。この小説の影響によりヨーロッパ 全体で自殺が多発した。自殺で亡くなった人の多くはウェルテルと同じような服を身に着け、ウェ ルテルが用いた手段を使ったり、ゲーテの本と共に発見されたりした。結果としてヨーロッパのい くつかの国でこの本は発禁となった。 自殺の報道もしくは自殺の描写に反応して起きる模倣自殺関連行動の科学的根拠は、1970年代ま で裏付けに乏しいものであった。1970年代になると、Phillips(1)がアメリカの新聞の1面に自殺関 連の記事が掲載された月と、全く掲載されなかった月の自殺数を比較した後ろ向き研究を発表し た。過去20年の研究期間において、1面に自殺記事が発表された月は33ヶ月であり、その33ヶ月 のうち26ヶ月に自殺死亡者数の著しい増加があった。Schmidtke とHäfner (2)の研究により、テレ ビのニュース番組の放送後にも模倣の影響が認められた。 Phillipsの研究以降、他にも100以上の模倣自殺の調査が行われた。全体として、これらの研究は多 くの点で科学的根拠の質を向上させた。第一に、これらの研究は改善された方法論を用いて行われ た。例えば、Wasserman(3)とStack(4)は、より複雑な時系列回帰分析を用いて観測期間を延長する ことで、Phillipsの研究で発見したことを再現し、自殺死亡者の絶対数よりも自殺死亡率を検討し た。第二に、これらの研究は多様なメディアへの調査を行った。例えば、BollenおよびPhillips(5) と、Stack(6)はアメリカのテレビニュースで全国放送された自殺報道の影響を調査し、報道後に自 殺死亡率に著しい増加があることを認めた。さらに初期の研究のほとんどはアメリカで行われ、自 殺のみを検討したが、後の研究はアジアやヨーロッパの国にも幅を広げ、自殺未遂にも焦点を当て た。例えば、Chengら(7, 8)、Yipら(9)、Chenら(10)の研究では、中国(台湾省と香港特別行政区)と 韓国それぞれにおいて、有名人の自殺に関する全国放送のニュースの後に自殺および自殺未遂が増 加することを示した。EtzersdorferとVoracekとSonneck (11)の研究では、オーストラリアの最も有 力な新聞で有名人の自殺が報道された後にも同様の結果が見られたことを報告した。とりわけ新聞 が最も多く配られている地域での自殺の増加がより際立った。最新の研究では、メディアの影響を 評価する前に、メディア報道の内容の特徴を評価した。具体的にはPirkisらにより、報道内容の相 違点に基づいたさまざまな種類のメディアの違いを明確にするという研究に反映されている(12)。 彼らは自殺手段を伝える報道記事や自殺に関する人々の誤解を助長する報道記事を繰り返すこと が、報道後に起きる自殺の増加と関連していることを発見した。特にGouldらは、新聞の報道内容 が人目を引くもの(1面の掲載、または写真付きの記事)、明白なもの(見出しに「自殺」という 語がある、または用いた自殺手段の明記)、詳細なもの(亡くなった人の名前の掲載、自殺手段の 詳細な説明、自殺の遺書の存在)であるほど若者の模倣自殺のきっかけとなる可能性が高くなるこ とを発見し、それは自殺未遂の報道よりも自殺に関する報道の方が顕著であった(13)。 11 メディアと自殺の分野における研究のシステマティック・レビューは、一貫して同じ結論が導かれ ている。メディアの自殺報道は後に自殺関連行動の増加につながり得るということである(14-17)。こ うしたレビューでは、自殺関連行動の増加の尤度(likelihood)5)がニュース報道後の時間的関数とし て変化し、通常は報道から3日以内にピークが来て、約2週間で横ばいになる(5,18)が、さらに延び ることがある(19)ということも観測された。自殺関連行動の増加は、報道の量や人目を引く内容と関 連性があり、そうした報道が繰り返されたりインパクトの大きい内容であったりすると模倣自殺関 連動と強く結びつく(10, 11, 20-22)。報道の中で示されている人と読者・視聴者が似たような境遇にい る時(22,23)や、報道の中で示されている人が有名人で読者・視聴者から親しまれている人である場合 に、このような関連行動がより高い頻度で起きる(3, 4, 7, 9, 22, 24)。エンターテインメント業界の有名 人(芸能人)の自殺に関するセンセーショナルな報道あるいは自殺を美化するような報道は、後に 最も大きな自殺の増加を伴うと考えられる(25)。さまざまな研究の科学的根拠を総合的に考えると、 有名人の自殺に関するセンセーショナルなニュース報道の後、その月の自殺死亡率の増加の平均値 は人口対10万につき0.26であるが、芸能人の自殺に関する報道では、推定される影響はさらに顕著 なものとなる(人口対10万につき0.64)(25)。メディアの影響は視聴者の特性にも依存する。人口 の中のいくつかの集団(若者、うつ状態の人、亡くなった人と自分を同一視する人)は特に自殺リ スクが高く、そのため自殺念慮や模倣自殺関連行動の割合が上がる傾向がある(18, 26-29)。特定の手 段を用いた自殺を明白に記述することは、その手段を用いた自殺関連行動の増加につながることが しばしばある(10, 30-33)。 メディアの保護的な影響 メディアが良い影響を与える可能性に関する科学的根拠もある程度存在する。この科学的根拠は、 メディアの自殺報道の模範事例が、自殺死亡率および自殺未遂率の減少につながり得るかどうかを 検討する研究で示されている。Etzersdorferらは、ウィーンの地下鉄における自殺の報道をメディア ガイドラインに沿って行ったところ、センセーショナルな自殺報道が減少し、結果として地下鉄の 自殺死亡率が75%低下し、さらにウィーン全体の自殺死亡率が20%低下した(34-36)と明らかにした。 こうしたガイドラインを繰り返し配布することで、結果として自殺に関する報道の質の向上とオー ストリア国内の自殺死亡率の低下につながり、とりわけメディアとの協力関係が強い地域では自殺 率低下の効果が最も強く示された(37)。同様に、オーストラリア、中国、香港特別行政区、ドイツ、 スイスの研究でも、メディアガイドラインが自殺報道の質の向上に良い意味で関連しているという ことが示された。しかし、メディアガイドラインの有効性はそれらがいかにうまく実行されている かにかかっている(38,39)。オーストラリア(http://www.mindframe-media.info)、オーストリア (http://ww.suizidforschung.at)、中国、香港特別行政区(http://www.csrp.hku.hk/media/)、スイス (http://www.stopsuicide.ch)、イギリス(http://www.samaritans.org/media-centre/)、アメリカ (http://www.reportingonsuicide.org)など、いくつかの国の事例からメディアガイドラインの実行に 関する重要な洞察を得ることができ、それらは他の国の参考にもなるだろう。 特定のメディア報道が自殺の保護的効果となり得るさらなる根拠は、Niederkrotenthalerらにより示 されている。その研究では、危機的状況に前向きに対処することやそれを乗り越えることに着目して いる記事は、公表されたメディア報道が人口の大部分に届いている地域において自殺死亡率の低下と 関連していることを見出した(21)。 12 5)統計学で「もっともらしい推定量(尤度)」の意。母集団から無作為に抽出されたサンプルから得られる「もっともらしさ」 を尤度関数を求めて推定する。 こうしたメディアの保護的効果の可能性は、モーツァルトのオペラ「魔笛」の登場人物から名前を 取って、パパゲーノ効果と言われている。パパゲーノは自殺を考えるが、生きることの喜びを見出 して死ぬという考えを捨て去った。パパゲーノ効果に関するこの最初の研究に続き、他の研究では 建設的な対処を行ったり、自殺対策に関する情報提供を行ったりするメディア素材の保護的な影響 が確認された(28,38,40)。 メディアと自殺についての研究を概観すると、自殺対策に関してメディアの良い影響と有害な影響 の両方に対する科学的根拠が認められているが、全体としてこれまでの研究の多くは有害な影響の 方に焦点を当てていることがわかる(17)。 デジタルメディア 自殺に関連したオンライン表現のインパクトに関する良い影響と有害な影響について、利用可能な文 献はこれまでのところほとんど存在しない。デジタルメディアは、助けを必要とする人が自殺を考え ている時に役立つ情報源となり得ると考えられている。なぜならオンラインメディアのサイトは容易 にアクセスすることができ、若者がよく利用しているためである。自殺のリスクがある人は、ソー シャル・メディアを利用している時は疎外感が少ないと報告することが多く、時にはオンラインで活 動することにより自殺念慮が弱まったと言う。これは特に、建設的な支援を提供しているような、ま た自殺関連行動を正常なものとみなしたり認めたりすることを積極的に避けているようなウェブサイ トやインターネット掲示板等で活動を行っている場合に当てはまる。 しかし、自殺関連行動を正常なものとみなす可能性、自殺および自殺手段に関する画像へのアクセ ス、いじめやハラスメントに使用される可能性のあるコミュニケーション・チャンネルの創設は、 重要な関心事である(41, 42)。また、さまざまな自殺手段を具体的に説明し、自殺関連行動を奨励 し、集団自殺の目的で人を募集するような、自殺を促すサイト(pro-suicide site)もある。インター ネット掲示板が自殺手段に関する知識を得るためのツールとして使われ、自殺リスクの高い人の自 殺関連行動を助長してしまう可能性があることを示す事例研究が増加しつつある。 結論 メディアのセンセーショナルな自殺報道が、その後のさらなる自殺関連行動(自殺と自殺未遂)に つながり得るという論点に対しては強力な裏付けがある。報道後の短期間に起きるような自殺の増 加は、どちらにせよ起こったであろうという自殺が単に早く発生したということではない(もしそ うであるならば、先に起きたと考えられる自殺に見合うような自殺死亡率の低下が後に起きるはず である)。従って報道後の短期間に起きる自殺は、不適切なメディア報道が無かったら起きなかっ たと考えられる自殺なのである。 メディアの責任ある自殺報道の保護的な影響の可能性に関する研究は、ごく最近になって始まり、 このような報道の長所に対する科学的根拠が近年明らかにされつつある。 メディア関係者は、人々の「知る権利」と害を及ぼすリスクとのバランスを考えながら、自殺の報 道を行う際には注意を払わなくてはならない。 13 Phillips DP. The influence of suggestion on suicide: substantive and theoretical implications of the Werther effect. Am Sociol Rev. 1974;39(3):340-54. Schmidtke A, Häfner H. The Werther effect after television films: new evidence for an old hypothesis. Psychol Med. 1988;18(3):665-76. Wasserman IM. Imitation and suicide: a re-examination of the Werther effect. Am Sociol Rev. 1984;49(3):427-36. Stack S. A reanalysis of the impact of non-celebrity suicides: a research note. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 1990;25(5):269-73. Bollen KA, Phillips DP. Imitative suicides: a national study of the effects of television news stories. Am Sociol Rev. 1982;47(6):802-9. Stack S. The effect of publicized mass murders and murder-suicides on lethal violence, 1968-1980: a research note. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 1989;24(4):202-8. Cheng ATA, Hawton K, Lee CTC, Chen THH. The influence of media reporting of the suicide of a celebrity on suicide rates: a population-based study. Int J Epidemiol. 2007;36(6):1229-34. Cheng ATA, Hawton K, Chen THH, Yen AMF, Chen CY, Chen LC, et al. The influence of media coverage of a celebrity suicide on subsequent suicide attempts. J Clin Psychiatry. 2007;68(6):862-6. Yip PSF, Fu KW, Yang KCT, Ip BYT, Chan CLW, Chen EYH et al. The effects of a celebrity suicide on suicide rates in Hong Kong. J Affect Disord. 2006;93(1-3):245-52. Chen YY, Yip PS, Chan CH, Fu KW, Chang SS, Lee WJ et al. The impact of a celebrity's suicide on the introduction and establishment of a new method of suicide in South Korea. Arch Suicide Res. 2014;18(2):221-6. Etzersdorfer E, Voracek M, Sonneck G. A dose-response relationship of imitational suicides with newspaper distribution. Aust N Z J Psychiatry. 2001;35(2):251. Pirkis JE, Burgess PM, Francis C, Blood RW, Jolley DJ. The relationship between media reporting of suicide and actual suicide in Australia. Soc Sci Med. 2006;62:2874–86. Gould M., Kleinman MH, Lake AM, Forman J, Basset Midle J. Newspaper coverage of suicide and initiation of suicide clusters in teenagers in the USA, 1988-96: a retrospective, population-based, case-control study. Lancet Psychiatry. 2014;1(1): 34-43. doi: 10.1016/S2215-0366(14)70225-1. Pirkis J, Blood RW. Suicide and the media: (1) Reportage in non-fictional media. Crisis. 2001;22(4):146-54. 参考文献 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 14 Stack S. Media impacts on suicide: a quantitative review of 293 findings. Soc Sci Q. 2000;81(4):957-72. Stack S. Suicide in the media: a quantitative review of studies based on non-fictional stories. Suicide Life Threat Behav. 2005;35(2):121-33. Sisask M, Värnik A. Media roles in suicide prevention: a systematic review. Int J Environ Res Public Health. 2012;9(1):123-38. Phillips DP, Carstensen LL. Clustering of teenage suicides after television news stories about suicide. N Engl J Med. 1986;315(11):685-9. Fu KW, Yip PSF. Long-term impact of celebrity suicide on suicidal ideation: Results from a population-based study. J Epidemiol Community Health. 2007;61(6):540-6. Hassan R. Effects of newspaper stories on the incidence of suicide in Australia: a research note. Aust N Z J Psychiatry. 1995;29(3):480-3. Niederkrotenthaler T, Voracek M, Herberth A, Till B, Strauss M, Etzersdorfer E et al. Role of media reports in completed and prevented suicide – Werther v. Papageno effects. Br J Psychiatry. 2010;197:234–43. Niederkrotenthaler T, Till B, Voracek M, Dervic K, Kapusta ND, Sonneck G. Copycat-effects after media reports on suicide: a population-based ecologic study. Soc Sci Med. 2009;69:1085–90. doi: 10.1093/eurpub/ckp034. Stack S. Audience receptiveness, the media, and aged suicide, 1968-1980. J Aging Stud. 1990;4(2):195-209. Stack S. Celebrities and suicide: a taxonomy and analysis. Am Sociol Rev. 1987;52 (3):401-12. Niederkrotenthaler T, Fu KW, Yip P, Fong DYT, Stack S, Cheng Q, et al. Changes in suicide rates following media reports on celebrity suicides: a meta-analysis. J Epidemiol Community Health. 2012;66:1037–42. Cheng ATA, Hawton K, Chen THH, Yen AMF, Chang JC, Chong MY et al. The influence of media reporting of a celebrity suicide on suicidal behaviour in patients with a history of depressive disorder. J Affect Disord. 2007;103:69-75. Phillips DP, Carstensen LL. The effect of suicide stories on various demographic groups, 1968-1985. Suicide Life Threat Behav. 1988;18(1):100-14. Till B, Strauss M, Sonneck G, Niederkrotenthaler T. Determining the effects of films with suicidal content: a laboratory experiment. Br J Psychiatry. 2015;207(1):72-8. doi: 10.1192/ bjp.bp.114.152827. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 15 29. 30. Scherr S, Reinemann C. Belief in a Werther effect: third-person effects in the perceptions of suicide risk for others and the moderating role of depression. Suicide Life Threat Behav. 2011;41(6):624–34. Ashton JR, Donnan S. Suicide by burning: a current epidemic. BMJ. 1979;2(6193):769-70. Ashton JR, Donnan S. Suicide by burning as an epidemic phenomenon: an analysis of 82 deaths and inquests in England and Wales in 1978-79. Psychol Med. 1981;11(4):735-9. Veysey MJ, Kamanyire R, Volans GN. Antifreeze poisonings give more insight into copycat behaviour. BMJ. 1999;319(7217):1131. Hawton K, Simkin S, Deeks J, O'Connor S, Keen A, Altman DG et al. Effects of a drug overdose in a television drama on presentations to hospital for self-poisoning: time series and questionnaire study. BMJ. 1996;318(7189):972-7. Etzersdorfer E, Sonneck G. Preventing suicide by influencing mass- media reporting: the Viennese experience 1980-1996. Arch Suicide Res. 1998;4(1):64-74. Etzersdorfer E, Sonneck G, Nagel Kuess S. Newspaper reports and suicide. N Engl J Med. 1992;327(7):502-3. Sonneck G, Etzersdorfer E, Nagel Kuess S. Imitative suicide on the Viennese subway. Soc Sci Med. 1994;38(3):453-7. Niederkrotenthaler T, Sonneck G. Assessing the impact of media guidelines for reporting on suicides in Austria: interrupted time series analysis. Aust N Z J Psychiatry. 2007;41(5):419-28. Stack S, Niederkrotenthaler T, editors. Media and suicide: international perspectives on research, theory & policy. Piscataway (NJ): Transaction Publishers; 2017. Tatum PT, Canetto SS, Slater MD. Suicide coverage in U.S. newspapers following the publication of the media guidelines. Suicide Life Threat Behav. 2010;40:525-35. Till B, Tran U, Voracek M, Niederkrotenthaler T. Papageno vs. Werther Effect online: randomized controlled trial of beneficial and harmful impacts of educative suicide prevention websites. Br J Psychiatry. 2017. Online first: doi: 10.1192/bjp.bp.115.177394 Robinson J, Cox G, Bailey E, Hetrick S, Rodrigues M, Fisher S et al. Social media and suicide prevention: a systematic review. Early Interv Psychiatry. 2016;10(2):103-21. Daine K, Hawton K, Singaravelu V, Stewart A, Simkin S, Montgomery P. The power of the web: a systematic review of studies of the influence of the internet on self-harm and suicide in young people. PLoS One. 2013;30;8(10):e77555. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 16 付録4. 自殺に関する迷信(myth)と事実(fact) 迷信:自殺について語ることは良くない考えであり、自殺を助長するものと捉えられてしまう可能 性がある。 事実:世間に広く存在する自殺への偏見を考慮すると、自殺を考えている人の多くは誰にそのこと を話せばいいのかわからない。隠し立てせずに自殺について語り合うことは、自殺関連行動の助長 ではなく、その人に自殺以外の選択肢や決心を考え直す時間を与えることができる。結果として、 自殺を防ぐことにつながる。 迷信:自殺について語る人は自殺するつもりはない。 事実:自殺について語る人は、外側に向けて助けや支援を求めているのかもしれない。自殺を考え ているきわめて多くの人が、不安、うつ、絶望を感じており、自殺の他に選択肢がないと考えてい る可能性がある。 迷信:自殺を考えている人は死ぬ決心をしている。 事実:反対に、自殺を考えている人は「生きたい」気持ちと「死にたい」気持ちの間で揺れ動いて いることが多い。例えば、農薬を衝動的に飲んでしまい、生きたいと思っても数日後に亡くなること がある。正しいタイミングで情緒的支援にアクセスすることができれば、自殺を防ぐことができる。 迷信:自殺の多くは何の前兆も無しに突然起きる。 事実:自殺のほとんどの事例で自殺前に、言葉か行動に周囲の人が気づくような兆候(warning sign) を示していた。もちろん兆候無しに起きる自殺もある。しかし、周囲の人が気づくような兆候とは どのようなものかを理解し、それに注意を払うことが大切である。 迷信:一度自殺を考えた人は、ずっと自殺したいと思い続ける。 事実:自殺リスクが高まることは一時的なものであり、その時の状況に依存することが多い。自殺 念慮が繰り返し起きることはあるかもしれないが、長く継続するものではなく、過去に自殺念慮や 自殺未遂があった人でも、その後の人生を長く生きることができる。 迷信:精神疾患のある人だけが自殺を考える。 事実:自殺関連行動は深い悲しみや不幸を示すものであるが、必ずしも精神疾患があることを示す ものではない。精神疾患がある人の多くは自殺関連行動を示すことはなく、自ら命を絶った人すべ てに精神疾患があった訳ではない。 迷信:自殺関連行動は容易に説明することができる。 事実:自殺は単一の要因または単一の出来事から生じた結果ではない。人を自殺へ追い込む要因は 多様かつ複雑であることが多く、単純化して報道すべきではない。自殺関連行動を理解しようとす る上では、保健、精神保健、ストレスを感じるような人生の出来事(stressful life event)、社会的 要因、文化的要因を考慮する必要がある。衝動性の存在も大きな要因である。精神疾患はその人の 生活上のストレス要因や人間関係の葛藤に対処する能力に影響を与えることがあり、精神疾患のあ る人は自殺のリスクが高くなる傾向にある。しかし、精神疾患だけで自殺を説明しようとするのは 不十分である。ほとんどの場合、自殺は試験の失敗や人間関係の破綻といった、特定の出来事が原 因であるという誤解につながって行く。死因がまだ十分に解明されていない状況では、原因やきっ かけについて時期尚早な結論を出すのは適切ではない。 17 迷信:自殺は困難な問題を解決する適切な手段である。 事実:自殺は問題対処の建設的または適切な手段でもなければ、深刻なうつ状態への対応や苦しい 生活状況に対処する唯一の方法でもない。自殺念慮の経験を持ちながら苦しい生活状況に上手く対 処できた人の報道記事は、現在自殺関連行動を考えている可能性のある人へ、実行可能な他の選択 肢の存在を示すことができる。また自殺は家族、友人、コミュニティー全体に甚大な影響を与え る。そうした人々は自分が見逃した兆候があったのではないかと戸惑ったり、罪や怒りの感情を引 き起こしたり、汚名を着せられた、あるいは社会から見捨てられたと思ったりすることがある。こ のような複雑な力動を慎重に追及する自殺報道は、悲しみに暮れる遺族を非難することなく、遺族 へ適切な支援を提供するために必要なものを人々に伝えることができる。 18 自殺総合対策推進センター長 自殺総合対策推進センター 自殺総合対策推進センター 自殺総合対策推進センター 自殺総合対策推進センター 自殺対策を推進するためにメディア関係者に知ってもらいたい基礎知識 2017年 最新版 Preventing suicide: a resource for media professionals, update 2017 監訳     本橋 豊 翻訳 青木みあ 金子善博 木津喜雅 藤田幸司 出典    Preventing suicide: a resource for media professionals, update 2017  (World Health Organization; 2017) ライセンス Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 IGO licence (CC BY-NC-SA 3.0 IGO; https://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/3.0/igo) The translated version is available under a CC BY-NC-SA 3.0. この翻訳はWHO発行の「Preventing suicide: a resource for media professionals, update 2017」の日本 語訳である。原典の英語版(https://www.who.int/mental_health/suicide-prevention/resource_booklet_2017/en/) は、法的拘束力を有する正本である。 翻訳内容、翻訳の質に関してWHOは一切責任を負わない。 本日本語版の著作権は自殺総合対策推進センターに帰属する。 発行 自殺総合対策推進センター (Japan Support Center for Suicide Countermeasures) 発行年月日 2019年6月25日 第1版

1 پیشگیری از خودکشی برای اصحاب رسانه رجعیم 7102 شده در سال به روزرسانی مترجم: فراهانی مقامآیدا قائم کارشناس ارشد روانشناسی بالینی 2 صحت ومحتوا کیفیت ی در قبالمسئولیتهیچ سازمانو این استانجام نشده جهانی بهداشت سازماناین ترجمه توسط :د خواهد بودانگلیسی با عنوان و مشخصات زیر، نسخه معتبر و قابل استنااصلی نسخه دارد. نبه عهده این ترجمهمطالب htlaeH dlroW :aveneG .7102 etadpu :slanoisseforp aidem rof ecruoser a :edicius gnitneverP S-CN-YB CC :ecneciL .)5.71/REM/DSM/OHW( 7102 ;noitaznagrO .OGI 0.3 A /ne/7102_telkoob_ecruoser/noitneverp-edicius/htlaeh_latnem/tni.ohw.www//:sptth پیشگیری از خودکشی: مرجعی برای اصحاب رسانه )9931( دانشکده علوم رفتاری و سلامت روان، دانشگاه علوم پزشکی ایران © تهیه شده است. 0.3 AS-CN-YB CCاین اثر ترجمه شده بر اساس مجوز 3 فهرست 4 ................................................................................................................................................................. شگفتاریپ 9 .......................................................................................................... یفور یراهنما: یخودکش اخبار یمسئولانه یدهگزارش 01 .................................................................................................................................................................. مقدمه 21 ..................................................................................................... یخودکش یرفتارها بر هارسانه ریتأث یدرباره یعلم شواهد 41 ................................................................................................................................................ مسئولانه یدهگزارش 41 ......................................................................................... …………دیکن ارائه کمک افتیدر محل یدرباره یقیدق اطلاعات 41 ............................. دیبده آموزش مردم به نادرست، یباورها جیترو بدون ،یخودکش از یریشگیپ یهاوهیش و یخودکش قیحقا یدرباره 51 ............................ دیکن هیته کمک افتیدر ینحوه و یخودکش افکار و یزندگ یزااسترس عوامل با مقابله ینحوه یدرباره ییهاگزارش 51 ........................................................................... .…………دیکن تیرعا را اطیاحت جانب مشهور افراد یخودکش گزارش هنگام 61 ................................................................... .………… دیکن تیرعا را اطیاحت جانب داغدار دوستان ای خانواده با مصاحبه هنگام 71 ............................................................... رندیگ قرار یخودکش اخبار و هاگزارش ریتأثتحت است ممکن زین رسانه اندرکاراندست 71 ...............................................................………………دیکن یخوددار آنها تکرار از و دینکن برجسته را یخودکش به مربوط اخبار دهدیم نشان مشکلات با مقابله در یاسازنده راهکار را آن ای شودمی یخودکش یدهیپد یسازیعاد ای مردم شدن حساس باعث که یاتیادب از 71 .................................................................................................... ..……………………………………………دینکن استفاده 81 ..................................................................................................... .………دیکن یخوددار یخودکش روش اتیجزئ انیب از 81 ...................................................................................................... ………دیکن یخوددار یخودکش محل اتیجزئ انیب از 91 ........................................................................................................... دینکن استفاده زیبرانگتیحساس یخبر یترهایت از 91 ........................................................ .…………دیکن یخوددار دیجیتال یهارسانه یهانکیل معرفی و لمیف عکس، بردن کار به از 02 .......................................................................................................................... یخودکش آمار یدهندهارائه معتبر منابع 22 .............................................................................................................................................................. 1 وستیپ 42 .............................................................................................................................................................. 2 وستیپ 52 .............................................................................................................................................................. 3 وستیپ 03 .............................................................................................................................................................. 4 پیوست 33 ....................................................................................................................................................................منابع 4 گفتار پیش .نیست آسانیکار آننیازمند توجه است اما پیشگیری از و بهداشت عمومی در جهان یخودکشی معضل عمده فراهم از -ها ای از فعالیتطیف گسترده ،پذیرامکانموارد دردهند پیشگیری از خودکشی، های حاضر نشان میپژوهش روانی های موقع اختلالارزیابی و غربالگری به از طریق جواناننوکودکان و بهترین شرایط ممکن برای پرورش ساختن از جامعه آگاهی اطلاعات و افزایش انتشار مناسب گیرد.میرا دربر -محیطی عوامل خطرآنها تا کنترل مؤثردرمان و این سنی و جنسیتی باید در تمامهای فرهنگی، پیشگیری از خودکشی هستند. تفاوت موفقیت در اجزای ضروری گیرند.بمد نظر قرار ها تفعالی را در سطح جهانی برای پیشگیری از خودکشی آغاز کرد. اقدامات خود )OHW( 1ن جهانی بهداشتسازما، 9991در جتماعی و ا هایگروهشده در این زمینه است که برای تهیهیکی از منابع یشدهبازنگری ین نسخهاین کتابچه دومی این کتابچه محصول همکاری مشترک انجمن ای خاص مرتبط با پیشگیری از خودکشی فراهم شده است.حرفه ولانی و متنوعای طهای زنجیرهمعرف یکی از حلقه وودکشی و سازمان بهداشت جهانی المللی پیشگیری از خبین ن، راگذاقانون ،، نهادهای اجتماعیمعلمان ،بهداشتمتخصصان جمله ها ازافراد و گروهوسیعی از یکه گستره است .گیردها و جوامع را دربر میخانواده ،ها، مجریان قانوندولتفعالان اجتماعی، اول نسخه هستیم که استرالیا بریزبن، کوئینزلند گریفیت، استاد دانشگاه ،2لئو دی دیگو پروفسور مدیون به ویژه ما قدردانی ویرایش فنیبه برای کمک ؛هند ،از چنا 3ویجیایاکومار لکشمی همچنین از دکتر. اند کرده تهیه را کتابچه این که متن اصلی را ،سازمان جهانی بهداشت خودکشی از پیشگیری المللیبین شبکه اعضای از . علاوه بر اینکنیممی بیمارستان دی بایاما در از 4باررو پرز سرجیو دکتر: سپاسگزاریم، در ادامه آمده است اند و اسامی آنهابازبینی کرده ،عین شمسدانشگاه ،6دانشکده پزشکی کرایست چرچ نیوزیلند، دکتر احمد اوکاشا ،5بیاتریس آنت دکتر گرانما، کوبا؛ noitazinagrO htlaeH dlroW1 oeL ed ogeiD 2 ramukayajiV imhskaL 3 orerraB zeréP oigreS rD 4 siartuaeB ettennA 5 ahsakO demhA 6 5 مرکز منابع ،2پروفسور ژان پیر سوبریه آفریقای جنوبی؛ ،، دورباندانشگاه ناتال 1پروفسور لورن شلبوش ، مصر؛ایروک پروفسور دانوتا استونی؛ ،دانشگاه تالین، شهر تالین ،3آیری وارنیکپروفسور ، فرانسه؛پاریس ،شناسی خودکشی دکتر ؛ سوئد ،استکهلم کارولینسکا، انستیتوتحقیقات خودکشی و پیشگیری از بیماری روانی از مرکز ملی 4واسرمن از بیمارستان مغز دانشگاه پزشکی نانجینگ چین . 5شوتاو ژای ) تحت نظارت جینPSAI( 6المللی پیشگیری از خودکشیبینجمن ان رسانه کارگروه را کتابچه این ینسخه اولین .کرده استاسترالیا تهیه دانشگاه ملبورن جمعیت، بهداشت یدانشیار دانشکده ،7پیرکیس برای گزارش خودکشی در انجمن ایرا کارگروه رهنمودهای رسانهحاضر را کتابچه ی فعلیشدهروزرسانیی بهنسخه دانشگاه عمومی، بهداشت (مرکز 8نیدرکروتنتالر توماس المللی پیشگیری از خودکشی تهیه کرده است. ما از دکتربین ای ایالات متحده آمریکا)، رئیس کارگروه رهنمودهای رسانه، EVAS( 9اتریش) و دکتر دانیل ردنبرگ وین، پزشکی ) که مسئولیت اصلی این به روزرسانی را به PSAIالمللی پیشگیری از خودکشی (برای گزارش خودکشی انجمن بین ، کمال قدردانی را داریم.ندعهده داشته ا که اسامی آنها در ادامه آمده است PSAIبرای گزارش خودکشی ایرسانهرهنمودهای کارگروه اعضای از همینطور نیو دانشگاه روانپزشکی دانشکده ،01آندریسن کارل آقای: نماییمقدردانی میبرای مشارکتشان در تهیه این کتابچه کرک ایرلند؛ دانشگاه کالج عمومی، بهداشت و اپیدمیولوژی گروه ،11آرنسمان الا پروفسور استرالیا؛ ،سیدنی ولز ساوت نا،م ،وست اندایز دانشگاه روانپزشکی، و جامعه بهداشت گروه برنابی، لورین دکتر ایرلند؛ ، دوبلین ،آریگو جین خانم ، کانتو سارا سیلویا پروفسور انگلستان؛ ،هال دانشگاه ،اجتماعی مددکاری و بهداشت دانشکده بل، جو دکتر جامائیکا؛ hcsubelhcS sneruoL 1 reirbuoS erreiP-naeJ 2 kinräV iriA 3 namressaW atunaD 4 iahZ oatuhS 5 noitneverP ediciuS rof noitaicossA lanoitanretnI 6 sikriP enaJ 7 relahtnetorkredeiN samohT 8 grebnedieR leinaD 9 nesseirdnA lraK 0 1 namsnerA allE 1 1 6 مرکز تحقیقات و جاکی هنگ کنگ مرکز چنگ، پروفسورکیجین ؛آمریکا متحده ایالات، کلرادو یایالتدانشگاه واحد کلینگز، سانی پروفسور چین؛هنگ کنگ، اداری ویژه منطقه، کنگ هنگ پیشگیری از خودکشی، دانشگاه ،ولینگتون بهداشتی علوم و پزشکی دانشکده اوتاگو، دانشگاه ، جمعیت روان سلامت تحقیقات واجتماعی روانپزشکی گریفیت، دانشگاه استرالیا، خودکشی از پیشگیری و تحقیقات موسسه لئو، دی دیگو پروفسور نیوزیلند؛ کریستچرچ، آلمان؛ اشتوتگارت، درمانی، روان و روانپزشکی درمانگاه، فرتباکرانکن هاوس ،1اتزردورفر المر پروفسور استرالیا؛ بریزبن، ؛آمریکا متحده ایالات نیویورک، یایالت روانپزشکی انستیتوی کلمبیا،ه دانشگا پزشکی مرکز ،2گولد مادلین پروفسور ،3ونتهاو کیت پروفسور هند؛ بنگلور، اعصاب، علوم و روان بهداشت ملی انستیتویپروفسور گوپال کریشنا گوروراج، ،پیشگیری از خودکشی موسسه اینستروزا، ایرینا خانم انگلستان؛ آکسفورد، آکسفورد، دانشگاه خودکشی تحقیقات مرکز کارولین خانم استرالیا؛ سیدنی، ولز، ساوت نیو دانشگاهروانپزشکی دانشکده کریسینسکا، کارولینا دکتر سوئیس؛ ژنو، و انگلیسی نگاری، روزنامه دانشکده ،سلو آن دکتر ؛آمریکا متحده ایالات مینیاپولیس، ی،اتتحقیق نگاریروزنامه ،یلاو لندن، میدلسکس دانشگاه فناوری، و علوم دانشکدهدانشیار مرزانو، لیزا دکتر انگلستان؛، بورنموث دانشگاه ارتباطات، کانادا؛ مونترال، کبک دانشگاه ، اتانازی و خودکشی مداخلات و تحقیقات مرکز ،4میشارا برایانپروفسور انگلستان؛ بهداشت مرکز یس،کپیر جین پروفسور فرانسه؛ لیل، بیمارستان ایمنطقه پزشکی مرکز ،نوتردام ادوارد چارلز دکتر علوم گروه ،شر سباستین دکتر اسکاتلند؛ ادینبورگ، دانشگاه ،5 پلات استیو پروفسور استرالیا؛ ملبورن، دانشگاه روان، بهداشت سوئدی -انستیتو استونیایی ،مریک سیساسک پروفسور آلمان؛ مونیخ، دانشگاه رسانه، تحقیقات و ارتباطات روان سلامت انستیتوی ، اسهان الیژ خانم استونی؛، تالین دانشگاه جامعه، وقضا حقوق دانشکده ،و خودکشیروان ایالتی دانشگاه ،6استک استیونپروفسور اتریش؛ وین، بحراندر مداخله مرکز سونک، گرنوپروفسور استرالیا؛ ،هانتر دانشیار واحد تحقیقات خودکشی، گروه طب اجتماعی 7بندیکت تیل ؛آمریکا متحده ایالات ، میشیگان دیترویت، وین، refrodsreztE ramlE 1 dluoG nyledaM 2 notwaH htieK 3 arahsiM nairB 4 ttalP evetS 5 kcatS nevetS 6 lliT tkideneB 7 7 ، گروه مطالعات رسانه، 1و پیشگیرانه، مرکز بهداشت عمومی، دانشگاه پزشکی وین، اتریش؛ دکتر مایکل وسترلاند ، RAS، مرکز تحقیقات و پیشگیری از خودکشی، دانشگاه هنگ کنگ 2دانشگاه استکهلم، سوئد؛ پروفسور پاول ایپ ین.چ ای منطقه دفتر ،3آندره برونی دکتر: سپاسگزاریم ،اندکردهازبینی ب را کنونی نسخه که زیر کارشناسان از همچنین ،PSAN،4کارلی ولادیمیر دکتر آمریکا؛ متحده ایالات سی، دی واشنگتن آمریکا، ) درOHWسازمان جهانی بهداشت ( منطقه دفتر 5کستل دبورا و دکتر کایتانو کلودینا دکتر ،کاسترو خورخه دکتر سوئد؛ استکهلم، کارولینسکا، انستیتو از پیشگیری مرکز منابع ،هاسمنبریجیت خانم آمریکا؛ متحده ایالات سی، دی واشنگتن در آمریکا، OHW ای خودکشیو پیشگیری تحقیقات انستیتو ، کایری کالوز دکتر ؛آمریکا متحده ایالات سی، دی واشنگتن خودکشی کارمن خانم ؛ در اوتاوا کانادا کمیسیون سلامت روان لر،تمان اد آقای استرالیا؛ بریزبن، گریفیت، دانشگاه ،) PARSIA( مایکل پروفسور ؛آمریکا متحده ایالات سی، دی واشنگتن آمریکا،در سازمان جهانی بهداشت ای منطقه دفتر ،6مارتینز تانگ جیو دانشگاهپزشکی دانشکده شانگهای، روان سلامت مرکز، خودکشیو پیشگیری از تحقیقاتمرکز ،7فیلیپس ؛آمریکا متحده ایالات سی، دی واشنگتن خودکشی، از پیشگیری منابع مرکز ،8رید جری دکتر چین؛ شانگهای، noitneverP ediciuS rof ecnaillA noitcAمرکز ،تورگوسن کیم خانم فرانسه؛ پاریس، ، SERC ،ریهسوب پیر ژان پروفسور ،چنا ، AHENS داوطلبانه، بهداشتی خدمات ،ویجیاکومار لاکشمی دکتر ؛آمریکا متحده ایالات سی، دی واشنگتندر .سوئد استکهلم، ،، انستیتو کارولینسکاPSAN ، 9واسرمن دانوتا پروفسور هند؛ dnulretseW leahciM 1 piY luaP 2 inurB aerdnA 3 onateyaC anidualC & ,ortsaC egroJ ,ilraC rimidalV 4 letseK arovéD 5 zenitraM nemraC 6 spillihP leahciM 7 deeR yrreJ 8 namressaW atunaD 9 8 یآقا و ،یه جلدهت برای بهداشت جهانیاز سازمان 1میسنر دنیس آقای ویرایش، رایب سوئیس از براملی دیوید آقای از کنیم.تشکر می گرافیک طراحیطرح و برای ژاپن از 2یوسوک ناکازاوا دولت ژاپن برای تهیه این کتابچه کمال تشکر را دارد. مالی هایحمایت از جهانی بهداشت سازمان ه ) در زمینOHWبهداشت () و سازمان جهانی PSAIهمچنین همکاری انجمن بین المللی پیشگیری از خودکشی ( های مرتبط با پیشگیری از خودکشی مورد تقدیر است.فعالیت ر شده است. که لازمه اثربخشی آن است، منتش انطباق با شرایط محلیبطور گسترده و با امید ترجمه و منبع این .گرفت خواهد قرار استقبال مورد منابع انطباق و ترجمه مجوز درخواست و ظراتن yelmarB divaD & ,renssieM sineD 1 awazakaN ekusuY 2 ارنسمنالا المللی پیشگیریرئیس انجمن بین از خودکشی السکاندرا فلیشمن دپارتمان سلامت روان و سوء مصرف مواد سازمان جهانی بهداشت 9 فوریاخبار خودکشی: راهنمای یمسئولانه دهیگزارش بایدها: .دریافت کمک ارائه کنید هایمحلی اطلاعات دقیقی درباره  های پیشگیری از خودکشی، بدون ترویج باورهای نادرست، به مردم آموزش ی حقایق خودکشی و شیوهدرباره  .دهیدب دریافت کمک یافکار خودکشی و نحوهزای زندگی یا سترسابله با عوامل امق ینحوه یهایی دربارهگزارش  .کنید تهیهرا .رعایت کنیدهنگام گزارش خودکشی افراد مشهور جانب احتیاط را  .هنگام مصاحبه با خانواده یا دوستان داغدار جانب احتیاط را رعایت کنید  .ها و اخبار خودکشی قرار گیرندگزارشتأثیر اندرکاران رسانه نیز ممکن است تحتدست  نبایدها: .اخبار مربوط به خودکشی را برجسته نکنید و از تکرار آنها خودداری کنید  ای شود یا آن را راهکار سازندهی خودکشی میسازی پدیدهحساس شدن مردم یا عادیاز ادبیاتی که باعث  .دهد استفاده نکنیددر مقابله با مشکلات نشان می .از بیان جزئیات روش خودکشی خودداری کنید  .از بیان جزئیات محل خودکشی خودداری کنید  .برانگیز استفاده نکنیداز تیترهای خبری حساسیت  .های دیجیتال خودداری کنیدهای رسانهر بردن عکس، فیلم و معرفی لینکاز به کا  01 مقدمه ارد.ری به دنبال دای عاطفی، اجتماعی و اقتصادی بسیاهبهداشت عمومی است که پیامد یل عمدهخودکشی مشک کشی هر مرگ ناشی از خودشود که ین زده میپیوندد و تخمخودکشی در جهان به وقوع می هشتصد هزارسالانه ند و متعددپیچیده عوامل مرتبط با خودکشی و پیشگیری از آن .دهدمی قرار تأثیرتحت مستقیماً را نفر ششحداقل دامات پیشگیری در تقویت یا تضعیف اق را هاد متعددی نقش رسانهاهاما شو .نیستند شدهشناخته کاملاًآنها یهمهو (الگوبرداری) های تقلیدی تواند خطر خودکشیدکشی میخوی دربارهای های رسانهگزارش .انددهکر تأییداز خودکشی را کاهش یا افزایش دهد. یدربارهرستی را دهند یا برعکس اطلاعات نادبخودکشی ارائه یبارهدرسودمندی توانند اطلاعات آموزشی ها میرسانه های خودکشی در معرض خطر ،پذیر، افراد آسیبای خودکشیرسانه اخبارنشر از سوی دیگر، به دنبال آن منتشر کنند. به ذکر اًصراحت ،احساسات باشد یندهانانگیزرب و برجستهویژه اگر پوشش خبری وسیع، . بهگیرندقرار می تقلیدی .بزنددامن خودکشی ی دربارهرایج موجود و به باورهای نادرست و بپردازدجزئیات روش خودکشی احتی ریا به باشد،برخوردار بالایی ر اثر خودکشی از جایگاه اجتماعی بشده هنگامی که فرد فوت ویژهبهخطر خودکشی بیشتر و ندترطولانیمعمولاً هستند های بعدییابد. اخباری که محرک اقدام به خودکشیافزایش می، شودشناسایی . این نامگذاریشودشناخته می 1»ورتر تأثیر« نامخودکشی به میزان ای بر افزایش اخبار رسانه تأثیرشوند. می تکرار دست به معشوق با فقدان است که پس از مواجهه ،ورتر جوان هایرنج، قهرمان اصلی رمان گوته خودکشی بر اساس ی دربارهسازی و آموزش عمومی تواند به آگاهخودکشی می یاز سوی دیگر، گزارش مسئولانه .ندزخودکشی می در اقدامات جایگزین تشویق کند ور معرض خطر خودکشی را به دخودکشی و پیشگیری از آن کمک کند، افراد باشد.تری و امیدبخش ترانهآزادهای یوگوگفتبخش الهام مجموع تواند باعث میهستند ) در شرایط سختمثبت یطلبانه (مقابلهتارهای کمکرف یدهندهنشان ی کههایگزارشانتشار نقش داشته در پیشگیری از خودکشی طریقاین بهو باشدخودکشی ازکننده یا ممانعتکننده تتقویت عوامل محافظ معرفی و ترجیحاً دریافت کمک ینحوه یبارهخودکشی باید همیشه حاوی اطلاعاتی دری ای دربارهاخبار رسانه باشد. tceffe rehtreW 1 11 . نقش در دسترس هستندو هفت روز هفته ساعته وچهاربیستکه شدباپیشگیری از خودکشی یشدهشناختهمراکز شناخته 1»اپاژنوپ تأثیر« نامخودکشی در ادبیات پژوهشی به ی درباره ای مسئولانهرسانهگزارش ی کنندهمحافظت پس از مواجهه با ترس از . اواست موزارتاثر سحرآمیز فلوتکاراکتر پاپاژنو در اپرای آن یوجه تسمیهشود که می اد های جایگزینی را برای مقابله با مشکل به یدست دادن عشقش دچار افکار خودکشی شد، اما در آخرین لحظه راه .انتخاب کرد ،خودکشی غیر ازآورد و مسیر دیگری را، های رسانه یدو حوزهشرایط هر باید با شودمطرح می هادر رسانه گزارش اخبار خودکشیی ی که دربارههایتوصیه خودکشی ی دربارهاز مردم یرسانی به تعداد هر چه بیشترشود و هدفش آگاهیمتناسب های دیجیتال و رسانه سنتی و کنترل پایششود سبب میاست که قابلیت پخش و انتشار سریع اخبار یتالهای دیجرسانه یویژگی برجسته باشد. های مطالعاتی تر، یافتههای قدیمیهای دیجیتال و رسانهمیان رسانه های موجودم تفاوترغبه. شود دشوار آن بسیار ز خودکشی در اتواند به اقدامات پیشگیری های سنتی بر رفتارهای خودکشی انجام شده میرسانه تأثیر یدربارهکه های دیجیتال در افزایشنهرسا نقش احتمالیاز آمده دستبه هایسدردر مقابل، های دیجیتال کمک کند.رسانه تر های قدیمیاقدامات پیشگیری از خودکشی در رسانه یاطلاعات مفیدی را در زمینه ممکن است رفتارهای خودکشی فراهم سازد. ی دربارهاتی را خودکشی را ارائه و اطلاعای گزارش رسانه تأثیری موجود دربارهای از شواهد خلاصهحاضر ه کتابچ به توجه باورزد که گاه می تأکیدکند و بر این نکته فراهم می برای اصحاب رسانهگزارش اخبار خودکشی ینحوه ،درستحوه انتشار نزمینه در پیشنهادهایی را این کتابچه .وجود نداردآن گزارش ای جزارزش خبری خودکشی چاره داشته باشد ارائه تال می تواند کاربرددیجیهای در رسانههای سنتی و هم رسانهکه هم در خبر مناسب و مسئولانه می کند. اینکه چه اوت است. فکشورهای مختلف متدر ای آن درون هر کشور و رسانه گزارش اخبار خودکشی و انعکاس دسترس درخودکشی به چه صورت باید هر مورد خاص موضوعی برای گزارش شدن مناسب است و اطلاعات مرتبط با متناسب ای گزارش رسانهی کوشد راهنمایی عمومی دربارهبچه میپذیرد. این کتامی تأثیرهای فرهنگی از تفاوتباشد tceffe onegapaP 1 21 خودکشی پیشگیری از هایجمعیت شود که اصحاب رسانه بامی توصیه حالاین، باائه دهدار های مختلفبا فرهنگ بهتوجهبا .خودکشی استفاده کنند ایرسانهراهنمای محلی گزارش از ،در صورت دسترسی وهمکاری محلی خود متخصصان پیشگیری از توان نتیجه گرفت که میاند این کتابچه با ما همکاری کرده یکه در تهیه یتعداد متخصصان یتا در زمینه ندمند و مشتاقو علاقههستند بسیار ای در اقصی نقاط دنیا گزارش رسانه یدر حوزه فعال خودکشی پذیر رسانی صحیح و ممانعت از در معرض خطر قرار دادن افراد آسیباخبار خودکشی و پیام یگزارش مسئولانه .شده استها ابلاغ رسانهبه نامه در قالب آیین ورها راهنمای گزارش اخبار خودکشیهمکاری کنند. در برخی کش ی ها دربارهتهیه شده است. اغلب توصیهو آنلاین تصویری ، یچاپ هایاندرکاران رسانه در حوزهبرای دستحاضر کتابچه های چاپی یا دیجیتال به رسانه مربوط اًا برخی دیگر اختصاصاع رسانه عمومیت دارد، امانو یخودکشی در همهگزارش موضوعات . پرداختن به کنیدمشاهده 1در پیوست را های دیجیتالملاحظات مربوط به رسانه ای ازهستند. خلاصه . برای اطلاعات خارج است این کتابچهاهداف یاز حیطه هاهای تلویزیونی و نمایشها، برنامهفیلم ها،سایتمرتبط با وب درسآبه 1سرگرمیابزار تولید شرکت های کنترلتوانید به منابع مربوط به بیشتر در این موارد می 2کورهای تیراندازیحملات تروریستی و اخبار مرتبط به دهیگزارشمراجعه کنید. (gro.enilnocie.www//:ptth/) .کنیدمشاهده 2در پیوست را ها بر رفتارهای خودکشیرسانه ی تأثیردربارهشواهد علمی رفتارهای خودکشیساز عامل خطر مثابهدهی بهگزارش نظر هایی که بهخودکشی مانند( است ) انجام شدهالگوبرداریخودکشی تقلیدی ( یرهبایکصد تحقیق دربیش از را نشان داده است. نتایج مشابهی این مطالعات مکرراً مندنظام). مرور هستندمرتبط ای رسد مستقیم با اخبار رسانهمی ها علاوه این بررسیهب منجر به افزایش رفتارهای خودکشی بعدی شود. ممکن استای موارد خودکشی گزارش رسانه یابد. در واقع پوشش مکرر خبر خودکشی احتمال تقلید رفتار خودکشی در شرایطی خاص افزایش میکه دهدنشان می مربوط هایگذاری گزارشتأثیر .داردبا رفتارهای تقلیدی خودکشی ارتباط گذار مربوط به آن قویاًتأثیرهای گزارشو شخصیتی مشهور شود که فردی که اقدام به خودکشی کرده زمانی بیشتر می ،عدیب بر رفتار خودکشی ،به خودکشی seirtsudni tnemniatretnE 1 gnitoohs ssaM 2 31 های جوانان، افراد مبتلا به بیماریمثلاً های خاص (گروهزیر برخی از یا موردتوجه خوانندگان یا بینندگان خبر باشد. کشی اند) در برابر خودخودکشی داغدار شده یخودکشی قبلی یا افرادی که در نتیجه یروانی، افراد دارای سابقه فردی که بر اثر خودکشی جان خود را از دست ای هیابد که ویژگیاین خطر زمانی افزایش می پذیرترند.تقلیدی آسیب . نونده با او همانندسازی کندش یایننده ت داشته باشد و بهای بیننده یا شنونده شباهویژگیبا هااز برخی جنبهداده نقش مهمی در این میان به عهده دارند. موردنظر نیز خودکشیی درباره شدهارائه هایگزارشعلاوه محتوای به یا شامل شرح مفصلی از جزئیات ،پردازندخودکشی میی دربارهباورهای نادرست تأییدتکرار و هایی که بهگزارش ای رسانههای تقلیدی منجر شوند. از سوی دیگر، گزارش یهاتر احتمال دارد که به خودکشیخودکشی هستند، بیش بالایی برای کمک به پیشگیری از خودکشی دارند و ظرفیتشوند، ای تهیه میهای رسانهکه مطابق با دستورالعمل شوند.های بیشتر نمیمنجر به خودکشیمعمولاً دهیمثبت گزارش اتتأثیر های هستند، در سالاند بسیار رفتار خودکشی پرداخته ای برهای رسانهاگرچه تحقیقاتی که به آثار مخرب گزارش اند. گزارش خودکشی تمرکز کردهی دربارهای مسئولانه های رسانهگزارش یهای بیشتری بر مزایای بالقوهاخیر پژوهش اند افکار خودکشی خود را مدیریت و به کنند، اما توانستهها از افرادی که در شرایط بسیار دشواری زندگی میرسانه دهند ها نشان میپژوهش علاوهبه با آنها مقابله کنند، با کاهش رفتار خودکشی در ارتباط است. سازنده ایشیوه در کاهش رفتارهای خودکشی تواندمی ،مقابله با افکار خودکشی هایشیوه توصیف شامل ،ایوزشی رسانهمآ یهابرنامه واقع شود. مؤثر ده مآ 3در پیوست یشگیری از خودکشی پدر ها رسانه تأثیرمرتبط با ژوهشی توضیحات بیشتر در ارتباط با ادبیات پ است. 41 دهی مسئولانه گزارش کنید ارائه کمک دریافت ی محلدرباره دقیقی اطلاعات  ها و اخبار مربوط به خودکشی ارائه گزارشمنابع حمایتی باید در پایان تمامی دسترسی به ینحوهاطلاعات مربوط به یحوزهمرتبط در سایر متخصصان پیشگیری از خودکشی، خطوط بحران، منابع اختصاصی باید شامل مراکز . شود ماتی را شامل شود که با باید خدهای خودیاری باشد. اطلاعات مربوط به محل دریافت کمک و گروهرفاه سلامت و های هستند. این منابع باید دسترسی به حمایت روزی و در تمام ایام هفته در دسترسشوند و شبانهکیفیت بالا ارائه می اقدام به خودکشی یدر آستانهخودکشی گزارشبر اثر شنیدن یا ،هستندکه تحت فشار هیجانی لازم را برای افرادی از صحت آنها اطمینان حاصل شود.و کنترل مرتبباید و اطلاعات تماس منابع موردنظر نشانیفراهم کند. قرار دارند، ، بنابراین ذکر تعداد محدودیبدهدمعکوس یو نتیجه باشدکننده گیج ممکن استاز منابع بالابلند فهرستی یارائه سایت).تلفن و یک وبیک شمارهذکر تنها (مثلاً کافی است از این منابع آموزش به مردم ،بدون ترویج باورهای نادرست ،های پیشگیری از خودکشیخودکشی و شیوهق یحقای درباره  دهید ب ای که این رسانه هایدهند که گزارشخودکشی وجود دارد. شواهد نشان میی دربارهتصورات نادرست بسیاری مطالعات نشان ،بر اینعلاوه .رهای تقلیدی باشندرفتا یبرانگیزاننده ممکن است ،کنندباورهای نادرست را تکرار می های غیرواقعی را به گزارش که بیشتر گرایش دارندها های واقعی و غیرواقعی رسانهگزارشاز میان مردم اند کهداده بنابراین آمده است. 4خودکشی در پیوست ی دربارهو باورهای نادرست ق یحقاترین سپارند. برخی از شایعب خاطر اطلاعاتی یارائهخودکشی، ، هنگام صحبت از حقایق از این جدا. درترجیح دابوط به خودکشی بازگو کردن حقایق مر باید دارندایش به خودکشی که افرادی که گرپیشگیری از خودکشی بسیار سودمند و حاوی این پیام است ی درباره دریافت کنند. را یکمک چنینتوانند چگونه می بدانندنیز در پی دریافت کمک باشند و 51 کمک دریافت ینحوه و خودکشی افکار و زندگی زایسترسا عوامل با مقابله ینحوهی درباره هاییگزارش  تهیه کنید ریت را مدی زندگی و افکار خودکشی خوبی شرایط سختاند بههای داستانی از زندگی افرادی که توانستهروایت یتهیه هی استفاده مشابای مثبت برند کمک کند تا از راهبردهای مقابلهسر میتواند به افرادی که در شرایط سخت بهکنند می ناشدنیدشوار حلشرایط مواجهه با چگونگی دریافت کمک در ی دربارهمحتوای آموزشی با هایی گزارش یارائه .کنند افکار بر که دیگران برای فائق آمدندهند نشان میرا راهکارهای مشخصیمعمولاً ها گزارشاین شود. توصیه مینیز .دنسازرجسته میبدهد باین مواقع انجام در توانداقداماتی را که فرد میو اند خودکشی به کار برده مشهور جانب احتیاط را رعایت کنیدهنگام گزارش خودکشی افراد  هاییگزارش چنین خودکشیاحتمال دارد .دکنمی را جلب مردم توجه غالباً و داردارزش خبری افراد مشهور خودکشی این ناخواسته است ممکن مشهور هاییتشخص مرگ نماییبزرگ. شود پذیرآسیبدر افراد افزایش خودکشی سبب در خودکشی رفتار افزایش باعث است ممکن در نتیجه ،کندرا تجلیل می خودکشی رفتار جامعهتصور را القا کند که خودکشیاز نباید هاگزارش این د.کر بسیار دقت باید مشهور افراد خودکشی گزارشدر دلیل، همین به. دیگران شود وو نقش آنها در اجتماع ،مشهور افراد ینامهزندگی بر تمرکز. کنند بیان رااو خودکشی روشجزئیات یا تجلیل فرد آنها برای مرگ انگارانهدلایلی ساده یارائه یا خودکشی به مربوط جزئیات ، به ذکردیگران بر شانمرگ منفی تأثیر ، احتیاط نیست مشخص هنوز مرگ علت که زمانی ،مشهور افراد مرگ گزارش در باید این، برعلاوه ارجحیت دارد. مان بهتر است تا ز. باشد رسانآسیب تواندمی مشهور شخص خودکشی احتمالی ها دربارهرسانه زنیگمانه. دکر ها همیشه باید اشاره شد، گزارش ترپیشطور که همان آن منتظر ماند.ی مشخص شدن علت مرگ و تحقیق درباره د که ممکن است افراد در معرض خطر یا افرادی باشدسترسی به منابع کمکی برای ینحوه یبارهحاوی اطلاعاتی در شنیدن اخبار خودکشی دچار استرس یا افکار خودکشی شوند. یدر نتیجه 61 هنگام مصاحبه با خانواده یا دوستان داغدار جانب احتیاط را رعایت کنید  ی بارهدر دیگران آموزش برای ارزشمندی منبع بسیار تواندمی اندداغدار شده خودکشی یدر نتیجه که رادیاف دیدگاه اید با ملاحظاتی ای بنجاندن آن در خبر رسانهو گ اطلاعاتی چنین آوریجمع ،حالبااین. باشد خودکشی هایواقعیت ممکن است در شرایط بحرانی خود افرادی که واده، دوستان یا اطرافیان داغدار، یا اعضای خان مشارکتانجام شود. هرگز است شخودکشی یکی از عزیزان داغدار که شخصی با مصاحبهبرای تصمیم. شودباشند، باید بااحتیاط انجام یا خودکشی خطر معرض دربیشتر شوند رو میروبهشان عزیز فقدان وقتی با افراد این ود.ش گرفتهآسان نباید . ارجح دانست دراماتیک یداستان نوشتن به را آنها خصوصی حریماحترام به گیرند. باید می قرار سیبیخودآ .خاصی تبعیت کنند یرفتار ید از کدهایباها، مصاحبه گونهبرای انجام این ،کشورها رخیب درنگاران روزنامه خودکشی یا متوفی رویدادی را دربارهاطلاعاتی خود تحقیقات جریاندر ممکن استباید بدانند که رسانهاصحاب حائز اهمیت بسیار انتشار این اطلاعات یآن مطلع نباشد. نحوه خودکشی یا فرد داغدار از عینی کسب کنند که شاهد اطلاعاتی که از افراد صحت دقت از به باید خبرنگاران همچنین. دنرسانبافراد داغدار آسیب به ممکن است ، زیرااست خودکشی خاص مرتبط با رفتارهایجملات یا خاطرات، ممکن است آنها . زیرامطمئن شوندکنند ت میفداغدار دریا . نیاورندروشنی به یاد به ،حاد سوگ رویارویی با یدر نتیجه ،را کنار با فقدان ناشی از خودکشی اندشده موفق که افرادی ،نیست مربوط اخیر فقدان به دهیگزارش که مواردی در افزایش برای یمهم عمنب دنتوانمی ،ای مشارکت داشته باشندی رسانهداستانهای گزارشدر و تمایل دارند ،بیایند باید به ،حالبااین ند.برای دیگران باش چگونگی مقابله با شرایط مشابه ینهدر زمی مناسب هایگزینه یارائه و آگاهی تجربیات قبلی مرتبط با خودکشی هم باشد، سخن گفتن از دور یفقدان مربوط به گذشته اگر حتییاد داشت که ها داوطلب افراد داغداری که برای صحبت با رسانه خاطرات و احساسات دردناک باشد. یبرانگیزاننده ممکن است بنابراین، .دنباش اطلاعبی خود شخصیاطلاعات یانتشار عمومی و گسترده احتمالی پیامدهای از است ممکنشوند می در .از حریم شخصی آنها انجام شود محافظت برای لازم اقدامات ودر میان گذاشته این موضوع باید از پیش با فرد نشان داده شود تا در صورت افراد داغدار شده بهصورت امکان، باید قبل از انتشار اطلاعات شخصی آنها، گزارش تهیه . شودنیاز این اطلاعات تصحیح و تغییرات لازم اعمال 71 ها و اخبار خودکشی قرار گیرندگزارش تأثیرتحت ممکن استکاران رسانه نیز رانددست  اتفاق این را در این زمینه تقویت کند. رسانه گزارشگر فردیتجربیات است ممکن خودکشیی درباره یگزارش یتهیه پیوندهای رسانهکارکنان در آن که ایبسته و کوچک در اجتماعاتمعمولاً اما ، دهدبرخ محیطی ممکن است در هر از موظفند ایرسانه هایسازمان ،برای مقابله با این موارد .پیونددمی به وقوعد بیشتر دارنبا هم قدرتمندی محلی برای اصحاب رسانه -های موردنیازآموزش فراهم بودن وجلسات توصیف رویداد قبیل از-های لازم حمایتوجود کمک جویوجست در نباید ،ات منفی خودکشی هستندتأثیرکه به هر طریق درگیر کارکنانی اطمینان حاصل کنند. تعلل کنند. ید و از تکرار آنها خودداری کنیداخبار مربوط به خودکشی را برجسته نکن  تر بیشترماهرانه تر وکمرنگ هایدر مقایسه با گزارش خودکشی به مربوط هایگزارشمورد بی تکرار و سازیبرجسته هاترین مکان ممکن برای درج اخبار مربوط به خودکشی در روزنامهبه خواهد شد. منجر رفتارهای خودکشی بعدی به ترتیب، همین به. داخلی صفحات بالای یا اول یصفحهنه در ؛استهصفحه این و در پایین روزنامه صفحات داخلی آنلاین هایپست یادر انتهای اخبار رادیویی یا ،یتلویزیون اخبار سوم یا دوم بخش در باید خودکشی اخبار مربوط به روزرسانی خبر اصلی احتیاط کرد.تکرار و بهی همچنین باید درباره ارائه شود و نه در صدر اخبار. ای شود یا آن را راهکار سازندهمیخودکشی یسازی پدیدهعادییا مردم حساس شدن از ادبیاتی که باعث  دهد استفاده نکنیددر مقابله با مشکلات نشان می در است بهتر ،برای مثالاجتناب کرد. شودمی خودکشی یمقوله سازیبردن ادبیاتی که باعث حساس کاره ب از باید موارد گزارش هنگام. دکراستفاده »خودکشی گیریهمه« به جای »خودکشی میزان افزایش«اصطلاح از هاگزارش پیامیدر کنار موجد آن، عوامل خطر ذکر نیز معضل بهداشت عمومی است و خودکشیاین پیام که ، انتقالخودکشی از باید همچنیندهد. بتواند اهمیت پیشگیری از خودکشی را به مردم آموزش می ،خودکشی از پیشگیریی بارهدر یپدیدهتلقی شدن یا باعث عادی ،دهدخودکشی به مردم ارائه می یرهبادر را ایکنندهگمراهادبیاتی که اطلاعات چراکه ممکن ؛گیردبقرار تأییدمورد قبل از ارائه خودکشی باید آمارصحت تغییر در شود، اجتناب کرد. می خودکشی میزان خودکشی.پایدار در نه افزایش و کاهش موقتی باشد،است ناشی از نوسانات 81 شدن خودکشی تلقی باعث عادی است ممکن -»سیاسی خودکشی« مثلاً- »خودکشی« یکلمه ازمورد بی یاستفاده خودکشی«اصطلاحاتی مانند آن شود. همچنین باید از کاربرد گر شدن وخامتو مخدوش جلوه افکار عمومیدر در . استبوده مطلوب اینتیجه مرگبه معنی آن است که اجتناب کرد زیرا تلویحاً »موفق خودکشی« یا »ناموفق ندترهم دقیقکه استفاده کرد »رفتارهای خودکشی غیرکشنده«چنین مواردی بهتر است از عبارات جایگزین مانند خودکشی(دلالت دارد انه جنایتکار عملی برکه »خودکشیارتکاب «عبارت . دشومی سوءبرداشت از آنها هم کمتر و ر اثر خودکشی عزیزی شود که بباعث افزایش انگ و شرمساری افرادی می ،)شودمی محسوب جرم کشورها برخی در استفاده »گرفتن جان خود«یا »خودکشیناشی مرگ «اصطلاحاتی مانند از است بنابراین بهتراند. را از دست داده کرد. خودداری کنیدکشی داز بیان جزئیات روش خو  موضوع احتمال این زیرا ،کرد اجتناب خودکشیمورد استفاده برای روش ی درباره بحث یا/و جزئیات باید از توصیف دارو حد از بیش مصرف گزارش در برای مثال. از این عمل الگوبرداری کند پذیرآسیب فردکه دهد افزایش میآن را ممکن استآنها یتهیه ییا نحوهکاررفته ، مقدار یا ترکیب دارویی بهداروتجاری نام شیمیایی یا نام جزئیاتذکر . زیراکرداحتیاط ابتکاری بوده یا گزارش مواردی که روش خودکشی غیرمعمول در باید همچنین .رسان باشدآسیب نیز یگر را افراد د ارزش خبری خودکشی را بیشتر کند، ممکن است معمولاده از روش غیرچند ممکن است استفهر های گزارشانتشار طریق از راحتیبه ممکن است خودکشی جدید هایروشبه استفاده از این روش ترغیب کند. کاربرد .تسریع شود -اجتماعی هایرسانه طریق از- ایرسانهاحساسی محل خودکشی خودداری کنیداز بیان جزئیات  پرتگاه ، بلند ییا ساختمان پل ؛ مثلاًکند پیدا شهرت »خودکشیی برای مکان« به نام مکان یکممکن است اوقات گاهی اصحاب رسانه باید دقت کنند خودکشی در آن رخ داده است.مواردی از قبلاًآهن یا تردد در محلی که یا ایستگاه راه استفاده نکنند یاها این مکانبرای توصیف انگیزبرحساسیت مثال از ادبیات برایهایی را تبلیغ نکنند. که چنین مکان در گزارش موارد خودکشی باید داده در آن مکان اشاره نکنند. به همین ترتیب رخهای به ذکر تعداد خودکشی مکرر 91 ، مراکز و هادانپذیر (مانند زنآسیب یهاویژه برای گروه سساتؤمهای آموزشی یا و اقدام به خودکشی در محیط .) احتیاط شودیهای روانپزشکبیمارستان برانگیز استفاده نکنیداز تیترهای خبری حساسیت  در . شود خبر توجه خوانندگان جلب برجسته کردن وجه خاصی ازبا شودسعی می خبرها عناوینتیترها و در انتخاب . کرداجتناب به روش یا محل خودکشی صریح یو همچنین اشاره »خودکشی«اصطلاح استفاده ازتیتر اخبار باید از ینویسندهد، یسننومی ،کنندمی کار اصلی متن روی ی کهادجز افربه ،رسانه اندرکاراندست سایر گزارش را تیتر اگر از انتخاب تیتر مناسب اطمینان حاصل کند. و همکاریعنوان ینویسنده با باید اصلی متن خودداری کنیدیتال جدیهای رسانههای لینک معرفی کار بردن عکس، فیلم وه از ب  یصحنه مربوط به که حاوی اطلاعات اجتماعی هایرسانهمعرفی لینک فیلم یا عکس، از نبایددر گزارش خودکشی، باید این، برعلاوه. دنداشته باش خودکشی اشاراتی روش یا محل جزئیات به اگر ویژهبه کرد، استفاده هستند خودکشی استفاده از تصویر باید دست داده بسیار احتیاط کرد. ازکه بر اثر خودکشی جان خود را شخصی تصاویرانتشار در فرد یا عمل از تجلیل با یا شوندبرجسته نباید تصاویر این .اعضای خانواده باشداز مستقیم یاجازه منوط به کسب شند.با همراه خودکشی در جریان از جمله-در آینده در شرایطی ممکن است خودکشیعمل با مرتبط تصاویر که دندهمی نشان تحقیقات در شودمی توصیه .شوند و محرک رفتار خودکشی در آنها فعال پذیرآسیب خوانندگان در دوباره -شخصی هایبحران یگاهی افراد متفاوتی مسئول تهیه زیرا ،های لازم انجام شودهماهنگی های مورداستفاده در آنو تصویر امحتو یتهیه های فرد متوفی های اجتماعی و ایمیلکهبشهای پست ،هاپیامک متن و تصاویر هستند. یادداشت خودکشی، آخرین د.ننباید منتشر شو 02 آمار خودکشی یدهندهمنابع معتبر ارائه خود استفاده هایها باید از منابع آماری و همچنین اطلاعات موثق مربوط به خودکشی در گزارشاندرکاران رسانهدست کنند. حسب سن و برهایی از نرخ خودکشی سالانه دادهمعمولاً آمار در بسیاری از کشورها آوری های مسئول جمعسازمان ومیر از جمله اطلاعات خودکشی را های مرگکشورهای عضو سازمان جهانی بهداشت نیز دادهدهند. می جنس ارائه مربوط به ها و آمار داده. (w//:ptthne/atad_ytilatrom/ofnihtlaeh/tni.ohw.ww/) کنندارسال می به این سازمان ند. شودرست تفسیر دقت و خودکشی باید به پیشگیری از خودکشی مشورت یخودکشی با متخصصان حوزه هایگزارش یهنگام تهیه باید رسانه اندرکاراندست که اطمینان حاصل کنند خودکشی کمک کنند، مرتبط با انند به تفسیر صحیح اطلاعاتتومیکنند. این متخصصان به تصحیح باورهای نادرست ،تقلیدی نخواهند شدهای های مربوط به خودکشی منجر به افزایش خطر خودکشیگزارش ی دربارهدهند و اطلاعات مفیدی را بخودکشی را ترویج ی دربارهباورهای درست ،خودکشی کمک کنندی درباره دهند.بکنند ارائه رسانی به افرادی که به خودکشی فکر میمکشناسایی و ک دهند می ها اختصاصرسانه با بخش مجزایی را برای تماس غالباً خودکشی از پیشگیری ایمنطقه یا ملی هایسازمان هاانجمن این از برخیکنند. می ارائه خودکشی یی را در زمینهاطلاعات که نددار هاییانجمن نیز کشورها از بسیاریو خدمات حمایتی به افرادی که افکار خودکشی یمانند ارائه دهند،انجام می خودکشی از پیشگیری برای اقداماتی را و دهند میمسائل حقوقی نیز خدماتی ارائه یها در زمینه. این انجمناندخودکشی داغدار شده یند یا در نتیجهدار کنند.دکشی فعالیت میهای مرتبط با خوپژوهش یتوسعه ایرب سایتوب .هاستانجمن این المللیبینمعادل (PSAI )خودکشی از پیشگیری المللیبین انجمن های مرتبط با خودکشی تهیه که گزارش داردهایی رسانه برای مفیدی اطلاعات (ofni.psai.www//:sptth) PSAI یهاهای گزارش خودکشی برای رسانهفهرست خدمات پیشگیری از خودکشی و دستورالعمل کنند، از جملهمی است. دسترس دردر این سایت تعدادی از کشورها 12 یسسات فعال در زمینهؤم و خودکشی از پیشگیری خدمات یمراکز ارائه خودکشی، یمتخصصان طراز اول در مقوله هاراهکارهایی را برای گزارش خودکشی در رسانه gro.ediciusnognitroper.www//:ptthبهداشت عمومی در سایت اند.به چندین زبان ارائه داده 22 1پیوست دیجیتالهای رسانه ی در بابملاحظات میان همپوشانی و آورندمی دست به تریگسترده بسیار منابع از را خود اطلاعات مردم ، نسبت به گذشته،هامروز پذیر در برابر خودکشی، فراد آسیبدر میان جوانان و ا ویژهبه ،اینترنت رو به افزایش است. آنلاین و سنتی هایرسانه هایگزارش یتهیه برای جزوه این. تبدیل شده است خودکشیی درباره اطلاعات تعامل و تبادل برای مهم یبستر به دیجیتال هایدر رسانه خودکشی گزارش ،حالبااین شود.می استفاده دیجیتال و سنتی یرسانهای در هر دو نوع رسانه روبهرو خودکشی یدر زمینه آنلایناطلاعات مدیریتگزارش و یتهیه ینحوه یدر زمینه بیشتری هایچالشبا تهیه شده است. هااین چالش رفعمشخصی برای هایدستورالعملهای اخیر در سال. ستا هایفایل. است اهمیت حائز بسیار اجتماعی هایرسانه در خودکشی موضوعات مرتبط با یگسترده بازتاب از پرهیز ، خودکشی یصحنه همربوط ب اجتماعی هایرسانه پیوندهای یا) اضطراری هایتماسفایل مانند( صوتی یا ییویوید باید در استفاده این، برعلاوه .شونداستفاده ارائه شده باشد، نباید در آنها روشنیبهخودکشی روش یا مکان اگر ویژهبه در ویژهبه ،های مضرواژه کاربردی بارهدقت درباید به وجوجست موتور. بسیار احتیاط کرد شخص درگذشته تصاویر از ،نیز صادق است سنتی هایرسانهی درباره که طورهماند. شوسازی بهینهمتعادل و ،تیترهای خبری یتهیه یزمینه شدهآمارهای اغراق و از انتشار گیرد دقت باید مورد توجه و یتالهای دیجدر رسانه مربوط به خودکشیهای انتشار داده .اجتناب شودخودکشی یدر زمینه برانگیزو حساسیت و برای پاسخ خودکشی یکنندهشویقت برای برخورد با محتوای بالقوههای اجتماعی باید ها و شبکهمدیران پلتفرم نلاین یا آ هایاز جمله روزنامه- های دیجیتالدر بخش توضیحات رسانهموقع به محتواهای مرتبط با خودکشی به .انجام بدهندهای لازم را گذاریسیاست -های چاپیسایت روزنامهوب برای (moc.tpmettaehttneverp.www//:ptth) نلاینآ هایفناوری برایی کاربردی هاروش بهترین از ایمجموعه یهایتوصیه است.فراهم شده دارند نلاینآکه بخش بزرگ و متوسط کوچک، هایشرکت و هاسازمان هب تاخدم یارائه پیشگیری از خودکشی تعاملی هایمؤلفه با آنلاین منابع ادغام چگونگیی بارهدر پیشرفته و متوسط ،در سطوح پایه حمایتی و مراکز منابع یرسانی با اطلاعاتی در زمینهکمکمرکز تدارک عبارتند از پایه هایتوصیه. شوندمی ارائه 32 پاسخگویی ینحوهی بارهدر های لازممشیتعیین خط خودکشی،ی بارهدر متداول الاتؤسو پیشگیری از خودکشی متون موقع بهپاسخ به ،مراجع قانونیدخالت به مربوط مقررات ،دارند خودکشی به بالقوه گرایش ی کهکاربران به .محل ارجاع افراد دارای گرایش به خودکشیی دربارهخودکشی و اطلاعاتی مطالب مرتبط با یمحتو این. استکرده تهیه نویسانوبلاگ برای1یو)(سِ خودکشی از آموزش آگاهی صدای را هاتوصیه از دیگری یمجموعه در ایمنیرعایت ملاحظات ینحوه بر که تهیه شده سنتی هایرسانه یهادستورالعمل محتوای مبنای بر هاتوصیه .متمرکز است به آنها رسیدگی ینحوه و هاوبلاگ )EVAS( noitacudE fo ecioV ssenerawA ediciuS 1 42 2پیوست تروریسم جمعی ومنظور کشتار دستههای کور بهگزارش تیراندازی تحقیقات یاندازهبه ،های کور و تروریسم بر تقلید این رفتارهاای تیراندازیرسانه هایتحقیقات مرتبط با تأثیر گزارش گسترده نیست. با این وجود شواهدی مبنی ،های تقلیدیای بر خودکشیرسانه هایگزارش ی تأثیردربارهشده انجام باعث اقدامات منجر به قتل در آینده شود. ممکن استها برانگیز این قتلاحساسدهی که گزارشموجود است بر این گیرند و ممکن است شامل خشونت و آسیب به خود، پس از قتل ها قرار میموردتوجه رسانهبسیار معمولا ًاین حوادث گذاری نتحاری یا بمبا ینباید آن را حمله ،شودبخودکشی نیز شامل باشد. اگر چنین رویدادی ،بخشی از آن یا ها با شود. اشاره به این رویدادمنفی رفتار خودکشی می یزیرا این کار باعث تشدید جنبه ،انتحاری توصیف کرد زیرا هدف اصلی این اقدامات کشتن ،تر خواهد بودمناسب »کشتار جمعی«یا »گذاریبمبقتل با «اصطلاحاتی مانند ممکن است قصدشان خودکشی نیز بوده باشد. شوندکه مرتکب چنین اعمالی میکسانی دیگران است. تنها برخی از کشی نبوده و فاقد بسیار مهم است که به یاد داشته باشیم که ممکن است قصد مجرمان خود ،در گزارش این کشتارها یص اختلال روانی داده تشخدر آنها د که دهنافرادی انجام می را جمعیدستههای بیماری روانی باشند. اغلب تیراندازی نشده است. رهنمودهایی را برای گزارش چنین رویدادهایی تهیه کرده است سیو المللی به سرپرستیمتخصص بین گروهیک ، زیرا است ها به مجرمانکاهش توجه رسانه ی آنهااز جمله که )gro.sgnitoohsssamnognitroper.www//:sptth( گیری از ای دیگر با آنها شود و این افراد با الهامهمانندسازی عده بالقوه باعث چنینی ممکن استاینای توجه رسانه شوند.بآنها مرتکب اعمال مشابه 52 3پیوست هارسانه ی تأثیردربارهمروری بر ادبیات علمی هازیانبار رسانه تأثیر های ورتر جوانرنجمیلادی و انتشار رمان هجدهماواخر قرن ای بر رفتار خودکشی مربوط بهرسانه تأثیراولین شواهد دهد. این به زندگی خود خاتمه می نیافتنی بودن معشوقش با شلیک گلولهدلیل دستکه در آن ورتر به گوته است اثر خودکشی جان خود را از دست بسیاری از کسانی که بر در سراسر اروپا شد. سبب وقوع موجی از خودکشی رمان ای از کتاب گوته را لباسی مشابه ورتر پوشیده و با روشی مشابه او خودکشی کرده بودند یا هنگام مرگ نسخه ،دادند در دست داشتند. متعاقب این اتفاق، این رمان در چندین کشور اروپایی ممنوع اعلام شد. ،1فیلیپساینکه رهای خودکشی تقلیدی متعاقب گزارش یا بازتاب اخبار خودکشی پراکنده بود تا شواهد مربوط به رفتا که را، ی هایداده در ماههای رخنگری را منتشر کرد که در آن تعداد خودکشیگذشته ینتایج مطالعه، 0791در داده های رخبا تعداد خودکشی ،به خبر خودکشی اختصاص یافته بود یونایتد استیتس پرسی اول روزنامه یصفحه ماه مطالبی 33مطالعه، در یسالهبیست یمقایسه کرده بود. طی دوره ی که چنین اخباری منتشر نشده بودهایدر ماه ماه، آمار خودکشی افزایش 33ماه از این 62اول روزنامه منتشر شده بود و در یخودکشی در صفحهی درباره تلویزیونی یپس از پخش یک مجموعه 2اشمیت و هافنر راهمچنین اثر تقلیدی خودکشی .)1( یافته بودچشمگیری .)2( اندکردهنیز گزارش ،های تقلیدی انجام شده است. در مجموعخودکشیی دربارهدیگر یمطالعه یکصدفیلیپس، بیش از یاز زمان مطالعه این مطالعات بهتر های شناسیروشاول، یاند. در درجهاین مطالعات به اشکال متعددی به شواهد قبلی قوت بخشیده ولی زمان مشاهده را ند،تکرار کرد اصلی فیلیپس را یهای مطالعهیافته) 4(4و استک )3(3واسرمن ،برای مثال. اندبوده و به جای تعداد مطلق خودکشی، نرخ آن را کردند تری استفاده های رگرسیون زمانی پیچیدهتکنیکاز تر وطولانی ) 6(5استک ) و5بولن و فیلیپس( ،برای مثالدند. کرهای متفاوتی را بررسی در نظر گرفتند. دوم، این مطالعات رسانه spillihP 1 renfoH & tdimhcS 2 namressaW 3 kcatS 4 kcatS & spillihP ,nelloB 5 62 بررسی و ،در سطح ملی پوشش داده شده بود امریکاداستانی خودکشی را که در اخبار تلویزیونی هایگزارش تأثیر یافته است. علاوه بر این، بیشتر چشمگیری افزایش خش چنین اخباری، خودکشی مشاهده کردند که به دنبال پ یمد نظر قرار گرفته بود، اما پس از آن دامنه جامطالعات اولیه در ایالات متحده انجام شده و فقط خودکشی در آن مطالعات ،برای مثالافت و اقدام به خودکشی را نیز شامل شد. مطالعات به کشورهای آسیایی و اروپایی نیز گسترش ی ) بیانگر آن بود که میزان خودکشی و اقدام به 01و همکاران ( 3و چن )9( و همکاران 2یپا ،)8 ،7و همکاران( 1چنگ ،ترتیبکنگ) و جمهوری کره، بهخودکشی به دنبال انتشار اخبار خودکشی افراد مشهور در چین (استان تایوان و هنگ پس از انتشار خبر که ) نیز نشان داد 11(4وراسک و سونک ،اتزردورفر ی. نتایج مطالعهه استافزایش چشمگیری داشت در مناطقی ویژهبههای اتریش، آمار مربوط به خودکشی ترین روزنامهخودکشی یک فرد مشهور در یکی از پرفروش بیشتر بود. مطالعات جدید همچنین مشخصات محتواییا در آنهکه پخش آن روزنامه افزایش چشمگیری داشت منعکس و همکارانش در مطالعات پیرکیساند. این امر ای آنها ارزیابی کردهای را قبل از اثر رسانههای رسانهگزارش ند که ) آنها دریافت21( ای را بر اساس تفاوت محتوایی آنها از هم تفکیک کردندرسانه هایکه اثر گزارششده است کنند، خودکشی تقویت میی دربارهرا و باورهای عمومی غلط گزارشهای خودکشی را هایی که روشگزارشتکرار های تقلیدی جوانان و همکارانش دریافتند خودکشی 5گولد این است کهمهم یافزایش خودکشی را در پی دارند. نکته قرار لاًکنند (مثتر میشوند که خبر خودکشی را برجستههایی ایجاد میروزنامه استانید هایتأثیر گزارشبیشتر تحت یکلمه یبا عناوین دربرگیرنده مثلاًکنند (تر به آن اشاره میصریح ،اول یا درج تصویر) یدادن خبر در صفحه ، جزئیات روش مورد متوفی ذکر نام مثلاًدهند (یا ذکر روش مورد استفاده)، جزئیات بیشتری را شرح می »خودکشی« کننداستفاده یا وجود یادداشت خودکشی) و موارد خودکشی منجر به فوت را بیشتر از اقدام به خودکشی گزارش می .)31( ای نتایج مشابهی را نشان داده است: گزارش رسانه رسانه و خودکشی مکرراً یمطالعات در حوزه مندنظاممرور اند که افزایش ها نشان دادهاین بررسی .)41-71( رفتارهای خودکشی شود منجر به افزایش ممکن استخودکشی gnehC 1 piY 2 nehC 3 kcennoS & kecaroV ,refrodsreztE 4 dluoG 5 72 گیرد و تقریبا ًپس از دو طی سه روز اول اوج میمعمولا ًتابعی از زمان است و پس از گزارش خبر رفتارهای خودکشی این افزایش به میزان گستردگی و برجستگی .)91( انجامداما گاهی بیشتر به طول می ،)81 ،5( یابدهفته کاهش می شدت با افزایش خودکشی به ی دارندو تأثیر عمیقشوند میتکرار زیاد کههایی گزارشای مربوط است، پوشش رسانه شده در که شخص توصیف دشونچنین رفتارهایی هنگامی بیشتر دیده می .)22-02, 11, 01( تقلیدی مرتبط هستند شخصی که خودکشی کرده مشهور و مورد احترام که ) یا وقتی 32 ،22( نوعی همانندی دارندو مخاطب به گزارش از خودکشی شدهاغراق برانگیز واحساس هایرسد که گزارش) به نظر می42 ،22 ،9 ،7 ،4 ،3( مخاطب بوده است نشان بسیاریشواهد .)52( های تقلیدی داردصنعت سرگرمی بیشترین تأثیر را بر افزایش خودکشیدر افراد مشهور طور برانگیز اخبار خودکشی بهاحساسات هایانتشار گزارش های پس ازداده که متوسط افزایش میزان خودکشی در ماه فرد مشهور مرتبط با به که خبر خودکشی مربوط بوده، اما آمار فوق درصورتی نفر هزاریکصد ازای هربه 0/62متوسط های ای همچنین به ویژگینهنفر برآورد شده است. تأثیر رساهزاریکصدازای هر به 0/46 بیشتر وصنعت سرگرمی باشد د و افرادی که با فرد هستنافسردگی دچارهای جامعه مانند جوانان، افرادی که است. برخی گروه ن نیز وابستهمخاطبا دلیل احتمال افزایش میزان افکار خودکشی و ای دارند و به همین پذیری ویژهاند آسیبمتوفی همانندسازی کرده توصیف دقیق خودکشی و روش انجام آن اغلب منجر به .)92-62, 81( تقلیدی در آنها بیشتر استهای خودکشی .)33-03 ،01( افزایش رفتارهای خودکشی با استفاده از همان روش مشخص خواهد شد هارسانه یکنندهمحافظت تأثیر ها در پیشگیری از خودکشی به دست آمده هنگذاری مثبت رساتأثیربر آنچه گفته شد، شواهدی دال بر احتمال علاوه را بر ایهای گزارش رسانهگذاری کاربرد بهترین روشتأثیرکه احتمال مطالعاتی گرفته شده از شواهد است. این یارائه که دادند نشان ر و همکارانفاند. اتزردورکاهش میزان خودکشی و اقدام به خودکشی بررسی کرده هایگزارش یکاهش تهیه به منجر وین در مترو خودکشی مربوط به گزارشای رسانه هایدستورالعمل پیوسته وقوعبههای خودکشی میزان درصدیوپنجهفتاد کاهش در نهایت منجر به و موارد خودکشی برانگیزحساسیت منجر هادستورالعمل این انتشار مکرر .)63-43( وین شد خودکشی در کلیدرصدی میزان بیست کاهش در مترو و سطح ملی، در اتریش، با بیشترین میزان خودکشی در کاهش و های مرتبط با خودکشیگزارش کیفیت یارتقا به .)73( ای شدگذاری در مناطق دارای همکاری بالای رسانهتأثیر 82 ارتباط ایرسانه رهنمودهای که اندداده سوئیس نیز نشان و آلمان ،کنگهنگ ،چین ،شده در استرالیامطالعات انجام بستگی آنها آمیزموفقیت ای به اجرایهای رسانهدهی خودکشی دارد. اثربخشی دستورالعملگزارش کیفیت مثبتی با اتریش ،(emarfdnim.www//:ptth-ofni.aidem) استرالیا جمله از- کشور چندین یتجربه) 93 ،83(.دارد سوئیس ،(aidem/kh.ukh.prsc.www//:ptth/) کنگهنگ ،چین ،(ta.gnuhcsrofdizius.www//:ptth) متحده ایالات و (aidem/gro.snatiramas.www//:ptth-ertnec/) انگلستان ،(hc.ediciuspots.www//:ptth) سازندای آگاهی عمیقی را فراهم میاجرای رهنمودهای رسانهی بارهدر (gro.ediciusnognitroper.www//:ptth) .باشد آموزنده کشورها سایر برای تواندمی که و 1نیدرکروتنتالر ای کهمطالعه در خاص ایرسانه هایبرخی از گزارش یکنندهمحافظت اثری بارهدر بیشتر شواهد یمقابله روی که تمرکز آنها مقالات از گروه خاصی دست آمده است. آنها دریافتند کههب انددادهانجام همکارانش منتشرشده ایرسانه هایگزارش جغرافیایی که یمنطقهآن در خودکشی نرخ کاهش بحران بود با بر تسلط /مثبت رسانه به نام یکنندهاین پتانسیل محافظت .)12( داردگرفتند، ارتباط قرار می عموم مردمطور وسیع در دسترس هب در او که قصد خودکشی دارد، ،نامیده شده است. در این اثر ،اثر موزارت فلوت جادوییاپرای در شخصیتی ،پاپاژنو ،پاپاژنو اثری بارهدرنخستین یمطالعه این از شود. پسمی گزیند و از خودکشی منصرفمینهایت راه جایگزینی را بر ی درباره اطلاعاتی یو ارائه سازنده یمقابله ای حاویمحتواهای رسانه یکنندهمحافظت اتتأثیر دیگری نیز مطالعات .)04 ،83 ،82( انددهکر تأیید خودکشی را از پیشگیری رسان سیبآ و سودمند تأثیر دال بر شواهدی اگرچه ،دهدمی نشان خودکشی و هارسانه به مربوط هایبررسی ،کل در .)71( اندبوده زمتمرک آن رسانآسیب تأثیربر امروز به تا تحقیقات بیشتر رسانه بر پیشگیری از خودکشی وجود دارد، های دیجیتالرسانه هر دو که دهدمی است نشان موجود خودکشی با محتواهای دیجیتال مرتبط تأثیری بارهدر که اندکی بسیار تحقیقات افراد برای یباارزش بالقوه منبع دیجیتالهای آنها محتمل است. رسانهی رسان دربارهآسیب و محافظتی نوع اثرات relahtnetorkredeiN 1 92 از آنها جوانان اغلب وند دسترس در راحتیبه آنلاین ایرسانه هایهستند. زیرا سایت زمان خودکشی در کمک نیازمند اجتماعی کمتر هایرسانه از کنند که هنگام استفادهاظهار می غالباً خطر خودکشی معرض در افراد ند.کناستفاده می . دهدکاهش می آنها را خودکشی افکار آنلاین هایفعالیت کنند کهمی گزارش نیز گاهی و کنندمی بیگانگی احساس هایکمک یکه ضمن ارائهکند صدق می تارنماهایی و یتالیجهای دیپیامک فعالیت برایخصوص موضوع به این رفتارهای سازیعادی امکان ،وجود این کنند. بامی جلوگیری خودکشی رفتار تحریک یا سازیفعالانه از عادی سازنده ممکن ارتباطی که هایاندازی کانالراه و خودکشی هایروش خودکشی و مرتبط با تصاویر به دسترسی خودکشی، طرفدار هایسایت .)24 ،14(کرده است ایجاد های زیادی، نگرانیشوداستفاده اذیت افراد و آزار و زورگویی برای است های یا افراد را به بستن پیمان توصیف را خودکشی مختلف هایروش هایدارند که ویژگی وجود نیز خودکشی های دیجیتالی این است که بوردهای پیامک از حاکی موردی مطالعات از ایفزاینده تعداد کنند.خودکشی ترغیب می پذیر تشویق کنند.و رفتارهای خودکشی را در افراد آسیب باشندهای خودکشی توانند ابزاری برای یادگیری روشمی گیرینتیجه خودکشی رفتارهای به توانندمی خودکشیی بارهدر ای برانگیزندهرسانه هایگزارش شواهد بسیاری مبنی بر اینکه این افزایش خودکشی به معنی وقوع زودرس وجود دارد. )خودکشی به اقدام و خودکشی( شوند بعدی منجر خودکشی نرخ ی درچشمگیر کاهشآن متناسب با ،بودطور این اگر( افتاد نیستاتفاق می هرحالکه به هاییخودکشی دادند.نمی ای رخنامناسب رسانه هاینبود گزارشدر صورت که هستند یهایاین موارد خودکشی ؛)پیوستبه وقوع می شواهدی و انددهکر آغاز راخودکشی یمسئولانه دهیگزارش احتمالی محافظتی اثرات مرتبط با مطالعات ها اخیراًرسانه است. در حال ظهور گزارشگری نوع این مزایایی درباره ایجاد خطر" و مردم "دانستن حق" گیرند و بینبخودکشی را فرا رعایت احتیاط در گزارش باید رسانه متخصصان تعادل ایجاد کنند. "آسیب 03 4پیوست خودکشیی دربارهحقایق و باورهای نادرست توان آن را تشویق به خودکشی تعبیر کرد.خوبی نیست و می کارخودکشی ی درباره وگوگفت باور نادرست: دانند با چه کسی نمی مرتبط با آن، یدلیل انگ گستردهکنند، بهاکثر افرادی که به خودکشی فکر میحقیقت: تواند فرصت انتخاب یا تجدیدنظر در تصمیم قبلی خودکشی میی دربارهزادانه آی وگوگفتتوانند صحبت کنند. می و از این طریق از خودکشی پیشگیری کند. دهدباو قرار فرد را در اختیار کنند، قصد انجام آن را ندارند.خودکشی صحبت میی افرادی که درباره :باور نادرست جوی کمک یا حمایت باشند. بسیاری وکنند ممکن است در جستخودکشی صحبت میی دربارهافرادی که حقیقت: اضطراب، افسردگی و ناامیدی هستند و ممکن است احساس کنند که کنند، درگیر خودکشی فکر می بهاز افرادی که دیگری جز خودکشی برای آنها وجود ندارد. یگزینه کسی که قصد خودکشی دارد، مصمم است بمیرد. باور نادرست: فردی ، برای مثالیا مرگ مردد هستند. زندگیی دربارهغالباً دارند خودکشی ی که تمایل بهافراد ،برعکس حقیقت: صورت تکانشی اقدام به نوشیدن سموم دفع آفات کند و چند روز بعد بمیرد. با وجود اینکه دوست دارد ممکن است به تواند از خودکشی جلوگیری کند.های عاطفی در زمان مناسب میزنده بماند. دسترسی به حمایت افتند.اتفاق میطور ناگهانی و بدون هشدار قبلی ها بهاغلب خودکشی باور نادرست: ها چه برخی از خودکشیگرند. دارکلامی یا رفتاری یم هشداردهندهیها پیش از وقوع، علااکثر خودکشی حقیقت: خودکشی بسیار حائز اهمیت است. یم هشداردهندهیآگاهی از علا ،دهندبدون هشدار قبلی رخ می این گرایش را حفظ خواهند کرد. اند، برای همیشهبار به خودکشی گرایش پیدا کرده افرادی که یک باور نادرست: بازگردند، اًمدت و وابسته به شرایط است. افکار خودکشی ممکن است مجدد: خطر حاد خودکشی اغلب کوتاهحقیقت تواند از زندگی طولانی برخوردار شود.افکار و اقدام به خودکشی می یاما دائمی نیستند و فردی با سابقه 13 کنند.تنها افراد مبتلا به اختلالات روانی خودکشی می باور نادرست: نه لزوماً ابتلا به اختلال روانی. بسیاری از افرادی که ،نارضایتی عمیق است یدهندهرفتار خودکشی نشان حقیقت: کنند، اختلال روانی افرادی که خودکشی می یهمهعکس ربو ندارندرفتار خودکشی ،هستنداختلالات روانی دچار ندارند. .توجیه رفتار خودکشی آسان است باور نادرست: را به سوی خودکشی سوق یک عامل یا یک رویداد واحد نیست. عواملی که فرد یخودکشی هرگز نتیجه حقیقت: زای رویدادهای استرس ،سلامت روان ،متعدد و پیچیده هستند و نباید ساده انگاشته شوند. سلامتمعمولاً دهند می گیرند. در این میان بعوامل اجتماعی و فرهنگی باید در هنگام تلاش برای درک رفتار خودکشی مد نظر قرار ،زندگی عوامل که ممکن است توانایی فرد در مقابله با -کند. ابتلا به بیماری روانی پذیری نیز نقش مهمی ایفا میتحریک دهد. می وی را بیشتر در معرض خطر خودکشی قرار -دهدبقرار تأثیرتحتفردی را زندگی و تعارضات بین زایاسترس ، نسبت دادن خودکشی به یک تقریباً همیشه خودکشی نیست. یکنندهتنهایی توجیه، بیماری روانی بهحالبااین است. در شرایطی که دلیل مرگ هنوز کننده گمراه -مانند عدم موفقیت در امتحان یا فروپاشی رابطه-رویداد خاص اقدام خودکشیعلل و عوامل منجر به یبارهگیری زودهنگام درگزارش دادن بر مبنای نتیجه ،بررسی نشده است کاملاً نادرستی است. خودکشی راهکاری مناسب برای مقابله با مشکلات است. باور نادرست: خودکشی روشی سازنده یا مناسب برای مقابله با مشکلات نیست و همچنین تنها راه ممکن برای مدیریت حقیقت: شخصی افکار یشود. بازگویی داستان افرادی با تجربهپریشانی یا مقابله با شرایط نامطلوب زندگی محسوب نمی ای مناسب برای افراد هبرجسته کردن گزینه تواند بهاند میخودکشی که موفق به مقابله با شرایط دشوار زندگی شده کمک کند. حاضر درگیر افکار خودکشی باشنددرحالممکن است دیگری که گذارد و اغلب این دغدغه را در می مخربی بر اعضای خانواده، دوستان و کل جامعه بر جای تأثیر همچنین خودکشی ،این افکار احساس گناه به دنبالاند و نشده شمتوجهها آنمی وجود داشته که یکند که آیا علاذهن آنها ایجاد می 23 های پیچیده را به روشی غیراحساسی و هایی که برخی از این پویاییکنند. گزارشانگ یا رهاشدگی می ،عصبانیت خودکشی یافرادی که در نتیجهدر را به حمایت شدن توانند نیاز کنند میبدون سرزنش بازماندگان داغدار بررسی می د.ندهباند به مردم آموزش داغدار شده 33 عبانم 1. Phillips DP. The influence of suggestion on suicide: substantive and theoretical implications of the Werther effect. Am Sociol Rev. 1974;39(3):340-54. 2. Schmidtke A, Häfner H. The Werther effect after television films: new evidence for an old hypothesis. Psychol Med. 1988;18(3):665-76. 3. Wasserman IM. Imitation and suicide: a re-examination of the Werther effect. Am Sociol Rev. 1984;49(3):427-36. 4. Stack S. A reanalysis of the impact of non-celebrity suicides: a research note. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 1990;25(5):269-73. 5. Bollen KA, Phillips DP. Imitative suicides: a national study of the effects of television news stories. Am Sociol Rev. 1982;47(6):802-9. 6. Stack S. The effect of publicized mass murders and murder-suicides on lethal violence, 1968- 1980: a research note. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 1989;24(4):202-8. 7. Cheng ATA, Hawton K, Lee CTC, Chen THH. The influence of media reporting of the suicide of a celebrity on suicide rates: a population-based study. Int J Epidemiol. 2007;36(6):1229-34. 8. Cheng ATA, Hawton K, Chen THH, Yen AMF, Chen CY, Chen LC, et al. The influence of media coverage of a celebrity suicide on subsequent suicide attempts. J Clin Psychiatry. 2007;68(6):862 6. 9. Yip PSF, Fu KW, Yang KCT, Ip BYT, Chan CLW, Chen EYH et al. The effects of a celebrity suicide on suicide rates in Hong Kong. J Affect Disord. 2006;93(1-3):245-52. 10. Chen YY, Yip PS, Chan CH, Fu KW, Chang SS, Lee WJ et al. The impact of a celebrity's suicide on the introduction and establishment of a new method of suicide in South Korea. Arch Suicide Res. 2014;18(2):221-6. 11. Etzersdorfer E, Voracek M, Sonneck G. A dose-response relationship of imitational suicides with newspaper distribution. Aust N Z J Psychiatry. 2001;35(2):251. 12. Pirkis JE, Burgess PM, Francis C, Blood RW, Jolley DJ. The relationship between media reporting of suicide and actual suicide in Australia. Soc Sci Med. 2006;62:2874–86. 13. Gould M., Kleinman MH, Lake AM, Forman J, Basset Midle J. Newspaper coverage of suicide and initiation of suicide clusters in teenagers in the USA, 1988-96: a retrospective, population- based, case-control study. Lancet Psychiatry. 2014;1(1):34-43. doi: 10.1016/S2215- 0366(14)70225-1. 14. Pirkis J, Blood RW. Suicide and the media: (1) Reportage in non-fictional media. Crisis. 2001;22(4):146-54. 15. Stack S. Media impacts on suicide: a quantitative review of 293 findings. Soc Sci Q. 2000;81(4):957-72. 34 16. Stack S. Suicide in the media: a quantitative review of studies based on non-fictional stories. Suicide Life Threat Behav. 2005;35(2):121-33. 17. Sisask M, Värnik A. Media roles in suicide prevention: a systematic review. Int J Environ Res Public Health. 2012;9(1):123-38. 18. Phillips DP, Carstensen LL. Clustering of teenage suicides after television news stories about suicide. N Engl J Med. 1986;315(11):685-9. 19. Fu KW, Yip PSF. Long-term impact of celebrity suicide on suicidal ideation: Results from a population-based study. J Epidemiol Community Health. 2007;61(6):540-6. 20. Hassan R. Effects of newspaper stories on the incidence of suicide in Australia: a research note. Aust N Z J Psychiatry. 1995;29(3):480-3. 21. Niederkrotenthaler T, Voracek M, Herberth A, Till B, Strauss M, Etzersdorfer E et al. Role of media reports in completed and prevented suicide – Werther v. Papageno effects. Br J Psychiatry. 2010;197:234–43. 22. Niederkrotenthaler T, Till B, Voracek M, Dervic K, Kapusta ND, Sonneck G. Copycat-effects after media reports on suicide: a population-based ecologic study. Soc Sci Med. 2009;69:1085– 90. doi: 10.1093/eurpub/ckp034. 23. Stack S. Audience receptiveness, the media, and aged suicide, 1968-1980. J Aging Stud. 1990;4(2):195-209. 24. Stack S. Celebrities and suicide: a taxonomy and analysis. Am Sociol Rev. 1987;52 (3):401-12. 25. Niederkrotenthaler T, Fu KW, Yip P, Fong DYT, Stack S, Cheng Q, et al. Changes in suicide rates following media reports on celebrity suicides: a meta-analysis. J Epidemiol Community Health. 2012;66:1037–42. 26. Cheng ATA, Hawton K, Chen THH, Yen AMF, Chang JC, Chong MY et al. The influenc ث of media reporting of a celebrity suicide on suicidal behaviour in patients with a history of depressive disorder. J Affect Disord. 2007;103:69-75. 27. Phillips DP, Carstensen LL. The effect of suicide stories on various demographic groups, 1968- 1985. Suicide Life Threat Behav. 1988;18(1):100-14. 28. Till B, Strauss M, Sonneck G, Niederkrotenthaler T. Determining the effects of films with suicidal content: a laboratory experiment. Br J Psychiatry. 2015;207(1):72-8. doi: 10.1192/bjp.bp.114.152827. 29. Scherr S, Reinemann C. Belief in a Werther effect: third-person effects in the perceptions of suicide risk for others and the moderating role of depression. Suicide Life Threat Behav. 2011;41(6):624–34. 30. Ashton JR, Donnan S. Suicide by burning: a current epidemic. BMJ. 1979;2(6193):769-70. 31. Ashton JR, Donnan S. Suicide by burning as an epidemic phenomenon: an analysis of 82 deaths and inquests in England and Wales in 1978-79. Psychol Med. 1981;11(4):735-9. 35 32. Veysey MJ, Kamanyire R, Volans GN. Antifreeze poisonings give more insight into copycat behaviour. BMJ. 1999;319(7217):1131. 33. Hawton K, Simkin S, Deeks J, O'Connor S, Keen A, Altman DG et al. Effects of a drug overdose in a television drama on presentations to hospital for self-poisoning: time series and questionnaire study. BMJ. 1996;318(7189):972-7. 34. Etzersdorfer E, Sonneck G. Preventing suicide by influencing mass- media reporting the Viennese experience 1980-1996. Arch Suicide Res. 1998;4(1):64-74. 35. Etzersdorfer E, Sonneck G, Nagel Kuess S. Newspaper reports and suicide. N Engl J Med. 1992;327(7):502-3. 36. Sonneck G, Etzersdorfer E, Nagel Kuess S. Imitative suicide on the Viennese subway. Soc Sci Med. 1994;38(3):453-7. 37. Niederkrotenthaler T, Sonneck G. Assessing the impact of media guidelines for reporting on suicides in Austria: interrupted time series analysis. Aust N Z J Psychiatry. 2007;41(5):419-28. 38. Stack S, Niederkrotenthaler T, editors. Media and suicide: international perspectives on research, theory & policy. Piscataway (NJ): Transaction Publishers; 2017. 39. Tatum PT, Canetto SS, Slater MD. Suicide coverage in U.S. newspapers following the publication of the media guidelines. Suicide Life Threat Behav. 2010;40:525-35. 40. Till B, Tran U, Voracek M, Niederkrotenthaler T. Papageno vs. Werther Effect online: randomized controlled trial of beneficial and harmful impacts of educative suicide prevention websites. Br J Psychiatry. 2017. Online first: doi: 10.1192/bjp.bp.115.177394 41. Robinson J, Cox G, Bailey E, Hetrick S, Rodrigues M, Fisher S et al. Social media and suicide prevention: a systematic review. Early Interv Psychiatry. 2016;10(2):103-21. 42. Daine K, Hawton K, Singaravelu V, Stewart A, Simkin S, Montgomery P. The power of the web: a systematic review of studies of the influence of the internet on self-harm and suicide in young people. PLoS One. 2013;30;8(10):e77555. 63 پیشگیری از خودکشی: مجموعه منابع عی برای پزشکان عمومیمرج .1 عی برای اصحاب رسانهمرج .2 عی برای معلمان و کارکنان مدارسمرج .3 های بهداشتی اولیهعی برای کارکنان مراقبتمرج .4 عی برای کاربرد در زندان هامرج .5 گان بازماندچگونگی تشکیل گروه .6 عی برای مشاورانمرج .7 محل کار ی برایعمرج .8 خط مقدم در مواجهه با خودکشی مسئولان ها و سایرعی برای پلیس، آتش نشانمرج .9 ت موارد خودکشیعی برای ثبمرج .01 عی برای ثبت رفتارهای خودکشی غیر کشندهرجم .11

Att förebygga självmord: Ett stödmaterial för yrkesverksamma inom media Foto: Istockphoto Foto: Erik Flyg Att förebygga självmord: Ett stödmaterial för yrkesverksamma inom media Karolinska Institutet ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 4 Anpassad till svenska förhållanden av Nationellt centrum för Suicidforskning och Prevention (NASP) 2022 Svensk bearbetning: Michael Westerlund Initial översättning: Gabriella Jansson, Beatrice Johansson Granskning och bedömning: Vladimir Carli, Gergö Hadlaczky, Danuta Wasserman Ansvariga för den svenska versionen är Professor Danuta Wasserman, chef för NASP och direktör för Världshälso- organisationens samarbetscentrum inom forskning, metodutveckling och utbildning i suicidprevention, samt fil.dr. Michael Westerlund, senior lektor vid IMS, Stockholms universitet, och forskningsspecialist inom suicidprevention och medierad kommunikation vid NASP. © World Health Organization, 2017 Some rights reserved. Detta arbete är tillgängligt under Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike 3.0 licens (CC BY-NC-SA 3.0 https://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/3.0/). Denna översättning är inte framtagen av Världshälsoorganisationen (WHO). WHO är inte ansvarig för innehållet eller noggrannheten av denna översättning och bearbetning. Den engelska originalversionen, Preventing suicide: a resource for media professionals, update 2017. Geneva: World Health Organization; 2017 (WHO/MSD/MER/17.5). Licence: CC BY-NC-SA 3.0 IGO., ska vara den bindande och autentiska versionen. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 5 Innehåll Förord 6 Ansvarsfull medierapportering om självmord: snabbguide 7 Introduktion 8 Forskning om mediers påverkan på självmordsbeteende 10 Rapportering som utgör en risk för självmordsbeteende 10 Positiva effekter av rapportering 10 Ansvarsfull medierapportering 12 Ge korrekt information om var det går att söka hjälp 12 Informera allmänheten om fakta kring självmord och självmordsprevention utan att sprida myter 12 Låt rapporteringen innehålla skildringar om hur man kan hantera stress eller självmordstankar och hur man kan få hjälp 12 Iaktta särskild försiktighet vid rapportering om kända personers självmord 13 Iaktta försiktighet vid intervjuer med efterlevande familjemedlemmar eller vänner 13 Ha förståelse för att yrkesverksamma inom media själva kan bli påverkade av rapportering om självmord 14 Använd inte en framträdande placering för skildringar som rör självmord och undvik upprepning av sådan rapportering 14 Använd inte ett språk som är sensationsartat eller som normaliserar självmord, eller presenterar det som en konstruktiv lösning på problem 14 Beskriv inte explicit den självmordsmetod som använts 15 Ge inte detaljerad information om den specifika platsen för självmordshandlingen 15 Använd inte sensationsartade rubriker 16 Använd inte foton, videomaterial eller länkar till sociala medier 16 Källor med tillförlitlig information 17 Bilaga 1 Överväganden för digitala (nyhets-)medier 20 Bilaga 2 Rapportering om masskjutningar och terrorism 21 Bilaga 3 Översikt av den vetenskapliga litteraturen om mediers påverkan 22 Slutsats 25 Referenser 26 Bilaga 4 Myter och fakta om självmord 29 Bilaga 5 Förord från WHO:s original “Preventing suicide: a resource for media professionals” (2017) 31 ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 6 Förord Självmord är ett allvarligt och globalt folkhälsoproblem som kräver vår uppmärksamhet, men att förebygga självmord kan vara en svår uppgift. Forskning visar att det självmordspreventiva arbetet behöver omfatta en rad åtgärder som sträcker sig från att säkerställa goda uppväxtvill- kor för barn och unga, till att i god tid genomföra noggranna bedömningar av psykisk sjukdom och ohälsa, samt undersöka olika behandlingars effektivitet. Viktigt är också att implementera och upprätthålla en god kontroll av riskfaktorer i närmiljön. Relevant information för att öka medvetenheten om självmordsproblematik är också av stor betydelse för det självmordspreven- tiva arbetet. Sociala, kulturella, ålders- och könsrelaterade variationer måste tas i beaktande vad gäller detta arbete. Världshälsoorganisationen (WHO) lanserade 1999 sitt världsomspännande initiativ för att före- bygga självmord. Denna broschyr är den andra reviderade versionen av ett av dessa stödmaterial som riktar sig till specifika grupper i samhället och yrkesverksamma som är särskilt relevanta för det självmordsförebyggande arbetet. Det reviderade stödmaterialet är en produkt av ett fortsatt samarbete mellan WHO och The International Association for Suicide Prevention (IASP). De berörda målgrupperna representerar länkar i en lång kedja av olika människor och grupper, såsom vårdpersonal, lärare, sociala myndigheter, rättsväsenden, regeringar, lagstiftare, familjer och kommuner. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 7 Ansvarsfull medierapportering om självmord: SNABBGUIDE Att göra: • Ge korrekt information om var det går att söka hjälp • Informera allmänheten om fakta kring självmord och självmordsprevention, utan att sprida myter • Låt rapporteringen innehålla skildringar om hur man kan hantera stress eller självmordstankar och hur man kan få hjälp • Iaktta särskild försiktighet vid rapportering om kända personers självmord • Iaktta försiktighet vid intervjuer med efterlevande familjemedlemmar eller vänner • Ha förståelse för att yrkesverksamma inom media själva kan bli påverkade av rapportering om självmord Att undvika: • Använd inte en framträdande placering för skildringar som rör självmord och undvik upprepning av sådan rapportering • Använd inte ett språk som är sensationsartat eller som normaliserar självmord, eller presenterar det som en konstruktiv lösning på problem • Beskriv inte explicit den självmordsmetod som använts • Ge inte detaljerad information om den specifika platsen för självmordshandlingen • Använd inte sensationsartade rubriker • Använd inte foton, videoklipp eller länkar till sociala medier ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 8 Introduktion Självmord är ett omfattande folkhälsoproblem med långtgående sociala, känslomässiga och ekonomiska konsekvenser. Globalt dör omkring 800 000 människor i självmord varje år, och en uppskattning är att minst sex människor är direkt påverkade av varje självmord. De faktorer som påverkar självmord och själv- mordsförebyggande insatser är komplexa och inte helt klarlagda, men forskning inom fältet visar att medier kan spela en viktig roll vad gäller att antingen förstärka eller försvaga självmordsföre- byggande insatser. Medierapportering om själv- mord kan både minska och öka risken för imitativa självmord, beroende på hur rapporteringen utfor- mas. Medier kan tillgängliggöra användbar och kunskapshöjande information om självmord, men också sprida felaktig och missvisande information. Det är främst sårbara individer som riskerar att imitera självmordsbeteenden, särskilt om medi- ernas rapportering är omfattande, framträdande, sensationssökande, uttryckligen beskriver själv- mordsmetoden eller okritiskt förmedlar och upp- repar allmänt förekommande myter om självmord. Risken är särskilt påtaglig om den individ som avlidit till följd av självmord hade en hög social status och/eller är lätt att identifiera sig med. Rap- portering om självmord som utlöser efterföljande självmord har ofta upprepats under en längre tidsperiod. Att mediers framställningar av själv- mordshandlingar kan medföra att antalet faktiska självmord ökar kallas för ”Werther-effekten”, efter Goethes roman Den unge Werthers lidanden från 1774 där den unge huvudpersonen, missmodig och olycklig av obesvarad kärlek, tar sitt liv. Under inflytande av romanen tycktes många unga män i Europa följa efter Werthers självdestruktiva be- teende. Däremot kan en ansvarsfull och balanserad rap- portering om självmord bidra till att upplysa och utbilda allmänheten om självmordsproblematik och självmordsprevention, samt uppmuntra personer som löper ökad risk för självmords- handlingar att ta till alternativa åtgärder. Denna typ av skildringar kan även inspirera till ett mer öppet och hoppingivande samtalsklimat om ämnet i allmänhet. Reportage som handlar om hur människor fortsätter att kämpa och söka hjälp (hjälpsökande beteenden), trots att omständig- heterna är svåra, kan stärka de skyddande fakto- rerna och därmed bidra till att förebygga själv- mord. Medierapportering om självmord bör alltid inkludera information om var det finns hjälp att söka, företrädesvis från etablerade organisationer och myndigheter som bedriver ett självmords- förebyggande arbete och vars tjänster är tillgängliga dygnet runt och alla dagar i veckan. De skyddande och preventiva effekter som en ansvarsfull medie- rapportering kan bidra med benämns i veten- skaplig litteratur som ”Papageno-effekten”, efter karaktären Papageno i Mozarts opera Trollflöjten. Papageno överväger att ta sitt liv då han fruktar att han förlorat sin älskade Papagena, men i sista stund blir han påmind om att det finns andra mer livsbejakande alternativ, och väljer då en annan väg än självmord. Rekommendationer för hur medier bör rapportera om självmord behöver anpassas till både traditio- nella och digitala medier och bör ha som mål att nå så många människor som möjligt gällande själv- mordsprevention. En specifik egenskap hos digitala medier är att information sprids väldigt snabbt och därför kan bli svår att kontrollera. Trots skillna- derna mellan digitala och mer traditionella medier så kan forskning om effekterna av traditionella medier och självmordsbeteenden också bidra till att informera om självmordspreventiva initiativ för digitala medier. Omvänt kan lärdomar från digitala medier, exempelvis deras potentiella roll vad gäller ökning eller prevention av självmordsbeteenden, hjälpa till att informera om självmordspreventiva initiativ i traditionella medier. Mediers rapportering om självmord skiljer sig åt både inom och mellan länder. Det finns kulturella skillnader i fråga om vad som anses lämpligt att rapportera om och hur information om ett själv- mordsfall samlas in. Detta stödmaterial är utformat ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 9 för att ge vägledande principer om medierapporte- ring om självmord, och kan användas som utgångs- punkt för olika medier globalt. Dock uppmuntras yrkesverksamma inom media att samverka med lokala aktörer inom självmordsprevention vad gäller frågor kring hur självmord kan förebyggas och att även utforma lokalt framtagna råd och resurser. Experter inom självmordsprevention med fokus på medierapportering är aktiva runt om i världen, vilket även syns av antalet internationella experter som har bidragit till detta stödmaterial. De är redo, tillgängliga och villiga att arbeta med yrkesverksamma inom media för att säkerställa att rapporteringen om självmord sker på ett ansvars- fullt, korrekt och balanserat sätt samt undviker att utgöra en risk för sårbara individer. I vissa länder har rekommendationer för rapportering om själv- mord blivit införlivade i de övergripande etiska riktlinjerna för medier. I det svenska pressetiska regelverket Publicitets- regler - etik för press, radio och TV står följande att läsa om publicering av självmordsrelaterade hän- delser: ”Iaktta stor försiktighet vid rapportering om självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om respekt för enskildas privatliv” (https://medieombudsmannen. se). Rådet om att vara försiktig vid publiceringar om självmord är angeläget, men riskerar också att i vissa fall tolkas som att medier helst ska avstå från att överhuvudtaget rapportera om självmord. Som ovan nämnts kan en ansvarsfull och balanserad rapportering om självmordsproblematik bidra till ökad kunskap och beredskap hos allmänheten, och därmed främja det självmordspreventiva arbetet. Föreliggande mer detaljerade stödmaterial kan därför utgöra ett viktigt och användbart komple- ment till det etiska regelverket för yrkesverksamma inom medier. Detta stödmaterial summerar sålunda översiktligt resultaten av forskning rörande mediers inverkan på självmord och är utformat för yrkesverksamma som arbetar inom tryckt press, tv, radio och digi- tala (nyhets-)medier. Stödmaterialet ger förslag på hur yrkesverksamma bäst kan se till att rappor- tering om självmord blir korrekt, ansvarsfull och balanserad. De flesta av rekommendationerna är relevanta för rapportering i alla typer av medier, men några relaterar specifikt till tryckt press eller digitala medier. En kort sammanfattning av överväganden för yrkesverksamma inom digitala (nyhets-)medier återfinns i Bilaga 1. Det ligger utanför ramen för detta stödmaterial att adres- sera frågor som är specifika för webbsidor, filmer, såpoperor eller teater. För relaterad information, se stödmaterial som är framtaget av Entertainment Industry Council (http://www.eiconline.org/). Rapportering om masskjutningar och terrorism adresseras i Bilaga 2. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 10 Forskning om mediers påverkan på självmordsbeteende Rapportering som utgör en risk för självmordsbeteende Internationellt har fler än 100 studier genomförts gällande imitativa självmord (d.v.s. självmord som verkar vara direkt relaterade till mediers rappor- tering om ett eller flera självmord). I systematiska forskningsöversikter av dessa studier har det tydligt påvisats att medierapportering om självmordsfall kan leda till efterföljande, ytterligare självmords- handlingar. I dessa forskningsöversikter dras också slutsatsen att imitativt självmordsbeteende är mer troligt under vissa omständigheter. Särskilt uppre- pad rapportering om självmordsfall och skildringar som kan ha en stor inverkan och genomslagskraft är starkt associerad med imitativt beteende. Detta imitativa beteende kan ytterligare förstärkas om rapporteringen rör en allmänt känd person som har högt anseende bland läsare och tittare. Vissa grupper i befolkningen (t.ex. ungdomar, personer med psykisk ohälsa, individer med en historia av självmordsbeteende eller personer som förlorat en närstående i självmord) är särskilt sårbara vad gäller imitativt självmordsbeteende. Risken är som mest påtaglig när egenskaperna hos personen som tagit sitt liv och egenskaperna hos läsaren eller tittaren sammanfaller på något sätt, och när läsaren eller tittaren tydligt identifierar sig med den porträtterade personen. Innehållet i rapporteringen spelar också en viktig roll: skildringar som bekräf- tar eller upprepar myter om självmord eller som inkluderar detaljerade beskrivningar av ett specifikt tillvägagångssätt riskerar att i högre grad orsaka imitativa självmord. Däremot visar forskning att rapportering om självmord som följer riktlinjer för ansvarsfull medierapportering tydligt kan bidra till att förebygga självmord. Positiva effekter av rapportering Forskning om de skadliga effekterna av medie- rapportering om självmord har alltså en relativt lång historia, men under de senaste åren har det också publicerats studier som visar på de poten- tiella fördelar som en ansvarsfull medierappor- tering om självmord kan ha. Medierapportering om personer som befunnit sig i svåra livssituationer, men som på ett konstruktivt sätt kunnat hantera sina självmordstankar kan kopplas till en minskning av självmordsbeteenden. Ytterligare studier visar att kunskapshöjande medierapportering om hur själv- mordstankar går att hantera kan bidra till att reducera självmordsbeteenden. En mer detaljerade översikt av den vetenskapliga litteraturen rörande mediers effekter finns i Bilaga 3. Foto: Vanilla Bear Films ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 12 Ansvarsfull medierapportering Ge korrekt information om var det går att söka hjälp Information om hjälp och preventiva resurser bör tillhandahållas i slutet av alla reportage om själv- mord. De specifika resurserna inkluderar institu- tioner och organisationer som arbetar självmords- förebyggande, stödlinjer, självhjälpsgrupper och andra yrkesverksamma inom vård och omsorg. Information om var hjälp finns att få bör inkludera tjänster av hög kvalitet som är allmänt kända i sam- hället och som (om möjligt) är tillgängliga dygnet runt, alla dagar i veckan. Resurserna ska kunna ge stöd till personer som riskerar att påverkas starkt negativt och kan överväga självmord till följd av det aktuella reportaget. Adresser och kontaktin- formationen till de angivna resurserna ska kon- trolleras regelbundet för att säkerställa att de är korrekta. Notera dock att en alltför lång lista med olika resurser kan verka kontraproduktivt. Det är därför att föredra att endast tillhandahålla ett fåtal resurser (t.ex. ett telefonnummer och en webbsida). Informera allmänheten om fakta kring självmord och självmordsprevention utan att sprida myter Det finns många missuppfattningar och myter om självmord. Forskning har visat att medie- apportering som upprepar dessa myter i högre grad riskerar att utlösa imitativa beteenden. Studier har också visat att det människor tende- rar att komma ihåg av ”myter och fakta”-inslag i medier är just myterna (vanligt förekommande myter och fakta om självmord finns listade i Bilaga 4). Det är alltså att föredra att inleda inslag om självmord med fakta. Förutom att noggrant undersöka fakta vid rapportering om självmord är det också angeläget att rapportera om hur själv- mord kan förebyggas och att lyfta fram budskapet att personer som är suicidala ska söka hjälp, samt att informera om hur en person kan få tillgång till sådan hjälp. Låt rapporteringen innehålla skildringar om hur man kan hantera stress eller självmordstankar och hur man kan få hjälp Att publicera personliga berättelser om människor som har hanterat svåra livssituationer och suici- dalitet kan hjälpa andra i svåra livssituationer att använda liknande konstruktiva hanteringsstra- tegier. Rapportering som integrerar utbildnings- material som förklarar hur en person kan få hjälp när den står inför till synes oöverkomliga svårig- heter är också mycket positivt i ett suicidpreventivt perspektiv. Dessa skildringar innehåller ofta inslag om andra personers specifika sätt och agerande för att övervinna sina självmordstankar och lyfter fram vad som kan göras för att få hjälp om man själv är suicidal. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 13 Iaktta särskild försiktighet vid rapportering om kända personers självmord Kända personers självmord anses ha ett högt nyhetsvärde och bedöms därför ofta vara av intresse för allmänheten. Denna typ av rapporte- ring är dock särskilt riskfylld vad gäller att utlösa imitativa självmord hos sårbara individer. Att glorifiera en känd persons död kan oavsiktligt föra tankarna till att samhället förhärligar självmords- beteenden och därmed riskerar sådana skildringar att befrämja dessa beteenden hos andra. Av denna anledning bör särskild försiktighet iakttas vid rap- portering om kända personers självmord. Repor- tage ska inte glamorisera självmord eller beskriva självmordsmetoder i detalj. Försiktighet bör även iakttas om orsaken till en känd persons död inte är fastställd. Spekulationer i medier om självmord som en tänkbar anledning till en känd persons död kan vara skadligt. Det är lämpligare att vänta tills dödsorsaken blivit känd och bekräftad. Som tidi- gare nämnts så ska reportage om självmord alltid inkludera information om tillgängliga hjälplinjer och stödresurser för dem som kan bli negativt påverkade eller suicidala till följd av dödsfallet. Iaktta försiktighet vid intervjuer med efterlevande familjemedlemmar eller vänner Personer som har förlorat en närstående i själv- mord kan vara en mycket värdefull resurs och källa för att kunna förmedla kunskaper och förståelse om självmordets realiteter. Dock finns det flera viktiga överväganden som bör beaktas vid insam- ling av sådan information, samt om och när denna information ska inkluderas i ett reportage om självmord. Beslutet att involvera familj, vänner och andra som sörjer över en plötslig förlust och som själva kan befinna sig i en krissituation måste tas med stor aktsamhet. Efterlevande har själva en ökad risk för självmordsbeteende och självskadebe- teende under den period de försöker hantera den mest akuta sorgen och smärtan. Respekten för de efterlevandes privatliv och integritet under denna svåra tid bör värderas högre än ett dramatiskt reportage. I vissa länder finns etiska riktlinjer för journalister att tillgå vid intervjuer med efterle- vande, och som tidigare nämndes står det i det svenska regelverket Publicitetsregler - etik för press, radio och TV att man ska visa särskild hänsyn till anhöriga vid självmordsrapportering. Det är också viktigt för yrkesverksamma inom media att vara medvetna om att de i sina under- sökningar kan få reda på sakförhållanden eller omständigheter om självmordet eller den avlidne som vittnen eller efterlevande inte känner till. Publicering av sådant material kan vara skadligt för de närstående som är berörda av självmordet. Journalister behöver också noggrant värdera riktig- heten i informationen de inhämtar från efter- levande eftersom deras minnesbilder, uttalanden eller beteenden kopplade till självmordet kan vara starkt påverkade av chock och akut sorg. I de fall där rapporteringen inte är relaterad till ett nyligen inträffat självmord kan efterlevande som har börjat kunna hantera sin förlust och sorg utgöra en viktig resurs och kunskapskälla. Reportage som utgår från deras erfarenheter kan öka medvetenheten om självmordsproblematiken och förmedla konstruktiva förslag till andra för hur liknande omständigheter kan hanteras. Även om den faktiska förlusten skedde för en längre tid sedan är det viktigt att komma ihåg att samtal om tidigare erfarenheter av självmord kan utlösa smärtsamma minnen och känslor. Efterlevande som låter sig intervjuas i medier kan vara omed- vetna om de potentiella konsekvenserna av en omfattande offentlig spridning av detaljerad och privat information. Detta bör därför diskuteras med den efterlevande innan intervjun och åtgärder bör vidtas för att skydda deras privatliv. I de fall det är möjligt bör den efterlevande få ta del av sin per- sonliga redogörelse för att möjliggöra korrigeringar eller andra förändringar före publicering. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 14 Ha förståelse för att yrkesverksamma inom media själva kan bli påverkade av rapportering om självmord Att förbereda ett reportage om självmord kan väcka smärtsamma minnen om de yrkesverksamma har egna erfarenheter av sådan problematik. Detta kan hända i alla typer av sammanhang men kan vara särskilt påtagligt i mindre samhällen där de yrkesverksamma kan ha starka lokala kopplingar. Mediaorganisationer bör säkerhetsställa att det finns en beredskap och ett tillräckligt stöd för medarbetare om sådana situationer uppkommer. Enskilda journalister ska inte tveka att söka hjälp om de blir negativt påverkade när de arbetar med självmordsrelaterade reportage. Använd inte en framträdande placering för skildringar som rör självmord och undvik upprepning av sådan rapportering En framträdande placering och onödig upprepning av självmordshändelser i medier riskerar att i högre grad leda till ytterligare självmordshandlingar jäm- fört med mer balanserade skildringar. Tidnings- reportage om självmord bör hellre placeras på en sida i inlagan än på förstasidan. Vid nyhetssänd- ningar på TV och i radio bör reportage om själv- mord presenteras en bit in i sändningen och inte som en huvudnyhet. Försiktighet bör iakttas vad gäller upprepning eller uppdatering av en tidigare publicerad självmordshändelse. Använd inte ett språk som är sensationsartat eller som normaliserar självmord, eller presenterar det som en konstruktiv lösning på problem Att använda ett sensationsartat språk vid rappor- tering om självmord bör undvikas. Till exempel är det mycket bättre att rapportera om ”ökande själv- mordstal” än om ”självmordsepidemi”. Vid rappor- tering om självmord bör ett språk som förmedlar budskapet om att självmord är ett folkhälso- problem användas. Rapporteringen bör också uppmärksamma centrala riskfaktorer och infor- mera om självmordspreventiva åtgärder. På det sättet kan medierapporteringen hjälpa till med att upplysa allmänheten om hur viktigt det själv- mordspreventiva arbetet är. Språkanvändning som är felaktigt och ger missvis- ande information till allmänheten, som normalise- rar eller ger förenklade förklaringar om självmord ska undvikas. Att använda ordet ”självmord” utanför sin egentliga kontext – exempelvis ”politiskt självmord” – kan verka avtrubbande och göra allmänheten mindre mottaglig för ämnets allvar. Uttryck som ”misslyckat självmord” eller ”lyckat självmord” antyder att döden är ett önskvärt resultat och bör därför inte användas. Alternativa uttryck såsom ”icke-dödligt självmordsbeteende” är mer korrekt och minskar risken för feltolkning. Formuleringen ”begick självmord” kan ge en anty- dan om att det handlar om en brottsling handling (självmord är fortfarande kriminaliserat i vissa länder), vilket kan förstärka det stigma som många av dem som har förlorat en närstående i självmord upplever. Det är bättre att använda ord som ”avled till följd av självmord” eller ”tog sitt liv”. Vad gäller rapportering om förändringar i själv- mordsstatistik bör detta noggrant verifieras eftersom det kan handla om en tillfällig variation snarare än en statistisk tillförlitlig ökning eller minskning av antalet självmord. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 15 Beskriv inte explicit den självmordsmetod som använts Detaljerade beskrivningar av – eller diskussioner om – självmordsmetoder bör undvikas eftersom det ökar risken för att sårbara personer ska imitera handlingen. Exempelvis vid rapportering om en överdos kan det vara riskabelt att ange namnet på preparatet, dess användningsområde, dosstorlek, den kombination av preparat som intagits eller hur dessa införskaffades. Det är viktigt att vara extra aktsam om självmords- metoden är ovanlig eller ny. En ovanlig metod kan göra att dödsfallet uppfattas som att det har ett högre nyhetsvärde, men rapportering om metoden kan trigga andra till att använda samma metod. Nya metoder kan snabbt spridas om medierapporte- ringen är sensationsartad, för att ytterligare accele- rera via kommunikation på sociala medier. Ge inte detaljerad information om den specifika platsen för självmordshandlingen Ibland kan rykten uppstå och spridas om specifika ”självmordsplatser” – t.ex. en bro, en hög byggnad, en klippa, en tågstation eller övergångställen – där en eller flera självmordshandlingar har utförts. Yrkesverksamma inom media bör avstå från att referera till sådana platser som självmordsplatser (t.ex. ”självmords- bron”) och i övrigt undvika att använda ett sensationsartat språk för att beskriva platsen eller överdriva antalet incidenter som skett där. Liknande aktsamhet ska iakttas vid rapportering om självmord eller självmordsförsök som skett på skolor och lärosäten eller specifika institutioner, särskilt institutioner för utsatta och sårbara individer (t.ex. fängelser och psykiatriska enheter). ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 16 Använd inte sensationsartade rubriker Rubriker används för att väcka läsarnas, tittarnas eller lyssnarnas uppmärksamhet, ofta genom att återge essensen av en artikel eller ett inslag med så få ord som möjligt. Orden ”självmord” och ”sui- cid” bör inte användas i rubriker, och uttryckliga referenser till metoden eller platsen för självmor- det bör också undvikas. Om rubrikerna skrivs av någon annan än den som jobbar med brödtexten, bör författaren till brödtexten stämma av med rubriksättaren för att försäkra sig om att en lämplig rubrik sätts ut. Använd inte foton, videomaterial eller länkar till sociala medier Foton, videomaterial eller länkar till sociala medier som är kopplade till en självmordshändelse bör inte användas, framför allt inte om de refererar till specifika detaljer om platsen eller metoden. Dessutom måste stor försiktighet iakttas vid användande av bilder på en person som avlidit till följd av självmord. Om bilder används bör ett klart uttalat medgivande inhämtas från familje- medlemmar. Bilder bör inte placeras framträdande och ska inte glorifiera individen eller självmords- handlingen. Forskning visar att bilder associerade till självmordshandlingar kan trigga självmords- beteenden hos sårbara läsare även långt efter att de har publicerats. Samordning av det redaktionella arbetet med text och bild är att rekommendera, då de som är ansvariga för text inte alltid ansvarar för vilka bilder som eventuellt används. Självmordsbrev, textmeddelanden, inlägg på sociala medier och e-postmeddelanden från den avlidne bör inte publiceras. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 17 Källor med tillförlitlig information Källor med tillförlitlig statistik och annan infor- mation om självmord bör användas av yrkes- verksamma inom media när de rapporterar om självmord. I många länder hanterar statliga statistik- byråer data över självmordstal, vanligtvis uppdelat på ålder och kön. WHO:s medlemsländer rappor- terar dödstal, som inkluderar självmord, till WHO (https://www.who.int/data/gho/data/themes/ mortality-and-global-health-estimates). Data och statistik bör tolkas noggrant och korrekt. 1 Yrkesverksamma inom media bör kontakta lokal eller nationell expertis inom självmordspreven- tion när de förbereder ett reportage om självmord. Dessa kan hjälpa till med att tolka självmords- statistik, säkerställa att reportaget inte bidrar till en ökad risk för imitativa självmord eller att myter om självmordsbeteende sprids, samt informera om hur man kan skydda och hjälpa personer som har tankar på att ta sitt liv. I många länder finns organisationer som till- handahåller information om självmord. Vissa av dessa organisationer har också en roll i det själv- mordspreventiva arbetet och kan erbjuda stöd till människor som har självmordstankar eller som är efterlevande. Dessa kan också ge juridisk rådgiv- ning och/eller stödja forskning om självmord. The International Association for Suicide Prevention (IASP) är den internationella motsvarigheten till dessa organisationer. IASP:s webbsida (https:// www.iasp.info) innehåller användbar bakgrundsin- formation för yrkesverksamma inom medier som förbereder reportage om självmord, exempelvis information om självmordspreventiva resurser och stödmaterial för medier. Ledande experter och organisationer inom självmordsprevention och folkhälsa har också utvecklat rekommendationer på flera språk för bästa praxis vid rapportering om självmord (http://www.reportingonsuicide.org). 1 Vid internationella jämförelser av självmordstal bör försiktighet iakttas, eftersom länder har olika föreskrifter och processer som kan påverka sättet som dödsfall identifieras, certifieras och registreras som självmord. I Sverige ansvarar Folkhälsomyndigheten (https:// www.folkhalsomyndigheten.se/) sedan maj 2015 för samordningen av det suicidpreventiva arbetet på nationell nivå. Utöver detta har Folkhälsomyn- digheten flera uppdrag inom området psykisk hälsa och suicidprevention. Nationellt centrum för Suicidforskning och Prevention (NASP) (https:// ki.se/nasp) är det nationella expertorganet i Sverige för suicidprevention. På NASP:s webbsida finns mycket information samlad om självmord, dess varningstecken och riskfaktorer. Här finns även sammanställd statistik över självmord i Sverige samt möjligheter att få vägledning om hur denna ska tolkas. Statistiken är ursprungligen hämtad ifrån Socialstyrelsens (https://www.socialstyrel- sen.se/) dödsorsaksregister, där död till följd av suicid bland annat registreras. Socialstyrelsen ger även råd och anvisningar om självmordsförebyg- gande arbete. NASP har även tagit fram webbsidan Rekommendationer för suicidpreventiva insatser (RESPI) (https://respi.se/) som samlar information om evidensbaserade befolkningsinriktade insatser, alltså åtgärder som utförs på samhällsnivå för att minska självmordshandlingar. Vad gäller ideella organisationer verkar Suicide Zero (https://www.suicidezero.se/) för att minska antalet självmord i Sverige. Detta gör de genom att försöka öka kunskapen och medvetenheten hos olika yrkesgrupper (bl.a. journalister) om suicid- problematiken. Bland annat medverkar de i medier, erbjuder utbildningar och håller föreläsningar. Organisationen MIND (https://mind.se/) fyller en viktig funktion i det självmordspreventiva arbetet genom sin stödlinje som erbjuder hjälp både via telefon och chatt för de som har självmordstankar. För efterlevande som behöver stöd finns Riksför- bundet för suicidprevention och efterlevande stöd (https://spes.se/), som bland annat erbjuder hjälp via telefon och chatt och anordnar samtalsträffar. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 18 Foto: Istockphoto ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 19 Bilaga 1 Överväganden för digitala (nyhets-)medier Idag inhämtas information från betydligt fler källor än tidigare, och det finns en ökad överlappning mellan traditionella och digitala medier. Internet har blivit en viktig plattform för information och kommunikation om självmord, särskilt bland unga och hos personer med hög risk för självmordsbe- teende. Detta stödmaterial kan användas vid rap- portering i både traditionella och digitala medier. Dock finns det ytterligare utmaningar att beakta vad gäller rapportering om självmord i digitala medier och att kunna hantera digitalt innehåll som riskerar att utlösa självmordsbeteende. Specifika rekommendationer har tagits fram de senaste åren för att möta dessa utmaningar. Det är viktigt att undvika att länka till självmords- relaterat material på sociala medier. Video- eller ljudmaterial eller länkar till sociala medier som är kopplade till platsen för ett självmord bör inte användas, särskilt inte om den specifika platsen eller metoden framgår tydligt. Vidare är det viktigt att iaktta stor försiktighet vid användning av foton föreställande en person som har avlidit till följd av självmord. Om självmordsstatistik presenteras i visuell form (t.ex. diagram eller figurer) bör man försäkra sig om att detta inte ger en överdriven eller sensationsartad uppfattning av hur det faktiskt förhåller sig. Lämpliga riktlinjer bör också faststäl- las av ansvariga på medieplattformar (t.ex. digitala tidningar eller webbsidor) för hur man ska hantera och besvara självmordsrelaterade inlägg i kommen- tarsfält. Vidare vad gäller självmordspreventiva rekom- mendationer så finns en ”bästa praxis” för organisa- tioner och företag som bedriver sin verksamhet online att tillgå på http://topreventtheattempt.com/. Rekommendationerna handlar övergripande om hur digitala resurser kan integreras med interak- tiva komponenter för självmordsprevention och innefattar bland annat följande: Att tillhandahålla en kundservice med information om stödresurser; frågor och svar (FAQ) om självmord; riktlinjer för bemötande av potentiellt suicidala användare och information om var dessa kan hänvisas; föreskrif- ter om involvering av rättsväsendet; att skyndsamt svara på inlägg som handlar om självmord. Rekommendationer har även tagits fram för blog- gare av Suicide Awareness Voices of Education (SAVE)(https://bloggingonsuicide.org). Dessa är baserade på rekommendationer för traditionella medier och belyser de problem som ofta förekom- mer i bloggar vad gäller säkerhet och trygghet, och hur detta bör hanteras. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 20 Bilaga 2 Rapportering om masskjutningar och terrorism Forskning om imitativa effekter av medierapporte- ring om masskjutningar och terrorism är inte lika omfattande som forskning om imitativa effekter efter rapportering om självmord. Dock finns det viss evidens för att en sensationsartad rapporte- ring i medier om skjutningar kan utlösa ytterligare våldshandlingar. Dessa händelser får vanligtvis stor uppmärksamhet i medier och kan i vissa fall även innehålla våldshandlingar eller dödligt våld som förövaren riktar mot sig själv. Detta kan ske under, eller efter, själva våldsdådet. Även om vissa mass- skjutningar eller terrordåd inkluderar självmord bör de inte beskrivas som ”självmordsattacker” eller ”självmordsbombningar” eftersom detta inte är huvudsyftet med våldsdådet. Sådana beskrivningar riskerar att förstärka negativa och vilseledande uppfattningar om självmordsbeteende. Att referera till en sådana händelser som ”bombningar”, ”skjut- ningar” eller ”massmord” är mer adekvat eftersom själva syftet är att döda andra. Vid rapportering om dessa våldsdåd är det också viktigt att komma ihåg att gärningspersonen inte behöver vara suicidal eller ha en psykisk störning. De flesta masskjut- ningar begås av personer som inte har en diagnos- tiserad psykisk sjukdom. Ett internationellt expertteam som leds av Suicide Awareness Voices of education (SAVE) har utveck- lat rekommendationer för rapportering av sådana händelser (https://www.reportingonmassshootings. org). Dessa innefattar bland annat råd om att för- söka minska den mediala uppmärksamheten vad gäller gärningspersoner, då detta riskerar att leda till att andra identifierar sig med dem och inspire- ras till att utföra liknande handlingar. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 21 Bilaga 3 Översikt av den vetenskapliga litteraturen om mediers påverkan Skadlig mediepåverkan De tidigaste rönen om att medier kan påverka själv- mordsbeteenden kan kopplas till publiceringen av Goethes roman Den unge Werthers lidande, 1774. I romanen skjuter sig den unge huvudpersonen, olycklig av obesvarad kärlek. Under inflytande av romanen tycktes många unga män i Europa iden- tifiera sig med och imitera Werthers destruktiva beteende. Myndigheternas farhågor att självmorden skulle öka bland unga ledde till att boken förbjöds i flera europeiska städer, men att romanen verkli- gen utlöste en våg av imitationssjälvmord är inte historiskt belagt. Det fick emellertid den amerikan- ske sociologen D.P. Phillips (1) att under 1970-talet mynta uttrycket ”Werthereffekt” som en beskriv- ning av relationen mellan mediers framställningar av självmordshandlingar och individers eventuella imitation av dessa beteenden. Bevisen för att mediala framställningar och skildringar av självmord kan imiteras förblev alltså anekdotiska fram till 1974 när Phillips (1) publice- rade en studie som retrospektivt jämförde antalet självmord som skedde under de månader då en förstasidesartikel om självmord publicerades i amerikanska tidningar, med antalet självmord som skedde under de månader när en sådan artikel inte förekom. Under den 20 år långa undersöknings- perioden förekom en förstasidesartikel om självmord i 33 månader, och antalet självmord ökade signifikant under 26 av dessa 33 månader. Liknande imitationseffekter observerades också av Schmidtke & Häfner (2) efter visningen av en TV-serie. Sedan Phillips undersökning har över 100 andra studier om imitativa självmord genomförts och tillsammans har dessa stärkt bevisunderlaget på flera sätt. För det första har studierna förbättrat forskningsmetodiken. Exempelvis replikerade Wasserman (3) och Stack (4) Phillips original- studie men förlängde observationsperioden. De använde också en mer komplex regressionsanalys med tidsserier och granskade självmordsfrekvens i stället för antal självmord. För det andra har dessa studier undersökt fler typer av medier. Bollen & Phillips (5) och Stack (6) studerade vilken påver- kan rikstäckande nyheter om självmord i ameri- kansk TV hade och fann en signifikant ökning av självmordsfrekvensen efter dessa nyhetssändningar. Dessa studier genomfördes alltså främst i USA, och undersökte endast självmord, men senare har det publicerats studier från både asiatiska och europe- iska länder, och i dessa har också självmordsförsök inkluderats som variabel. Studier av Cheng m.fl. (7, 8), Yip m.fl. (9) och Chen m.fl. (10) visade på en ökning av både självmord och självmordsför- sök efter nyhetsrapportering om kända personers självmord i Kina, Taiwan (Republiken Kina), Hong Kong SAR, och Koreanska Republiken (Sydkorea). En studie av Etzerdorfer, Voracek & Sonneck (11) om rapportering om kända personers självmord i Österrikes största tidning visade på liknande resultat, och här var ökningen av självmord mer påtaglig i de regioner där tidningens distribution var som störst. Nyare studier har också initialt undersökt vad som kännetecknar innehållet i olika reportage, för att därefter analysera dess eventuella effekter. Detta återspeglas i studier av Pirkis m.fl. (12) som särskilde olika typer av rapportering ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 22 på basis av skillnader i innehållet. De fann att en repetitiv rapportering som innehöll beskrivningar av självmordsmetoder och som förstärkte allmänt förekommande missuppfattningar om självmord var associerad med en efterföljande ökning av självmord. Gould m.fl. (13) fann att imitations- självmord bland unga var mer sannolika att utlösas av tidningsreportage som var mer framträdande (placerade på förstasidan eller inkluderade en bild), mer explicita (rubriker som innehöll ordet ”själv- mord” eller angav den använda metoden), mer detaljerade (inkluderade den avlidnes namn, angav detaljer om metoden eller förekomsten av ett själv- mordsbrev), och reportage om självmord snarare än om självmordsförsök. Flertalet systematiska forskningsöversikter av studier om medier och självmord har kommit till samma slutsats: medierapportering om självmord kan leda till en efterföljande ökning av självmords- beteenden (14-17). Dessa forskningsöversikter visar också att sannolikheten för en ökning av suicidala beteenden varierar i relation till den tid som passerat efter en nyhetsrapportering: ökningen når vanligtvis sin topp inom de tre första dagarna och jämnar sedan ut sig efter omkring två veckor (5, 18), men kan ibland vara längre (19). Ökningen är också relaterad till antalet reportage och hur framträdande dessa är: upprepad rapportering om självmordsfall och skildringar som har stor inver- kan är de som är mest associerade med imitativt beteende (10, 11, 20-22). Sådant beteende accen- tueras om personen som beskrivs i reportaget och läsaren eller tittaren är lika på något sätt (d.v.s. om läsaren/tittaren identifierar sig med den omskrivna personen) (22, 23), eller när personen är en celebri- tet som värderas högt av läsaren eller tittaren (3, 4, 7, 9, 22, 24). Sensationsartade eller glorifi- erande reportage om kända personer i underhåll- ningsindustrin som avlidit till följd av självmord verkar vara associerade med den största ökningen av efterföljande självmord (25). Analyser av sam- manlagda resultat från ett flertal studier har visat att den genomsnittliga ökningen av självmords- frekvensen månaden efter en sensationsartad nyhetsrapportering om en känd persons självmord är 0.26 per 100 000 invånare. Den uppskattade effekten är emellertid ännu tydligare efter rappor- tering om kända personer i underhållningsbran- schen som avlidit till följd av självmord: 0.64 per 100 000 invånare (25). Mediers påverkan beror också på egenskaper hos publiken. Vissa grupper i befolkningen (t.ex. ungdomar/unga vuxna, människor som lider av depression och personer som identifierar sig med den avlidne) framstår som särskilt sårbara och riskerar därför att visa en ökad frekvens av självmordstankar eller imitativa självmordsbeteenden vid medierapportering om självmord (18, 26-29). En ingående beskrivning av självmord kopplat till en specifik metod leder ofta till en ökning av självmordshandlingar som använ- der just den metoden (10, 30-33). Skyddande mediepåverkan Det finns också forskningsresultat som pekar mot att medier kan ha en positiv inverkan vad gäller självmordsbeteende. Dessa resultat kommer från studier som undersökte om användandet av bästa praxis för medierapportering om självmord kunde leda till en minskning av antalet självmord och självmordsförsök. Etzersdorfer m.fl. (34-36) visade att när riktlinjer för medierapportering om självmord infördes – som en följd av ett ökat antal självmord som ägt rum i Wiens tunnelbana – resul- terade det i en tydlig minskning av sensationsartad rapportering om självmord. Detta ledde i sin tur till en 75-procentig minskning av självmordsfrek- vensen i tunnelbanesystemet och en minskning med 20 procent av den totala självmordsfrekvensen i Wien. Att återkommande distribuera och sprida dessa riktlinjer resulterade sålunda i en förbättring av kvalitén på rapporteringen om självmord och en minskning av Österrikes nationella självmordstal, och detta var mest framträdande i regioner där det etablerades en tydlig samverkan med medier i dessa frågor (37). Studier från Australien, Kina, Hong Kong SAR, Tyskland och Schweiz har på liknande sätt visat att riktlinjer för medier är positivt relate- rade till kvalitén i rapporteringen om självmord. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 23 Dock påverkas effekten av dessa riktlinjer av hur väl de implementeras (38, 39). Erfarenheter från flera länder – inkluderat Australien (https://mindframe. org.au/experts), Österrike (http://www.suizidfor- schung.at), Kina, Hong Kong SAR (http://www. csrp.hku.hk/media/), Schweiz (http://www.stopsui- cide.ch), Storbritannien (https://www.samaritans. org/about-samaritans/media-guidelines/) och USA (http://www.reportingonsuicide.org) – ger viktiga insikter om implementering av riktlinjer för medier, vilka kan ligga till grund för implementering i andra länder. Ytterligare forskningsresultat som påvisat skyd- dande, preventiva effekter efter medierapportering om självmord kommer från en studie av Nieder- krotenthaler m.fl. (21), som fann att artiklar som fokuserar på konstruktiva strategier för att kunna hantera och bemästra kriser var associerade med minskade självmordstal i det geografiska område där de publicerade artiklarna nådde en stor andel av befolkningen. Mediers potentiellt skyddande inverkan har blivit benämnt som ”Papageno-effekt” efter en gestalt i Mozarts opera Trollflöjten som överväger att ta sitt liv, men ändrar sina planer när han blir påmind om andra mer positiva alternativ än döden. Efter denna första studie om Papageno- effekten har ytterligare undersökningar påvisat skyddande effekter av mediematerial som lyfter fram konstruktiva hanteringsstrategier och ger information om självmordsprevention (28, 38, 40). Sammantaget visar forskningsöversikter att medier kan ha både gynnsamma och skadliga effekter på självmordsprevention, men att majoriteten av forskningen fram till idag har fokuserat på de negativa effekterna (17). Digitala medier Den mängd forskning som finns tillgänglig i dagsläget om effekten av självmordsrelaterade skildringar online antyder att både skyddande och skadliga effekter är möjliga. Digitala medier anses vara en potentiellt värdefull resurs för självmords- nära individer i behov av hjälp eftersom webb- sidor är lättillgängliga och ofta används av unga. Forskning har indikerat att personer i riskzonen för självmordshandlingar ofta känner sig mindre alienerade när de använder sig av sociala medier och att deras online-aktiviteter kan bidra till att reducera självmordstankar. Detta gäller särskilt för aktiviteter på webbplatser och digitala anslagstavlor som erbjuder konstruktiv hjälp och där man aktivt undviker att normalisera eller tolerera suicidalt beteende. Det problematiska är dock att digitala medier också har potentialen att normalisera självmordsbeteen- den och ge tillgång till beskrivningar och bilder av självmord och självmordsmetoder samt kommu- nikationskanaler som kan användas för mobbning och trakasserier (41, 42). Det finns även webbsidor som förespråkar och glorifierar självmord och som detaljerat beskriver olika självmordsmeto- der, samt uppmuntrar till självmordshandlingar och försöker rekrytera individer till så kallade ”självmordspakter”. Ett ökat antal fallstudier pekar på att digitala kommunikationskanaler kan fungera som verktyg för att lära sig om självmordsmetoder och därigenom bidra till självmordsbeteenden hos sårbara människor. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 24 Slutsats Det finns ett starkt stöd för att sensationsartad rapportering om självmord kan leda till ytterligare självmordsbeteenden (självmord och självmordsförsök). Forskning inom området har visat att dessa självmord och självmordsförsök har utförts som en följd av olämplig medierapportering, och att de inte skulle ha inträffat i frånvaro av sådan rapportering. Kopplingen är sålunda tydlig vad gäller imitativt självmordsbeteende efter sensationsartad medierapportering. Studier om de potentiellt skyddande och preventiva effekterna av ansvarsfull och balan- serad medierapportering om självmord är betydligt färre då forskning om detta inte bedrivits under lika lång tid som forskning om de negativa och skadliga effekterna. Dock visar resultaten från ett ökande antal studier att ansvarsfull medierapportering kan ha en positiv och skyddande inverkan vad gäller självmordsbeteende. Yrkesverksamma inom media bör iaktta försiktighet vid rapportering om självmord. Att ta del av och införliva rekommendationerna som har beskrivits i detta stödmaterial i sitt yrkesutövande är att ta ansvar för medierapportering om självmord. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 25 Referenser 1. Phillips DP. The influence of suggestion on suicide: substantive and theoretical implications of the Werther effect. Am Sociol Rev. 1974;39(3):340-54. 2. Schmidtke A, Häfner H. The Werther effect after television films: new evidence for an old hypothesis. Psychol Med. 1988;18(3):665-76. 3. Wasserman IM. Imitation and suicide: a re-examination of the Werther effect. Am Sociol Rev. 1984;49(3):427-36. 4. Stack S. A reanalysis of the impact of non-celebrity suicides: a research note. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol . 1990;25(5):269-273. 5. Bollen KA, Phillips DP. Imitative suicides: a national study of the effects of television news stories. Am Sociol Rev. 1982;47(6):802-9. 6. Stack S. The effect of publicized mass murders and murder-suicides on lethal violence, 1968-1980: a research note. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol . 1989;24(4):202-8 7. Cheng ATA, Hawton K, Lee CTC, Chen THH. The influence of media reporting of the suicide of a celebrity on suicide rates: a population-based study. Int J Epidemiol. 2007;36(6):1229-34. 8. Cheng ATA, Hawton K, Chen THH, Yen AMF, Chen CY, Chen LC, et al. The influence of media coverage of a celebrity suicide on subsequent suicide attempts. J Clin Psychiatry. 2007;68(6):862-6. 9. Yip PSF, Fu KW, Yang KCT, Ip BYT, Chan CLW, Chen EYH, et al. The effects of a celebrity suicide on suicide rates in Hong Kong. J Affect Disord. 2006;93(1-3):245-52. 10. Chen YY, Yip PS, Chan CH, Fu KW, Chang SS, Lee WJ, et al. The impact of a celebrity’s suicide on the introduction and establishment of a new method of suicide in South Korea. Arch Suicide Res. 2014;18(2):221-6. 11. Etzersdorfer E, Voracek M, Sonneck G. A dose-response relationship of imitational suicides with newspaper distribution. Aust N Z J Psychiatry. 2001;35(2):251. 12. Pirkis JE, Burgess PM, Francis C, Blood RW, Jolley DJ. The relationship between media reporting of suicide and actual suicide in Australia. Soc Sci Med. 2006;62:2874–86. 13. Gould M., Kleinman MH, Lake AM, Forman J, Basset Midle J. Newspaper coverage of suicide and initiation of suicide clusters in teenagers in the USA, 1988-96: a retrospective, population-based, case-control study. Lancet Psychiatry. 2014;1(1): 34-43. doi: 10.1016/S2215-0366(14)70225-1. 14. Pirkis J, Blood RW. Suicide and the media: (1) Reportage in non-fictional media. Crisis. 2001;22(4):146-54. 15. Stack S. Media impacts on suicide: a quantitative review of 293 findings. Soc Sci Q. 2000;81(4):957-72. 16. Stack S. Suicide in the media: a quantitative review of studies based on non-fictional stories. Suicide Life Threat Behav. 2005;35(2):121-33. 17. Sisask M, Värnik A. Media roles in suicide prevention: a systematic review. Int J Environ Res Public Health. 2012;9(1):123-38. 18. Phillips DP, Carstensen LL. Clustering of teenage suicides after television news stories about suicide. N Engl J Med. 1986;315(11):685-9. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 26 19. Fu KW, Yip PSF. Long-term impact of celebrity suicide on suicidal ideation: Results from a population-based study. J Epidemiol Community Health. 2007;61(6):540-6. 20. Hassan R. Effects of newspaper stories on the incidence of suicide in Australia: a research note. Aust N Z J Psychiatry. 1995;29(3):480-3. 21. Niederkrotenthaler T, Voracek M, Herberth A, Till B, Strauss M, Etzersdorfer E, et al. Role of media reports in completed and prevented suicide – Werther v. Papageno effects. Br J Psychiatry. 2010;197:234–43. 22. Niederkrotenthaler T, Till B, Voracek M, Dervic K, Kapusta ND, Sonneck G. Copycat-effects after media reports on suicide: a population-based ecologic study. Soc Sci Med. 2009;69:1085–90. doi: 10.1093/eurpub/ckp034. 23. Stack S. Audience receptiveness, the media, and aged suicide, 1968-1980. J Aging Stud. 1990;4(2): 195-209. 24. Stack S. Celebrities and suicide: a taxonomy and analysis. Am Sociol Rev. 1987;52(3):401-12. 25. Niederkrotenthaler T, Fu KW, Yip P, Fong DYT, Stack S, Cheng Q, et al. Changes in suicide rates following media reports on celebrity suicides: a meta-analysis. J Epidemiol Community Health. 2012;66:1037–42. 26. Cheng ATA, Hawton K, Chen THH, Yen AMF, Chang JC, Chong MY, et al. The influence of media reporting of a celebrity suicide on suicidal behaviour in patients with a history of depressive disorder. J Affect Disord. 2007;103:69-75. 27. Phillips DP, Carstensen LL. The effect of suicide stories on various demographic groups, 1968-1985. Suicide Life Threat Behav. 1988;18(1):100-14. 28. Till B, Strauss M, Sonneck G, Niederkrotenthaler T. Determining the effects of films with suicidal content: a laboratory experiment. Br J Psychiatry. 2015;207(1):72-8. doi: 10.1192/bjp.bp.114.152827. 29. Scherr S, Reinemann C. Belief in a Werther effect: third-person effects in the perceptions of suicide risk for others and the moderating role of depression. Suicide Life Threat Behav. 2011;41(6):624–34. 30. Ashton JR, Donnan S. Suicide by burning: a current epidemic. BMJ. 1979;2(6193):769-70. 31. Ashton JR, Donnan S. Suicide by burning as an epidemic phenomenon: an analysis of 82 deaths and inquests in England and Wales in 1978-79. Psychol Med. 1981;11(4):735-9. 32. Veysey MJ, Kamanyire R, Volans GN. Antifreeze poisonings give more insight into copycat behaviour. BMJ. 1999;319(7217):1131. 33. Hawton K, Simkin S, Deeks J, O’Connor S, Keen A, Altman DG, et al. Effects of a drug overdose in a television drama on presentations to hospital for self-poisoning: time series and questionnaire study. BMJ. 1996;318(7189):972-7. 34. Etzersdorfer E, Sonneck G. Preventing suicide by influencing mass- media reporting: the Viennese experience 1980-1996. Arch Suicide Res. 1998;4(1):64-74. 35. Etzersdorfer E, Sonneck G, Nagel Kuess S. Newspaper reports and suicide. N Engl J Med. 1992;327(7):502-3. 36. Sonneck G, Etzersdorfer E, Nagel Kuess S. Imitative suicide on the Viennese subway. Soc Sci Med. 1994;38(3):453-7. 37. Niederkrotenthaler T, Sonneck G. Assessing the impact of media guidelines for reporting on suicides in Austria: interrupted time series analysis. Aust N Z J Psychiatry. 2007;41(5):419-28. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 27 38. Stack S, Niederkrotenthaler T, editors. Media and suicide: international perspectives on research, theory & policy. Piscataway (NJ): Transaction Publishers; 2017. 39. Tatum PT, Canetto SS, Slater MD. Suicide coverage in U.S. newspapers following the publication of the media guidelines. Suicide Life Threat Behav. 2010;40:525-35. 40. Till B, Tran U, Voracek M, Niederkrotenthaler T. Papageno vs. Werther Effect online: randomized controlled trial of beneficial and harmful impacts of educative suicide prevention websites. Br J Psy chiatry. 2017. Online first: doi: 10.1192/bjp.bp.115.177394 41. Robinson J, Cox G, Bailey E, Hetrick S, Rodrigues M, Fisher S, et al. Social media and suicide prevention: a systematic review. Early Interv Psychiatry. 2016;10(2):103-21. 42. Daine K, Hawton K, Singaravelu V, Stewart A, Simkin S, Montgomery P. The power of the web: a systematic review of studies of the influence of the internet on self-harm and suicide in young people. PLoS One. 2013;30;8(10):e77555. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 28 Bilaga 4 Myter och fakta om självmord2 MYT Samtal om självmord kan ”väcka den björn som sover”. FAKTA Att prata om självmord innebär inte att man ”väcker den björn som sover”. Däremot kan det få till följd att slumrande självmordstankar kommer upp till ytan, vilket kan vara bra. Att sätta ord på tankarna tillsammans med någon som vill lyssna kan istället hjälpa oss att hitta andra utvägar eller göra oss medvetna om att vi kanske behöver söka hjälp. MYT De som talar om självmord gör det inte. FAKTA De flesta som dör till följd av självmord har tidigare pratat om det. Däremot är det inte alltid som omgivningen har fångat upp budskapet. De som antyder självmordsplaner tror nämligen ofta att de är tydligare än vad de är. MYT Det går aldrig att hindra en person som har bestämt sig. FAKTA De flesta suicidala personer är ambivalenta inför att leva eller att dö. Få människor försöker ta sitt liv utan att först låta andra veta hur de mår. Det är många gånger en fråga om ett rop på hjälp. Om ropet hörs och någon agerar i tid kan det rädda liv. Mellan 85 och 90 procent av dem som gjort allvarliga självmordsförsök avlider inte av självmord senare i livet. Även de mest allvarliga självmordstankar kommer och går. Många av dem som överlevt ett självmordsförsök frågar sig efteråt: ”Hur kunde jag tänka så?” Det är lätt att underskatta människors livsvilja. För även om det kan vara lätt att ta livet av sig - rent tekniskt – så är det psykologiskt svårt. MYT Självmord inträffar plötsligt utan förvarning. FAKTA De flesta självmord har en lång förhistoria med både verbala och beteendemässiga varningstecken. Självmordsprocessen kan pågå i flera år och inleds med självmordstankar som kan bli allvarliga och leda till självmordsförsök. I vissa fall avslutas processen med ett fullbordat självmord, men den långdragna processen gör att det är möjligt att vidta åtgärder för att bryta det självdestruktiva beteendet. 2 Sammanställningen om Myter och fakta om självmord utgår delvis från innehåll hämtat från NASP:s (https://ki.se/nasp) och Suicide Zeros (https://www.suicidezero.se/) webbsidor. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 29 MYT En person som är suicidal kommer alltid att vara suicidal. FAKTA Ökad självmordsrisk är ofta kortvarig och kopplad till en specifik situation. Även om självmordstankar kan komma tillbaka är de inte permanenta och en person med tidigare självmordstankar och självmordsförsök kan komma att leva ett långt liv. MYT Bara personer med psykisk sjukdom försöker ta sitt liv. FAKTA Självmordsbeteenden indikerar ett svårt psykiskt lidande men inte nödvändigtvis psykisk sjukdom. Det kan handla om helt psykiskt friska personer som på grund av en svår livssituation drivits till att genomföra en självmordshandling. Exempel på sådana livssituationer är att man förlorat en anhörig i självmord, blivit övergiven av någon närstående, upplevt förlust av kärlek och trygghet eller varit med om en katastrofal händelse som förstört möjligheten till inkomst. MYT Självmordsbeteenden är lätta att förklara. FAKTA Självmord är aldrig resultatet av en enskild faktor eller isolerad händelse. Bakomliggande faktorer som ligger till grund för ett självmord är oftast flera och komplexa, och bör inte återges på ett förenklat sätt. Kroppslig och psykisk hälsa, stressande livshändelser samt sociala och kulturella faktorer bör beaktas. Impulsivitet spelar också en viktig roll. Individer med en psykisk sjukdom – som också kan påverka en persons möjligheter att hantera livsstress och interpersonella konflikter – har en ökad självmordsrisk. Men psykisk sjukdom som enskild orsak är otillräckligt för att förklara ett självmord. I nästan samtliga fall är det vilseledande att förklara ett självmord utifrån en enskild händelse, som till exempel ett miss- lyckande vid en examination eller ett uppbrott från ett förhållande. Vid omständigheter där dödsorsaken inte än har blivit helt fastställd är det olämpligt att rapportera förhastade slutsatser om orsak och utlösande faktorer. MYT Självmord är ett acceptabelt sätt att hantera livsproblem. FAKTA Självmord är inte ett konstruktivt eller lämpligt sätt att hantera problem, det är inte heller det enda möjliga sättet att hantera svår ångest eller svåra livsförhållanden. Skildringar om individer med en personlig erfarenhet av självmordstankar, och som har lärt sig att hantera svåra livssituationer, kan hjälpa till med att belysa användbara alternativ för andra som i stunden har självmordstankar eller självmordsplaner. Självmord har också en förödande inverkan på familjemedlemmar, vänner och hela gemenskaper. De efterlevande funderar mycket över om det fanns tecken och signaler som de missade och de kan ofta ha starka känslor av skuld, ilska, skam och känna sig övergivna. Rapportering om självmord som belyser några av dessa komplexa dynamiker på ett hänsynsfullt sätt, utan att skuldbelägga sörjande efterlevande, kan bidra till att informera allmänheten om behovet av att ge lämpligt stöd till efterlevande och andra som berörs av ett självmord. ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 30 Bilaga 5 Förord från WHO:s original “Preventing suicide: a resource for media professionals” (2017) Vi står särskilt i tacksamhet till Professor Diego de Leo, Griffth University Brisbane, Queensland, Aus- tralien, som tog fram den första versionen av denna detta stödmaterial. Vår tacksamhet går även till Dr Lakshmi Vijayakumar, SNEHA, Chennai, Indien, för hennes assistans i den tekniska redigeringen. Originaltexten är granskad av följande medlemmar i WHO:s internationella nätverk för suicidpreven- tion, till vilka vi är tacksamma: Dr Sergio Pérez Barrero, Hospital de Bayamo, Granma, Kuba; Dr Annette Beautrais, Christchurch school of Medicine, Christchurch, Nya Zeeland; Dr Ahmed Okasha, Ain Shams University, Kairo, Egypten; Professor Lourens Schlebusch, University of Natal, Durban, Sydafrika; Professor Jean-Pierre Soubrier, Centre de Ressources en Suidicologie (CRES), Paris, Frankrike; Professor Airi Värnik, Tallinn Univeristy, Tallinn, Estland; Professor Danuta Wasserman, Nationellt Centrum för Suicidforsk- ning och Prevention (NASP), Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige; Dr Shutao Zhai, Nanjing Medi- cal University Brain Hospital, Nanjing, Kina. Den första bearbetningen av stödmaterialet genomfördes av Media Task Force vid IASP under ledning av biträdande lektor Jane Pirkis, School of Population Health, University of Melbourne, Australien. Den nuvarande uppdateringen av detta stödmate- rial genomfördes av Task Force on Media Recom- mendations for Suicide Reporting vid IASP. Vi skulle speciellt vilja tacka biträdande lektor Dr Thomas Niederkrotenthaler (Centre for Public Health, Medical University of Vienna, Österrike) och Dr Daniel Reidenberg (Suicide Awareness Voi- ces of Education (SAVE), USA), som är medordfö- rande i Task Force on Media Recommendations for Suicide Reporting vid IASP, som hade huvudansvar för denna uppdatering. Vi tackar också följande medlemmar av Task Force on Media Recommendations for Suicide Reporting vid IASP för deras bidrag: Mr Karl Adriessen, School of Psychiatry, University of New South Wales, Sydney, Austrailen; Professor Ella Arens- man, Department of Epidemiology and Public Health, University College Cork, Cork, Irland; Ms Jane Arigho, Headline, Dublin, Irland; Dr Loraine Barnaby, Department of Community Health and Psychiatry, University of the West Indies, Mona, Jamaica; Dr Jo Bell, School of Health and Social Work, University of Hull, Hull, England; Profes- sor Silvia Sara Canetto, Colorado State University, Fort Collins, CO, USA; Assistant Professor Qijin Cheng, Hong Kong Jockey Club Centre for Suicide Research and Prevention, University of Hong Kong, Hong Kong Special Administrative Region (Hong Kong SAR), Kina; Professor Sunny Col- lings, Social Psychiatry and Population Mental Health Research Unit, University of Otago, Wel- lington School of Medicine and Health Sciences, Christchurch, Nya Zeeland; Professor Diego De Leo, Australian Institute for Suicide Research and Prevention, Griffith University, Brisbane, Austra- lien; Professor Elmar Etzersdorfer, Furtbachkran- kenhaus, Clinic for Psychiatry and Psychotherapy, Stuttgart, Tyskland; Professor Madelyn Gould, Columbia University Medical Center, New York State Psychiatric Institute, New York, NY, USA; Professor Gopalkrishna Gururaj, National Institute of Mental Health and Neurosciences, Bangalore, Indien; Professor Keith Hawton, Centre for Suicide Research, Oxford University, Oxford, England; Ms Irina Inostroza, STOP Suicide, Genève, Schweiz; Dr Karolina Krysinska, School of Psychiatry, Uni- versity of New South Wales, Sydney, Australien; Ms Caroline Lowe, Investigative Journalism, Minnea- polis, MN, USA; Dr Ann Luce, School of Journa- lism, English and Communication, Bournemouth ATT FÖREBYGGA SJÄLVMORD 31 University, Bournemouth, England; Associate Pro- fessor Lisa Marzano, Faculty of Science and Tech- nology, Middlesex University, London, England; Professor Brian Mishara, Centre for Research and Intervention on Suicide and Euthanasia, Univer- sity of Quebec at Montreal, Montréal, Kanada; Dr Charles-Edouard Notredame, University Medical Center, Regional Hospital University Centre of Lille, Lille, Frankrike; Professor Jane Pirkis, Centre for Mental Health, University of Melbourne, Melbourne, Australien; Professor Steve Platt, University of Edinburgh, Edinburgh, Skottland; Dr Sebastian Scherr, Department of Communication Science and Media Research, University of Munich (LMU), Mϋnchen, Tyskland; Professor Merike Sisask, Estonian-Swedish Mental Health and Sui- cidology Institute (ERSI), School of Governance, Law and Society, Tallinn University,Tallinn, Est- land; Mrs Jaelea Skehan, Hunter Institute of Mental Health, Australien; Professor Gernot Sonneck, Crisis Intervention Centre Vienna, Wien, Wien, Österrike; Professor Steven Stack, Wayne State Uni- versity, Detroit, MI, USA; Assistant Professor Bene- dikt Till, Suicide Research Unit, Department of Social and Preventive Medicine, Centre for Public Health, Medical University of Vienna, Österrike; Dr Michael Westerlund, Department of Media Studies, Stockholm University, Stockholm, Sverige; Professor Paul Yip, Hong Kong Jockey Club Centre for Suicide Research and Prevention, University of Hong Kong, Hong Kong SAR, Kina. Vi är också tacksamma för att följande experter har granskat den nuvarande versionen: Dr Andrea Bruni, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Dr Vladimir Carli, NASP, Karolinska Institute, Stockholm, Sverige; Dr Jorge Castro, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Dr Claudina Cayetano, WHO Regional Office for the Americas, Washing- ton, DC, USA; Mrs Bridgette Hausman, Suicide Prevention Resource Center, Washington, DC, USA; Dr Dévora Kestel, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Dr Kairi Kol- ves, Australian Institute for Suicide Research and Prevention (AISRAP), Griffith University, Brisbane, Australien; Mr Ed Mantler, Mental Health Com- mission of Canada, Ottawa, Kanada; Mrs Carmen Martinez, WHO Regional Office for the Americas, Washington, DC, USA; Professor Michael Phillips, Suicide Research and Prevention Center, Shanghai Mental Health Center, Shanghai Jiao Tong Univer- sity School of Medicine, Shanghai, Kina; Dr Jerry Reed, Suicide Prevention Resource Center, Wash- ington, DC, USA; Professor Jean-Pierre Soubrier, CRES, Paris, Frankrike; Mrs Kim Torguson, Action Alliance for Suicide Prevention, Washington, DC, USA; Dr Lakshmi Vijayakumar, Voluntary Health Services, SNEHA, Chennai, Indien; Professor Danuta Wasserman, NASP, Karolinska Institute, Stockholm, Sverige. Vi tackar även Mr David Bramley, Schweiz för redi- gering, Mr Denis Meissner, WHO för framsidan, och Mr Yusuke Nakazawa, Japan för grafisk design och layout. WHO uppmärksammar och tackar för det finan- siella stödet från Japans regering vid produktionen av detta stödmaterial. Samarbetet mellan IASP och WHO kring aktivite- ter relaterade till självmordsprevention är mycket uppskattat. Detta stödmaterial sprids i stor utsträckning i hopp om att det ska bli översatt och anpassat till lokala förhållanden, vilket är en förutsättning för att det ska vara effektivt. Kommentarer och förfrågningar om tillåtelse att översätta och anpassa resursen är välkomna. Alexandra Fleischmann Department of Mental Health and Substance Abuse World Health Organization Ella Arensman President International Association for Suicide Prevention Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet med visionen att på ett avgörande sätt bidra till att förbättra människors hälsa. I Sverige står Karolinska Institutet för den enskilt största andelen medicinsk akademisk forskning och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Varje år utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.

Informations clés
Type de document Technical Documents
Date d'adoption
Source Organisation mondiale de la santé